Fredrik Frangeur

2012-01-08T19:10:00.000Z

Om gränser, välfärd,främlingsfientlighet och migration.

Världen, Europa ochSverige förändras hela tiden. Klimatförändringarna har redan börjatskörda offer i Afrika. Människor flyr undan krig om resurser. Oftanorrut. Kanske till Europa eller till Mellanöstern där uppror ochdemokrati kan skapa hopp och framtidstro, men också nyaflyktingströmmar till Europa. Det finns en enormutvecklingspotential i detta när nya perspektiv och sätt att tänkamöts, men många ser det också som hot mot privilegier och sakersom de har kämpat för länge.

Bosättarna påVästbanken ser det som att de är frontsoltader i ett krig motIslam. Att de står i fronlinjen för att skydda oss i Europa. MångaSverigedemokrater i skåne säger samma sak. I Malmö är sverigedemokraterna större än miljöpartiet. Begreppet ”living on the edge” myntades av en anledning.

När jag bodde i SödraFrankrike så gick debatten het om Front National. Araber kom frånNordafrika till Marseille Front National kontrollerar sedan längeett antal småstäder i Södra Frankrike och har blivit ganskapopulära. Genom att öka antalet poliser har brotsligheten minskatoch folk känner sig säkrare på gatorna. Detta har ju dock intehjälpt invandrarna från Nordafrika som ofta blir stigmatiserade ochkontrollerade av rasisisika poliser. Det handlar om outsiders som vill in och insiders som känner sig hotade och vill försvara sina privilegier.

En linknande dynamik gåratt se i städer där innerstaden ställs mot förorten. 2005 sattefranska polisen in vattenkanoner mot de förortsbor som den dåvarande inrikesministern Nicolas Sarkozy kallde för ”slödder”.Idag är han fransk President. En sådan attityd drabbar inte bara desom de används emot. Det drabbar stora delar av befolkningen sområkar vara på fel plats vid fel tillfälle.

Jag skrev själv omhur jag uttsattes för den franska polisen här 2007. Det är också ett typexempel på hur frustrerade män tar ut sin frustration på fel saker. Inte för att du skulle vara onda, utan för att de har vistats i en kultur där "det är så man ska göra". 2008 föreslogModeraterna i Malmö att polisen borde använda vattenkanoner iRosengård. Detta förslag har kombinerats med förslag om att viborde bygga en riviera i Malmö. Som tur är så sitter de inte imajoritet.

Vi vill ofta tänka attdet sker någon annanstans men det sker här och nu. I vår vardag.Människor i periferin kommer alltid att tycka att folk i huvudstadenär politiskt korrekta och saknar verklighetsförankring. Det hörliksom till. Svaret kan aldrig vara att hänföra sig åtexotiserring och prata om rolig mat och söta kulturutryck. Det endasättet för centrum att förstå periferin är att då och dåsläppa sina privilegier och bege sig ut där. Inte med guide utanverkligen leva där. Det är därför saker som rotationsprinciper påmaktpositioner i grunden är sunda sålänge de används pragmatisktoch inte går till överdrift.

Den svenska politiskadebatten har handlat mycket om skatter, välfärd och arbete, menprincieperna är linknande. De som vill riva upp LAS vill främjaoutsiders, de som vill ha kvar LAS skyddar insiders. I alliansensSverige sker dock detta på villkor som främjar de som redan harmycket. För det är ju oftast inte de som äger arbetsplatsen sombehöver slåss om brödfödan, även om många småföretagare ochentreprenörer gör sitt bästa för att saker och ting ska gå runtoch deras anställda ska ha det bra. Den logiska slutpunkten blirofta att sparka nedåt mot människor som har flytt pga krig ochförtryck. Jag skrev om det här 2008.

Det har nu börjat föras enargumenttion av en brokig skara akademiker, sverigedemokrater ochnyliberaler. En argumentation som bygger på att välfärdsstatenstår i motsats till öppna gränser. Nyliberalerna menar att vimåste ta bort den skattefinansierade välfärden för att kunna ha ett öppet samhälle.Detta kommer i längden att leda till ett samhälle som liknar USA där du måsteslå dig fram och lita till släkt och vänner när det går dåligt. Sverigedemokraterna menar att vi måste stänga gränsen för atträdda välfärdsstaten. Detta kommer i längden att leda till eninhuman migrationspolitik.

Huruvida någon är korkad eller smart, dum eller snäll, har inte med ursprung att göra. Folk har råkat hamna i olika grupper och är lojala mot en tillhörighet. Idag har de egna politiska partier somrepresenterar dem och samma sak kan sägas om falangerna inom olikapolitiska partier. I Malmö kan Miljöpartister ochSverigedemokrater finnas i samma familj. Alla dömmer någon annan.”Det är ju jag som säger som det är” ” det är dem andra somär fångade i sin lilla värld med ett skevt och småaktigtperspektiv”. ”Det är jag som är missförstådd” ”Det är deandra som är giriga och småaktiga”.

En kamp om utveklingenförs och vi har alla ett val att göra. Eller snarare en balans atthålla. En balans mellan att lyssna och leda, mellan att tänka efteroch agera, mellan att spurta och att pausa och i värsta fall ocksåslåss för vår sak. Det går nämligen inte att förändrasamhället bara genom att betrakta och döma, vi måste agera också. Det finns ingen förutbestämd värld. Världen är vad vi gör dentill.

Själv sitter jag inte pånågon slutgiltig lösning och folk skulle ha all anledning att oroasig om det var så. Förutsättnignarna förändras nämligen helatiden och den som inte kan anpassa sig och lyssna in andra perspektivkommer inte att hänga med. Det handlar inte om ”survival om detstrongest” utan ”of det fittest”. Det kan ske ”alla mot alla”eller i en anda av ”samarbete och solidaritet”. En anda där allaska med i arbetet för att kunna lösa våra gemensamma utmaningareller en anda som påminner om hela havet stormar där alla slåss omatt inte bli utan när en krympande kaka ska fördelas. Med naturen somvår vän och guide, eller som vår motståndare som ska besegeras.

Precis som människor såbehöver dock både företag och regeringar goda förebilder ochexempel. Sverige har väldigt bra förutsättningar att hantera bådesociala klyftor, mångkultur och miljöförstöring. Det finns enmöjlighet att visa att det var här i Sverige som vi började vändavinden, det var här vi tog tag i utmaningarna på ett konstruktivsätt. Vi kan själva välja vilken värld vi vill ha.

”The times they are changing” Om socialdemokratins fall....

2011-10-16T17:36:00.002+01:00

”The times they are changing”

Om socialdemokratins fall, moderaternas brist på ideologi, dagens parlamentariska läge, miljöpartiets brist på självkänsla och behovet av att tänka långsiktigt.

Just nu debatteras det högt och inom socialdemokratin och den icke-borgerliga politiska sfären huruvida Juholt är skyldig till fusk eller endast har slarvat. Rent sakmässigt så tycker jag att det är en spännande diskussion och skulle gärna se att det reddes ut ordentligt. Det är dock snarare för att låta aftonbladets journalister få stå i skamvrån och tvinga fram en mer saklig och faktagranskad journalistik än för att det på något sätt skulle kunna rädda socialdemokratin från landa på runt 25% i väljarstöd.

Som många påpekat så är det inte huruvida man följt det formella regelverket som är viktigt i en förtroendekris utan snarare om man har agerat med integritet och levt upp till de värderingar som man basunerar ut. Politiker som uppenbarligen inte lever som de lär kommer antingen att falla förr eller senare eller leva hela livet i rädsla för att bli avslöjade. Jag hade nog själv föredragit att bli avsatt om jag fått välja. Världen förändras och utvecklingen kring sociala medier går bara fortare och fortare vilket kommer att omöjliggöra döljande av sanningen. Om det går att fälla diktatorer i mellanöstern med Twitter så kommer ingen svensk partiledare att gå säker. Det enda långsiktiga botemedlet är att vara öppen. Anledningen till att Carl Bildt sitter kvar är snarare att han lär som han lever, än att han är bra på att krishantera. Det går liksom inte att attackera någon som är stolt över vad de gör oavsett hur konstiga värderingar de verkar ha.

Oavsett så är det snudd på trakikomiskt att se hur det före detta statsbärande partiet faller samman. Dels pga yttre omständigheter men främst pga sina egna företrädares oförmåga att förstå hur samhällsklimatet och det politiska läget förändras, samt att det inte går att leva på gamla meriter för evigt. Själv trodde jag att socialdemokratin skulle bli tvingad att omvärdera sin självbild efter valfiaskot 2010. Jag hade uppenbarligen fel och det verkar som om sossarna kommer att behöva falla riktigt långt ner i avgrunden innan de kan bygga en stabil plattform igen. De flesta unga sossar är dock vettiga och om de vågar föryngra sin ledning rejält istället för att som nu ersätta den med ett revanschsuget B-lag som suttit på avbytarbänken i 20 år så finns det goda möjligheter för socialdemokratin att utvecklas.

För miljöpartiets del så innebär det här att det finns vägval att göra. En del miljöpartister har tolkat det uppkomna läget som att vi borde samarbeta mer med moderaterna. Moderaterna lider dock av brist på fantasi och kommer troligtvis snart ha segrat sig till döds när det inte längre går att sänka skatten mer. Det som kan säkra en långsiktigt moderat hegemoni är fler och fler kriser i stil finans eller greklandskrisen. Om läget på något skulle stabiliseras så förlorar moderaterna. Den värderingsbaserade och diskursiva debatten går i grön och vänsterliberal riktning snarare än att befästa en hegemonisk position för den borgerliga företagsekonomiska ideologin som i princip verkar ha som kärnbudskap att hela landet ska drivas som ett företag. Skolan ska utbilda skötsam och likriktad arbetskraft som sedan ska jobba så mycket som möjligt så att staten kan vinstmaximera etc....

Att ha borgs gäng vid makten är därför extra farligt på lång sikt då de är beroende av kriser, rädsla och oro för att behålla makten. Sådan talar inte för att de kommer att bedriva en långsiktigt hållbar politik för att bygga landet stabilt och frågan är om miljöpartiets ledning är tillräckligt maktkåta för att ge grön legitimitet åt ett sådant fantasilöst projekt. Om mp går ihop med regeringen i fler frågor än absolut nödvändigt så står valet för de som är opposition mellan vänsterpartiet, Juholts socialdemokrati och Jimmy Åkesson. Framförallt Jimmy Åkesson har här ett guldläge då han spenderade hela senaste partiledardebatten i SVT med att profilera sig som en invandringskritisk sosse.

Miljöpartiet verkar å andra sidan lida av en paradoxal blandning av hybris och mindervärdeskomplex. Ingen ska köra med oss och vi är beredda att samarbete med de flesta partier utom Sverigedemokraterna för att bli respekterade. Samtidigt har vi ambitioner att bli ett 20% parti men verkar ha ett mindervärdeskomplex rörande vår egen förmåga att lyfta utan att ta hjälp av något av de större partierna. Om ni frågar mig så skulle jag tycka på vikten av tålamod. MP bör gå till val själva 2014 och göra uppgörelser efter valet. Låt det socialdemokratiska korthuset falla och håll samtidigt regeringen på behörigt avstånd. När socialdemokratin fallit klart och bytt partiledning en gång till så kan vi sträcka ut en hand, men då som del av en mittenkoalition med en grön statsminister. En sådan strategi kräver dock att mp också har stort fokus på att bygga och se över sitt eget hus. Paritets visionärer och realpolitiker måste samlas för att kunna hålla de storslagna visionerna vid liv samtidigt som man bygger den organisatoriska och realpolitiska grunden under vad som annars riskerar att bli ett stort visionärt och kommunikationsstategiskt korthus. Det är ett projekt som kan ta decennier och som kräver visioner, tålamod, organisation och strategi. Framförallt kräver det en trygghet och tro på den egna förmågan och de egna idéernas långsiktiga bärkraft även när man kortsiktigt kanske faller lite i opinionen. Det var så socialdemokraterna byggde folkhemmet och ingen pr-konsult kan ändra på det.

Det är inge lätt utmaning men det är vad som krävs om vi vill mer än bara regera för sakens skull. Om vi faktiskt vill förändra landet och svensk politik i grunden. Om vi ska lösa klimatfrågan så måste vi kunna lösa det här också. Och jag tror att det går, men det kräver väldigt mycket hårt arbete och de som främst är intresserade av att mingla och byta visitkort gör nog bäst i att kasta in handduken redan nu.

Lycka till.

Postmoderna Myter och längtan efter något som är på riktigt.

2011-08-07T20:39:00.002+01:00

Jag kände idag ett behov av att gotta ner mig lite i abstrakta reflektioner. Något som mynnade ut i denna text.

En stor del av samhället inklusive nästan hela medelklassen verkar existera i ett slags postmodernt tillstånd där symboler och myter blir viktigare än fakta på marken. Samtidigt så är detta tillstånd något som lever sida vid sida men en materiell verklighet där många människor inte får vardagen att gå runt. I vår relativt rika västerland är det oftare inlindat och svårare att se. I fattigare länder blir det ännu mer påtagligt, när en trendkänslig medelklass existerar påtagligt nära fattigdom och lidande. Hur dessa extremer kan finnas sida vid sida är en paradox som jag ofta finner svår att förstå mig på.

När jag började studera bland annat statsvetenskap och internationella relationer, så fick vi börja med att läsa och lära oss om de stora teoretiska skolorna. (”sk grand theories”). Efter ett tag så kunde man dock upptäcka att dessa påstått vetenskapliga teorier själva verkade ingå i en maktkamp om vilken teori som skulle ha tolkningsföreträde. Detta förvandlade studiet av ett visst ämne till studiet av en kamp om tolkningsföreträde mellan rabiata tänkare. Någonstans kan vi således lära oss att även akademiker är människor med behov av att utrycka sin subjektiva verklighetsbild, och allt annat vore väl konstigt. Att makthavare ser dessa teorier som sanna har också en inneboende tendens till att skapa självuppfyllande profetior vilket i sin tur spär på kampen om tolkningsföreträdet med exempel på när en viss teori ”fått rätt”.

Jag pratar nu om statsvetenskapen, en akademisk diciplin där det ändå verkar finnas en viss dos av självinsikt och ödmjukhet inför den egna disciplinens brister. Värre är det då med nationalekonomin som inte verkar ha kommit lika långt på det planet utan än mer verkar se sig som en vetenskap på samma sätt som naturvetenskapen. Ekonomisk tillväxt som i bästa fall borde vara ett medel för att uppnå andra mål, har på något sätt blivit omformulerat till att vara ett gudagivet mål i sig. Jag ser dock en ljusning i och med framväxten av bland annat beteendeekonomisk forskning.

Postmodernister och konstruktivister har lyckas väl med att dekonstruera de så kallade ”stora sanningarna”. De myter som tidigare användes av stat och kyrka för att kontrollera sina undersåtar eller mobilisera inför ett krig analyseras idag för vad de är. Samtidigt så verkar vi dock styras av nya myter och ibland till och med av någon slags postmodern metamyt som säger att inga materiella värden ens spelar någon roll.

Jag brukar numera balansera på kanten mellan vikten av myter och berättelser, och sökandet efter något genuint och verkligt. På ett personligt plan går det förstås att välja vad vi ska tro på och på sätt skapa och återskapa oss själva om och om igen. Något jag skrev lite om här 2007 efter något slags djup samtal vid ett köksbord i Frankrike. Det är dock inte konstigt om nya upplevelser och insikter gång på gång kan leda till en identitetskris där individer, grupper och ibland hela nationer känner sig vilsna och får omvärdera sig själva. Ibland går det bra. Ibland går det mindre bra och leder till våld, terror och krig.

Samtidigt som stora delar av mänsklighetens mer extrema personer verkar ha engagera sig i ett kulturkrig mellan vilka gudar, berättelser eller värderingar vi ska påtvinga alla andra, så har dock mycket större rent materiella hot och utmaningar växt sig större och större. De utmaningar som globaliseringen, jordens resursbrist och klimatfrågan innebär gör dock att det nu mer än någonsin lär finnas ett behov att skrapa bort ytan och samla oss kring en utmaning som är på riktigt. Om vi vill ha någon slags större berättelse att tro på för att skapa mål och mening i våra liv så tror jag att vi mår bra av att basera den på hela mänskligheten som en gemenskap

Vi i den rika världen behöver lämna vårt postmoderna drömtillstånd och vakna. Framförallt behöver vi sluta upp med att lägga all energi på att dekonstruera och skjuta hål på varandras berättelser och istället med den ödmjukhet som kommer ur att veta hur lite man egentligen vet, samla oss och börja bygga något som är hållbart för framtiden. det ligger en utmaning i att utan tvång kunna bygga en gemensam historia och kultur samtidigt som vi inte glömmer bor att ha fötterna i den materiella verkligheten.

Om terrorism, kultur och vikten av hopp och framtidstro.

2011-07-24T22:43:00.005+01:00

Även om hemska saker händer världen över så gjorde helgens terrordåd i Oslo och på Utöya att världen kom påtagligt nära. Det är svårt att inte bli nedtryck och bestört av det som hänt. Det som hände var verkligen ett politiskt terrorattentat i ordets sanna mening. Den norska socialdemokratin och de värderingar och intryck som deras politiska framtid bär med sig har påverkats för en lång tid framöver och på sätt var det ett lyckat terrorattentat där politiska mål fördes fram med hjälp av våld och rädsla.

Mitt i allt det hemska så var jag också lite lättad över att gärningsmannen inte var Muslim. Det kan tyckas lite känslokallt, men om så vore fallet så är jag övertygad om att många muslimer och Europa fått lida för det. Något som nu när det visade sig vara en vit man inte verkar vara fallet för vita unga män som jag. Detta visade sig i viss mån bland de kommentarer och spekulationer som vissa Sverigedemokrater skrev innan gärningsmannen var gripen.

Jag är imponerad och lättad över Jens Stoltenbergs ord om ge igen med mer Demokrati. Snarare än att göra som George W Bush 2001 och säga att ”vi ska jaga dem var de än gömmer sig”. Att göra så hade kunnat få förödande konsekvenser för samhällsutvecklingen. Det kan ses som en paradox att samtidigt som samhället blir alltmer tolerant och öppet så blir den lilla skara som avviker från normen allt mer farlig och extremistisk. Vi tycks således ha två parallella samhällsutvecklingar. Å ena sidan så binds världen samman allt mer vilket är positivt och nödvändigt kanske främst med tanke på vilka stora utmaningar som jordens människor måste möta tillsammans framöver. Å andra sidan så kan vi se att de som inte hängt med eller på olika sätt kan ha missgynnats av utvecklingen verkar ha en stark längtan efter samhörighet och ser hot mot deras identitet. Det kan röra sig om högerextrema rasister likväl som islamister, beroende på plats och sammanhang.

När en man försökte genomföra ett självmordsattentat i Stockholm i julas så började skribenter och tidningar snabbt skriva om kulturella normer och Islam. SÄPO gjorde då en mer nyanserad och sansad analys där de tryckte på vikten av förebyggande åtgärder och varnade för utanförskapsmiljöer. Vad vi bör akta oss för är att börja definiera in människor i kulturer och skylla det som händer på dessa.

Begreppet kultur kan vara lite väl flummigt oavsett om man menar svensk muslimsk. Både högerextremisten som genomförde attentaten i Norge och mannen som sprängde sig i julas gjorde det ju för någon slags sammanhang eller myt. Det är lika svårt att prata om en enhetlig islamsk kultur som om en svensk eller nordisk, men däremot finns det ju ett mönster när det gäller terrorism som utförs av både högerextremister och radikala muslimer så inga av dessa gärningar kan helt avräknas som enskilda fall.

När det gäller debatten om islamistisk terrorism så har vissa akademiker menat att det är en abstrakt diskurs. Det finns ingen enhetlig organisation och det finns inte heller en muslimsk konspiration utan det är en idé vilket gör att den ej går att bekämpa med våld, övervakning eller hårdare gränsdragningar. Ju fler terrorister du dödar och fångar desto mer sprids nyheter om denna abstrakta idé och desto fler frustrerade unga män ser ett sammanhang och något att kämpa för vilket leder till att fler terroristskolor kommer att startas etc... och så är spiralen igång. På samma sätt borde det gå att beskriva den kultur som frodas på olika internetforum för högerextremister där människor från extremhögern sprider hat mot mångkultur och inspirerar varandra med olika konspirationsteorier. Frågan är hur vi kan bekämpa sådana extremister utan att de ser sig som martyrer och bara blir mer extrema. Någonstans måste ju dessa onda gärningar bygga på rädsla och behov av samhörighet.

Jag menar att ett samhälle och en värld med stora klyftor och med många människor som inte får en chans bidrar till att skapa den frustration som kan bli grogrund för terrorism. Därmed bör vi akta oss för att skylla på en viss kultur, och istället bekämpa de strukturer och normer som skapar unga frustrerade män på jakt efter mening och sammanhang.

Kultur är något föränderligt. Svensk kultur måste ju vara en blandning av alla de normer och strukturer som finns inom det territorium som kallas Sverige, men Sverige har en allt mer mångkulturell befolkning och även de som kommit till Sverige lite senare eller har släkt som gjort det är Svenskar. Att prata om att olika kulturer skulle stå emot varandra klumpar ju automatiskt ihop en massa normer och strukturer i ett paket där vi inte kan skilja det bra från det dåliga, det harmlösa från det farliga och detta tankesätt skapar våld och terrorism snarare än att minska det, precis som ökade klyftor har en tendens till att leda till ökad brottslighet och utslagning.

Det finns säkert folk som skulle tjäna på detta och har det på sin agenda. Att beskriva verkligheten kan också forma den. Att Samuel P Huntington släppte boken ”clash of civilizations” 1996 som ett svar till Francis Fukuyama är antagligen inte en del i en dold agenda, men boken spreds väldigt fort till väldigt många inflytelserika personer. Det är möjligt att det pågår ett flertal kulturkrig i världen, men de kan lika gärna handla om lika rätt vs nationalism & imperietänkande eller varför inte hopp vs rädsla.

Så om vi nu på något sätt ska föra en kamp mot terrorismen så handlar det om att steg för steg bygga upp en inkluderande kultur som bygger på internationalism, hopp, framtidstro och medmänsklighet.

Makten över tiden.

2011-04-28T19:08:00.002+01:00

Att Gustav Fridolin ska ha sagt i en intervju i dagens industri att Miljöpartiet bör släppa kravet om att lagstifta fram 6 timmars arbetsdag har väckt en del uppståndelse internt i miljöpartiet. Jag gör en snäll tolkning av uttalandet och tolkar det som att han menar att vi inte bör använda lagstiftning som verktyg för att ändra normalarbetstiden vilket är en åsikt som jag håller med om. Gustav lyfter ett svårt problem i att om vi börjar mixtra med arbetsrätten så öppnar vi upp för ännu mer klåfingrighet och ingrepp i den svenska modellen. Om vi ska lagstifta på ett område som regleras av kollektivavtal, varför ska vi då inte göra det på ett annat. Vi gröna har länge haft en inkonsekvent politik på detta område då vi både vill lagstifta om sänkt arbetstid och värna den svenska modellen. Denna inkonsekvens är ohållbar i längden och vår linje behöver därför utvecklas så att den hänger ihop.

