På Klimatseminarium i Berlin (Om klimatförändringarnas konsekvenser i Nepal och USAs klimatpolitik bla.)

Är i Berlin på seminarium om klimatfrågan. En rolig överraskning är att Raju från Nepal är här. Jag har inte träffat honom sen i Maj. Han föreläste nyss om hur klimatförändringarna gör att bönder I Nepal har svårt att klara sin försörjning då väderförhållandena förändrats och det blir översvämningar oftare. Förhoppningsvis kan han komma till det internationella sommarlägret som vi vill anordna tillsammans med Mps internationella kommitté. Har även pratat mycket med Raju om Global Young Greens. Det behövs pengar för att hjälpa folk från utvecklingsländer att kunna åka på kongressen i Österrike som är i september nästa år.

En riktig duktig professor från USA föreläste precis om USAs klimatpolitik och om hur många initiativ under Bush-eran växt fram lokalt mellan olika stater och städer som gått samman och bildat egna internationella klimatavtal med delstater och städer i Kanada när den federala regeringen inte velat. Kommunal utrikespolitik alltså.

Kalifornien har en speciell roll i USA i att driva på klimatpolitiken. Det var den första staten som införde regleringar av luftkvalitet och de gjorde det innan det skedde på federal nivå. Detta gör att Kalifornien är den enda delstaten i USA som får lov att ha strängare regler än den federala standarden. De andra staterna kan sedan välja mellan att följa Kaliforniens lagstiftning eller den federala. Detta gör att Kalifornien hela tiden kan driva upp standarden för luftkvalitet i USA, då andra stater hakar på tills alla företag måste följa reglerna för att kunna agera på deras marknader. Visst hade det varit nice om exempelvis EU haft någon medlemsstat med den funktionen så att standarden kan pressas uppåt istället för nedåt.

Förhoppningsvis får vi snart se lite federala initiativ från USA när den nya administrationen tillträder. Det är ju fortfarande Bush-administrationen som kommer att förhandla å USAs vägnar i Poznan, men Obamas tillträdande administration lär ha folk på plats som förhandlar i korridorerna. De lär ha en mycket viktigare roll än den officiella amerikanska delegationen som ju ända ska avgå. Bush räknas som en sk Lame Duck. Totalt irrelevant för förhandlingarna.

Appropå Obama så gick det ut en pressrelease igår om att han skulle tala i centrala Berlin idag tillsammans med Angela Merkel. Vi höll på att avboka förläsare och planera om programmet för att kunna åka dit, men fick sedan reda på att det var några NGOs som ville lura pressen att komma dit så att de sedan skulle kunna få ut sitt budskap till dem via en dockteater med Barack Obama och Angela Merkel. Såg inget om det i tidningen idag, så det verkar som om pressen inte gick på det trots allt.

IPRED - den ointelligenta fildelningslagen

Missa inte Maria Ferms nyhetsbrev om IPRED-lagen. Något av det mest ointelligenta vi haft på länge, i stark konkurrens med moderaternas förslag om medborgarkontrakt. Lagen har sin grund i ett EU-direktiv. Tyvärr startar debatten om dessa oftast inte förrän direktiven ska implementeras i nationell lagstiftning. Det är en av anledningarna till att du bör rösta grönt i valet till Europaparlamentet.

"Svenska värderingar". Nu kanske även utomlands?

Norge kommer att införa en version av förbudet mot sexköp. Skillnaden är att norrmännen förbjuds köpa sex även utomlands. Jag tycker det verkar vara en bra grej som skulle kunna införas även i Sverige. Även om det är svårt att upprätthålla så blir det ju en markering om vad som är accepterat i samhället. För inte slutar väl de "svenska" värderingarna, som vi ska lära ut till alla mindre förstående människor, gälla så fort de jämställda fromma svenska männen (för det är oftast män) passerat en nationsgräns, och istället befinner sig i Tyskland eller Thailand?

För lite mer "svenska värderingar" samt en dos humor så går det att kolla in Jan Guillous chatt angående Ipred på Aftonbladet. Det sorgliga är att det inte verkar vara satir utan Janne tycker verkligen att privata företag ska få bedriva polisverksamhet.

Lite reflektioner från ett tåg som sitter fast någonstans i ett allt kallare samhälle.

