Rädda Teletubbies

Här i Grenoble finns en linbana men blinkande bollar som kallas för le télépherique. När min syster var här så tyckte hon att det lät som teletubbies och kallade den för teletubbiesbanan. Sen dess har jag inte kunnat låta bli att gå och tänka lite extra på teletubbies.

Nu kan det snart bli så att de polska barnen inte får titta på teletubbies. Jag läste i en artikel i Le figaro igår att den polska regeringen börjat undersöka om teletubbies uppmanar barn till att bli homsexuella då Polens regering har bestämt sig för att bekämpa allt som kan få barn att bli homsexuella. Bland annat har utbildningsministern föreslagit en lag för att förbjuda lärare som ägnar sig åt "homosexuell propaganda".

En polsk läkare uttalar sig i artikeln om att det kan finnas ett gömt budskap i teletubbies som sprider homosexualitet. Tinky-winky, den blå teletubbien bär nämligen på en handväska trots att han är en kille. Läkaren visste redan innan att Tinky Winky hade en handväska men trodde då att det rörde sig om en tjej. Ett antal psykologer håller nu på att undersöka om detta påverkar barn till bli homosexuella.

Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta.

Tentor å sånt

Idag hade jag muntlig tenta i Geopolitik med M. Dereyemez. Har ägnat de senaste dagarna till att plugga in fakta om ungefär alla väpnade konflikter i hela världen samt deras geopolitiska orsaker. Jag trodde det skulle vara ett förhör där han ställde frågor men när jag kom in så gav han mig 30 minuter att förbereda en väl strukturerad 15 minuters presentation av de generella geopolitiska orsakerna till våldet i Latinamerika. Jag hade fått för mig att Latinamerika nog inte alls skulle tas upp hade därför mest pluggat in Afrika, Afghanistan, Mellanöstern och före detta Sovjetunionen. Jag satt och kämpade i en halvtimme innan han kom tillbaks då jag svettandes lyckades svamla upp en röra bestående latifundor, indianer, drogbaroner, kokaodlingarnas betydelse, kolonialismens konsekvenser, det ofullständiga statliga våldsmonopolet, Hugo Chavez likheter med gamla indianhövdingar och USA:s roll i regionen. Efteråt var M. Dereyemez sjukt strikt och ställde en massa konstiga detaljfrågor som t.ex. vad hette fransmannen som kom på idén med att bygga panamakanalen och vad var han känd för innan samt vilka skillnader ser man från båten om man åker längs med panamakanalen jämfört med Suezkanalen. Jag var övertygad om allting höll på att gå rakt åt helvete.

När detta var klart förvandlades han helt plötsligt till världens trevligaste mysgubbe och det visade det sig att han var väldigt snäll med betyget, vilket känns skönt. Han kändes nog bara för att djävlas lite med frågorna. Jag blev kvarhållen i 20 minuter för att prata om mitt liv, och var jag lärt mig franska etc. Det var ganska trevligt iofs. M Dereymez tyckte tydligen att det var mycket roligt och förundrades över att jag talade franska med sydfransk brytning istället för med svensk.

Irriterande nog så fick jag reda på att jag kuggat min tenta i folkrätt. Jag vet att jag svarade rätt på frågan men jag kuggade antagligen för att jag inte anpassade texten till den franska uppsattsformen som innebär att man ska ha minst 3 sidor skitsnack innan man kommer till poängen. Nu måste jag göra om den i slutet av juni. Denna gången har jag dock bestämt mig för att totalt regera tentan och har därför införskaffat boken Droit international public skriven av Emannauel Decaux Frankrikes representant i FN:s underutskott för främjandet och beskyddandet av de mänskliga rättigheterna. Det vill säga 300 sidor juridisk ordpornografi. Det är nästan så att man får stånd.

Nytt Imerombud

Fick höra på omvägar att min gamla kursare Momodou Jallow som jag skrev min b-uppsats i Internationella Relationer med förra terminen, har blivit vald till heltidsarvoderat studentombud på Imer. Jag blev positivt överaskad av beskedet då han inte varit aktiv i kåren innan. Jag tror att det kan bli väldigt bra. Jallow kommer från Gambia och har tidigare varit väldigt engagerad i diskrimineringsfrågor, främst när det gäller Svenskar med afrikanskt ursprung. Ville bara passa på att gratulera.

Idag har jag hopplöst försökt få tag på läraren som lovat att hålla ett muntligt förhör med mig istället för en tenta som jag råkat missa. Han har slutat svara på mail, så jag riskerar att få göra omtentan i slutet av juni istället. Även om det är rätt trevligt att spendera dagarna på uteserveringarna vid Place Grenette och sippra pastis så finns de ju en gräns för hur länge det fortsätter vara trevligt att göra ingenting och vänta på att få reda på när jag ska få göra min omtenta.

Mänskliga rättigheter?

Så har jag spenderat ännu lite tid i landet som sägs vara de mänskliga och medborgerliga rättigheternas ursprungsland, och det måste ju kännas bra och tryggt.