Just synen på arbete är något som har skiljts sig åt inom olika ideologier. Vissa ser arbete som ett nödvändigt ont och andra ser det som något av det bästa och mest utvecklande som finns i livet. Min åsikt är att arbete kan vara både ett nödvändigt ont och något som är utvecklande och roligt. Det beror mycket på hur vi organiserar arbetslivet och där är både kollektivavtal, arbetsrätt och skickliga ledare viktigt. Idag finns arbetsplatser och yrken där folk känner både det ena och det andra inför sitt arbete. Vad vi då bör arbeta för politiskt är att alla bör få uppleva ett roligt och stimulerande arbetsliv där vi minimerar stress. Jag är övertygad om att hela samhället tjänar på ett människor upplever ett sådant arbetsliv. Problemet här är att även om det inte stämmer i realiteten så upplever många personer idag det som att miljöpartiet är motståndare till lönearbete i sig. Detta gör att både de som resonerar som så att det är en nödvändighet att flertalet arbetar för att samhället ska fungera (vilket jag också tycker) och de som verkligen älskar sitt arbete kommer att välja bort miljöpartiet. Jag är övertygad om att det går att hitta en politik som minskar stressen och överkonsumtionen utan att för den skull behöva vara emot den svenska modellen. Det mest akuta problemet är här enligt mig att många, framförallt unga har timanställningar där de idag saknar kollektivavtal, fasta arbetstider och grundläggande arbetsrätt.

Personligen tycker jag att den genomsnittsliga arbetstiden för de som har ett arbete bör sänkas men att den kan vara relevant att inte tänka så pass statiskt som att alla har ett heltidsarbete under hela sitt arbetsliv. Då tycker jag att förslag som friår och bättre föräldraförsäkring är bättre, människor kan vilja jobba mycket i perioder för att sedan behöva en paus i livet.

Ett förslag som jag lekt med i tanken är att instifta någon slags rättighet till att ta ut den löneökning man har rätt till i sitt kollektivavtal i sänkt arbetstid istället för höjd lön. Så att om en person i förhandlingar får rätt till 4% löneökning så kan den välja att ta ut det i 4% sänkt arbetstid istället. Då lämnar vi valet mellan tid och pengar till individen. Om vi dessutom designar skattesystemet så att vi har höga skatter på miljöskadlig konsumtion så lär det ju bli betydligt mer attraktivt att ta ut sin löneökning i tid och arbetsgivare som vill att deras anställda ska jobba mycket får hitta sätt att göra arbetet mer roligt och flexibelt så att det går att matcha bra med resten av livet.

Fler: Birger Schlaug, Effekt

Ett ekologiskt hållbart samhälle där människor känner välbefinnande. Är det möjligt?

2011-04-21T14:54:00.006+01:00

Göran Hådén skriver på partiprogramsrevideringsgruppens blogg och lyfter en viktig poäng i att vi inom den gröna rörelsen länge har saknat ett klart och tydligt definierat långsiktigt mål. Göran menar att vi bör ha människor välbefinnande som vårt mål.

Behövs ett mål eller en utopi?

Vissa pratar om mer generella mål, andra om en utopi. Skillnaden kan vara svår att definiera men för mig så är utopin ett drömsamhälle som vi aldrig kommer att nå, men som har en funktion som en ledstjärna att sikta mot. Ett mål bör däremot vara något som kan uppnås på lång sikt.

Många har menat att det varit en styrka förr oss gröna att ha ett antal vägledande värderingar utan att för den skull ha ett fastställt mål. Det har gjort att vi utifrån våra principer har kunnat anpassa oss efter förändringar i samhället. Samtidigt så uppstår det ofta situationer där olika principer och värderingar ställs emot varandra. Om vi då saknar ett mål att sikta på så får vi svårt att avgöra vilka värderingar som ska ha företräde och det kan det göra att vi ibland vaklar fram och tillbaka och blir nyckfulla inför vad vi känner i stunden. Personligen har jag landat i att vi bör ha ett mål ,men inte nödvändigtvis en utopi. Målet bör vara uppe för diskussion med jämna mellanrum, t.ex när vi uppdaterar partiprogrammet, på så sätt blir det alltid aktuellt i förhållande till den rådande omvärldsanalysen.

Välbefinnandets dilemma. Ett mål, flera svar.

Jag tror mycket väl att välbefinnande kan vara ett bra mål. Det är dock inte nödvändigtvis det enda målet. Det mål jag klarast tror att det behöver kombineras med är ett mål som jag menar att vi redan har och som kan vara det kit som just nu starkast binder samman den gröna rörelsen. Målet om ett ekologiskt hållbart samhälle. Ett ekologiskt hållbart samhälle där människor känner välbefinnande skulle kunna vara ett bra mål att ha. Vi bör dock beakta att välbefinnande antagligen är ett mål som alla de stora ideologierna på något sätt haft och förhållit sig till och på sätt inte nödvändigtvis något som är unikt för den gröna rörelsen. Människor är väldigt olika och uppnår välbefinnande på väldigt olika sätt och olika personer har funnit svaret på välbefinnandes dilemma i olika ideologier.

Socialismens svar på problemet med olika preferenser har varit att försöka stöpa alla människor i samma mall, där behovet av jämlikhet för att uppnå välbefinnande får företräde. Inom kommunismen talas det ofta om att skapa en "ny människa" som är altruistisk och lever för sina medmänniskor. Även det Socialdemokratiska samhället byggde på en normerande föreställning om vad som är det goda samhället och hur vi uppnår välbefinnande för flertalet.

Liberalismens svar på dilemmat har ofta varit att låta politiken kapitulera på så sätt att man menar att politiken inte kan hjälpa alla att uppnå välbefinnande och att det därför är varje individs eget ansvar att vara "sin egen lyckas smed". Här blir problemet att det liberala samhället tenderar anpassas efter en mall baserad på människor som vill vara självständiga och rationella.

Konservatismens svar spelar på många människors behov av trygghet, gemenskap och rädsla för förändringar. Det mycket väl finnas en känsla av välbefinnande i att kunna veta att det man har kommer att bestå eller att de värderingar och relationer man kämpat för är värda något och inte plötsligt kommer att ryckas ifrån en.

Själv tror jag inte att det är möjligt att stöpa alla i samma mall, oavsett om det är en altruistisk som i det kommunistiska idealet, eller en rationell och egoistisk såsom idealmänniskan beskrivs av bla Ayan Rand. Jag tror även att drag från alla de idealtyper rörande människors preferenser som jag beskriver ovan mycket väl kan samexistera inom samma individ. Jag känner själv ofta ett behov av både trygghet och frihet , av att både söka det som är nytt och värdera det som man kämpat för i det förflutna och att både respektera och värdera mig själv, och kunna hjälpa andra. Ett grönt framtidssamhälle måste lösa dilemmat med att kunna kombinera en generell modell som samtidigt innefattar denna mångfald av behov som ryms inom oss människor.

Finns det en Grön Lösning?

Många av våra gröna förslag har sniffat på lösningar och jag tror att det finns möjlighet att hitta fler om vi vågar ställa rätt frågor. Jag tror att det behövs någon form av generell modell som dessutom är flexibel för människor skiftande behov, drivkrafter och värderingar. Vi kommer dock antagligen att få acceptera att detta innebär att de som t.ex värderar frihet över allt annat inte kommer att få maximal frihet i allt och att de som värderar trygghet över allt annat inte kommer att få maximal trygghet. Om vi vill att en mångfald av människor ska kunna uppleva välbefinnande så måste vi nå en balans som också på många sätt innebär en kompromiss. Då kan vi bli allmänintressets parti, ett parti vars vision kan innefatta nästan alla sorters människor. Jag kommer nedan att beskriva ett exempel på hur jag applicerar välbefinnandets dilemma på dagens samhälle. Därmed inte sagt att det inte kan finnas andra exempel eller områden.

En politik för solidariska individualister.

I dagens politiska debatt hörs det ofta sägas att dagens stora politiska dilemma ligger i att skapa en politik som är anpassad efter ett samhälle där en allt större andel människor är så kallade "solidariska individualister" Jag menar här att vi om vi ska kunna bygga en politik för välbefinnande som en majoritet av befolkningen kan acceptera måste börja med att överbrygga det som kan upplevas som en motsättning mellan generalism och mångfald eller mellan samhälle och individ om man så vill.

Som exempel kan tas medborgarlönstanken som var inne och sniffade på en lösning i synen på att människor ska få skapa på sina egna villkor och att detta kommer att gynna hela samhället i längden. Det förslaget tog dock samtidigt inte hänsyn till alla inte har ett starkt självförtroende och vet exakt vad de vill från början, vilket kan leda till att många blir passiva i ett sådant system. Jag menar att det system med "arbetslivstrygghet" som vi idag förespråkar är bättre just nu men skulle samtidigt behöva anpassas så att även de som inte har eller har haft ett traditionellt lönearbete får bättre trygghet. Jag skrev om det mer i det här blogginlägget.

Även saker som friår och sänkt arbetstid är väldigt intressanta ur aspekterna ovan. En klar frågeställning blir t.ex hur vi kan få människor att känna makt över sin egen tid och samtidigt bidra till hela samhället. När det gäller just välbefinnandet så tror jag att rådslaget kring "makten om tiden" kommer att bli väldigt intressant medan rådslaget kring energipolitiken har mer bäring på målet om ett ekologiskt hållbart samhälle.

Lite avslutande frågeställningar och funderingar

Hur bör välbefinnandet fördelas?

Om vi antar välbefinnande som mål så kommer vi antagligen på vägen att stöta på en de filosofiska frågeställningar som många filosofer, kanske främst inom den utilitaristiska skolan har ställt sig. Är det maximalt välbefinnande som är målet eller är det ett minimivälbefinnande för alla människor. Frågan har tidigare även ställts inom den ekonomiska politiken, där förespråkare av maximal tillväxt är beredda att tolerera stora klyftor i samhället. Även i ett samhälle som inte kan ha evig tillväxt så kan vi komma att stöta på problem i hur vi bör väga människor välbefinnande emot varandra.

Är ett samhälle i harmoni möjligt eller ens önskvärt?

Ett hållbart samhälle med välbefinnande låter lätt som en utopi i stil med det klasslösa samhället eller Guds rike. Ett samhälle med harmoni och där det råder ständig balans. Många skulle säkert gilla detta, men det finns också många människor som inte klarar av harmoni, som vill kunna skapa egna drömmar, gå emot strömmen och ibland tom skapa lite kaos. Därmed inte sagt att det inte går att innefatta en mångfald av drömmar och preferenser i ett samhälle. Om Adolf Hitler blivit antagen till konstnärsskolan han ville gå på, så hade världen kanske besparats mycket lidande.

Hur kommunicera en komplex vision så att alla förstår?

En annan utmaning är att anpassa hur vi kommunicerar målet. Kommunikationen av vår vision kan bara bli effektiv om den sker på mottagarens villkor. Människor med olika bakgrunder kommer antagligen att ha olika bilder av vad som är välbefinnande. När det handlar om t.ex.. valrörelser så måste kampanjer grundade i en långsiktig vision även kunna anpassas efter den tidsanda som råder i stunden. Jag tror här att det finns goda möjligheter att lyfta fram de delar av vår vision som stämmer väl in på människor vardagsproblem i stunden, utan att för den skull vara oärliga med vår långsiktiga vision om någon vill veta mer. Vilka ord vi använder kan även behöva anpassas hela tiden så att de matchar det språk som används i stunden. Sedan innebär också utvecklingen av sociala medier att olika personer får en världsbild och ett nyhetsflöde som er helt individualiserat. Då kan det behövs ett enkelt koncept som sedan kan spridas vidare och anpassas av andra till olika kanaler. Ibland kan det handla om klimatfrågan, ibland om att minska stressen, ibland om att skapa förutsättningar för att förverkliga drömmar Det är dock viktigt att den komplexa visionen finns där i bakgrunden så att vi inte driver sakfrågor helt lösryckta ur sitt sammanhang.

Ärlighet eller taktik? Vad är integritet i politiken?

2011-04-19T18:31:00.008+01:00

Jag har svängt fram och tillbaka i den här frågan under en lång tid. Min utgångspunkt från början var att ärlighet och öppenhet alltid skulle vinna i längden. En av de första gröna debatterna jag gav mig in i var den om EU-utträdeskravet och ”ärlighetslinjen” kan beskrivas i följande blogginlägg från 2008

"Jag har stor respekt för dem som verkligen vill lämna EU. De finns bra argument för det, men jag tycker att argumenten för att vara kvar överväger. Jag har också stor respekt för dem som inte bestämt sig ännu, för detta är en komplicerad fråga. Jag har dock inte särskild stor respekt för människor som bygger sin argumentation på taktik, och inte heller för folk som har bestämt sig för vad de tycker, men inte tar ställning för att garanterat vara på den “vinnande” sidan. Jag skulle vilja uppmana alla att verkligen lyssna på sakargumenten, strunta i det taktiska tänket, och sedan rösta på det som de tror är bäst. Vi måste skapa ett samhälle där politiker tror på det de säger och säger det de tror. Då kan vi bygga en bättre demokrati"

När jag själv började få lite tyngre uppdrag så upplevde jag dock att jag ofta befann mig i en gråzon där det inte handlade om att välja mellan ”rätt och fel”, utan snarare att välja mellan ”rätt och rätt”. Olika principer ställdes emot varandra och hur man prioriterat blev ofta väldigt svårt att förklara vilket lätt ledde till missförstånd när besluten väl skulle kommuniceras. Jag fick här uppleva den risk som alltid finns för att känna sig obekväm och ge upp, att sluta försöka förklara komplexa samband i en dialog och istället vända sig innåt.

Det sämsta en kan göra är dock att ifrågasätta människors drivkrafter. Många resultatinriktade politiker har ofta utmålats av mer visionsinriktade politiker som att de endast är intresserade av makt för maktens skull. Jag tror inte att det påståendet stämmer i särskilt stor utsträckning. På samma sätt har jag ibland tyckt att en del mer visionsinriktade politiker verkar drivas av en vilja att ”synas” ”veta bäst” och kunna säga ”vad var det jag sa” snarare än att påverka och förändra världen på riktigt. Jag tror dock att de flesta visionärer är genuina sådana och att de största och mest effektiva kritikerna är de som kritiserar med kärlek.

I slutändan så har jag landat ganska nära där jag började. Det behövs mer ärlighet och öppenhet från politiker och makthavare i allmänhet. Det kan dock även innebära att vara ärlig inför det faktum att vissa ärenden inte bör behandlas i ett öppet forum eller att beslut på en viss detaljnivå inte bör hanteras av en alltför stor grupp. För mig är nog det mest hycklande och taktiserande att låtsas tycka att alla diskussioner bör ske öppet, samtidigt som en förhandlar om saker i ett slutet rum. På samma sätt har jag ofta tyckt att det är märkligt om en person har en viss principiell ståndpunkt i organisatoriska/interna frågor och en helt annan i politiska. Integritet handlar för mig om att känna sina värderingar, följa dem och vara ärlig med dem både inför sig själv och andra. Olika människor har dock olika värderingar, och bara för att någon gör eller tycker något som en själv aldrig skulle göra eller tycka, så innebär det inte att den personen saknar integritet.

Fram för en långsiktigt hållbar energipolitik

2011-03-17T18:40:00.008Z

Med ett kärnkraftshaveri i Japan och ett oljepris som åker berg och dalbana pga bland annat kriget i Libyen så börjar det bli mer och mer relevant att ta fram lösningar för hur vi ska kunna klara vår energiförsörjning i framtiden. Man kan tycka att jag med detta inlägg börjar dra politiska slutsatser för fort och på ett sätt så är det kanske inte så taktfullt att att börja prata om vilka nödvändiga energipolitiska omställningar som behöver göras medan kriget i Libyen rasar och konsekvenserna av katastrofen i Japan fortfarande är högst aktuella. Jag menar dock att vi för vår egen säkerhets skull bör agera så fort vi bara kan för att skapa hållbara energisystem för framtiden. Hållbara och förnyelsebara energisystem är också ett sätt att inte göra oss beroende av auktoritära regimer som råkar sitta på stora oljeresurser.

För de som vill ha mer tankar om detta så skrev jag om nya sätt att se på säkerhetspolitiken under hösten 2008 och hösten 2009. En del funderingar finns också att finna i det globala tal som jag höll under Almedalsveckan 2009.

Att oljan kommer att ta slut så småningom och priset kommer att gå upp innan dess är ju ingen nyhet. Det som händer i mellanöstern pekar bara på att vårt oljeberoende redan nu gör vårt samhälle extremt sårbart och dessutom riskerar att få länder i västvärlden att tveka med att stötta demokratikämpar om det innebär en risk för ett instabilt oljepris.

Att kärnkraft är en ohållbar energikälla är inte heller någon nyhet. Jag minns när jag bloggade lite om kärnkraftens ohållbarhet våren 2009 och genast triggade igång en rad kärnkraftspositiva debattörer i kommentarsfältet. Jag försökte då undvika att använda risken för en olycka som argument (även jag ansåg att det var väldigt otroligt) och fokuserade istället på andra miljökonsekvenser och att uranet också så småningom kommer att ta slut. Varje satsad krona på kärnkraft är ju också en krona som skulle kunna ha satsats på förnyelsebart. Johan Simu mfl uppfattade det nog som om de vann den debatten. Det är möjligt att det i framtiden kommer att finnas nya reaktorer som tål både tsunamis, jordbävningar och terrorattentat men jag är personligen inte beredd att chansa. Förutom ovanstående anledningar så är jag motståndare till kärnkraft av principskäl då de stora verken som kräver enorma investeringar för att bygga riskerar att låsa fast elmarknaden i en oligopolstruktur som är väldigt sårbar och där det blir svårt för mindre aktörer att slå sig in på marknaden. Detta är kopplat till att vi idag inte har en ultimat struktur på elmarknaden. Jag tycker till exempel att det är väldigt problematiskt att elnätet som borde räknas som infrastruktur, idag kan ägas av privata aktörer. Att skattesystemet straffar människor som vill producera sin egen el är också problematiskt.

Vad vi ska satsa på istället för kol, olja gas eller kärnkraft är dock inte alltid en enkel fråga.Vi kan börja med att konstatera att vi inte kan förbruka så mycket energi per person som vi gör idag i framtiden. Energieffektivisering och förnyelsebara bränslen kan ersätta en del andra energikällor men knappast allt. Vi måste alltså också förändra våra vanor. Det rör sig om att åka mer kollektivt, att flyga mindre och att äta mindre kött. För att hjälpa människor med detta krävs politiska styrmedel som främjar en omställning. De bilresor som ändå behöver göras bör ske med alternativa drivmedel som el eller biodrivmedel. Det stora problemet här är dock att det finns en risk för att en satsning på biodrivmedel driver upp priset på livsmedel. Jag bloggade om den upplevda motsättningen mellan mat och biodrivmedel hösten 2008 och menade då att det var köttkonsumtionen som var den verkliga boven i dramat om hur vi bäst utnyttjar vår åkermark. Det är en åsikt som jag håller fast vid då ett kilo animaliska proteiner i snitt tar ca 10 gånger så mycket energi att producera som ett kilo vegetabiliska proteiner. Frågan om att ställa om energisystemen och klimatanpassa samhället bör därför också kombineras med informationsinsatser och politiska styrmedel för att minska konsumtionen av kött. Speciellt då köttindustrin står för ca 18% av växthusgasutsläppen.

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11

Aftonbladet1, Aftonbladet2, Aftonbladet3, Aftonbladet4

MItt öppningsanförande vid Grön Ungdoms Riksårsmöte 2011.

2011-02-19T12:38:00.006Z

I helgen har jag fått äran att öppna mitt sista riksårsmöte som sammankallande i Grön Ungdoms förbundsstyrelse. Mitt öppningsanförande som hölls i fredags 18/2 följer nedan.

Välkomna till Grön Ungdoms 25 års jubileum, Välkomna till det största riksårsmötet i förbundets historia Det är väldigt roligt att stå här efter ett fantastiskt verksamhetsår. Jag skulle vilja tacka Grön Ungdom här i Norrköping som tillsammans med vår personal har gjort det möjligt att vara här på arbetets museum i Norrköping.

Jag är stolt över att stå här idag. Stolt över att vara en liten del av en fantastiskt rörelse. Alla ni här inne är en del av något stort som händer just nu. Ni är en del av en rörelse som växer och tar allt större ansvar och initiativ för samhällsutvecklingen. Vi har genomfört den kanske bästa valrörelsen i förbundets historia. Det var inga hemliga pengar som låg bakom, det var ingen flashig pr-byrå, det var inga clownnäsor.

Det var 2000 personer som trodde på något. 2000 personer som sedan växte och blev 4000 personer. Jag är stolt över att vara med i samma förbund som alla medlemmar som i valrörelsen sa att nu får det vara nog, nu tänker jag inte sitta hemma på min kammare och tycka att jag har rätt, nu ska jag engagera mig och börja förändra samhället tillsammans med andra.

Vi kämpade hårt i valrörelsen. Det gick bra och många höll med om våra förslag. Jag ska dock vara ärlig. Den 19:e september så var jag oerhört besviken. Jag vet att vi gjorde vårt bästa val någonsin men jag hade hoppats på mer. Jag var även besviken över att det blev en fortsatt alliansregering.

Dagarna efter valet så började vi dock se hur medlemmar fortsatte strömma in. Vi kunde se att valdagen inte var slutet utan början. Därför är jag stolt att vara en del av en rörelse som aldrig ger upp, som tar varje eventuell motgång som en lärdom inför framtiden och alltid fortsätter kämpa.

Att tänka Grönt är nämligen att tänka långsiktigt. Det räcker inte med att vinna ett val eller att påverka en detalj i en politisk fråga. När jag engagerade mig politiskt så gjorde jag det föra att jag ville rädda världen. Efter ett tag så fick jag dock lära mig att världen är ganska stor, och det kan krävas lite tålamod för att kunna förändra och rädda, hela världen. Men vi kan göra det steg för steg.

Sverige är en del av världen, och Sverige består av många orter, städer och människor. Vi kan förändra det här samhället och vrida det rätt och, vi ska göra det, skola för skola, debattartikel för debattartikel, och ordningsfråga för ordningsfråga.

När vi nu samlas här till riksårsmöte och 25 års jubileum så är det just det långstiga jag skulle vilja trycka lite extra på.

Vad vi gör i år är viktigt, men det är samtidigt viktigt att vi inte agerar på ett sätt som gör att vi får sämre förutsättningar i framtiden.

Det är också viktigt att vi inser att Grön Ungdom inte bara är vi som är här i det här rummet. Grön Ungdom är inte förbundsstyrelsen eller förbundskansliet. Grön Ungdom är över 4000 personer, som är aktiva i sex regioner och ca 30 lokalavdelningar, och alla påverkas på något sätt av de beslut som vi fattar den här helgen. De allra flesta av dessa personer är inte här utan litar på att vi fattar bra beslut. Det är ett stort ansvar som vi delar tillsammans.

Jag är dock fullkomligt övertygad om att ni som har samlats här den här helgen kommer att fatta kloka beslut som hjälper oss att bygga förbundet starkt inför framtiden.