Sitter på X2000 på väg hem från Stockholm efter ett maratonmöte med Grön Ungdoms förbundsstyrelse. Just nu sitter tåget fast någonstans utanför Näsjö och jag vet inte när jag kan vara hemma i Malmö igen, förmodligen någon gång sent i natt. Vi har trots allt fått mycket avklarat under helgen. Jag var väl hyfsat dåligt förbered på att vara mötesordförande då vår sammankallande tyvärr inte kunde delta, men vi blev i alla fall klara till slut, efter oändliga mängder varma drycker från riksdagens kaffemaskin. Vi har klubbat bra förslag på propositioner till Riksårsmötet och vi har även bland annat diskuterat förbundets framtida organisation.

Jag hoppas också kunna få lite per pengar till GUs internationella verksamhet. Det är viktigt att vi inte ser oss som en nationell rörelse, utan lyfter det europeiska och globala perspektiven. Det verkar vara något som moderaternas partisekreterare inte gör. Jag kan konstatera att jag och Per Schlingman uppenbarligen inte delar samma värderingar. Frågan är om det gör mig mer eller mindre svensk än honom. Just att definiera vad som är svenskt, är en för mig omöjligt uppgift, men Schlingman uppfann ju iprengubben, så han kanske är rätt person för jobbet. Linnea Haglund föreslog att den ultimata svenska värderingen måste vara att en inte får fuska i bingolotto. Jag undrar om det finns med i Schlingmans kontrakt.

På Lördagkvällen stack jag och Maria Ferm iväg för att träffa aktivister från den burmesiska oppositionsrörelsen. Jag tackar s-studenter som arrangerade mötet. Det är verkligen sorgligt att situationen i Burma kommit allt mer i medieskugga. När vi inte ser 1000-tals munkar på de burmesiska gatorna och kändisar som hypar upp det i Sverige, så är det uppenbarligen inte lika intressant att skriva om de politiska dissidenter som idag sitter fängslade av den burmesiska militärjuntan. Jag hoppas kunna sätta mig in mer i situationen i Burma i framtiden. Gårdagens möte var i alla fall en början.

I veckan ska jag planera klart det sista på seminariet om EUs klimatpolitik i Berlin som jag är med och arrangerar. Det är mycket jobb, men när jag är där på plats så vet jag att det kommer vara värt det. I 8 dagar ska vi diskutera klimatpolitik, för att avsluta med att åka till Poznan och delta i lite arrangemang i samband med FN-konferensen där. Det ska bli kul.

Friåret är så jävla fräscht

Jag tycker om när politiker för fram nya och fräscha idéer istället för att sträva bakåt. Jag menar hur många gånger ska vi svänga tillbaka mellan sossar och moderater som tävlar om vilken skäggig 1800-tals gubbe som visste bäst innan vi kan föra en politik för dagens och framtidens utmaningar? Den grymmaste fräschaste grejen som lanserats på lång tid var friåret som borgarna tyvärr tog bort efter valet 2006. Christian Valtersson har skrivit en grym artikel om varför det bör återinföras här.

Imorgon kommer riksdagen för övrigt antagligen att kuppa igenom en maktöverföring från Sverige till EU utan att vi ges utrymme att debattera saken i vare sig valrörelse eller folkomröstning. Lissabonfördraget innehåller både bra och dåliga saker men att överföra makt är något vi borde få debattera innan. Om det faller så kanske EU om några år kan komma igen med ett bättre fördrag, för ett nytt fördrag behövs. Ratificeras fördraget så är vi nog fast med det ett bra tag framöver. Du kan skriva på ett upprop mot detta här

Klimatfrågan: Någon annans problem.

Att moderaterna inte är trovärdiga i klimatfrågan borde vara känt sedan länge. Nu verkar de t.o.m ha skippat retoriken. Maria Ferm dissar fett och bra här. Jag undrar om de kommer att svänga i EP-valet och säga att klimatet är en nationell fråga, efter att tidigare ha sagt att den hör hemma på EU-nivå. Sen kan de hävda att det är en Europeiska fråga igen ett år senare i riksdagsvalet. Tänk om alliansen faktiskt hade försökt lösa problemet istället för att bara slingra sig med retorik.

Trickle Down according to Posten?

Teorin om att mer pengar till rika ska filtreras ner och så småningom skapa jobb och därmed gynna alla (den sk Trickle Down effekten), borde vara falsifierad sedan länge. Hela Bush-eran i USA byggde på den logiken. Posten verkar dock köra enligt någon form av liknande resonemang i och med lönesättningen till deras nya VD. 900 000 i månaden är ett helt sjukt slöseri och inget som ett statlig bolag ska ägna sig åt. Är det såhär staten ska ta oss ur lågkonjunkturen måntro? Det är nog i så fall bäst att Lars G Nordström anställer många hushållsnära tjänster för pengarna.
Jakop tycker med rätta att de är ute och cyklar.