I onsdags kväll skrev jag min sista ordinarie tenta, jag kommer dock att ha ett muntligt förhör i nästa vecka, då jag missade en tenta i måndags. Att tentaperioden var över firades, först med en födelsedagsfest på en restaurang som hyrts i centrala Grenoble och sedan med utgång på den sista festen anordnad av IEPs motsvarighet till studentkåren. Redan på restaurangen såg vi civilklädda poliser med batonger stryka omkring utanför. Det var samma kväll som Sarkozy installerats som president så det väntades möjligen oroligheter i stan.

När vi var på väg till festen på campusområdet och väntade på spårvagnen i stan så vimlade det av kravallpoliser runt oss, men jag såg inga demonstranter. Jag fick sedan höra att där tydligen varit en demonstration med ca 300 deltagare, men att den upplöst hyfsat snabbt av polisen någon timme tidigare.

Vi stod lugnt ca 15 utbytesstudenter på spårvagnsstationen och väntade. Ett gäng poliser gick förbi oss och tittade misstänkt på några araber som väntade bredvid oss. Där var minns dubbelt så många poliser som vanligt folk på stationen. De koordinerade hela tiden sina rörelser genom att skrika ”à gauche, à droite” etc…. En fransman som stod bredvid började göra sig rolig över poliserna och skrek ”à gauce, à droite” han med, utan att för den skulle vara hotfull eller våldsam. Då vände sig poliserna om och sköt in minst 3 tårgasgranater och minst 3 sk flashbombs rakt in i folkmassan som stod och väntade på spårvagnen. De flesta drabbades av panik och sprang åt alla möjliga håll. Det blev inte bättre av att några poliser med batonger i högsta hugg sprang in i folkmassan och började jaga folk. Min kompis Sam från Australien gick det illa för. Han träffades av tre flashbombs, en som brände tårna, en som lätt brände hans panna nära ögonen och en som exploderade i kontakt med hans rygg och orsakade stora brännskador där. Claudia från Irland fick brännskador på armen. Jag lyckades springa undan poliserna runt hörnet och klarade mig undan med brända ögon och lungor från tårgasen. Vi lyckades samla ihop de flesta inne i en gränd för att kolla skadorna. Vi ringde sedan efter brandkåren (som tydligen fungerar som ambulans när det är demonstrationer) och dom körde bort Sam och Claudia till akuten. I gränden träffade jag också Rémi och Marie-stefan som tydligen varit med i demonstrationen och filmat. (Måste få Rémis filmer från demonstrationerna sen när han klippt klart sin film)

Efter detta gick vi tillbaka till spårvagnsstationen som nu var fri från tårgas för att försöka ta oss ut ur centrum där vi verkligen inte ville stanna. Då kom det ett gäng poliser igen och tryckte upp folk mot väggen och började visitera folk allt medan de skrek att de inte respekterade republiken, och att de hade haft sina demokratiska rättigheter på valdagen och "nu är det dags att ni skaffar var sitt jobb" etc... Den franska tjejen som blev visiterad bredvid mig skrev tillbaka att hon gav fan i republiken, att hon var student och bara ville åka hem med spårvagnen. Jag råkade nudda vid en av poliserna och han vände sig om å skrek ”vem var det som försökte slå mig” min tjejkompis bredvid räddade mig med genom att säga att det var hon som råkat nudda vid honom. I detta ögonblick tappade Daniel från USA humöret och började skrika och skälla ut poliserna. Det verkade som om dom skulle arrestera honom, men när dom hörde att vi var utlänningar så slutade dom vara våldsamma och skrik bara tillbaka. Dom menade att vi hade stått nära farliga demonstranter och därför fick skylla oss själva. Ganska konstigt då där inte varit någon demonstration när vi blev gasade. En polis frågade sen var Daniel kom ifrån och när han svarade USA så sa polisen att de alla beundrade USA för där fick man sätta demonstranter i fängelse. Han fortsatte med att säga ”we are all family fathers” med härlig fransk bryting och ”Nous travaillons, dans la pluie”. Alltså vi jobbar, i regnet och ”nous somme là pour votre securité”, vi är här för att er säkerhets skull. Sen bestämde sig poliserna för att dra därifrån. Spårvagen kom inte så vi fick gå ut till La tronche där det gick en spårvagn.

Såhär efteråt så har jag fått reda på att Sam mår bra men går på smärtstillande. Han har tagit kontakt med sin ambassad för att se om det är lönt att anmäla poliserna. En annan vän till mig som heter Matthew var tydligen på andra sidan polislinjen och höll på att få spö av poliserna för att ha tagit en bild. I tidningarna så finns det inte ens en notis om vad som hände dock, inte ens i lokaltidningen. För att få reda på att det ens skett en demonstration så var jag tvungen att gå in på ett independent media forum och läsa. Stan är som vanligt nu på dagen, charmiga caféer fulla med folk, snygga moderiktiga och extremt småborgerliga brudar som strosar runt etc. En riktigt fin fransk idyll alltså.

Som student inom mänskliga rättigheter så var det ju iaf en intressant kväll.