Jag vill därmed förklara 2011 års riksårsmöte, det största i förbundets historia för öppnat

Dags för en grön arbetslinje.

2010-12-28T06:06:00.005Z

Den ekonomiska politiken kommer att vara central när det gäller hur miljöpartiet behöver utveckla sin politik framöver. Visserligen så sägs det ofta att det är bra att fokusera på sina styrkor som i miljöpartiets fall främst är miljö & klimatpolitiken men om Mp ska kunna förändra samhället i grunden så är det viktigt att vi inte väjer undan för de frågor som är allra viktigast för de flesta människorna och i princip alltid är på den politiska dagordningen. Dessa är frågor om välfärd, jobb och samhällsekonomi. Därför är det av största vikt att vi utvecklar intellektuellt sammanhängande förslag rörande arbetstid, välfärdens finansiering och arbetslöshet. Jag tror att det finns stora möjligheter att utveckla en politik som är konsekvent och där alla dessa områden hänger ihop med en tydlig logik. Rätt tid att göra detta är förstås nu när det är lång tid till nästa val. Det är viktigt att folk känner att de själva tjänar på vår politik och det är dessa aspekter av politiken som ska vara det första som vi kommunicerar. De flesta människor är både egoister och alturister samtidigt och vi måste kunna kombinera människors solidariska och egoistiska tendenser för att kunna bli samhällsbärande , sedan är den minskade miljöbelastningen plus det faktum att vi räddar världen, något som kommer på köpet.

Själv anser jag att mp bör förespråka någon typ av arbetslinje. Inte att vi ska leva för att arbeta men vi bör inse att det är ett centralt mänskligt behov att känna att en bidrar till samhället och flertalet måste arbeta för att samhället ska fungera. Sen är är nog människor villiga att göra mycket ideellt och vi bör ha system som hjälper människor att göra det som de älskar och är bra på. Det finns dock en hel del saker som kommer att behöva bli gjorda som vi inte kommer hitta folk som gör helt ideellt. Däremot bör de som gör sådana sysslor få den lön och respekt som de förtjänar. Med den produktivitetsökning som skett i samhället så är det också rimligt med lägre arbetstid för det avlönade arbetet. Vi behöver hitta ett bra mellanting mellan en hård sossig/borgerlig arbetslinje och en passiv bidragslinje där många lever utanför samhället. En politik som bygger på att mana fram viljan till att bidra, lära sig och utvecklas som människor.

Denna skiljelinje går genom stora delar av politiken och handlar i grunden om människosyn. Har vi en jobbpolitik som bygger på att människor vill bidra om de får rätt förutsättningar, utbildning och pepp eller att de behöver piskas? Har vi en skolpolitik som bygger på att människor vill lära sig om de bara får rätt förutsättningar eller att de behöver piskas till det? I mitt eget huvud har jag kallat denna mittenlinje för engagemangslinjen. Vad vi än kallar det så tror jag att vi en gång för alla måste frångå idén om medborgarlön som någon som kan införas under överskådlig framtid. Det är en utopisk vision som jag nog tror möjligtvis kan fungera efter typ 100 år av grönt styre. Idén är visserligen intellektuellt sammanhängande och därmed inte flummig men den är inte anpassad för att kunna fungera i vår tid och därmed också något verklighetsfrånvänd. Dessutom är det formulerat av människor som tror på sig själva och vet vad de vill, och därför inte direkt behöver någon som pushar dem. Vad som behövs är en insikt att de flesta människor som behöver ekonomiskt stöd inte har det självförtroendet än. På så sätt är förslaget ironiskt nog anpassat för dem som redan är lyckligt lottade. Även jag uppskattar att bli pushad lite ibland och skulle bli besviken om de som bryr sig om mig inte driver på mig när det behövs.

Jag kan hålla med om många av de teoretiska argumenten kring medborgarlön. Det främsta argumentet är enligt mig att det skulle göra att sk ”skitjobb” skulle bli bättre betalda medan ”roliga och utvecklande jobb” skulle bli lågavlönade. Vad som är ett skitjobb är ju individuellt men vissa jobb kommer nog alltid att vara mindre attraktiva än andra. Även om detta är bra argument så fungerar systemet helt enkelt inte i dagens samhälle då det leder till at många människor hamnar helt utanför samhället och aldrig kommer att kunna utvecklas till att nå sin fulla potential. Detta är helt enkelt inte att bry sig om de svagaste. Istället bör det vara obligatoriskt att genomgå någon form av aktiv åtgärd eller utbildning för att komma in i samhället för att få ekonomiskt stöd, men detta stöd ska gå att leva på. Människor som är fattiga kommer nämligen inte heller kunna utvecklas och komma in i samhället.

Dags att bygga det samhällsbärande partiet för det postindustriella samhället

2010-11-15T18:05:00.005Z

Så har då cirkusen inom socialdemokratin utmynnat i att Mona Sahlin avgår. Sahlin är nog en av de partiledare i S som jag i efterhand känner störst respekt för. En klar fighter som vågar driva saker i motvind, och verkligen ville utveckla socialdemokratin till att bli mer i takt med sin tid. Hon hade kunnat bli en av de riktigt stora, om gubbarna runt omkring hade växt upp någon gång och vågat backa upp henne lite mer. Mycket av mediebevakningen handlar om Mona Sahlins avgång och vad detta kan innebära för socialdemokraterna. Socialdemokraterna har all anledning att oroa sig. Om de inte klarar ut sin kris, definierar sitt samhällsuppdrag och utvecklar sin politik så kommer de på sikt att bli ett mycket mindre parti. Samhällsutvecklingen har nämligen sprungit ifrån S som var byggt för att vara industrisamhällets samhällsbärande parti. Vi lever dock i den postindustriella eran nu och det kräver helt andra lösningar. Människor har mycket mer flytande identiteter än förr, världen är mer globaliserad och klimatkris och resursbrist står och knackar på utanför dörren. Kampen om vilket parti som blir den postindustriella erans samhällsbärande parti kan således sägas ha startat. Jag tror att miljöpartiet är det parti som har bäst förutsättningar att bli ett sådant parti. Vi är i takt med vår tid och samhällsutmaningarna jobbar till vår fördel. För att kunna anta en sådan utmaning så måste miljöpartiet dock ändra på en hel del saker. Inte minst hur vi ser på oss själva. Vilka utmaningar och möjligheter står då miljöpartiet inför?

MP har delvis på grund av tidsandan och delvis på grund av socialdemokraternas kris, en unik möjlighet att växa, men för att kunna göra det så måste vi ett klart definierat samhällsuppdrag. Vi måste veta varför vi finns till. Vi måste omdefiniera och inte minst bredda vårt samhällsuppdrag. Det kan inte längre vara vårt största uppdrag att föra upp miljöfrågorna på agendan om de till stor del redan finns där. Jag vet att de försvann lite i den här valrörelsen, men om mp kan växa så kan vi bli mer agendasättande och då behöver det inte vara så. I den kommande partiprogramsrevideringen så bör det skivas in i portalparagrafen att vi är det samhällsbärande partiet för det postindustriella samhället. (möjligtvis formulerat något mindre akademiskt). Utöver detta så behöver vi utforma och driva en heltäckande politik som en majoritet i samhället kan ställa sig bakom. Jag tror inte att det går att bilda en majoritet för att driva radikal grön politik utan att få med sig de som arbetar 9-5, och ägnar sig åt fredagsmys och annat som många gröna föraktar i sin elitistiska självgodhet. Socialdemokratin förlorade mycket i årets valrörelse på att ha en politik som byggde på en allians mellan olika minoriteter. På samma sätt bygger miljöpartiet ofta sin politik på en allians mellan miljöaktivister, rädda världen människor, studenter och hbtq-aktivister. Dessa gruppers behov bör givetvis innefattas i grön politik, men vi måste även tänka utanför de ramarna.

Vi ska inte ändra våra förslag så att de blir mer mainstream, men vi måste bredda vår politik och formulera program som täcker en majoritet av befolkningens upplevda behov. Jag tror att det är fullt möjligt att formera en majoritetsallians, mellan stressade medelklassmänniskor som är trötta på konsumtionssamhället, entreprenörer som vill förverkliga sina idéer utan att människor blir avundsjuka och tittar snett på dem, unga välutbildade idealister som ser att hela världen är på väg åt helvete, människor som har svårt att betala hyran då tidigare nämnda konsumtionssamhälle inte ser ett behov av deras kompetenser, och 9-5 jobbare som vill ha lite mer inflytande på sin arbetsplats och kanske inte minst över sin arbetstid. Vill vi samla alla dessa grupper så måste vi dock formulera en berättelse och en samhällsvision som täcker in alla dessa människors behov utan att skämmas för det. Vad jag är rädd för ska hända när partiprogrammet revideras är att vi får en ”flummig” politik. Då menar jag inte att jag är rädd för en radikal eller visionär politik. Utan snarare en politik som pga diverse kompromisser och maktkamper blir motsägelsefull och intellektuellt osammanhängande. En sådan politik kommer att våra svår att kommunicera och förverkliga.

Utöver detta så behöver vi lära oss än mer att förstå, acceptera och hantera makt. Makt finns, så enkelt är det. Den försvinner inte för att vi önskar bort den och vi ska inte vara rädda för den. Många som röstar på oss gör det för att de vill att vi ska lösa de problem som de ser. Om vi då är rädda för makt så riskerar vi att svika detta förtroende och istället bli ett gäng glidare som dricker rättvisemärk te och lyfter arvoden för skattebetalarnas pengar. Som politiskt parti så är det vår moraliska plikt att sträva efter makt att förverkliga vår politik. Allt annat är att svika det förtroende som väljarna ger oss. Jag har ibland upplevt mp som en lobbygrupp som vill få sossarna (eller ibland borgarna) att gå med på så mycket grön politik som möjligt. Detta kommer aldrig att kunna förändra samhället radikalt. För att kunna göra det måste vi växa så att förhållandet blir det omvända. Att det är de andra som lobbar på oss.

Vi behöver också kunna förstå och hantera förtroende. Det går inte att samarbeta med en part i ena stunden och en helt annan i nästa. Ett ansvarstagande politiskt parti måste kunna hålla löften, och stå upp för saker även i motvind. Vi måste ha ett glasklart ”tänk” kring varför vi samarbetar med vissa partier. Ett tänk som vi konsekvent kommunicerar så att allmänheten förstår det.

Miljöpartiet behöver även anpassa sin interna organisation för att kunna hantera ett större medlemsantal såväl som ett större politiskt ansvar och uppdrag. Om vi vill bygga ett hus som står över lång tid så kan vi inte börja med att diskutera vem som ska stå uppe i vindsvåningen och steka vid teppanyakihällen. Vi måste ta fram cementblandaren och tegelstenarna och börja bygga vid grunden. Annars kommer det snart höga vingliga pappershuset att rasa samman. Det innebär att miljöpartiet kan behöva fokusera desto mindre på vem som ska bli språkrör och istället se över sina interndemokratiska strukturer så att de fungerar bättre. Detta kan innebära att våra formella maktstrukturer blir tydligare och kan nog av många upplevas som en centralisering av makten. Samtidigt är alternativet mycket sämre. När våra formellt svaga partiorgan inte får ordentliga befogenheter så uppstår informella maktstrukturer och ledare, och detta är det riktigt stora hotet mot de grönas interndemokrati. Informella ledare är omöjliga att ställa till svars för sina handlingar och beslut, vilket omöjliggör ett effektiv ansvarsutkrävande. Det finns också en tendens till att de är dessa informella ledare som inte vill att de formella organen ska ha så stora befogenheter.

Det här är en del av de utmaningar som miljöpartiet står inför. Jag hoppas att partiledningen vågar ha storslagna visioner och har modet att lägga nödvändiga förslag för att kunna förverkliga dem. Socialdemokraternas kris kommer inte att vara för evigt och om de verkligen lyckas utvecklas (eller om moderaterna tar tillfället i akt) så kan handlingsfönstret vara borta. Så jag säger som vi brukar göra när vi bildar opinion för grön politik. Det är bråttom , men inte för sent.

Media: DN1, DN2, DN3, Sydis, Aftonbladet1, Aftonbladet2

Brev Från Förbundsstyrelsens sammankallande: Vart går Grön Ungdom?

2010-10-25T15:55:00.004+01:00

Grön Ungdom är idag större än vi någonsin varit. Vi har genomfört den kanske bästa valrörelsen i förbundets 25åriga historia, både organisatoriskt och politiskt och medlemskapet har fördubblats. Miljöpartiet fick 16% av förstagångsväljarnas röster, Maria Ferm blev inkryssad i riksdagen och Jakop Dalunde blev invald i Stockholms stadshus. Vi har all anledning att vara stolta över det vi har åstadkommit tillsammans under året som gått. Å förbundsstyrelsens vägnar så skulle jag vilja passa på och tacka alla som engagerat sig och arbetat hårt i valrörelsen. Vi vill tacka alla regionalt och lokalt aktiva och alla våra hårt arbetande anställda, inte minst vår förbundssekreterare Linnea Haglund som efter ett mycket väl utfört arbete nu går vidare mot nya äventyr. Grön Ungdom har fantastiska medlemmar och vi blir bara fler och fler. Att vi växer och går framåt ställer dock andra krav på förbundet. Vi behöver ha en organisation som kan ta väl hand om och inkludera alla nya medlemmar. Just nu så är det därför extremt viktigt att så många region-och lokalavdelningar som möjligt anstränger sig för att inkludera alla nya medlemmar och styr upp kurser och träffar så alla nya har en plats där de kan få utlopp för sitt engagemang.

Att vi växer gör också att vi blir fler som måste komma överens och kunna samla oss bakom en gemensam vision för framtiden. Vi är inte längre ungdomsförbundet till riksdagens minsta parti, utan till det tredje största. Det kan ställa krav på hur vi ser på oss själva och andra. Många som inte tycker exakt som vi gör eller gör saker så som vi brukar göra dem, vill ändå kunna hjälpa till att förverkliga våra visioner. Detta gör att vi har en del frågor att ställa oss om var vi står, vilka vi är och vart vi är på väg. Det är därför hög tid att summera erfarenheterna, ställa om kursen och se framåt.

Förbundsstyrelsen jobbar just nu med en rad propositioner som rör förbundets framtida riktning, organisation och prioriteringar. Under hösten pågår arbetet med en väl förankrad verksamhetsplan som också kommer att innehålla långsiktiga mål och visioner för hela nästa mandatperiod. Vi hoppas att så många som möjligt vill vara med och bidra till detta arbete så att planen i så hög grad som möjligt speglar medlemmarnas vilja. Diskussionen kring Grön Ungdoms framtid kan bli något av det viktigaste och mest intressanta på det kommande riksårsmötet som kommer att bli förbundets största någonsin. Förbundsstyrelsen utreder just nu också, på riksårsmötets uppdrag ett ombudssystem som vi hoppas kan utveckla och anpassa vår interna demokrati så att alla röster kan bli representerade även när medlemsantalet växer och det blir svårare för alla att hitta tiden och pengarna för att kunna delta på årsmötet.

Vi kommer på kort sikt att ha mindre materiella resurser än tidigare. Förbundet kommer därför under året tyvärr behöva skära ner på verksamheten då vi inte längre har valbidrag och en valfond att ösa ur samtidigt som kostnaderna för riksårsmötet ökar på grund av det ökande medlemsantalet. Vi har tillsatt en grupp bestående av förbundskassören och två styrelseledamöter för att se över vilka besparingar som kan göras och vi kommer att få prioritera ganska hårt i vårt arbete med nästa års budget. Samtidigt föreslår vi en del satsningar på förbundskansliet, vilket kanske kan verka märkligt när resurserna sinar. Vi ser dock satsningen som ett nödvändigt stöd till svagare regioner och lokalavdelningar. Vår verksamhet finansieras till stor del av statsbidrag från ungdomsstyrelsen. Vi får idag endast statsbidrag för drygt hälften av våra medlemmar, främst på grund av att övriga ej räknas som medlemmar i en aktiv lokalavdelning. Ett problem är att vissa avdelningar som är aktiva ändå inte riktigt klarar av att redovisa sin aktivitet på ett sätt som ungdomsstyrelsen accepterar. Förbundsstyrelsen vill därför kunna erbjuda ett tjänstemannastöd för att hjälpa lokalavdelningar med att få igång sin verksamhet och redovisa den på ett sätt som ungdomsstyrelsen godkänner, en satsning som också ligger i linje med riksårsmötets beslut i våras. Även våra nyuppstartade regioner behöver hjälp med att utveckla sin verksamhet och kunna erbjuda regionala utbildningar och stöd till sina lokalavdelningar. Om vi hade kunnat redovisa fler bidragsgrundande medlemmar så hade vi kunnat ha en mycket större och bättre verksamhet än vad vi har idag. Att satsa på att stärka avdelningarna innebär därför både att vi bygger förbundet underifrån och att vi kan få mer resurser längre fram vilket då kan leda till ett starkare förbund och en mer attraktiv verksamhet under den senare delen av mandatperioden. Därför är vår förhoppning att vi innan valrörelsen 2014 kan få ökat statsbidrag och återigen växla upp verksamheten. Vi behöver bromsa in en kortare tid för att sedan kunna gasa igen.

Pengar är dock en värdslig sak i sammanhanget. Vi har idéer och visioner som hör framtiden till och engagerar en hel ungdomsgeneration. Förbundet sprudlar av engagemang och vårt varumärke är starkare än någonsin. Det gäller dock att inte tappa fart utan att utnyttja den medvind som vi har. Grön Ungdom har ett viktigt uppdrag framför sig. Med en alliansregering som slår mot de svagaste och ett främlingsfientligt parti i riksdagen så behövs vi mer än någonsin. Någon måste kämpa för en seriös miljöpolitik och solidaritet med både kommande generationer och de som lever idag, oavsett hur mycket pengar de har, vilken bakgrund de har och var de är födda. Det är därför extremt viktigt att inte tappa hoppet och tron på en bättre värld. Att inte deppa, utan istället organisera och engagera sig. Vi är många som kämpar och tillsammans kan vi vända samhällsutvecklingen rätt igen. Jag är övertygad om att Grön Ungdom är på väg ut på en fantastisk resa rakt in i framtiden och det ska bli spännande att se var det bär av.

Gröna och vänliga hälsningar

Fredrik Frangeur

Sammankallande i förbundsstyrelsen.

En något försenad valanalys för er som vill veta varför det ”egentligen” gick som det gick.

2010-10-17T20:34:00.005+01:00

Nu har valresultatet hunnit sjunka in för många, och analyserna om varför det blev som det blev har haglat i några veckor. Varför förlorade de rödgröna övertaget och varför var alliansen inte så rökta som många trodde i början av mandatperioden?

Mp gjorde sitt bästa val någonsin, men det vore att ljuga att säga att jag inte var enormt besviken ändå. Analyserna om varför mp inte lyfte mer haglar förstås också.

”Allt är medias fel” ”Allt är sossarnas fel”, ” Allt är miljöpartiets fel” ”Allt är vänsterpartiets fel” ”Allt är Mona Sahlins fel” "Allt är finanskrisens fel" ”Allt är Per Schlingmans fel” ”Allt är Butlerns fel” ”Allt är bröstpumpens fel” etc... .Det är lätt att säga att allt är någon annans fel. Betydligt svårare att ompröva, tänka efter och utvecklas. Många fokuserar på detaljer. ”Vi kommunicerade dåligt och ostrategiskt” ”Vi glömde identifiera och fokusera på den stora politiska konflikten.” "den här och den där presskonferensen blev dåligt genomförd" etc... Jag tror att många av dessa problem är symptom snarare än orsaker. Då inte sagt att vi inte hade kunnat vinna genom att göra något åt symptomen. Det är möjligt. Men frågan jag ställer mig är snarare varför de rödgröna inte totalägde i valet. Därför kommer här en lite lagom subjektiv analys, det är ju trots allt löst tyckande och inte vetenskap som vi sysslar med här.

Jag tror inte det viktigaste är vad vi gjorde rent strategiskt eller operativt. Jag menar att om vi hade velat vinna genom att lansera ett rödgrönt alternativ så hade vi behövt börja med att identifiera kärnan i just det rödgröna. Vad har de rödgröna gemensamt som alliansen inte har? Vad är helhetskonceptet? Alliansen hade ju sin arbetslinje som de kunde tjata om som en papegoja.

Det vi har mest gemensamt inom de rödgröna är enligt mig vår tro på politikens möjligheter och nödvändigheten av politik för att kunna ta sig an stora samhällsutmaningar och lyfta varje individ till att nå sin fulla potential. Detta räcker dock inte. Vi måste också ha ett gemensamt projekt att söka mandat för. Vi måste identifiera utmaningarna och ha självklara rödgröna lösningar på dem. Då hade det också varit lättare att ha en strategisk kommunikation och identifiera en klar konfliktlinje mot alliansen. Det hade liksom kommit av sig själv. När Mona Sahlin lanserade de rödgröna så var vänstern först inte med och sedan var de helt plötsligt med. Efter det så var det omöjligt att säga att de rödgröna hade en gemensam bärande idé vars verkställande innebar att varje parti hade en given plats som en del av en helhet. Om varje parti hade haft en given plats så hade ju vänstern varit med från första början.

Att MP inte lyfte mer beror nog delvis på blockpolitiken. Folk började med att välja block och när de inte ville välja de rödgröna blocket så valde de bort MP även om de kanske sympatiserade med vårt parti mest. Det gäller nog främst borgerliga väljare som traditionellt har en tendens till att taktikrösta mer än de mer vänsterinriktade. Annars gjorde vi ett bra val som parti även om vi kanske ibland varit lite väl självgoda och höll oss på säkert territorium.

Jag tror att det är mycket möjligt att de rödgröna kan vara ett bra långsiktigt projekt för framtiden. Men ett sådant projekt behöver en omprövning där man måste börja med att identifiera kärnan i projektet. Det måste finnas en större gemensam nämnare, än att vara emot alliansens politik. Innan det kan göras så kommer dock varje enskilt parti behöva ompröva sin politik och komma fram till vad just de vill och står för. Efter det går det kanske att lansera ett nytt och fräscht rödgrönt alternativ, om det går att hitta ett gemensamt bärande samhällsprojekt att söka mandat för att förverkliga. Det beror dock helt på hur de rödgröna partierna och samhället i övrigt utvecklas och det ska bli spännande att se hur det blir framöver.

Sen måste jag säga att det på ett sätt också är uppfriskande att SD kom in. Enligt den forskning om samhällsvärderingar, fördomar och attityder till invandring mm som finns så har främlingsfientligheten och intoleransen inte ökat i Sverige på senare tid, utan snarare minskat. Folk har helt enkelt inte sett ett trovärdigt främlingsfientligt alternativ att rösta på tidigare. Nu när vi inte längre behöver ljuga för oss själva så kanske vi kan börja fokusera på att bekämpa främlingsfientlig politik och rasistiska värderingar istället för att fokusera på SD som aktör. Förhoppningsvis leder detta också till att vissa av de mer etablerade partierna slutar försöka kopiera SDs politik i hopp om att sno deras väljare, något som bevisligen bara ökar SDs stöd då det förskjuter problemformuleringen till deras fördel. Då kanske vi till och med kan få en mer tolerant och öppen politik än om SD varit utanför riksdagen.