Om hur samkönade äktenskap är en nödvändighet för att nå jämställdhet och befria oss från könsrollerna

Det känns bra att de övriga regeringspartierna beslutat sig för att köra över kristdemokraterna i frågan om samkönade äktenskap. Att kristdemokraterna klamrat sig fast vid att just begreppet äktenskap kan tyckas fånigt. Faktum är att om de fått behålla ett monopol på definitionen av ordet så hade det kunnat få allvarliga konsekvenser inte bara för hbt-personer utan även för heteros i kampen för jämställdhet. Att begrepp och diskurser utvecklas med resten av samhället är inget nytt.

Jag har inte haft tid att faktakolla hur det var i Sverige men i USA så var det i början av 1900-talet förbjudet med äktenskap mellan personer av olika ras. Först 1967 fastgjorde USAs högsta domstol att det var mot konstitutionen att inte ha rasneutrala äktenskap. De som inte ville förändra saken hämtade bla argument från delar av bibeln för det (det verkar gå att bevisa vad som helst med bibelcitat). Innebörden av ordet gick således från att vara något mellan en man och en kvinna av samma ras till att gälla mellan en man och en kvinna oavsett etnicitet. Om inte rasneutrala äktenskap införts så hade det varit omöjligt att bli av med rasismen, hur mycket vi än sagt att äktenskap bara var ett ord, och det lika gärna kunde hetat något annat.

Innebörden av ordet äktenskap är således inget som är hugget i sten och funnits sedan urminnes tider då gud påstås ha skapat jorden. Genom könsneutrala äktenskap så räddar vi snarare äktenskapet som institution då det blir mer i klang med hur samhället ser ut idag. En viktig sak är också hur innebörden av ordet äktenskap är kopplat till innebörden av ordet kön. Om äktenskapet definieras som något som ingås mellan två personer av olika kön så slår vi också fast att det finns olika kön och att de har olika egenskaper. Definitionen av ordet äktenskap är således kopplat till skapandet och upprättandet könsroller.

Jag som heterosexuell kille (finns det något tråkigare att vara, alla andra får vara coola bi-personer utom jag) får exempelvis ofta frågan om jag inte är bisexuell ändå. De föreställningar vi har säger att en heterosexuell kille ska vara på ett visst sätt och är han inte det så är det något fel och det måste vara typ en bög som inte vet om det. Det är dags att sluta dela in folk i fack och låta alla vara sig själva och gilla vem de vill.

Samkönade äktenskap är således något som även heterosexuella tjänar på då det är ett första steg mot ett avskaffande av könsrollerna. Ur ett egoistiskt perspektiv så ser jag införandet av samkönade äktenskap som ett steg i min befrielse från den rådande mansrollen.

Ps. Märks det att jag just nu skriver en gruppuppgift med en genusvetare i min diskursanalyskurs?

Det behövs konkreta ågärder för den globala ekonomin

Så var G20 mötet i Washington över utan att några konkreta åtgärder för att mota den globala ekonomiska krisen kunnat fastslås. Inte förrän i april nästa år verkar en detaljerad plan kunna bli klar. Jag ser det dock som positivt att utvecklingsländer börjar få mer att säga till om i världspolitiken. Kanske är vi på väg bort från den unipolära världsordningen som USA stått för.

European Green Party tycker att det behövs en Grön New Deal för att tackla den ekonomiska krisen.

"In particular, it is vital that an EU-wide financial markets watchdog is urgently established, as well as an independent European credit rating agency and that a Financial Transaction Tax (Tobin/ Spahn type tax) is implemented throughout the EU." -EGP Co-Spokesperson Philippe Lamberts

Det är viktigt att inse att den ekonomiska krisen hänger ihop med både matkrisen och krisen i det ekologiska systemet. Matpriserna har till stor del ökat pga spekulation och klimatkrisen beror på det kortsiktiga tänkande som ekonomin har varit uppbyggd kring. Den globala ekonomin behöver mer reglering. Då räcker det inte med endast kortsiktiga åtgärder som att pumpa in mer pengar i systemet, även om det också kan vara nödvändigt som krisåtgärd. Ett utmärkt sätt att få igång ekonomin är att satsa på en omställning till ett grönt hållbart samhälle baserat på förnyelsebar energi. Det skulle skapa jobb samtidigt som vi kommer närmre en lösning på klimatkrisen.