Så istället för att grotta ner i oss i bittra diskussioner om exakt var det gick fel, och exakt vad som var det formativa momentet då det rödgröna förlorade valet så bör vi nog snarare se detta som starten på något nytt och frächt. Medlemmar strömmar in som aldrig förr och jag upplever ett grönt momentum. Så sörj inte, organisera er istället.

Om dubbelmoral och Berlusconi

2010-03-30T20:20:00.006+01:00

Med anledning av den dubbelmoral som praktiseras när det gäller att bedöma huruvida olika länder lever upp till krav om demokrati och mänskliga rättigheter så skriver jag och Christian Valtersson om Berlusconi på Newsmill idag. Missa inte Erik Gandinis dokumentär Videocracy ikväll kl 22.00 på svt1

Klarar Reinfeldt att hävda demokratiska principer mot Berlusconi?

"Samma krav som vi nu ställer på Turkiet angående demokrati, öppenhet och mänskliga rättigheter bör vi ställa på de länder som redan är medlemmar i EU. Hade samma krav ställts på Italien som vi ställer på länder som knackar på EUs portar hade landet inte fått vara medlem. Berlusconis ageranden, nu än mer aktuella med anledningen av Erik Gandinis dokumentärfilm "Videocracy" som visas på svensk TV idag tisdag, är inte värdigt en demokrati. (...)

Förutom omfattande korruption, även hos premiärministern själv, och bristande pressfrihet och konkurrens på mediemarknaden finns brister i respekten för mänskliga rättigheter hos dagens italienska styre. Den romska minoriteten behandlas på ett vis som snarare påminner om hur minoriteter behandlades för sjuttio år sedan än vad resultatet av solidaritet med utsatta människor borde vara i ett modernt samhälle. Berlusconi själv har kallat romerna för "ondskans armé", Berlusconis allierade Umberto Bossi har lovat att jaga romerna ur landet med gevär och den av Berlusconi ledda regeringen har den uttalade ambitionen att långsiktigt stänga Italiens gränser.

Moderaterna och Kristdemokraterna delar idag samma partigrupp i Europaparlamentet som Berlusconis parti. Med en alliansregering blir det svårt att kräva ökad öppenhet, respekt för mänskliga rättigheter och fria medier av andra EU-länder när dessa är europeiska partikamrater med de främlingsfientliga högerpopulisterna i Berlusconis partigruppering. (...)"

Hela artikeln finns här

DN skriver om kvällens dokumentär här

Vi lever i intressanta tider. En torsdagsreflektion från Cop 15

2009-12-17T16:20:00.018Z

"Må du leva i intressanta tider"

Så lyder en gammal kinesisk förbannelse och vi har onekligen intressanta tider framför oss.

Jag sitter just nu DGI byen vid Klimaforum i köpenhamn och följer klimatförhandlingarna tillsammans med Jakop Dalunde och Erik Malm. Nästan alla representanter för civilsamhället har blivit utslängda från Bella Center. Just nu pågår en ljusmanifestation för klimatet under slogan "survival is not negotiable". Mina tankar går till hur det har framställts när folk inväntar jordens undergång i olika Hollywoodfilmer.

Det senaste dokumentet som läckt från sekretariatet visar på åtgärder som innebär en temperaturhöjning på minst 3° C.

Jag satt med vänner i juni och pratade om vad som troligen skulle hända på klimattoppmötet i Köpenhamn. De flesta var ganska pessimistiska men alla var överens om att för att kunna nå något resultat över huvud taget så var det viktigt att förväntningarna var skyhöga på toppmötet. På samma sätt har Sveriges regering sänkt förväntningarna på toppmötet innan. I viss mån har de talat sanning, men hur vi beskriver verkligheten kan också påverka hur den utformar sig. Om världen inte förväntar sig ett avtal i köpenhamn så minskar chansen att det blir något. Det är då det är viktigt att visa ledarskap för att höja målsättningarna.

Mycket av det vi förutsåg i Juni har nu spelat ut sig. Att de stora utvecklingsländerna, Indien, Brasilien, Kina och Sydafrika skulle komma i konflikt med de utvecklade länderna var inte så svårt att se. Dessa länder kommer snart att stå för merparten av utsläppen av växthusgaser . Att USAs inrikespolitik skulle sätta käppar i hjulet visste också de flesta långt innan mötet. Klimatanpassning kräver stora åtgärder som många människor inte är beredda att göra. Samtidigt kan vi inte säga att andra inte har rätt att ha den levnadsstandard som vi i de rika länderna redan har. Frågan är också kopplad till frågor om rättvisa, jämlikhet och frihet.

Klimatfrågan har hamnat högt upp på den politiska dagordningen. Detta beror mycket på att fler och fler börjar se klimatfrågan som en säkerhetsfråga. Klimatförändirngar kommer att leda till ökad risk för krig och stora flyktingströmmar. Vi kan dra paralleller till hur 11 september ändrade fokusen i säkerhetspolitiken från mellanstatliga konflikter till transnationella nätverk. Det fick även migrations och integrationsfrågor att definieras som säkerhetsfrågor och på så sätt hamna högt upp på den politiska dagordningen. Med fackspråk så kallas det att frågorna har säkerhetiserats.

Trots att klimatfrågan ändrar hur vi ser på säkerhetsfrågor och internationell politik så är vi väldigt många som har satt stor tilltro till att ett traditionellt mellanstatligt toppmöte ska kunna lösa problemet. Jag börjar mer och mer tro på andra lösningar. Liksom den gamla statscentrerade världen inte kan lösa de problem som finns med transnationella nätverk så är det inte med ett uppifrån och ner perspektiv som vi löser klimatfrågan.

Arnold Schwarzenegger talade igår om hur vi genom att börja på stads och kommunnivå och jobba oss uppåt bör fortsätta att ta oss an klimatfrågan. Han har rätt i att lösningen inte ligger i ett multilateralt avtal. Många parter till kyotoprotokollet har inte levt upp till sina åtaganden. EUs 20 % som sedan kan utökas till 30% är praktiken mycket mindre då stora delar antingen är CDM projekt eller räknas bort genom olika former av kreativ bokföring. När alla parter räknar sina utsläppsminskningar med olika metoder så blir det också väldigt svårt att jämföra. Det är genom att visa på goda exempel och på sätt visa andra att det är möjligt att uppnå ett klimatneutralt samhälle som vi kan klara utmaningen. Till helgen slutar toppmötet. Då är det dags att börja jobba. Finns det gott om hopp och goda exempel till COP 16 i Mexico så är förutsättningarna för att faktiskt få ett bra avtal där mycket större.

Det är viktigt att vi ser lösningarna i framtiden. Vi människor har möjlighet att välja vilken utveckling vi vill ha. Den kan bestå av krig och flyktingströmmar. Eller så kan den bestå av ökat samarbete och mer livskvalitet. Vi lever i intressanta tider, men det innebär också stora möjligheter. Låt oss ta oss ta vara på dem.

Cop 15 so far. På gränsen mellan uppgivenhet och hopp.

2009-12-14T22:41:00.010Z

Det är med viss konfundering som jag ser hur klimattoppmötet i Köpenhamn går in i sin slutfas. Väldigt mycket har hänt, men samtidigt nästan ingenting alls. Vissa gjorde liknelser mellan FN-konferensen och The Matrix. I viss mån känns det som en parallell verklighet. Här sitter delegationer från alla världens hörn och spelar politiska spel om vår framtid. Det förhandlas om procentsatser i och åtgärder i dokument som åker fram och tillbaka, men i den riktiga världen utanför konferenslokalerna så handlar det om hundratusentals människoliv.

Efter att ha varit i Stockholm i några dagar i förra veckan för att fixa med organisatoriska saker åt Grön Ungdom, så checkade jag in på Bella Center i fredags. Jag fick en snabb och bra uppdatering om läget av Erik Malm som varit på konferensen hela veckan. Tidigare i veckan hade "den danska texten" avslöjats och det rådde stor misstro mellan utvecklingsländerna och de industrialiserade länderna. Den danska texten var ett förslag till klimatavtal som förhandlats fram bilateralt mellan i-länderna utan att övriga deltagare visste om det. Läs Grön Ungdoms pressmeddelande här.

Sverige hade även fått priset fossil of the day för att ha föreslagit att planerad skogsavverkning som bidrar till att mindre koldioxid tas upp av skogen, inte ska räknas som ökade utsläpp. Aosis förslag med ett klimatmål på 1,5 graders höjning hade också visat på splittring inom G77. Tillslut avbröts de officiella förhandlingarna då det inte gick att komma överens om hur de skulle gå vidare med kyotoprotokollet.

Det är fullt logiskt att önationerna i Aosis vill ha ett ambitiöst avtal. Max 1,5 graders temperaturhöjning är vad de behöver för att deras länder inte ska gå under när havsnivån stiger. Det sägs att politik kräver kompromisser. Men hur kompromissar man med sin egen undergång. Jag och Erik lyckades stoppa Antonio Lima, AOSIS vice ordförande och ambassadör för Cape Verde i korridoren efter att han hållit presskonferens tillsammans med 350.org. Samtalet finns på här på Eriks blogg och är ganska talande.

- ”Vi är små nationer men vi kommer att drabbas värst och därför är det inte konstigt att vi hörs så mycket i diskussionerna. Man måste komma ihåg att de andra inte bryr sig om att vi riskerar att försvinna”

På kvällen åkte jag och pratade lite om förhandlingarna med deltagarna på Grön Ungdoms cop 15 läger i Malmö. I lördags fortsatte förhandlingarna . Själv deltog jag i den mäktigaste demonstrationen jag någonsin upplevt. Siffrorna varierar mellan 30 000 och 100 000 deltagare.

I söndags var det inga förhandlingar dock och idag var allt ganska kaotiskt.
I morse var det sjukt mycket folk som ville in på Bella Center. Arrangörerna har gett ackreditering till 35 000 personer men konferenscentret kan bara ta in 15 000 personer. Det var tur att jag registrerade mig i förra veckan för många med ackreditering som inte hade registrerat sig än kom inte in eller fick vänta upp till 8h för att komma in. Arrangörerna kommer nu att begränsa antalet deltagare från civilsamhället till 7000 tisdag & onsdag, 1000 på torsdag och 90 på fredag. Själv är jag osäker på om jag kommer in och får nog följa konferensen från utsidan under resten av veckan.

Mitt under dagen så lämnade G77 länderna förhandlingarna i protest mot att de rika länderna endast vill diskutera ett nytt avtal, och inte samtidigt förhandla fram en ny utsläppsperiod för kyotoprotokollet. Risken är att kyotoprotokollet går ut utan att ett nytt avtal hunnits ta fram och då finns det inga bindande krav på utsläppsminskningar över huvud taget.

Tillslut kom G77 tillbaks till förhandlingarna men det har fortfarande inte gjorts så många framsteg. Jag tycker dock att det är tragiskt att det i media framställs som att det är u-länderna som stör förhandlingarna. Det råder en misstro mot de rika länderna då u-länderna inte tror att i-länderna kommer att lägga seriösa förslag. Istället för att visa ledarskap så har EU inte ens spelat 30% kortet än. De vill istället vänta tills andra länder gett med sig. Bristen på ledarskap gör att alla väntar på att någon annan ska ta första steget.

Hur det än går nästa vecka så tror jag dock inte att hoppet är ute. Det gäller att vi sätter politiskt tryck på våra ledare, och tar fram lösningar på alla nivåer, från den lokala till den globala. Det viktiga är att vi inte kan vänta på att någon annan ska göra det åt oss. Det blir dyrare med ett avtal i Mexico city nästa år, men det kan gå, och då har Sverige förhoppningsvis en rödgrön regeringsdelegation.

Fler: Jakop Dalunde, Erik Malm, Göran Hådén

Avslutar med lite bilder från demonstrationen i lördags.

Behöver Vellingeborna lära sig "svenska värderingar"?

2009-11-11T19:11:00.006Z

Frågan om vilka värderingar ett samhälle ska vila på är komplex. Inom moralfilosofin så brukar det pratas om Thick och Thin. Thin är de värderingar som alla oavsett kulturell bakgrund borde kunna ställa upp på. Exempel på detta är grundläggande mänskliga rättigheter såsom rätten till liv och individens rätt att själv bestämma över sina livsval. Med Thick pratar vi om de värderingar som är betydligt mer beroende av den kulturella kontexten. Jag tycker att sådana värderingar kan vara ok och det faktum att folk har olika värderingar är något som vi måste kunna acceptera i ett mångkulturellt samhälle, men de får aldrig bryta mot grundläggande mänskliga rättigheter.

Om vi endast tror på de så kallade universella värderingarna, så riskerar vi att bli kulturimperialister som tror att våra egna värderingar är helt universella och bör tryckas ner i halsen på alla andra. Om vi säger att alla värderingar är beroende av den kulturella kontexten så riskerar vi att hänfalla totalt åt postmodernism och kulturrelativism. Ingen värdering är då förmer än någon annan. Hur ska jag kunna hävda att det är fel att döda om alla värderingar är relativa och beroende av sin kulturella kontext. Om det finns specifika svenska värderingar, och andra kinesiska diton, hur kan vi då fördöma Kinas regerings förtryck av oppositionella?

Bland annat Moderaterna har tidigare lanserat idén om medborgarkontrakt för nyblivna svenskar så att de ska skriva under på att de känner till ”svenska värderingar”. Definitionen av vad om är svenska värderingar är något naiv, Sverige är långt ifrån jämställt men ändå lanseras jämställdhet som en "svensk värdering". Videon nedan är ett exempel på vad som också kan vara svenska värderingar.

Vellingebornas reaktion på att ensamkommande flyktingbarn ska få vistas på kommunens mark bevisar tydligt att några sådana allmängiltiga svenska värderingar inte existerar. Däremot verkar vissa grupper i Sverige skapa gemensamma kontextberoende värderingar och verklighetsuppfattningar. Många Vellingebors rädsla för flyktingbarn och tro på att dessa ska skjuta ner folk på gatan är ett exempel på detta.

Däremot finns det vissa regler som behövs för att vi gemensamt ska kunna leva tillsammans i samhället. Grundläggande medmänsklighet och respekt för mänskliga rättigheter ingår här. När människor mot sin vilja blir bortgifta och tvingas bära slöja i Rosengård så är det inte ett uttryck för vissa kulturella värderingar som en hel grupp har, det är ett brott mot grundläggande individuella rättigheter och friheter. Det är också så vi måste hantera problem i samhället. Oavsett kultur så finns det alltid vissa värderingar och kulturella uttryck som kan betraktas som en inskränkning av den individuella friheten. Det måste vara individens fria val om den vill följa dessa värderingar eller inte. När människors frihet kränks, oavsett om det gäller rätten att få vistas i Vellinge kommun eller rätten att välja vem en vill gifta sig med så är det ett samhällsproblem och går inte skylla på en viss kultur eller grupp. När vi gör det kommer vi endast att skapa hat, våld och motsättningar.

Fler: Maria Ferm1, Maria Ferm 2, Maria Ferm 3,

Media: Sydsvenskan 1, Sydsvenskan 2, Sydsvenskan 3, Skånskan, Aftonbladet.

Regeringens säkerhetspolitik säger emot sig själv

2009-11-05T13:05:00.005Z

FRA lagen legitimerades bland annat genom att Sverige måste spionera på Ryssland. Hur smart det är att stifta en lag och öppet säga att vi ska spionera på Ryssland(eller för den delen spana på hot mot svenska soldater i Afghanistan), kan ju ifrågasättas men den försvarspolitiska linjen har ändå legitimerats utifrån den ståndpunkten.

En viss "Ryssen kommer" hets uppstod också efter Georgienkriget. Detta har i sin tur använts för att legitimera en fortsatt svensk export av vapen som via mellanhänder flera gånger har visat sig hamna i händerna på de auktoritära regimer vi säger oss vilja skydda oss från.

Därför är det beklagligt när regeringen nu säger ja till den Ryska gasledningen genom Östersjön vilket i praktiken innebär att Ryssland kommer att kunna legitimera en ökad militär närvaro utanför Sveriges kust.

Jag antar att Tyskland har legat på. Tyskarna behöver den ryska gasen, och gasledningen genom Östersjön säkrar leveranser som kan störas om de Östeuropeiska länder gasen tranporteras genom idag inte vill betala höjda priser, eller går emot Rysk utrikespolitik. Gasledningen blir således även ett block om foten för demokratiarbete i Östeuropa.

Huruvida Ryssland kan betraktas som ett hot mot säkerheten beror helt på hur högt olje- och gaspriset är. Den finansiella krisen har fått priset att sjunka vilket minskar Rysslands handlingsutrymme. En stundande Peak-oil i kombination med ökad efterfrågan på fossila bränslen från länder som Kina, Indien och Brasilien kommer säkerligen att få priset att öka så småningom. Om Europa då gjort sig ännu mer beroende av Ryska fossila bränslen, så kommer Rysslands makt att öka markant, och då har jag inte ens tagit upp miljöaspekterna av gasledningsbygget.

Det finns bara ett sätt att öka vår säkerhet på, och det stavas inte vapenexport eller gasledning genom Östersjön, utan investeringar i förnyelsebara energikällor.

Media: SvD, SvD2, DN, DN2, DN3, Sydsvenskan, Aftonbladet, Aftonbladet2,

Rådsmöte med Europeiska Gröna

2009-10-17T16:11:00.007+01:00

Sitter på European Green Partys (EGPs) rådsmöte som hålls på Malmö högskola nu i helgen. Miljöpartiets Lena Linström blev precis vald till kassör för EGP. Det har även valts språkrör, generalsekreterare och ny styrelse.

Den gemensamma kampanjen i europaparlamentsvalet har utvärderats och det har varit flera mindre möten med olika grupperingar inom de europeiska gröna. Själv deltog jag på ett seminarium arrangerat av de gröna tankesmedjorna Cogito och Green European Foundation om hur EU kan utveckla sitt fredsbyggande arbete. Frågan är om EU ska fokusera på militärt eller civilt fredsarbete. Risken med att inte ha militära operationer är att dessa då riskerar att helt tas över av NATO eller olika ”coalitions of the willing”. Å andra sidan kanske EUs roll i världen bör vara mer fokuserat på civila insatser. Bara utvidgningsprocessen har gjort en del för demokrati och fred i Europa. Att bygga upp militära styrkor innebär alltid en risk för att de används i fel syfte. Rapporten som seminariet baserades på kan laddas ner här.

Jag deltog även på ett möte med Federation of Young European Greens (FYEG) där vi diskuterade lobbyarbete och aktioner vid köpenhamnsmötet, FYEG framtida utveckling, relationen till EGP och en resolution om Stockholmsprogrammet som FYEG skrivit och som EGP-rådet ska rösta.

Denna resolution kommer tillsammans med andra resolutioner som t.ex miljöpartiets resolutioner om fiskepolitiken och om en gemensam europeisk energimarknad, förhoppningsvis att antas när rådet röstar om resolutioner imorgon.

Vid invigningscermonin igår så talades det om de gröna framgångarna i valet till europaparlamentet. Den gröna gruppen gick framåt och är nu den fjärde största i parlamentet. Våra förlag om klimatomställning, personlig integritet och en ”Green New Deal” gick hem hos väljarna. Maria Wetterstrand formulerade det bra i sitt invigningstal. ”the conservative party had posters telling people to vote for the climate, the voters read it, thought about it, and then voted for us”.

Mitt tal på FRA demonstrationen i Malmö 10/10

2009-10-10T19:19:00.005+01:00

Idag hölls demonstrationer mot FRA-lagen 2.0 i Stockholm, Malmö och Göteborg. Riksdagen röstar om lagen onsdag 14/10 och om 4 borgerliga ledamöter röstar på oppositionens reservation så rivs FRA-lagen upp. Jag talade på demonstrationen i Malmö tillsammans med Mikaela Persson och representanter för Piratpartiet, Ung Vänster, Nätverket Svart Måndag och Fria moderata Studentförbundet. Vi var även representerade på demonstrationen i stockholm genom vårt språkrör Jakop Dalunde. Mitt tal från demonstrationen följer nedan.

Vi står här idag för att be riksdagen att rätta till ett misstag.

Vi lever i en tid där makthavare försöker använda människors rädsla för att öka sin egen makt. De säger att det enda sättet att skapa säkerhet är att inskränka VÅRA rättigheter och VÅR integritet och de har till och med mage att säga att det för våran skull.

FRA-lagen ger en statlig myndighet rätt till en granskning av vårat privatliv som är omotiverad, onödig och ett kränkande av våra medborgerliga rättigheter, den lagen var ett misstag som måste rättas till!

När internet etablerades var den dåvarande moderata partiledaren en av dess största anhängare - internet var den gränslösa kommunikationens tjänare.

Men idag använder herr Bildt framför allt internet till att skryta om diverse sammanträden på sin blogg, samtidigt som han sitter i en borgerlig regering som vill övervaka oss som faktiskt utnyttjar internet till att kommunicera.

FRA-lagen är en del av en större trend; numera sägs det att säkerhet skapas med fler övervakningskameror och att arbetslösheten minskas genom hårdare kontroll av de som är arbetslösa.

Istället för ett samhälle som bygger på frihet, tillit och solidaritet så rör vi oss mot ett samhälle som bygger på kontroll, rädsla och misstroende..

Vissa ser detta som en oundviklig utveckling. De ser en värld full av faror som vi måste försvara oss mot. De väljer att se människor som hot istället för att se deras behov och möjligheter.

Men jag tror inte att människan passar under ett statligt förstoringsglas: jag tror inte att folk blir terrorister för att det finns för lite övervakning och jag tror inte att världen blir osäker av för mycket integritet.

Som anhängare av den gröna rörelsen tror jag att vi har både möjlighet och förmåga att välja vilken utveckling och vilket samhälle vi vill ha, utan övervakningskameror och radioanstalter som filtrerar vår e-post.

Och till skillnad från regeringspartierna så tror jag inte att vi kommer titta tillbaka om tio år och säga att det var genom övervakning som vi gjorde Sverige till en bättre plats.

Jag tror dock på att ge alla människor en andra chans. Jag är övertygad om att det finns många borgerliga riksdagsledamöter som vet att de röstade fel när de röstade för FRA-lagen förra året.

Nu på onsdag så har de en chans att göra om och göra rätt och de behöver vårat stöd för att våga stå upp mot sina partiorganisationer.

Om mobbningen i riksdagsgrupperna fortfarande känns för hård så har jag endast en uppmaning till dessa riksdagsledamöter: Dags att byta Parti.

Nu på onsdag så finns det därför bara ett motto som gäller.

Rösta om och rösta rätt!

Europa, Quo vadis?

2009-10-03T21:18:00.006+01:00

Så har då Irland röstat ja till Lissabonfördraget. Jag tycker fortfarande att det bryter mot demokratiska principer att låta Irland rösta igen efter de ”röstat fel” första gången. Vi bör dock inse fakta och konstatera att Lissabonfördraget troligtvis kommer att antas samt göra det bästa av situationen.