Om min syn på EU

Med anledning av att jag tackat ja till en nominering att stå på De Grönas lista i valet till EU-parlamentet så börjar det bli relevant att förklara hur jag står i lite olika frågor som rör EU. Jag tänkte börja med en generell artikel om min syn på saken och hoppas kunna återkomma i mer konkreta detaljfrågor senare.

Vilka beslut som ska fattas av nationella parlament och vilka som vi måste fatta tillsammans med andra länder är en ständig tvistefråga. Mer decentraliserade beslut för makten närmare folket men samtidigt så behöver vi vissa gemensamma regler för att inte skapa en free-rider problematik. Främst klimat- och finanskriserna är saker som är svåra, om inte omöjliga att lösa nationellt. EU är idag antagligen den enda stora aktör som kan vara den drivande kraften för att få fram ett nytt klimatavtal i Köpenhamn 2009. I EU bör vi således verka både för krafttag mot utsläpp av växthusgaser men även för regleringar av finansmarknaden för att motverka spekulation.

Samtidigt som EU kan vara en lösning på många problem så har EU en struktur som är komplicerad och flyttar makten långt från folket. EU lägger sig också i allt för många områden som bör vara nationella. Lobbyister och storföretag har insett hur mycket makt som finns i Bryssel och satsar enorma summor på att påverka besluten. Konsekvenserna kan bli katastrofala. Integritetskränkande lagar kan antas, och den fråga där EU verkligen behövs, nämligen klimatfrågan riskerar att bli nedprioriterad. Det demokratiska underskottet bekräftas också av att Lissabonfördaget riskerar att drivas igenom trots Irlands nej. Miljöpartiets kritiska blick behövs för att EU ska hålla fokus på det som är viktigt.

Vi får dock inte tappa bort oss och utan grund kritisera allt som har med EU att göra. Vi behövs i EU och bör föra en pragmatisk, konstruktiv politik där. Många länder i framförallt Östeuropa står på kö för att få gå med i EU. Genom kraven på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter har EU bidragit till att förbättra situationen i dessa länder. Det är viktigt att denna process fortsätter och dörren inte stängs för nya länder pga. rasism och främlingsfientlighet. Speciellt Turkiets rätt att så småningom ansöka om medlemskap är viktig här. Tyvärr finns det väldigt starka främlingsfientliga krafter i EU och även om jag i teorin inte skulle var emot en harmonisering av flyktingpolitiken så är jag rädd att de förhandlingar som nu pågår angående detta kommer att leda till att de länder med mest restriktiv flyktingpolitik får sätta standarden. Detta skulle kunna få katastrofala konsekvenser för de personer som riskerar livet för att ta sig till ett bättre liv i Europa. Att de av en slump fötts i andra länder än de europeiska gör inte att de har mindre moraliska rättigheter än oss.

I skuggorna gömmer sig nationalistiska och främlingsfientliga partier såsom Sverigedemokraterna med en dröm om en slags inbillad gyllene era. De står för en nostalgisk dröm om det förflutna där varje stat påstås ha varit kulturellt homogen. Vi Gröna står för framtiden och måste fortsätta göra det. Vi måste med kritiska men konstruktiva ögon göra det globala samhället så grönt och solidariskt som möjligt. EU är arena som vi behövs på för att det ska kunna uppnås och därför behöver vi ha så många gröna politiker där som möjligt. För vem ska kunna rädda Sverige, EU och Världen, om inte vi?

Angående Centerns hycklande klimatpolitik

Idag publicerade Centerns ministrar en artikel på DN debatt där de skryter med sina förslag för att rädda klimatet. Problemet nu när alla börjar prata klimatfrågor är att det är just prat. Centern kan inte bara komma med flummiga målsättningar och krav, det måste backas upp med konkret politik som leder dit. Vi kan inte bara säga att bensinbilar ska förbjudas till 2025 utan att ha en seriös politik för att nå dit. Alliansen måste lämna hippieflummet hemma helt enkelt. Om regeringen tog klimatfrågan på allvar så skulle de inte skicka ner folk till Bryssel för att förhandla om fler utsläppsrätter till Sverige. De exempel som tas fram för att lyfta Sverige som ett föregångsland är saker som skapades under den förra regeringen, mycket pga påtryckningar från miljöpartiet. Jag skulle kunna fortsätta att skriva om Centerns hyckleri, men Christian Valtersson har redan gjort det bättre här. Det är dags att sluta prata om klimatet och istället göra något.