Jag tycker liksom de flesta andra att Nice-fördraget är dåligt och att Lissabonfördraget innebär vissa förbättringar och vissa försämringar av EU-systemet. Likt många andra så vill jag inte ha kvar Nice-fördraget utan tycker att EU behöver ett nytt fördrag som tar bort demokratiska underskott och ger unionen de verktyg den behöver för att kunna ta itu med transnationella frågor som klimatkrisen, och spekulationsekonomin.

Den stora frågan för mig har varit om ett ja eller nej till Lissabon tar oss närmre ett sådant fördrag. De som varit för Lissabon har ofta hävdat att det är ett steg på vägen, och att det trots allt är bättre än Nice-fördraget. Anledningen till att jag har varit emot Lissabonfördraget är främst att det flyttar upp frågor till EU-nivån som jag inte tycker borde vara där. Jag ser det som ytterst otroligt att frågor som en gång har flyttats upp till EU-nivån senare kommer att flyttas ner igen. Jag känner inte till någon historisk händelse där makt har flyttats ner en nivå utan att det inneburit en kollaps av hela systemet. Därför har jag ansett att det bästa vore ett nej till Lissabon då jag tror att EUs toppolitiker hade behövt ännu en chock för att sedan kunna ta fram ett fördrag som Europas folk faktiskt vill ha.

När nu Lissabonfördraget troligtvis kommer att antas så blir utmaningen för De gröna att utveckla vår EU-politik för att möte nya förutsättningar. Jag vill ha en grön rörelse som ser världen som den är och ger rationella lösningar på de utmaningar vi står inför. Det räcker inte med att sitta och gnälla om att det var fel att anta Lissabonfördraget. Vi får inte endast fastna i fantasier om hur det skulle kunna vara. Vår politik måste inriktas på hur vi kan göra världen bättre utifrån rådande förutsättningar. På det nationella planet är vi redan nära en sådan politik. Medan Centerpartiet ser miljöproblematiken med ideologiska skygglappar och naivt tror att alla kommer att köra elbilar om 8 år, så lyssnar De gröna på forskarna.

Nu är det också dags för De gröna att ta till sig av den forskning inom internationella relationer som rör de stora globala utmaningarna. Att tro att en värld av nationalstater ska kunna lösa globala problem är naivt. Jag håller med om att subsidiaritetsprincipen bör gälla och att alla frågor bör lösas på en så låg nivå som möjligt, men detta innebär också att europeiska frågor måste lösas på en europeisk nivå och att globala frågor måste lösas på en global nivå.

Tomas Eriksson skriver bra om hur en grön EU-politik skulle kunna se ut. Framförallt tror jag att vi bör anta ett globalt perspektiv och arbeta mer tillsammans med våra gröna vänner i Europa och i världen.

Jag var en av dem som på De grönas kongress 2009 drev på för att Miljöpartiet de gröna inte skulle ha ett eget valmanifest i europaparlamentsvalet utan istället anta European Green Partys manifest ” A Green New Deal for Europe and the world”. Jag tror fortfarande att det är via internationellt samarbete med våra syskonpartier ute i världen som vi kan göra ett grönt avtryck i den internationella politiken. Vi måste inse att den europeiska politiken blir viktigare för var dag som går.

Media: AB, SVD, DN, Sydsvenskan

SSU tar ställning mot förbifart Stockholm

2009-09-07T00:38:00.007+01:00

Idag har varit en trevlig dag med rödgrönt jippo i kungsträdgården.

Grön Ungdom, SSU och Ungvänster skriver idag om Ungdomsarbetslösheten på Newsmill. En trevlig nyhet är att SSU till skillnad från sitt moderparti i debattartikeln också tydligt tar ställning mot klimatfarliga motorvägsbyggen. Detta är extra relevant i.o.m regeringens beslut att finansiera förbifart Stockholm. Något som kritiseras av både Aftonbladets och Expressens ledarsidor. Följande citat återfinns i artikeln från Newsmill:

"Samtidigt lyser regeringens klimatsatsningar med sin frånvaro, trots att många jobb kan skapas inom gröna branscher, och på så sätt både bidra till att minska växthusgasutsläppen och arbetslösheten Regeringen satsar miljarder på nya motorvägar, när satsningar på kollektivtrafik och minskad trängsel är det som borde prioriteras."

Jag tycker att det är synd att socialdemokraterna inte är lika kloka som sitt ungdomsförbund i den här frågan. Precis som Johan Ehrenberg så tror jag att ett tydligt avståndstagande från förbifart Stockholm är en fråga som kan vinna valet för de rödgröna i Stockholm och därmed också bli tungan på vågen i resten av landet. Jag tror att många storstadsbor inser att Andreas Carlgrens oseriösa snack om att motorvägen är ett miljöprojekt som endast kommer att ha utsläppsfria bilar är flum som saknar verklighetsförankring. Vi måste förtäta våra städer och bygga på höjden för att bli mindre beroende av bilen. Stora bakåtsträvande fossilprojekt ala 70-talet är inte en politik för framtidens utmaningar med oljebrist och klimatförändringar. Jag hoppas att socialdemokraterna lyssnar på sitt ungdomsförbund i den här frågan.

Fler: Christian Valtersson

Regeringen spelar med både vår framtid och våra gemensamma pengar.

2009-09-03T16:48:00.016+01:00

Så har regeringen nu tagit beslut att investera 27 miljarder i förbifart Stockholm. Beslutet är dumdristigt då både miljöorganisationer och myndigheter anser att det är kontraproduktivt. då det inte avhjälper trafiksituationen utan simulerar ökat bilåkande. Naturvårdsverket anser dessutom att investeringen bryter mot miljöbanken.

Trafikleden som blir klar om 8 år (då för övrigt världens koldioxidutsläpp behöver nå sin topp för att vi ska kunna göra något åt klimatkrisen) beräknas öka koldioxidutsläppen från fordonstrafiken i Stockholms län med 80% och tar dessutom viktiga medel som skulle behövts för investeringar i kollektivtrafiken. Missförstå mig rätt, vissa människor behöver åka bil, men dessa finns i huvudsak på landsbygden där det är svårt och dyrt att bygga kollektivtrafik. Urbana center som Stockholm är dock utmärka för kollektiva transportlösningar. Även om vi byter ut oljan mot förnyelsebara drivmedel för bilar så kan vi inte åka bil i den utsträckning vi gör idag och regeringen gör därför en investering i gårdagens infrastruktur istället för att satsa på framtiden.

En viss näringsminister ska ha sagt att staten ej bör spela monopol med skattebetalarnas pengar. Att investera 27 miljarder av dessa pengar i gårdagens infrastruktur är inte bara att spela bort våra gemensamma pengar, det är också att spela bort vår framtid. Även om stora delar av pengarna tas från trängselavgifter så används pengar som annars skulle kunna använts till att bygga ut kollektivtrafiken till en investering som håller oss kvar i en stadsbyggnadsmodell som främjar ett bilberoende.

Det ter sig för mig inte särskild konstigt att alliansen helt håller på att tappa greppet om de yngra väljarna. De har totalt missförstått både it-samhället, klimatkrisen och den ekonomiska krisen och det är inget som "ungdomliga" arbetsgrupper bestående av 32 åringar kommer att råda bot på. Unga människor är inte idioter. Vi inser att regeringen spelar monopol, inte bara med våra pengar utan också med vår framtid vilket är lätt för en massa medelålders personer som i huvudsak är män att göra då de ju inte behöver leva i den framtiden som vi och våra barn kommer att behöva göra.

Fredrik Reinfeldt pratar om klimatet och skryter om ågärder som röstades igenom av de rödgröna förra mandatperioden. Missförstå mig rätt, ingen skulle bli gladare än jag om vår statsminister kunde vissa ett genuint engagemang för klimatet i handling och inte bara i ord. Jag undrar dock hur Reinfeldt med trovärdighet ska kunna driva på för ett klimatavtal köpenhamn när han själv använder skattepengar för investeringar som försvårar en grön omställning av ekonomin.

Nu till vad vi verkligen behöver göra för att kunna tackla både klimatkris, oljebrist och lågkonjunktur. Vi behöver se synergieffekter och investera i en Grön New Deal. Fler och fler av världens ledare börjar nu inse att detta är framtidens politik. Här nedan kommer utdrag ur en artikel om ämnet skriven av Reinhard Buetikofer, vice ordförande för Gröna Gruppen i EU-parlamentet.

"The alliance of supporters of the Green New Deal is indeed impressive. It comprises UN Secretary-General Ban Ki-moon, Achim Steiner from the United Nations Environment Program, the Korean government, John Podesta's Center for American Progress (and Van Jones, the new Green Jobs advisor to President Obama). In addition, it includes many political and academic leaders, as well as some business leaders in Europe.

Without using the phrase Green New Deal, California's governor Arnold Schwarzenegger and President Obama have also advocated such a strategy.

In his inaugural address in January, President Obama argued that we lack the time to tackle individually the multiple crises that have recently come to the fore. He laid out a more ambitious approach — to respond to crises in a way that solves multiple issues at once.

For example, we have to give one common answer to the economic crisis and the hunger crisis in poor countries (more than one billion people are currently suffering from hunger, the highest number in history) — and the climate crisis, which is increasingly becoming intertwined with many international security challenges.

The need for a new development strategy has even hit home with the OECD, which has been obliged by its members to come up with a concept for environmentally friendly growth by next year. I believe this answer can be, and should be, a Global Green New Deal.

The Green New Deal obviously alludes to President Roosevelt's New Deal. And this is for good reason. Notwithstanding all the changes since, there is an obvious parallel. As was the case then, today we are not only confronted with a deep economic disaster, we are also challenged to fundamentally change our mode of production and consumption."

Fler: Maria Ferm, Jakop Dalunde, Miljöpartiet, Grön Ungdom, Christian Valtersson, Tomas Eriksson , Alliansfritt Sverige 1, 2 , DN, Svd

How I met Maria Ferm

2009-08-27T02:24:00.005+01:00

Idag fyller min vän Maria Ferm 24 år. Maria är språkrör för Grön Ungdom och som en del i massornas hyllningar till henne så tänker jag berätta om har vi träffades.

Första gången jag träffade Maria Ferm var på mitt första möte med Grön Ungdom Skåne sommaren 2006. Vi pratade egentligen inte mycket alls med varandra och mitt enda intryck var att i en skara av lagom bohemliknande personer så såg Maria som då hade platinablont hår mer ut att ha sprungit fel på vägen till mötet med MUF. (Ja jag kan vara en ganska fördomsfull person, det tur att jag ofta blir motbevisad.)

Det första mer minnesvärda mötet med Maria som politiker var kvällen innan valdagen 2006. Jag, Anders Wallner, Maria mfl hade fått för oss att vi skulle köra en sista kampanjspurt utanför Malmös krogar. Det var till en början inte så hemskt lyckat då de festa hellre ville festa än snacka politik. Vändningen var dock när lagom förfriskade personer försökte ragga upp Maria och därmed sa sig vara väldigt miljömedvetna och öppna för att rösta Grönt dagen därpå. En som redan förhandsröstat på folkpartiet sa t.o.m att han skulle rösta igen på valdagen. Sanningshalten i detta påstående är dock svår att verifiera men fenomenet som av statsvetare och valforskare kallas för Maria Ferm-raggningseffekten är numera en av de viktigaste komponenterna i Grön Ungdoms politiska strategi och har under åren som gått boostat både medlemsantal och valresultat för de Gröna.

Även om de första mötena kanske inte sa så mycket om Marias personlighet så har jag under åren lärt mig hur proffsig, kompetent och smart hon är. Att hon är en bra vän spelar ju också in.

Efter valet var jag lite halvaktiv i de gröna. Gick på lokala möten med Mp och Gu ibland, men åkte iväg som utbytesstudent och var mest engagerad i scouterna och i lite olika föreningar på högskolan. Maria var en av dem alltid var trevlig att umgås med och som dessutom pluggade på Imer på Malmö högskola precis som jag. Hon och Anders Wallner var de hyperaktiva Imer-studenter som jag mer eller mindre identifierade som miljöpartisterna. Jag gick med i miljöpartiet inte främst för att jag var väldigt engagerad i miljöfrågor även om jag tycker de är väldigt viktiga utan för att det var det parti som jag ansåg representerade mina värderingar bäst i allmänhet.

Jag har länge varit ganska skeptisk till partipolitik. Som många idag är jag mån om att vara självständig och att mina tankar och åsikter ska vara mina egna och ingen annans. Att Maria Ferm kunde göra ett så bra jobb i miljöpartiet och ändå avvika rätt mycket från normen för hur en miljöpartist förväntas vara gjorde att jag kände att miljöpartiet även var något för mig, som ofta varit ganska skeptisk till både hippelivstil och walldorfskolor även om jag är en miljömedveten, vegetarian som brinner för social rättvisa.

När jag hösten 2007 fick reda på att Maria kandiderade till språkrör för Grön Ungdom. Så tänkte jag mest att jag nog inte skulle träffa henne så mycket mer då jag skulle till Latinamerika i ett halvår och hon väl antagligen mest skulle hänga i Stockholm när jag kom hem. Istället har det blivit lite tvärtom. Precis innan jag åkte iväg dank nämligen en nominering till förbundsstyrelsen ner som jag efter lite överväganda tackade ja till. Jag gissar att Maria antagligen hade ett finger med där också.

Maria är nog en av de som gjort att jag är så pass engagerad i Grön Ungdom som jag är, och det är jag tacksam för. En sak är säker, de flesta duktiga politiker, bor eller har bott i Malmö.

Grattis Maria

Det globala talet

2009-07-03T13:53:00.003+01:00

Idag fick jag äran att hålla det globala talet som de politiska ungdomsförbunden håller under almedalsveckan. Talet följer nedan.

Jag tycker att det är väldigt roligt att stå här bland folk som brinner för de globala frågorna. Dessa frågor prioriteras ofta bort till förmån för inrikespolitik och frågor om vem som ska regera med vem.

Jag hoppas att vi nu under det svenska EU-ordförandeskapet kommer att diskutera globala frågor lite mer.

Globaliseringen har inneburit massor av förbättringar och har knutit oss samman mer och mer. Fler och fler börjar nu inse att det som händer på andra sidan jorden påverkar oss här i Sverige.

För mig som grön har det alltid varit en självklarhet att världen hänger samman. Det är en av grundbultarna i grön ideologi och kan kopplas till det hur det ekologiska systemet fungerar. Jag glad att många andra nu också börjar inse detta.

När jag ser på världen så ser jag en värld med enorm potential. Vi har gjort enorma tekniska framsteg och miljontals människor har lyfts ur fattigdom. Samtidigt är den globala fördelningen av resurser enormt orättvis och stora delar av jordens befolkning lever i extrem fattigdom. På många områden är vi på väg åt fel håll.

Det här talet ska ju handla om de stora globala utmaningarna, och som jag ser det så står världen idag inför tre stora utmaningar som måste lösas gemensamt.

Dels har vi en kortsiktig ekonomisk kris som bland annat grundar sig att vi i västvärlden konsumerat för lånade pengar. Egentligen var den ekonomiska krisen oundviklig.

I USA skapades ekonomisk tillväxt genom att belåna bostäder trots att det borde vara självklart att det inte är möjligt att bygga samhället på luft. Det står klart att det globala kapitalet som är något som är skapat av oss människor också kan ha förödande konsekvenser för vårt samhälle.

Vi står även inför en resurskris. Vi har gjort vårt samhälle beroende av fossila bränslen såsom olja och kol. Dessa kommer så småningom att ta slut. Vi har nyligen nått peak oil, dvs den punkt då vi inte längre kan öka mängden olja som pumpas upp ur marken. Om vi inte ställer om samhället nu så kommer vi att få ta en mycket hårdare smäll när oljan väl tar slut. Vissa vill lösa detta genom att göra oss beroende av en annan ändlig resurs, nämligen uran. Jag tror på energieffektivisering och förnyelsebara energikällor

Sist men inte minst så står vi inför en klimatkris som kan bli mer förödande för mänskligheten än de andra kriserna tillsammans. Det är vi i den rika delen av världen som bidrar mest till att skapa klimatförändringarna men det är främst folk i fattiga länder som kommer att drabbas på grund av att klimatet förändras.

Hur vi väljer att lösa dessa tre utmaningar kan bli tongivande för den globala utvecklingen, men för att kunna göra något över huvud taget så måste vi tro på vår egen kraft att förändra. Vi måste också se vårt eget ansvar för den globala utvecklingen här och nu och inte vänta på att folk i andra länder eller ledare långt borta ska göra något åt saken.

Den regering vi har idag tenderar att inte se sitt eget ansvar och istället se alla problem som antingen globala eller individuella. Klimatkrisen är global och det påstås att åtgärder här i Sverige har alldeles för liten verkan.

Fredrik Reinfeldt som leder det svenska EU-ordförandeskapet talar om vikten av ett globalt klimatavtal. Det behövs givetvis men vad han inte talar om är vad avtalet bör innehålla.

I onsdags stod Maud Olofsson på Almedalens scen och sade att det stora ansvaret för klimatfrågan låg på oss alla som individer. Jag hade hellre sett fler svar på vad som är politikens ansvar.

Finanskrisen är också global och det enda Anders Borg säger sig kunna göra är att hålla hårt i statens pengar och hoppas att det går över. Det är nästan som om finanskrisen vore en naturkatastrof och inte något som vi människor har skapat.

Att du inte får något jobb sägs dock vara ditt eget fel. När du inte kan betala hyran är det också ditt eget fel. Även om det var spekulanter på börsen eller en bilindustri som inte vågade ställa om sin produktion i tid som gjorde att du blev av med ditt förra jobb.

På samma sätt tenderar ledarna i den rika delen av världen att se på problem i utvecklingsländerna. När människor i utvecklingsländer tvingas fly på grund av att vi släpper ut för mycket växthusgaser i den rika delen av världen, så ser vi det som deras eget problem.

När flyktingar försöker ta sig in i EU för att slippa förföljelse så möts de av stängsel och migrationstjänstemän som inte litar på dem. Trots att vapnen de jagats med ibland är tillverkade i Sverige.

När auktoritära regimer som lever på att sälja olja till oss i den rika delen av världen förtrycker sin befolkning så går vi ut på gatorna och demonstrerar, men vi fortsätter att vara beroende av dem. Det är viktigt att stödja demokratikämparna i Iran. Jag har dock svårt att tro att regimen hade kunnat upprätthålla sitt styre utan oljeinkomster.

Det är uppenbart att detta sätt att se på de stora globala utmaningarna som isolerade händelser utan samband endast leder till handlingsförlamning och uppgivenhet.

Hur ska vi kunna göra något åt finans och klimatkrisen om vi ser det som naturkatastrofer och inte något som vi kan påverka?

Hur ska vi kunna tänka långsiktigt om vi är upptagna med att lösa våra egna kortsiktiga problem utan att få hjälp från samhället?

Jag har träffat fattiga människor ibland annat Bolivia och Mexico och jag kan förstå att de inte har möjlighet att tänka på t.ex klimatfrågan när de är upptagna med att skaffa mat för dagen. Detsamma gäller de som nu blir arbetslösa i den ekonomiska krisens spår. Även om låginkomsttagare faktiskt lever mer miljövänligt än höginkomsttagare så har vi inte samma möjlighet att tänka långsiktigt om vi hela tiden måste tänka på våra egna kortsiktiga problem.

I grunden krävs det nämligen att alla människor garanteras sina mänskliga rättigheter. Politiska och medborgerliga, liksom ekonomiska och sociala. Endast då kan vi gemensamt lyfta blicken mot de stora frågorna och utmaningarna.

Medborgerliga rättigheter såsom yttrandefrihet, rösträtt och personlig integritet är nödvändiga för att människor ska kunna organisera sig och påverka världen i rätt riktning.

Ekonomiska och sociala rättigheter såsom rätten till mat, utbildning och ekonomisk trygghet är nödvändiga för att vi över huvud taget ska kunna utnyttja våra politiska rättigheter och orka bry oss om vart världen är på väg.

I den gröna rörelsen talar vi ofta om att tänka globalt och handla lokalt. Jag skulle dock säga att det behöver läggas till ytterligare led i kedjan. Vi måste tänka globalt och handla på alla nivåer som finns.

Någonstans mellan den enskilda individen och de globala problemen så måste vi organisera oss gemensamt. Det räcker inte med fina papper med procentsatser. Vi måste förändra världen tillsammans.

Dels så kan vi titta på strukturer. Det finns idag orättvisor och maktstrukturer som gör det svårare för vissa att påverka sin vardag än andra. Givetvis har alla olika möjligheter och förutsättningar att ta ansvar för sitt handlande och jag tycker inte att fattiga människor ska skuldbeläggas på grund av rika människors livsstil. Vi måste dock också se individerna i systemen. De som har möjlighet att leva hållbart kan inte skylla en ohållbar livsstil på vad andra gör.

Det finns de som hävdar att allt prat om klimatkris och hållbar utveckling endast är retorik som används för att kunna kontrollera människor och hitta argument för att införa regleringar och inslag av planekonomi.

En grön ekonomi är dock inte styrd enligt planer. Grön ekonomi bygger på att omforma strukturerna så att det blir lättare för människorna att ta ansvar.

Vi subventionerar idag bilindustrin. Detta innebär att våra skattepengar används till att göra det svårare för oss att leva på ett hållbart sätt. Dessa pengar skulle kunna ha använts till både bistånd och grön infrastruktur.

Sverige har en liten men viktig roll att spela i den globala utvecklingen. Dels kan vi vara ett gott exempel och visa att en omställning till ett hållbart samhälle är möjlig.

Vi kan också agera internationellt. Vi kan inom de internationella institutioner som finns driva på för hårdare klimatkrav och stop för utvinning av fossila bränslen. Vi kan kräva mer reglering av det globala kapitalet för att stoppa framtida ekonomiska kriser och driva på för ökat bistånd så att världens resurser fördelas mer rättvist.

Det krävs dock också mer rättvisa internationella institutioner. Främst behöver Bretton woods institutionerna som världsbanken och internationella valutafonden reformeras så att utvecklingsländer får mer inflytande över den globala ekonomin.

För att lösa den ekologiska obalansen i ekonomin så krävs nämligen också mer social rättvisa. De globala klassklyftorna är ett enormt problem. Så länge de finns så är det omöjligt att kräva att människor i utvecklingsländer ska leva mer miljövänligt. Därför ligger huvudansvaret för en omställning till ett hållbart samhälle på de rika länderna.

Vi måste ha en global ekonomi som möjliggör för alla människor i världen att uppnå samma levnadsstandard utan att det ekologiska systemet kollapsar. Dagens fossilsamhälle omöjliggör detta och det räcker inte med teknisk utveckling för att göra något åt det.

Finanskrisen, resursbristen och klimatkrisen är inte isolerade problem. De är alla symptom på en kortsiktig, ohållbar och orättvis ekonomi som inte tar hänsyn till det ekologiska systemet. Det är dags att vi gör någonting åt det.

Vi behöver genomföra en Green New Deal och lösa dessa tre utmaningar som en helhet.

De Spanska gröna har ett motto som jag gillar. ”Si hay futuro, el sera verde” dvs om det finns en framtid så kommer den att vara grön. Det är något talande med detta motto. Jag tror nämligen att den globala utvecklingen har två möjliga vägar att gå.