Pinsamt om Lissabonfördraget

Någon mer än jag som tyckte att det var riktigt sjukt pinsamt att endast 20% av riksdagsledamöterna kunde svara på grundläggande frågor om Lissabonfördraget i debatt ikväll. Och sen menar de att vi inte ska folkomrösta om saken för att det är för svårt för svenska folket att sätta sig in i det.  Enligt den logiken borde väl makten över våra grundlagar delegeras till någon expertkommitte i Bryssel. Eller varför inte någon upplyst despot någonstans. Sen kan våra grundlagar ändras lite hur som helst utan vi tillfrågas för det är ju ändå för komplicerat för folk att sätta sig in i. Konstigare logik får en leta efter. 

Sen kan jag hålla med Cecilia Malmström om att Lissabonfördraget måste jämföras i förhållande till Nicefördraget som vi lever under idag. Det innehåller både förbättringar och försämringar i förhållande till det. EU behöver ett nytt fördrag men jag anser inte att Lissabonfördraget är vad som behövs. Främst det faktum att EU får makt över väsentligt fler områden än idag och att medlemsländerna förbinder sig till militär upprustning är saker som talar för att det bör förkastas. En folkomröstning vore ett utmärkt forum för att belysa skillnaderna mellan fördragen och fatta ett bra beslut. Då kanske även våra riksdagsledamöter börjar lära sig något om EU.

Obama vann. Men betyder det något?

Det finns kanske hopp trots allt. Tillsammans med ett gäng av mina kära statsvetarnördar i ett kollektiv i Lund har jag nu spenderat hela natten valvakandes. Efter trötthetsrapporter en gång i timmen och våra egna väldigt professionella valanalyser så har det varit en givande natt. Obamas segertal var vackert och Mcains var imponerande det också.

Igår lyssnade jag på en föreläsning med Robert Fisk, mellanösterkorrespondent som flera gånger vunnit den brittiska motsvarigheten till stora journalistpriset. Han sa att det inte spelar någon roll för utrikespolitiken, vem som blir USAs president. Jag vågar ändå tro på en viss förändring med Obama. Jag hade givetvis föredragit Cynntia Mckinney som president men USA är inte riktigt där än, inte ens Sverige är där än Tyvärr.

Obama måste säga vissa saker för att kunna bli vald i USA, det paradigm som råder gör att det är nödvändigt. Jag hoppas dock att en del av de ord som Mcain använt för att misstänkliggöra Obama i viss mån är sanna. Att han är en radikal ”redistributionist” som vill omfördela resurserna i USA. Om det är så kan han givetvis inte säga det, givet det paradigm som råder. En radikal förändring av USAs politik är ändå inte särskilt troligt under Obamas presidentperiod men han kan lägga grunden för ett annat sätt att tänka, något som på sikt kan styra in USA i ett nytt paradigm. Det är det som Change handlar om.

Valkommentatorerna pratade mycket om vad som skulle hända med Obamas kampanjorganisation nu när han vunnit valet. Att han skulle kunna använda den för att opinionsmässigt kunna mobilisera sina supportar och på så sätt göra sig mindre beroende av partipolitiken. Det pratas om en postpolitisk politik (låter det paradoxalt eller vad?) Jag tror USA skulle må bra av att gå ifrån conservative/liberal låsningen, liksom Europa skulle må bra av att sluta försöka klämma in precis allt på höger/vänster skalan. Den största utmaningen nu är klimatfrågan. I den kris som råder i USA så är det naivt att tro att Obama kommer att vara drivande vid COP 15 i Köpenhamn, men om vi kan få ett tillräckligt grönt EU som driver på så är det lättare att få med sig Obama på tåget än det hade varit med Bush eller Mccain.

Politik handlar om att vilja saker och tro på dem. Att studera statsvetenskap verkar ofta vara att studera alla hinder som finns för att åstadkomma en verklig förändring. Det är alltså egentligen inte alltid så givande för en politiker att plugga statsvetenskap då det är lätt att bli cynisk, något som i sig är ett hinder för att kunna förändra saker. Jag har ändå någonstans bland alla sociala teorier försökt undersöka när och hur förändring är möjlig. För att kunna förändra världen så är det nödvändigt, om än inte tillräckligt att tro på att det går att göra. Därför gillar jag Obamas paroll ”Yes We Can”. Det är med de orden allt kan bli möjligt.