Vi kan välja att bara se till oss själva. Vi kan fortsätta åka runt i våra bilar och kolla på vår nya platt-TV. Vi kan stänga gränserna för klimatflyktingar och bry oss om oss själva. Den vägen leder inte till framtiden. Den leder endast till naturkatastrofer, krig och terrorism.

Eller så tänker vi grönt och ser världen som en helhet. Istället för att sänka skatten för de som redan har det bra så skulle vi kunna investera i gröna jobb och ta oss an klimatkrisen och den ekonomiska krisen samtidigt. Genom att satsa på förnybara energikällor löser vi resursbristen samtidigt som vi gör världen lite säkrare genom att minska spelrummet för odemokratiska oljeexporterande regimer.

Genom att höja biståndet, och verka för mer rättvis handel kan vi öka välståndet i den fattiga delen av världen och därmed också bidra till mindre konflikter och minska risken för terrorism. Genom att öppna gränserna kan vi skapa verklig frihet för alla människor, istället för frihet endast för kapital. Det är vägen till framtiden.

Framtiden är inte förutbestämd. Den är vad vi gör den till. Det är upp till oss att bestämma vilken utveckling vi vill ha.

Vi har en Framtid, och den framtiden är grön.

Valdag

2009-06-07T10:10:00.001+01:00

Måste bara skriva att det varit en väldigt rolig om än slitsam valkampanj. Nu ska jag gå och dela ut valsedlar vid Latinskolan, sen får vi se hur det går.

Tänk stort rösta grönt!

2009-05-28T18:44:00.004+01:00

Det går bra nu

2009-05-27T23:56:00.002+01:00

Idag skickade Grön Ungdoms förbundsstyrelse ut följande meddelande till medlemmarna:

När såväl socialdemokraterna som allianspartierna tävlar i grenen vem som snabbast kan bygga EU-stat är det betryggande att de Gröna utsetts till det bästa alternativet från många av våra vänner bland ideella organisationer. Bland annat Djurens Rätt, Naturskyddsföreningen och integritetskämparna i nätverket Svart Måndag har rekommenderat gröna kandidater i valet.

Vi har redan besökt mängder med skolor och vi har mött väljare såväl på webben som på gator och torg. Vi har vind i seglen och har chans på att göra ett riktigt bra europaparlamentsval. Det behövs gröna politiker i Europaparlamentet inte minst för att göra verklighet av en offensiv klimatpolitik, för att skydda den enskildes integritet och för att sätta stopp för homofoba konservativa krafter.

Om ett starkt valresultat ska bli verklighet behövs alla gröna ungdomar i valrörelsearbetet. Alla behövs – och det är enkelt att göra skillnad! Hör av dig till din lokala grön ungdom eller miljöpartiavdelning om du vill hjälpa till i slutspurten med flygbladsutdelning, vid aktioner eller med andra spännande aktiviteter. Men också mycket små insatser gör skillnad. Prata med dina vänner om att rösta grönt, lägg några minuter på att kampanja via webben eller påminn dina föräldrar om att du vill ha en hållbar värld även i framtiden.

Grön politik gör skillnad. Tillsammans gör Bryssel grönt!

Med gröna, peppande och engagerade hälsningar

Förbundsstyrelsen

Fler: Jakop Dalunde, Christian Valtersson

Om Holism och varför piratpartiet inte kommer att rädda världen

2009-05-13T23:51:00.009+01:00

Piratpartiets partiledare Rick Falkvinge försöker på sin blogg berättiga sin egen existens genom att påpeka att miljöpartiet inte är ett enfrågeparti. Maria Ferm har kommenterat detta här. Berättiga sin egen existens är egentligen ingenting som piratpartiet behöver göra då de är alldeles utmärkta opinionsbildare i integritetsfrågor och deras existens därför redan är berättigad och önskvärd.

Däremot har Rick helt rätt i att miljöpartiet inte är ett enfrågeparti och att vi därmed också har andra frågor som vi driver. Falkvinge gör här samma fel som socialister och liberaler gör när det försöker få oss att välja mellan frihet och rättvisa. Frihet utan rättvisa är endast frihet för vissa, och rättvisa utan frihet saknar reellt värde.

En grön samhällsanalys bygger på holism vilket placerar de gröna så långt ifrån ett enfrågeparti som det går att komma. I den aspekten blir miljöpartiet och piratpartiet varandras motsatser, med de andra partierna någonstans däremellan. Vi måste driva både miljöfrågor och medborgarätt. Liksom vi måste ha både frihet och rättvisa. Vi kan ha en helt fantastisk miljö men vi kan nog inte njuta så mycket av den om vi bor i ett samhälle i stil med Orwells 1984. Samtidigt blir våra medborgerliga rättigheter mindre värda om havsnivån höjs så att vi måste fly.

Jag tror här att det finns en grundläggande skillnad mellan just enfrågerörelser och mer heltäckande perspektiv. Jag vill veta vart hela samhället är på väg och kunna påverka dess riktning åt rätt håll. Då finns det väldigt många frågor som hänger ihop. EUs fiskepolitik kan vara orsaken till att fiskare i Somalia som inte kan försörja sig istället ägnar sig åt sjöröveri. Detta påverkar i sin tur sjömän vars fartyg blir kapade och till sist också USAs president Barack Obama som via telefon får ge ordern att skjuta den somaliske piraten. Hela trenden mot mer övervakning kan ha skapats som en följd av attackerna mot World Trade Center, som i sin tur var en reaktion på någonting annat. Det är långa händelsekedjor med samband som inte kan angripas eller lösas av enfrågerörelser. Det gröna europeiska partiets idé om en Grön Ny giv är ett bra exempel på hur många olika områden måste angripas som en helhet.

Vad jag är rädd för är inte att integritetsfrågor skulle bli bortkompromissade av gröna politiker. Det kommer de inte att bli. Snarare är jag rädd för att rösta på en politik i en fråga, utan att veta vad jag får i de andra. Piratpartiet kommer att gå med i en grupp i parlamentet, och rösta som dem i de frågor där de ej tar ställning. Vilken grupp det blir avgör resten av deras politik. Själv hade jag velat veta vad det blir innan jag röstar.

Jakop Dalunde har ett bra inlägg på samma tema här
.

Rösta grEUnt

2009-05-10T22:02:00.004+01:00

Sydsvenskan skriver vad jag tänker.

Mest intressant är emellertid Miljöpartiet. Tack vare två språkrör som kombinerat politiskt mod med utsökt känsla för tajmning ‧– Maria Wetterstrand och Peter Eriksson – har partiet övergett sitt motstånd mot EU-medlemskapet och med klimatfrågan i centrum gjort gemensam sak med sina EU-vänliga systerpartier ute i Europa.

Detta parti, en gång tummelplats för allsköns hembygdsromantiker, distribuerar nu valaffischer på engelska med parollen A Green New Deal. Det är en smula svindlande. I lördagens Sifobarometer stöds de gröna av 7,9 procent, en framryckning från 5,9 procent i valet 2004. Det kan bli mer. Det borde bli mer.

Think Big vote Green.

Fler: Anders, Jakop

Också undrar de varför så få röstar i EU-valet

2009-05-08T00:03:00.011+01:00

Sydsvenskan skriver idag om EU-debatten på Malmö Högskola.

Såhär drygt kan det vara när ett gäng medelålders personer sitter och diskuterar varför unga personer inte går och röstar. Märk också att sydsvenskan endast skriver om de frågor som parlamentet ej beslutar om.

Vänsterns Erik Josefson lämnade debatten i protest efter att moderatorn inte lät honom prata om internet och kränkningar av den personliga integriteten, något som är väldigt relevant i det här valet. Istället fick vi prata om euron, lissabonfördraget och lite annat som inte avgörs i det här valet. Miljöpartiets egen Peter Sunde ställde en publikfråga om varför Pia Kinhult (M) gick till val på att vara emot FRA och IPRED när moderaterna drivit igenom dessa lagar och fick svaret att hon personligen var emot. Behöver jag skriva mer?

Själv försökte jag lyfta klimatfrågan och asylpolitiken. Klimatdebatten blev väldigt kort dock. Det var uppenbarligen inte tillräckligt många medebattörer som hade koll på läget för att säga något. Vi fick prata om huruvida flexibla mekanismer var ok ur ett moraliskt perspektiv. Problemet var att moderatorn redan tagit för givet att flexibla mekanismer är bra ur ett ekonomiskt perspektiv. Det finns flera ekonomer som inte håller med om det. Bland annat på grund av att många av de utsläppsminskningar som görs i andra länder hade gjorts i alla fall. Då är det bättre att rikare länder satsar på att utveckla teknik för kunna minska sina egna utsläpp och för att hjälpa utvecklingsländer att kunna utvecklas på ett hållbart sätt. Samtidigt är det omöjligt att legitimera för människor i fattigare länder varför de inte ska ha samma livsstil som oss i den rikare delen av världen. Därför krävs livsstilsförändringar i rika länder.

Betydligt livligare debatter blev det på petriskolan och glokala folkhögskolan. Glokala folkhögskolans debatt var nog bäst. Väldigt ambitiöst arrangerad och med väldigt kunniga och engagerade elever.

Dagens debatter på petriskolan var också roliga. När jag försökte ställa KD och Moderaterna mot väggen och frågade vad deras partigrupp tyckte om HBT rättigheter, Turkiets medlemskap, miljöfrågor och migration så fick jag svaret att "Ok vi har en del tomtar i vår grupp men det är ett brett samarbete". Att Alexander Chamberland var med och lyckades göra ett fett kapsyltrick stärkte också stämningen.

På resa i Fort Europa

2009-04-27T14:57:00.003+01:00

Jag är nyss hemkommen från Federation of Young European Greens årsmöte i Maastricht i Nederländerna. Det är väldigt inspirerande att träffa unga gröna aktivister från hela Europa. Det är mycket som skiljer oss åt men vi har också väldigt mycket gemensamt. Även om de flesta andra europeiska gröna är EU-federalister och således har en annan syn på vilken nivå vissa beslut bör fattas så är vi mer överens än de flesta andra europeiska partisammanslutningar om politikens innehåll. Under vårkonferensen som var i anslutning till årsmötet så diskuterades den ekonomiska krisen väldigt mycket. Precis som i European Green Partys valmanifest så är lösningen att göra investeringar som ändå hade behövt göras för att möta klimatkrisen. Det behövs helt enkelt en Grön New Deal. Detta handlar inte endast om att staten ska spendera. det handlar också om att göra det lönsamt för företag att investera i rätt saker och att motverka spekulation med våra sparpengar.

En läskig sak med att åka tåg i Europa är hur en inser att det där med fri rörlighet verkligen bara gäller vissa. Vid flera tillfällen kollade gränspolisen våra pass mitt i natten. Jag är blond och blåögd och blev därför knappt kollad. Någon gång fick jag visa framsidan av mitt pass. Folk med mörkare hy har det dock inte lika lätt.

Jag tycker det är väldigt obehagligt att gränspolisen verkligen går och letar efter folk som ser "skumma" ut. Att se "skum" innebär uppenbarligen aldrig att vara blond och blåögd. om EU får en gemensam asylpolitik kan situationen bli ännu värre för de som flyr från förtryck och försöker få ett bättre liv i Europa.

Myten om den lata 80-talisten.

2009-04-22T14:22:00.010+01:00

Det känns som om jag verkligen borde läsa Gustav Fridolins nya bok. Recensionen i expressen var iaf bra. Boken verkar handla om den där känslan man får när man hela tiden får höra av någon medelålders person att "ni unga har det ju så bra idag, annat var det på min tid"

Fridolin går tillbaka till 90-talskrisen och nedskärningarna i den offentliga sektorn. Jag har haft en relativt trygg uppväxt och kände inte att jag påverkades så mycket av krisen. Dock fanns krisen alltid där i min vardag. Inte hemma, men bland kompisar i skolan. Det var svårt att relatera till det när jag var liten dock.

Det är något väldigt kluvet över samhället idag. Möjligheterna har ökat, men samtidigt har klyftorna gjort det. Jag har själv varit en person som har kunnat utnyttja alla de möjligheter som finns idag. Jag har bott, rest och pluggat utomlands och bor hyfsat centralt i en etta i Malmö. Samtidigt känns det mycket svårare att glädja sig åt det, när den stora majoriteten både i Sverige och internationellt inte har förutsättningar att ta till vara på sådana möjligheter. Mer frihet och ökade möjligheter, har endast gällt för vissa. Detta i kombination med sämre trygghetssystem och mer osäkerhet kring framtiden har nog bidragit till att dagens ungdomar, även de som har de bra ställt ekonomisk ,mår allt sämre psykiskt. Detta viftas förstås ofta bort i den allmänna debatten. Vetenskapligt grundade undersökningar avfärdas till förmån för personliga berättelser.

Att debatten på TV och runt köksborden ofta är så ovetenskaplig och verklighetsfrånvänd är extremt problematiskt. Någon proffstyckare säger i TV att dagens ungdom visst är lata och har det ganska bra för hon har minsann sett några ungdomar dricka öl på en krog. eller sett någon ta en fika på normal arbetstid. Samtidigt pekar all statistik åt motsatt håll. Realinkomsten för studenter har minskat. Mängden osäkra anställningar har ökat. Vi betalar just nu för dagens pensionärer (som har rätt till sin pension då de ju tidigare arbetat), samtidigt som vi måste tjäna ihop till vår egen, vilket inte 40-talistgenerationen behövde göra.

Min generation är den första generationen som materiellt sätt får det sämre än våra föräldrar. Just det är egentligen inte mig emot. Materiell standard har aldrig varit min grej. Jag behöver ingen platt-tv. Vad jag och många i min generation vill ha är trygghet, jämlikhet och framtidstro. Jag skiter i om min lön är lite högre idag när jag inte vet om jag har kvar den imorgon. Jag vill inte leva med att det bor folk på gatorna i min hemstad som samhället inte hjälper. Jag vill inte leva med att vi överutnyttjar världens resurser och förstör klimatet för våra barn och barnbarn, eller att flyktingar skickas tillbaks till länder de nästan garanterat kommer möta döden. Jag skiter väl i om de som redan har det bra får mer pengar i plånboken i form av sänkta skatter. Denna otroliga "sköt dig själv och skit i alla andra" individualism som t.o.m sponsras av landets regering gör mig otroligt arg. Jag menar är det så konstigt vår generation blivit individualister. Vi har ju växt upp och fått lära oss att vi knappt kan lita på någon annan än oss själva.

Nu ska jag snart ta tåget till Holland för möte med andra Europeiska gröna. Jag hoppas att det kan ge lite inspiration till hur vi kan ge kommande generationer ett bättre samhälle. En början är att rösta grönt den 7:e juni, och sedan byta regering i oktober nästa år. Det år på tiden att vi som kommer att uppleva resultatet av dagens bakåtsträvande attityder tar kontrollen över utvecklingen och vänder den.

Long Time no See

2009-04-14T23:51:00.004+01:00

Har ett inte bloggat på ett tag och jag får erkänna att det är svårt att hänga med. Tempot känns extremt högt just nu. Idag stödde jag iaf ihop med Alexander och tog en promenad genom Malmö. Vi kanske ska vara med i samma paneldebatt snart, fast den här gången som representanter för olika partier.

I helgen har Gröna Studenter årsmöte i Malmö och det kommer hit en massa fina människor. Sedan blir det FSAU-möte, klimatdebatt, jobb, inlämningsuppgift, snabbt visit till Stockholm för möte med Grön Ungdoms språkrör, sen nattåget hem för att vara med på ett seminarium, packa väskan och åka på Federation of Young European Greens årsmöte i Maastricht i 4 dagar och försöka skriva hemtenta under tiden. Sen hem, skriva klart tentan, delta i en paneldebatt, och dra till Stockholm på förbundsstyrelsemöte. Efter det drar EP-valrörelsen igång på allvar.

A Green New Deal for Europe

2009-03-28T16:30:00.009Z

Befinner mig just nu på European Green Partys Kongress i Bryssel. Vi har precis antagit valmanifestet för den Europeiska valkampanjen till Europaparlamentet. De Gröna är de enda som har en gemensam europeisk kampanj med ett enhetligt koncept för Europaparlamentsvalet. Det råder olika meningar om huruvida detta är bra eller ej men jag tycker att det är bra att väljare vet vad de röstar på i valet. Det finns annars en tendens till att EP-valen domineras av nationella frågor trots att dessa inte avgörs i EU-parlamentet. När vi t.ex. tror att vi röstar på en miljömedveten kristdemokrat så riskerar vi att stärka den konservativa gruppen i EU-parlamentet där de flesta parlamentariker har en helt annan agenda. Det är därför viktigt att väljarna som röstar i EP-valet tänker på vilken politik de olika grupperingarna driver i parlamentet och inte endast vad de svenska partierna säger.

Den europeiska kampanjen heter "A Green New Deal for Europe" och handlar om hur vi kan lösa klimatkrisen samtidigt som den ekonomiska krisen. Det gäller här att investera i en omställning av samhället. Då kan vi skapa jobb samtidigt som vi tar oss ur klimatkrisen. Maria Wetterstrand och Peter Eriksson har idag med en debattartikel i Göteborgsposten där de förklarar vad detta innebär mer i detalj. Igår diskuterade vi inom den svenska delegationen huruvida Green New Deal skulle översättas som "Ett Nytt Grönt Kontrakt" eller "En Grön Ny Giv". Jag vidhåller att "En Grön Ny Giv" är bättre än Maria och Peters översättning. Ban Ki Mon Al Gore och Barack Obama har alla pratat om behovet av en Grön New Deal men de Europeiska gröna var faktiskt först med att diskutera detta. De Gröna är som vanligt de som kommer med de innovativa lösningarna som andra sedan vill kopiera. Världen står idag inför ett flertal globala kriser och det är vi gröna som har konkreta lösningar på dem. Då kriserna är globala så måste de också lösas genom internationellt samarbete. Jag är därför glad att miljöpartiet sedan medlemsomröstningen förra året har en mer konstruktiv inställning till EU. Det går att läsa mer om hur vi vill ta Europa ur kriserna här.

Fler: Christian Valtersson

Ny bloggare från Global Young Greens

2009-03-10T10:49:00.002Z

Min vän George som sitter i ledningsgruppen för det globala gröna nätverket Global Young Greens, har nu börjat blogga. Bloggen finns här. Missa inte.

Alliansen är lite som ett EU-toppmöte

2009-03-10T09:38:00.004Z

Per Schlingmann skriver på sin blogg att moderaterna är emot höjningen av EU-parlamentarikernas löner. En höjning som regeringen hade möjlighet att skjuta upp men valde att implementera direkt. Detta är givetvis bra men hur kan det komma sig att moderatena tycker en sak och den moderatledda regeringen en annan. Skulle detta innebära att det var folkpartiet, centern och kristdemokraterna som drev igenom höjningen och körde över moderaterna? Jag tror inte det. Det finns en klar jämförelse att dra här. Alliansen fungerar lite som ett eu-toppmöte. Alla skyller på vad de andra sa och gjorde bakom stängda dörrar, och ingen vill ta ansvar. Det är just den klyftan som måste överbryggas inom EU. Vi måste börja utkräva asnvar från de som deltog i besluten. Det går inte att bara skylla på "dem i Bryssel." Samma sak gäller med alliansen. Jag ser det som ganska klart att moderaterna inte blev överkörda i den här frågan.

Fler: Politikerbloggen, Per Schlingmann

Är föräldraförsäkringen en internationell fråga?

2009-03-09T17:41:00.003Z

EU är för roligt ibland. Jag var själv aktiv i kampanjen för att slopa miljöpartiets krav på svenskt utträde ur EU. Anledningen till detta är främst att jag anser att det behövs en regional beslutsnivå och att det inte känns realistiskt att vi med de utmaningar som står inför oss ska kunna upplösa EU och skapa en ny union som har en bättre struktur. Även om det finns ett behov av både europeiska och globala beslut så kan en ju dock fråga sig vilka beslut som bör fattas på denna nivå. Jag ser främst EU som en arena för att fatta gränsöverskridande beslut. Att något är bra betyder inte nödvändigtvis att eu bör besluta om det. Även om jag t.ex är för samkönade äktenskap så tror jag inte att det vore en bra idé att ge EU beslutanderät över dessa frågor. Förtom att jag anser att en regional organisation endast bör lösa frågor som inte kan lösas på en lägre nivå så riskerar vi också att länder som gått före tvingas rulla tillbaka sin utveckling. EUs tendens till att sätta absoluta regler i motsats till miniminivåer bidrar till en sådan utveckling. Nu har EU-kommissionen kommit med ett förslag på regelr för europeiska föräldraförsäkringar. Enligt detta förslag måste kvinnan ta ut 18 veckor av föräldraförsäkringen. Sex av dess måste tas ut direkt efter förlossningen. För mannen är det valfritt hur många veckor som ska tas ut. Visst i många länder i främst östeuropa så är detta en stor förbättring då de har bristfälliga föräldraförsäkringar men i Sverige skulle det slå krokben för jämställdhetsarbetet. Glöm pappamånader och individualiserad föräldraförsäkring. Jag hade inte haft något emot minimiregler för föräldrarförsäkringar inom EU om de varit bra och get möjlighet för enskilda länder att gå före och visa vägen. De regler som nu föreslås är dock direkt kontraproduktiva för utvecklingen i Sverige.

Frågan kvarstår också. Varför ska föräldraförsäkringen regleras av ett internationellt organ?

Media: DN, SVD, Sydsvenskan, Aftonbladet

Andra: Emmali

Arbetstidssänkning för kvinnor i offentlig sektor bör ske med bibehållen lön.

2009-03-04T14:46:00.008Z

Jonas Vlachos, nationalekonom vid stockholms universitet håller med om att IF Metalls arbetstidssänkning är bättre för löntagarna än ökad arbetslöshet och bibehållen lön och abetstid för de som blir kvar. Som stöd för detta refererar han bland annat till lyckoforskning. Vlachos verkar dock argumentera för att arbetstidssänkning främst bör ske bland kvinnor i offentlig sektor. Anledningen till detta sägs vara att då offentlig sektor inte är beorende av efterfrågan så kan varje arbetstidssänkning med motsvarande lönesänkning omsättas till fler jobb i offentlig sektor.

Med rent ekonomiska argument så kanske detta stämmer men vi måste också väga in rättvise och jämställdhetsaspekter. Kvinnor i offentlig sektor är de som har sämst betalt idag och det är också betydligt vanligare att dessa redan jobbar deltid ofrivilligt än att män gör det. Jag håller med om att anställda inom exempelvis kommunal kan behöva gå ner i arbetstid men detta bör i så fall ske med bibehållen lön. Genom att göra arbetstidförkortningar med bibehållen lön i låglönesektorer och med sänkt lön i högavlönade sådana så kan vi bidra till ett mer rättvist och mer jämställt samhälle.

Det är naivt att tro att alla kvinnor i offentlig sektor ska ha någon som kan försörja dem och även om de skulle ha det så innebär det ett beroende och på så sätt mindre frihet, något som enligt lyckoforskningen också innebär mindre lycka. Det är i dessa sektorer som vi absolut inte kan sänka lönerna. Arbetstidsförkortning bör här istället finansieras med mer omfördelning av resurser.

Relationsteori för IR-nördar

2009-02-25T17:51:00.010Z

Är du också en nörd inom internationella relationer? Stephen M Walt som är en känd IR-teoretiker inom den realistiska skolan och bland annat upphovsman till den så kallade "balance of threat" teorin har applicerat sina teorietiska kunskaper på kärleksrelationer. Känns lite torrt att teoretisera om sådant men för en nörd så är det kul. Walt argumenterar utifrån ett maktbalansperspektiv och menar att tvåsamhet är mer stabilt än alternativa familjekonstellationer.

"Realists have long argued that bipolar systems are the most stable. So if any of you lovers out there are thinking of adding more major actors to the system, please reconsider. As most of us eventually learn, trying to juggle romantic relationships in a multi-polar setting usually leads to crises, and sometimes to open warfare. It's certainly not good for alliance stability.IR theory also warns us that shifts in the balance of power are dangerous. There's an obvious warning here: relationships are more likely to have trouble if one partner's status or power changes rapidly. So that big promotion that you both celebrated may be a good thing overall, but it's likely to alter expectations and force you and your partner to make serious adjustments. The same is true if one of you gets laid off. Bottom line: it can take a lot of patience and love to work through a major shift in the balance of power within a relationship."

Nu har jag ju ofta argumenterat för att den realistiska skolan skapar den verklighet den säger sig beskriva. Detsamma kan sägas gälla relationer. Om vi från barnsben får lära oss att tvåsamhet är bäst så blir det också så som verkligheten utformar sig. Om vi inte hade haft ett makbalanstänk så kanske den spridning av makten som Walt här argumenterar emot hade kunnat fungera. Normer har en tendens att förstärka sig själva och om vi på sikt vill kunna få en mer fredlig värld så måste vi också tro på den. Det gäller både inom Queerteori och internationell politik. Nåväl, Walt argumenterar iaf för att relationer bör vara jämställda. Det är ju alltid något.

Läs hela artikeln här.

Regeringen outsourcar polisbefogenheter till privata företag

2009-02-25T16:26:00.007Z

Alliansen privatiseringshysteri känner uppenbarligen inga gränser. Idag röstades den sk IPRED-lagen igenom i riksdagen. Visst vissa saker kan tänkas skötas bra privat men polisens verksamhet är absolut inget som bör lämnas över till privata företag. Detta kan vara ett steg på vägen mot de dystopier vi ibland ser i science fiction filmer.

Även om det eu-drektiv som IPRED-lagen grundar sig i nog inte hade krävt så allvarliga åtgärder som nu drivs igenom så är den utveckling mot mer kontroll av medborgarna som sker inom EU ett stort problem. Ofta tar det flera år att ändra på ett beslut fattat inom EU, om det ens sker. FRA-lagen kan vi riva upp 2010 men om fler integritetskränkande EU-direktiv drivs igenom så lär vi få leva med dem en lång tid framöver. Detta är en av anledningarna till att vi behöver fler gröna i Europaparlamentet.

Media: SVD, DN, Sydsvenskan, Aftonbladet

Fler: Maria Ferm, Lage Rahm, Miljöpartiet

Dags att lämna medeltiden

2009-02-24T22:21:00.003Z

Först hade jag tänkt skriva "vem pallar bry sig" som titel på det här inlägget men det är ju något komiskt att skriva ett blogginlägg om saken då.Jag har inte tittat på TV idag. Att Viktoria ska gifta sig är väl knappast något konstigt. Det konstiga är ju att hon måste fråga statsministern om råd. Nåväl det kunde ha varit värre, tänk om en hade varit tvungen att fråga Jan Björklund eller Anders Borg om lov för att få gifta sig. Eller ännu värre; moderaternas integrationspolitiska arbetsgrupp. Tänk vilka krav som ställts på dig då. Att vissa personer i vårt land inte får välja vare sig trosåskådning eller vem de ska gifta sig med är sorgligt och omodernt. Att Sveriges högsta ämbete går i arv är inte heller något att skryta med.

Medeltiden tog faktiskt slut för ett tag sedan. Det är dags att införa ett styrelseskick som är mer anpassat för den tid vi lever i nu. Ett förslag skulle vara republik, då skulle vi också få ett mer demokratiskt samhälle där den högsta posten i samhället inte går i arv.

Media: DN1, DN2, Sydsvenskan, Svd1, Svd2,
Fler: Christian Valtersson, Jakop Dalunde, Maria Ferm, Emma Grön

Riksårsmötet börjar alldeles strax

2009-02-20T14:44:00.001Z

Nu ska jag snart öppna riksårsmötet. Ryktet säger att jag kommer att få presentera en grym invigningstalare. Följ det på på råmbloggen

Alla är medborgare men vissa är mer medborgare än andra

2009-02-17T21:40:00.006Z

I en allt mer globaliserad värld frågar sig många hur vi ska kunna känna gemenskap i samhället. Gränser luckras upp. Kapital flyttas hit och dit över gränser. Många kan känna sig vilsna och utelämnade. Varför bry sig om sitt jobb när en spekulant på wallstreet kan spela bort det?.Många lokala problem kan ha globala orsaker. Kanske är det den osäkerhet och rädsla som detta skapar som får folk att vilja stänga sig inne med folk som är precis likadana. Studier kring identitet säger dock att vi inte behöver välja mellan att vara världsmedborgare, européer, malmöbor eller MFF:are. Vi kan vara allt på en gång. Hur får vi då folk att tro på samhället och vilja förbättra det. Medborgarskapsteori är ett av flera försök till att svara på den frågan.

Iden om medborgarskap handlar om att folk ska känna att det är en del av samhället och vilja bidra till det. Just känslan av att vara en del av något större är väldigt kraftfull. Utan större ekonomisk ersättning kan du få folk att ta ansvar för samhället och engagera sig i politiken eller föreningslivet.

Nationalismens syn på medborgarskap är annorlunda. Istället för att bygga medborgarskapet på deltagande i samhället så byggs det här på en upplevd gemensam historia. Problemet är att denna idé bygger på att exkludera andra. Om endast de som delat denna uppleva historia kan vara medborgare så kan inte alla delta i samhället på lika villkor.

Till skillnad från en nationalistisk syn så handlar riktigt medborgarskap om just detta. Du deltar i samhället som en jämlik medborgare på lika villkor. Att som sverigemoderaterna föreslår, dela upp medborgarskap i två olika sorter, ett absolut och ett villkorat underminerar hela idén om medborgarskap. Hur ska någon kunna känna att den deltar i samhället på lika villkor som andra medborgare om medborgarskapet villkoras?

Det är samma poäng som när moderaterna sade sig vilja införa ett medborgarkontrakt för att folk skulle känna till "svenska" värderingar. Visst, det är lätt att endast skrika främlingsfientlighet så fort en hör ordet "svenska värderingar". Jag tänker inte göra det så enkelt. Vissa gemensamma värderingar som exempelvis mänskliga rättigheter och jämlikhet bör vara grunden i varje samhälle, men varför ska bara en viss grupp skriva under ett kontrakt om dessa? Som vi fått erfara levde inte ens den svenska poliskåren upp till dessa "svenska" värderingar. Att lära ut en gemensam värdegrund kan således vara relevant men det behöver ju i så fall alla lära sig. Sen om en lär sig bättre av att skriva under ett papper eller inte låter jag vara osagt men idén är inte helt olik Folkpartiets idéer om att elever lär sig bättre om vi ger dem ett papper med ett betyg.

Moderaterna säger sig vilja genomföra dessa förslag för att inkludera invandrare i samhället medan själva fundamenten i båda förslagen bygger på exkludering. En viss grupp sägs vara problemet och endast denna grupp ska granskas och få sitt medborgarskap villkorat. Medborgarskap är något som vi måste skapa tillsammans genom att inkludera folk. Endast då kan det få de positiva effekter som eftersträvas.

Moderaterna hoppas förstås sno röster från sverigedemokraterna. Men varför rösta på sverigemoderaterna när du kan få the real deal. Sverigemoderaterna har just gett SD en rejäl skjuts på vägen genom att köpa deras söndrande, bakåsträvande och fördummande världsbild.

Fler: Maria Ferm Miljöpartiet Anders Wallner Magnus Andersson (cuf), Christian Valtersson

Norska jurister drar på grund av FRA-lagen svenska staten inför europadomstolen för kränkningar av de mänskliga rättigheterna

2009-02-12T01:24:00.003Z

Norska jurister anser att FRA lagen bryter mot de mänskliga rättigheterna. Det har de helt rätt i och jag tror de kommer att få rätt när de nu stämmer svenska staten i Europadomstolen. Intressant är att Sverige endast stäms för att kränka norska medborgares rättigheter. För att kunna gå till europadomstolen måste nämligen inhemska rättsliga medel ha prövats först. Detta är en process som är vanlig när individer vill anropa en internationell traktat i en internationell domstol då de internationella domstolarnas arbetsbörda skulle bli för stora annars. För att en svensk ska kunna klaga till europadomstolen så måste denna därför först bli avlyssnad av FRA och sedan gå hela vägen genom det svenska rättssystemet och få avslag innan det går att få det prövat mot Europakonventionen. I Norge finns det ju dock inga inhemska domstolar där du kan stämma svenska staten och därför borde ansökan kunna behandlas.

Fler. DN, Alliansfritt Sverige

Listan

2009-02-10T20:34:00.003Z

Efter en hård dag på barrikaderna så glömde jag nästan att påpeka att listan är klar. På topp tio verkar miljöpartiets medlemmar haft stort förtroende för valberedningen. Det är endast plats 8 som ändrats då Per Garthon slog sig in där. Det betyder dock att jag inte längre kan säga att jag är högre placerad än Per Garthon. Typiskt. Själv höll jag nämligen fortet på nummer tio där jag också stod i valberedningens förslag.

Nedanför top tio stuvades det om en del och speciellt kul är det att Christian kom in på listan. Som flera konstaterat innan mig så har alla kandidater under 30 år antingen avancerat eller stannat på samma plats, vilket är mycket roligt.

Detta betyder ju dock inte att det är förutbestämt vilka som kommer in. Jag satsar mina slantar på att vi kommer att få se en proffsig zaidakampanj. Vilket vi alla borde gilla. Personvalskampanjer ger liv åt politiken och ökar intresset för valet. Även om jag själv bär skuld till det så tycker jag det är synd att inte fler valde att kampanja i det interna valet. Även om jag lär vara mycket aktiv i valrörelsen i Malmö så har jag nog inte tid att ta fram någon egen kampanj till ep-valet men jag hoppas fler väljer att kampanja aktivt. De som väljer att personkampanja bör ta fram kreativa idéer för hur grön politik bör drivas och gå till val på dessa.

Angående bankpaketet

2009-02-03T21:11:00.001Z

Jag håller med oppositionen när det gäller regeringens bankpaket. Det kan vara motiverat att hjälpa banker men om det ska göras så ska pengarna investeras. Då räcker det inte med garantier om att skattebetalarna ska få del av eventuell värdeökning. När vi satsar pengar i företag så bör mer inflytande ges på köpet. Jag hade varit betydligt mera positiv om regeringen köpt bankaktier för 50 miljarder. Det hade kunnat vara en god investering om värdet på bankerna beräknas gå upp. Jag är dock positiv till att paketet är kombinerat med ett stopp för bonusökningar. Om regeringen istället köpt in sig i bankerna så hade ju dock detta kunnat drivas igenom iaf.

Finns det något mer bakåtsträvande än kärnkraft

2009-02-03T20:42:00.001Z

Att kärnkraftslobbyn är på frammarsch råder det inget tvivel om. Så fort någon vågar kritisera kärnkraften så kommer ett antal påhopp från diverse representanter för organisationer med snitsiga namn som exempelvis miljövänner för kärnkraft. Många reaktorfysiker vill gärna kommentera hur säker kärnkraften är idag och skumt vore det ju annars för om vi inte satsar på kärnkraft så kommer ju många reaktorfysiker snart vara utan jobb. Dock är det inte främst risken för en olycka som talar emot kärnkraften utan snarare det faktum att det finns få argument för kärnkraft ur både miljö och kostnadssynpunkt. Nyproducerad vindkraft är billigare än nyproducerad kärnkraft.

Frågan är också varför vi vill satsa på en föråldrad energikälla som förutom att den är baserad på uranbrytning (uran är för övrigt en ändlig resurs som i sinom tid precis som oljan kommer att ta slut) lämnar ett avfall som måste förvaras under generationer. Något som kostar enormt mycket pengar. Då är det bättre att gå direkt på framtidens energikällor.

Ska kärnkraftverk byggas så bör de för övrigt finansiera sina egna kostnader. Dvs uppbyggnad av verket, åtgärder för miljöproblemen vid uranbrytningen, försäkringskostnaderna och förvaringen av avfallet. Varför ska vi skattebetalare subventionera detta för att sedan luras att tro att elen är billig?

Om någon någonsin trodde att det fanns gröna alternativ bland de borgerliga partierna så bevisar Centerns och Kristdemokraternas senaste utspel motsatsen. Den moderatedda regeringen har ägnat de första regeringsåren åt att driva tillbaka utvecklingen i trygghetssystemen till något som liknar tidigt nittonhundratal. Denna tidsmaskinspolitik har också ibland manifesterats rent bildligt. Nu verkar alltså de borgerliga partierna vilja enas om att driva energipolitiken tillbaka till någon gång på sextiotalet. Det var bättre förr blir devisen som går igen.

Fler: Christian Valtersson, Linn Olausson

PS: Vi får se om min teori att jag kommer att få tjugo kommentarer från diverse kärnkraftsföresrpåkare här, stämmer. Vad gör en inte för lite uppmärksamhet?

Alliansens söndrande politik gynnar Sverigedemokraterna

2009-02-01T22:39:00.002Z

Carl Högeldt skriver om hur alliansen vann valet genom att dela in svenska folket i närande och tärande och sedan ställa dem mot varandra. Istället för att känna solidaritet med de människor som på grund av vårt ekonomiska system lämnats utanför arbetsmarknaden så köpte många människor retoriken och såg dem som parasiter. På sätt trodde många att de skulle tjäna på en politik som slog mot dem utan jobb. Illusionen höll tills många själva förlorade jobbet och därmed stod utan inkomst i ett allt kallare samhälle.

"Väl medvetna om att det enklaste sättet att ena folk mot sitt egna intresse är genom att se till att det finns en gemensam fiende valde dom att måla ut arbetslösa och sjukskrivna som lata parasiter. Genom att profilera sig mot dessa “välfärdssjukdomar” lyckades man med att indefiniera stora folkmassor i den grupp som skulle gynnas av att man gynnade överklassen. Precis på samma sätt som Sverigedemokraterna försöker indefiniera det “svenska folket” som den grupp som skulle gynnas av deras främlingsfientliga politik. Det är nog därför Reinfeldt inte vill stänga dörren mot Sverigedemokraterna. Han är väl medveten om att lika barn leker bäst."

Arbetarrörelsens klassiska klasskampsretorik bygger lite på samma tänkande. Samhället är indelat i grupper som står emot varandra. Fackens organisering bygger på detta. Arbetstagarorgansiation ställs mot arbetsgivarorganisation och de representerar sina medlemmars intressen. Skillnaden är att arbetarrörelsen byggdes genom att organisera de svagaste i samhället mot dem som satt på den ekonomiska makten. Inte på att organisera de mäktigaste med de näst svagaste för att slå på dem som har det aldra sämst.

Som Carl också skriver så finns det ett annat parti som kör precis samma retorik som alliansen fast istället för att ställa människor med arbete mot människor utan, så ställer de människor födda i Sverige mot människor som inte är det.-En av sidoeffekterna av den moderatledda regeringens politik är att även Sverigedemokraterna får vatten på sin kvarn. Den moderatledda regeringen för en politik som går ut på att dela in folk i nyttiga och onyttiga människor och sedan ställa dem mot varandra. Grejen är att Sverigedemokraternass politik går ut på samma sak. De försöker dela in folket i närande och tärande fast med en annan kategorisering. Alliansen legitimerar således Sverigedemokraterna. Kanske är det därför de inte vill utesluta ett samarbete i framtiden.

Min analys av situationen är att vi är fasst en ett ekonomiskt system som tvingar människor att agera omänskligt. För att kunna bekämpa det så måste vi enas och bygga ett mer humant samhälle. Jag tror varken att alliansen, sverigedemokraterna eller LO sitter på lösningen här. Vad vi behöver är inte en politik som ställer folk emot varandra utan ett politik som enar alla mot systemet. Sverigedemokraterna är en naturlig konsekvens av ett samhälle som skär ner på trygghetssystemen, stänger folk ute och kallar de utan jobb för värdelösa. Även socialdemokraternas arbetsmoralism har en skuld här. De som blivit klassade som värdelösa letar då efter dem som de skulle kunna beskylla för att vara sämre. Nyblivna svenskar blir ett naturligt offer. Genom att skuldbelägga invandrare och tro på en nostalgisk dröm om en kulturellt homogen nationalstat som antagligen aldrig funnits så kan de få sig själva att må bättre. "Ok jag har inget jobb, men jag är iaf svensk" blir orden som tröstar. Lösningen ligger dock inte i att använda invandrare som syndabockar för samhälleliga problem utan i att bryta kategoriseringen av människor som antingen närande eller tärande. Det gäller oavsett om statsministern heter Reinfeldt eller Sahlin.

Vart är världen på väg?

2009-01-31T15:09:00.003Z

Världens ledare samlas i Davos för att diskutera kapitalismens kris. Om det är en sak som finanskrisen visat så är det att staten inte är passé och att marknaden är lång ifrån kapabel att reglera sig själv. Det är stater och sammanslutningar av sådana som nu får hosta upp enorma summor av skattebetalarnas pengar i form av krispaket för att reparera de skador som en oreglerad nyliberal ekonomisk politik åstadkommit. Det kan en tycka vad en vill om. Jag anser själv att just staten varit orsak till mycket lidande och inte nödvändigtvis är den bästa styrelseformen, något som jag bland annat skrivit om här.

I september hade vi European Social Forum här i Malmö. Många tidningar försökte svartmåla det som våldsamt genom att koppla ihop det med en reclaim the streets demonstration som några ungdomar hållit en av kvällarna som forumet var. Vi kan fråga oss varför mediautrymmet vid ett sådant forum ofta riktas kring någon enstaka våldsföretelse istället för de intressanta seminarium och ämnen som diskuteras. Alternativa ordningar som beskriver hur världen skulle kunna vara kan tyckas naiva. Samtidigt så kommer vi aldrig att kunna förändra världen om vi inte vågar tänka utanför boxen. Det som är omöjligt idag kan vara det som är absolut nödvändigt imorgon.

Världen har flera kriser som måste tacklas samtidigt. Matkrisen, klimatkrisen och finanskrisen som dessutom nu övergår i en lågkonjunktur som troligtvis blir långvarig. Det är kanske då vi måste börja tänka på helheten. Är det inte delvis konsumtionssamhället och den ekonomiska tillväxthysterin som har skapat både klimatkrisen och finanskrisen. Och skulle matkrisen fortfarande vara ett hot om vi inte slösade så mycket med mat som vi gör idag genom att använda 70% av den odlingsbara marken till köttproduktion?

Samtidigt som världens ledare samlas i Davos så pågår World Social Forum i den brasilianska staden Belem. Över 100 000 aktivister och ett flertal sk vänterpresidenter som Lula, Chavez och Morales är där. Vi kan tycka vad vi vill om dem men det är iaf här som alternativen till den idag rådande globala ordningen diskuteras. En kris behöver inte bara innebära stora risker, utan även stora möjligheter. Det är nu som vi har möjligheten att styra världen i en annan riktning.. Frågan är vilka som kommer att komma med lösningen på kriserna. Världsledarna i Davos eller aktivisterna i Belem?

Don't be quiet start a riot!

2009-01-31T14:16:00.002Z

Ikväll ska jag tillsammans med Sara mfl gå och se vad Alexander Chamberland mfl lyckats knåpa ihop i klubbväg på smålands nation. När där finns en drink med namnet Gudrun Schyman så blir det svårt att hålla sig borta.

Svenskt Näringsliv sprider propaganda till skolbarn

2009-01-29T18:36:00.001Z

Svenskt näringsliv har tillsammans med stureplanscentern tryckt upp en undervisningsbok som ska erbjudas till landets mellanstadiebarn. Den heter "Miljö - Så funkar det" och går att hitta här. oken har redan gått ut i 17 000 exemplar

Här kommer några citat från boken:

"Tack vare kärnkraft, ny teknik och nya drivmedel släpper Sverige idag ut mycket lite svaveldioxid."

"Företag anpassar sina varor efter vad folk vill ha."

"Vissa länder är mycket fattigare än Sverige. De har inte råd att tänka lika mycket på miljön. Att fattiga länder blir rikare är därför mycket viktigt om vi ska förhindra ökade utsläpp av växthusgaser."

Vilken tur att Svenskt Näringsliv ställer upp med läromedel som kan sprida objektiv information till våra skolbarn och vilken tur att våra skolor ser till att barnen får bra läromedel fri från propaganda.
Jag hoppas verkligen att boken är tänkt att användas som en övning i källkritik.

Eu uppfyller inte de krav som ställs på medlemsländerna.

2009-01-29T18:02:00.002Z

Maria Ferm, Carl Schlyter och Lage Rahm går idag ut med ett pressmeddelande angående den sk. Medina rapporten som eu-parlamentet ska ta ställning till. Poängen är att gubbarna i EU-parlamentet inte verkar ha fattat vad ett parlament sysslar med och vad en domstol sysslar med. I rapporten står bl.a. att pirate bay sysslar med olaglig verksamhet. Något domstolsutslag som säger det finns inte. En fråga om huruvida en person eller aktör sysslar med olaglig verksamhet eller ej ska avgöras i domstol, inte stå i ett dokument antaget av en lagstiftande församling. Tänk om Riksdagen skulle antagit en lag där det står att ledande moderater skattefifflat. Det kan visserligen vara sant men det är inte riksdagens sak att avgöra. I lagarna skriver vi principerna, sedan avgör domstolarna i de enskilda fallen. Det är en av de grundläggande principerna för en rättstat.

För att ett land ska kunna gå med i unionen så krävs enligt de sk köpenhamnskriterierna att det är ett rättssamhälle. Det verkar uppenbarligen inte som om politikerna i EUs egna institutioner lever upp till de krav som ställs på de länder som vill gå med.

Låt oss minnas förintelsen

2009-01-27T10:04:00.002Z

Idag är det 64 år sedan Auschwitz, ett av de största förintelselägren, befriades från nazisterna. Det är viktigt att minnas detta. På vissa håll i landet har aktiviteter ställts in på grund av konflikten i mellanöstern. Detta är verkligen förfärligt. Förintelsen var något fruktansvärt oavsett vad som sker i mellanöstern. Att oskyldiga människor dessutom trakasserats för att de råkar vara judar, är inte försvarbart. Bara för att du har en viss religion så behöver du inte ha något med Israels militärledning att göra.

Ännu ett IG möte avklarat

2009-01-25T14:01:00.001Z

Har avslutat ännu ett möte med Grön Ungdoms internationella grupp. Vi har bland annat planerat internationellt sommarläger tillsammans med Birgitta från Miljöpartiets internationella kommitté. Det ser ut att kunna bli hur bra som helst.

Alex Lindskog intervjuar mig angående valet till europaparlamentet

2009-01-23T09:30:00.002Z

Alex Lindskog, språkrör för Grön Ungdom Skåne, kommer att publicera ett antal intervjuer med gröna kandidater till europaparlamentet på sin blogg. Jag är först ut och intervjun finns att läsa här

Bygg nytt, högt och grönt

2009-01-23T09:25:00.002Z

Christian Valtersson och Maria Ferm skriver idag en artikel i Uppsala Nya Tidning och hur vi bör utveckla bostadspolitiken. De propagerar bland annat för att investeringsstödet som alliansen tog bort bör återinföras så att fler små billiga lägenheter kan byggas åt alla som är bostadslösa eller fast i andrahandssvängen. Läs artikeln här.

" [...] Sverige står inför en situation där dagens politik riskerar att öka klyftorna och segregationen i samhället. Bostadspolitiken har här en mycket viktig roll för att minska orättvisorna och öka integrationen, något som alliansens bostadspolitik misslyckats med. Även i fråga om klimatarbete och energieffektivisering är bostadspolitiken ett viktigt instrument för att uppnå konkreta resultat. Effektiva bostadspolitiska satsningar sträcker sig dock över en rad ansvarsområden och kräver ett långsiktigt tänkande. Vi vill därför se en ökad debatt kring bostadspolitiken och skapa gemensamma lösningar för en hållbar framtid. [...]"

It has begun

2009-01-19T11:09:00.004Z

Idag börjar Miljöpartiets medlemsomröstning om listan till europaparlamentsvalet. Andra partier leker Iran och låter olika partiorgan agera väktarråd för att se till att medlemmarna inte röstar fel men vi gröna vågar lita på våra medlemmar.

Du kan läsa om kandidaterna, ställa frågor och debattera här.

Själv står jag föreslagen som nr 10 i riksvalberedningens förslag. Vi får se vad resultatet blir efter att omröstningen är avslutad.

Invasionen av Gaza. En cynisk valstrategi.

2009-01-18T18:11:00.003Z

Så har äntligen en vapenvila utlysts i Gaza. Jag hoppas att Israel nu drar tillbaks sina styrkor från området och att en internationell gränsstyrka tar över kontrollen av gränsposteringarna. Över 1100 palestinier och ett knappt 20 israeler har hittills dött sedan Israel trappat upp konflikten i Gaza. Enligt FN så beräknas var fjärde död i Gaza vara civil och många är barn. Grön Ungdom och jag själv har fått kritik från flera håll för att vara för israelkritiska och inte ta Hamas ansvar för konflikten i beaktning. Jag anser dock att de som ensidigt pekar på Hamas raketbeskjutningar gravt har misstolkat vad upptrappningen av konflikten egentligen handlat om.

Många har lagt fram upptrappningen av konflikten i Gaza som att Israel äntligen fått nog av Hamas raketbeskjutningar. De skulle inte kunna ha mer fel. Den första januari i år så tog Tjeckien över EU:s ordförandeklubba från Frankrike. Tjeckien har en betydligt mer israelvänlig hållning än Frankrike. Det är alltså mycket mer taktiskt att anfalla Gaza under Tjeckiens ordförandeskap än under Frankrikes. Samtidigt så är det fortfarande Bush-administrationen som sitter i Vita huset. Barack Obama tillträder inte som USA:s president förrän nu på tisdag dvs den 20:e januari. Det är svårt för en amerikansk president att kritisera Israel då det finns starka israelvänliga intressen i USA men om Obama redan varit president så hade han inte kunnat förhålla sig så passiv till det enorma lidandet i Gaza som han gjort hitintills. Nu fick han en ursäkt för att fega ur. Israels regering vet detta och de har lanserat invasionen precis i det lilla fönster som uppstått då det skulle kunna vara politiskt möjligt. Denna invasion lanseras inte så mycket av utrikespolitiska skäl som av inrikespolitiska. Snart stundas val i Israel och det största oppositionspartiet som antagligen är det enda som kan utmana den sittande regeringen är det konservativa partiet Likud. Frågan är vad de ska kritisera regeringen för. Likud har länge förespråkat en hårdare linje mot palestinierna och nu har den israeliska regeringen genom triangulering snott en av deras viktigaste frågor. Likud kan omöjligt gå till val på att kritisera den sittande regeringen för att vara för mjuka mot palestinierna. Det är också väldigt ovanligt att en regering byts ut under brinnande krig, se bara på Bush valseger efter invasionen av Irak. Om det inte varit för det enorma lidande som sker i Gaza just nu så hade denna noga uträknade och taktiska manöver nästan kunnat betraktas som vacker.

Då detta faktiskt inte är en datorsimulation utan hänt på riktig så blir jag dock endast spyfärdig när jag tänker på det. Cynismen i detta maktspel är total och civilbefolkningen i Israel och Palestina samt de värnpliktiga som Israels regering skickat in i Gaza är dem som fått lida för det. Jag anser att även Hamas har ett ansvar för konflikten i mellanöstern men det här är verkligen inte rätt tidpunkt att försöka bevisa en poäng. Att främst lägga skulden på Hamas kommer inte på något sätt ta oss närmre fred i Palestina. Det är hög tid att Sveriges regering tar sitt internationella ansvar. Sverige kan inte fortsätta samarbeta militärt med Israel som vi gjort hittills utan det militära samarbetet inklusive vapenexporten till Israel bör upphöra. Sedan bör vi trycka på för att en ny internationell fredsstyrka med FN-mandat upprättas och skickas till Palestina. Israels och Palestinas befolkningar har lidit tillräckligt under cyniska och korrupta ledare.

Kandidatpresentationer

2009-01-16T13:54:00.003Z

Riksårsmötets blogg har nu lagt upp presentationer för alla som kandiderar till förtroendeuppdrag. Kolla in här

I Malmö hälsar vi minsann som folk.

2009-01-14T15:21:00.001Z

Och du kan minsann också lära dig genom att klicka på den här länken.

http://sydsvenskan.se/kronikorer/claesfurstenberg/article365077/I-Malmo-halsar-man-med-bakatnick.html

Valbredningens förslag till riksuppdrag är här.

2009-01-14T14:59:00.001Z

Det är över en månad kvar, men jag är sjukt peppad inför årets Riksårsmöte, som ironiskt nog faktiskt blir mitt första, men berätta inte det för någon. Valberdningen har iaf släppt sitt förslag till riksuppdrag med motiveringar. Åldrarna är de som kandidaterna fyller under 2009. Håll till godo.

Språkrör

Vi har två stycken valrörelser framför oss de närmaste åren, eu-parlament 2009 och allmänna valen 2010. Vi tror att våra nuvarande språkrör är väl förbereda för uppgiften. Maria och Jakop kompletterar varandra väldigt bra vad det gäller politiska favoritfrågor och har ett brett stöd i förbundet. Därför vill vi ge dem förnyat förtroende.

Maria Ferm, 24, Stockholm (omval)
Sällan har ett språkrör gjort ett så bra förstaår som Maria. Vi tror att hon har framtiden för sig som en person som förknippas av många med den gröna rörelsen. Och hon har redan sprungit ifrån Duracellkaninen.

Jakop Dalunde, 25, Stockholm (omval)
Jakop har under året byggt upp ett starkt nätverk och laddat inför valrörelsen. Vi som har sett Jakop i en valrörelsesituation vet att han rör sig där som fisken i vattnet, han är en talare av rang och kan verkligen nå människor. Jakop kommer att dra med många fler i att göra en fantastisk valrörelse.

Övriga kandidater:
Det finns inga övriga kandidater

Förbundsstyrelse

Vi föreslår 11 ledamöter i förbundsstyrelsen inklusive språkrör och förbundskassör. Detta eftersom att förbundets fokus nu vänds mot valrörelse och arbetsbelastningen på förbundsstyrelsen ökar. Vi tror att de förändringar som nuvarande förbundsstyrelse planerar i förbundsstyrelsens arbetssätt ger förutsättningar för att ha en större förbundsstyrelse. Den förbundsstyrelse vi föreslår, bestående av språkrör, förbundskassör och ledamöter, är de personer som vi tror tillsammans med förbundssekreteraren utgör den bästa möjliga ledningen för förbundet.
I vårt arbete har vi tagit särskild hänsyn till valrörelse och internutbildning, två områden som är centrala för förbundets arbete under det närmaste åren. Samtidigt som förbundets vanliga verksamhet fortsätter så vänds också fokus gradvis mot valarbete. Bland de kompetenser som behövs finns det en spridning inom vårt förslag, men fokus ligger på regionaliseringen och internutbildning. Vi tror att vårt förslag kommer representera glöd, visioner och aktivism. Vi tror detta är en förbundsstyrelse som är vad som krävs åren innan och under valrörelserna. Vi har i vårt förslag tagit hänsyn till geografisk och åldersmässig spridning.

Tove Stibe har inte deltagit i beredningen av förbundsstyrelsen.

KASSÖR
Thony Andreasson, 21, Göteborg (nyval)
Kassör. Thony är en kassör med stort K. Och A. Och kanske några bokstäver till, det har han tydligt visat i sina tidigare kassörsuppdrag. En noggrann arbetsmyra med medlemsservice i första rummet som kommer bidra mycket till att utveckla förbundet med de rätta förutsättningarna för att sköta kassörsuppdraget exemplariskt i flera år framöver.

Övriga kandidater:
Det finns inga övriga kandidater

LEDAMÖTER I FÖRBUNDSSTYRELSEN

Fredrik Frangeur, 25, Malmö (omval)
Fredrik har en lång föreningserfarenhet både inom och utanför den gröna rörelsen, inom scouterna och högskolan. Fredrik har imponerat rejält under det senaste året och gjort Grön Ungdoms sak helt och hållet till sin. Den senaste tiden har han även skött sammankallandeuppdraget och det med bravur.

Valdemar Möller, 24, Karlstad (nyval)
Valdemar har sedan några år tillbaka hållt igång GU Värmland. Han är en projektmänniska som när han får nos på ett projekt genomför det, han är ordningsam och väldigt idérik. Valdemar kommer verkligen vara med och utveckla förbundet.

Linn Olauson, 18, Härnösand (nyval)
Linn är ett energiknippe som vill mycket. Hon är sprudlande glad och brinner av engagemang. Linn fixar alltid det hon tar för sig och är ett stöd för dem som hon arbetar med. Linn har framtiden för sig och kommer bidra med glädje till arbetet i förbundsstyrelsen.

Andreas Petersson, 19, Kiruna (omval)
Han kom från de norrbottniska vidderna och slog oss med häpnad. Andreas har genomtänkta idéer om det mesta, han är kreativ, plikttrogen och har burit ett tungt lass i förbundsstyrelsen. Andreas har en viktig roll i valrörelsen och förbundets framtida utveckling bland annat genom sitt webbkunnande.

Tove Stibe, 24, Stockholm (nyval)
Tove är väldigt erfaren, peppande, klok, kompetent, positiv, balanserad och genomtänkt. Hon har bland annat varit sammankallande och personalansvarig i landets största GU-avdelning Region Stockholm de senaste två åren och är även jämställdhetsambassadör för mp.

Viktoria Such, 25, Umeå (nyval)
Erfaren, stabil, tålmodig, kraftfull, smart och kreativ. Är det möjligtvis en norrlänning vi pratar om? Viktoria har jobbat länge i förbundet och vi är glada över att hon äntligen valt att vilja ta steget till förbundsstyrelsen.

Christian Valtersson, 23, Stockholm (nyval)
Christian är en person med idéer om det mesta och energi till att genomföra det. Para det med stor organisatorisk förmåga så har vi en klockren förbundsstyrelsekandidat. Christian har imponerat på ett helt pärlband av väl utförda uppdrag, bland annat som kongressombud för Grön Ungdom och som eldsjäl i GU Stockholm.

Seher Yilmaz 23, Lund (återval)
Som tidigare förbundsstyrelseledamot i Grön Ungdom, tidigare ordförande för Sveriges Elevråds Centralorganisation (SECO) och ledamot i LSU:s styrelse så har Seher verkligen både kapaciteten och kunskapen att sitta i förbundsstyrelsen. Sen att hennes specialkunskaper om organisationsutveckling kommer komma till mycket nytta, det ser vi som grädde på moset.

Övriga kandidater:
Hampus Algotsson, 18,Kristianstad (nyval)
Carl Högfeldt, 21, Stockholm (nyval)
Anders Lindell, 20, Stockholm (nyval)
Mikaela Persson, 20, Landskrona (nyval)

Kongressombud

Vi föreslår 6 kongressombud, vilket även är i enlighet med de ekonomiska förutsättningarna i budgetpropositionen.

Uppgiften för Grön Ungdoms kongressombud är att representera Grön Ungdom på Miljöpartiet de Grönas kongress. Vi har valt ut en grupp av ombud som vi tror kompletterar varandra väl och vi tror att de bäst kommer kunna föra förbundets talan med allt vad det innebär av plenumdebatter, påverkanstorg, nätverkande och långdragna förhandlingar...

Jens Göransson, 18, Malmö (nyval)
Jens har tagit Grön Ungdom Skånes Svennedebatten under sina vingar och gör ett fantastiskt jobb. Där har han visat att han kan konsten att övertyga, något som kommer behövas på kongressen.

Annika Hirvonen, 20, Sundbyberg (nyval)
Annika är språkrör för Grön Ungdom Region Stockholm och kommunpolitiker i Sundbyberg. Vi tror att Annika med sin kunskap och vana kommer vara väldigt bra på att nå fram i de många politiska diskussionerna.

Sara Parkman, 20, Malung (nyval)
Det är många som minns Saras bejublade inlägg på förra RÅM och kongressen. Håll med henne eller inte, konsten att tala bemästrar hon som en naturbegåvning. Något som Grön Ungdom såklart ska dra nytta av.

Kristin Lillieqvist, 23, Uppsala (omval)
Kristin har varit kongressombud för Grön Ungdom flera gånger och vet precis vad det handlar om. Med examen i mp-kongresser, ett stort nätverk och en lång tid i förbundet så bemästrar Kristin kongressens alla aspekter.

Elias Ytterbrink, 20, Göteborg (nyval)
Elias har många års stormöteserfarenhet från Svenska kyrkans unga, där han varit aktiv bland annat i förbundsstyrelsen. Elias har energi, vilja och kraft att övertyga.

Carl Högfeldt, 21, Stockholm (nyval)
Carl är duktig på att se saker på nya sätt och är mycket drivande. Vi tror att han kommer att lyckad mycket väl med uppdraget och att få många att lyssna på och övertygas om Grön Ungdoms åsikter.

Övriga kandidater:
Anders Schröder, 19, Gävle (nyval)

Representanter till Miljöpartiet de Grönas Riksvalberedning

Vi vill ge våra nuvarande representanter i Miljöpartiet de Grönas riksvalbereding fortsatt förtroende.
Joakim Larsson och Ellika Nordström deltog inte i beredningen

Ellika Nordström , 23, Umeå (omval)
Joakim Larsson, 22, Göteborg (omval)

NISSE HULTS CHEFREDAKTÖR
Ylva Lundkvist, 24, Gävle (omval)
Ylva har kommit in bra i gruppen som Chefredaktör och gör det uppdraget utmärkt. Hon vill att tidningen ska inspirera till engagemang, eftersom det är många medlemmars i stort sett enda kontakt med förbundet.

Övriga kandidater:
Det finns inga övriga kandidater

NISSE HULTS REDAKTION
Grafisk formgivare:
Anders Brunberg, 27, Sundsvall (omval)
Anders jobbar till vardags som grafisk formgivare för en dagstidning och har under sina 3 år som grafisk formgivare för Nisse Hult gett tidningen ett ordentligt lyft.

Bildredaktör:
Rosalie Haglund, 21, Göteborg (omval)
Rosalie har under sin tid som bildredaktör bidraget till tidningens starka utveckling. Vi vill gärna att Rosalie ska få fortsätta med detta och kunna genomföra sina nya planer rörande bildområdet.

Övriga kandidater:
Louise Tuvesson, 17, Kristianstad (nyval)

Språkredaktör:
Martin Stråmo, 25, Tomelilla (återval)
Martin har studerat både journalistik, lingvistik och kreativt skrivande. Han är med andra ord väl förbered och har erfarenhet för uppdraget.

Webbredaktör:
Elisabeth Carlsson, 21, Reykjavik (omval)
Grön Ungdoms hemsida utvecklas under de närmaste åren och då är det viktigt med den erfarenhet som sittande webbredaktören utvecklat under sina år på posten. Elisabeth är entusiasmerande, mångsidig och initiativrik.

Övriga kandidater:
Det finns inga övriga kandidater

Den är här!

2009-01-13T16:03:00.001Z

Och då menar jag inte den nya Macbooken utan RÅMBLOGGEN 2009. Det är här som det sker. Information, valberedningens förslag, kandidatpresentationer, skvaller, flörtande, you name it. Allt relevant inför och under Grön Ungdoms Riksårsmöte 2009 den 20-22 Februari i Göteborg. Och vet ni vad det bästa av allt är. Jag kommer att finnas med som skribent.

Negativ frihet är nonsens

2009-01-13T13:31:00.001Z

Frågan om hur fria vi egentligen är verkar ha varit omdebatterad hur länge som helst. De som förordar att negativ frihet är det som är viktigt tycker jag har flera klara brister i sin argumentation. Att säga att frihet endast är avsaknad av tvång från andra personer är väldigt verklighetsfrånvänt. Vi missar då totalt att det kan finnas dolda strukturer i samhället och att olika människor har olika förutsättningar i livet. Frihet är således beroende av rättvisa och jämlikhet. Negativ frihet är viktigt men det räcker inte, det behövs positiv frihet också. Eller vad säger ni liberaler?

För ett mer teoretiskt perspektiv på det hela så exempliferar Carl Högfeldt detta bra med berättelsen om en man som är instängd i en potatiskällare. Kolla in det här.

"Vi tänker oss en man som är instängd i en potatiskällare. Dörren är låst från andra sidan och han har ingen möjligthet att komma ut. Han är enligt min definition högst ofri. Men inte nödvändigtvis enligt den liberala. Enligt den liberala definitionen är han endast ofri om det är så att någon har låst in honom i källaren. Om det är så att dörren har gått i baklås så har inge tvång förekommit och han bör således anses vara fri. Detta att mannens frihet skulle bero på hur han hamnade i källaren och inte hans faktiska situation. Detta anser jag är absurt."

Maria Ferm & Fredrik Frangeur pratar om Israels invasion av Gaza och konflikten i mellanöstern.

2009-01-11T21:47:00.003Z

Över 800 palestinier och ett tiotal israeler har hittills dött sedan Israel trappat upp konflikten i Gaza och Grön Ungdom kräver att allt militärt samarbete med och all vapenexport till Israel ska upphöra. Sveriges regering kan inte förhålla sig passivt till detta lidande. Onsdagen den 14/1 föreläser Maria Ferm, språkrör för Grön Ungdom och Fredrik Frangeur, sammankallande och internationellt ansvarig i Grön Ungdoms förbundsstyrelse om hur de Gröna ser på konflikten i mellanöstern. Kom till Miljöpartiet de Grönas kansli i Malmö.

Tid: Onsdag 14/1 kl 18.00
Plats: Miljöpartiet de Grönas kansli i Malmö.
Adress: Bergsgatan 6 i Malmö

Demonstrera med De Gröna för fred i Palestina idag 10/1

2009-01-10T11:27:00.001Z

Tillsammans med en rad grupper och organisationer tänker Miljöpartiet de Gröna i Malmö, Grön Ungdom Skåne och Grön Ungdom Malmö manifestera för fred i mellanöstern genom att delta i demonstrationen mot Israels brutala attack på Gaza och ockupationen och belägringen av Palestina. Kom och bjud med dig alla du känner! Nu visar vi att vi inte tänker vara tysta längre och att vi inte accepterar tystnad från Sveriges regering!

Vi tänkte ses innan på De Grönas kansli i Malmö för att förbereda oss. Adressen till kansliet är Bergsgatan 6 i Malmö.

Samling på Kansliet 13.15, med avgång till gustav adolfs torg 13.40
Samling 14.00 på Gustav Adolfs Torg
Avmarsch 15.00 mot Möllevångstorget

Bortom sans och vett

2009-01-08T12:13:00.004Z

Göran Rosenberg skriver en riktig bra kolumn om konflikten i mellanöstern i DN idag. Den stämmer rätt bra överens med min egen syn på konflikten. Det här är bara så himla sjukt.

Vad är problemet med Israels invasion av Gaza?

2009-01-05T12:53:00.007Z

Lyssa noga på Carl Bildts kommentar kring Israels markoffensiv i Gazaremsan. Vad är det egentligen han säger? Problemet enligt Bildt är att de "stackars skrämda" soldaterna ska sitta i pansarvagnar och möte de "hatiska folkmassorna". Det stora problemet är alltså inte att Gazas civilbefolkning lider. Och detta kommer alltså från Sveriges Utrikesminister. Bildt har dock en poäng. Israel har gått in Gaza och vad sen? Vad ska de göra där? Dricka te?

De Israeliska soldaterna är också oftast värnpliktiga som nog inte alls vill skickas in i Gaza. Min fråga är hur det här någonsin ska kunna ta oss närmre freden. Det kommer bara att eskalera våldet ännu mer. Det är dags för FN att agera. Det behövs en fredsbevarande styrka nu!

Missa förresten inte Jakop Dalundes inlägg om riksmedias nyhetsprioriteringar när det gäller konflikten i mellanöstern. Vi lever i en sjuk värld.

Nyhetsbrev om israel och palestina

2008-12-31T14:00:00.005Z

Nu i december skriver jag nyhetsbrev om Palestina och Israel tillsammans med Maria Ferm, Språkrör för Grön Ungdom. Det finns att läsa här.

Om Israel/Palestina

2008-12-29T01:17:00.003Z

Jag kommer ihåg en konversation som jag hade i våras med en Israelisk arméofficier som varit fredsaktivist under 90-talet när fredsprocessen verkade fungera. Han var nu totalt desillusionerad och kunde bara säga, "javisst vi kan sluta bomba palestinierna och riva deras hus, men det skulle inte skapa fred." Det är lite den mentaliteten som verkar finnas på båda sidor.

Som flera kommenterat före mig så är Israels offensiv oförsvarbar och definitivt också en återvändsgränd. Över 200 palestinier varav några barn har dött. Gaza är ett av värdens mest tätbefolkade områden och det går knappast att endast bomba militära mål där. Antingen slutar de offensiven och är tillbaks på ruta ett, fast efter ett oerhört mänskligt lidande bland gazaborna och ett ännu större hat från palestinskt håll, vilket inte är särskilt konstigt. Detta leder troligen längden till mer terrorism. Eller så backar de upp det med en markoffensiv. Frågan är vad det ska leda till? En återockupation? Det kan knappast vara önskvärt från Israeliskt håll och är dessutom som bäddat för fiasko. Det gick ju sådär när de skulle skicka marktrupper mot Hizbollah.

Att Hamas skjuter raketer är mer förståeligt om än ej försvarbart. Under vapenvilan var den mesta tillförseln av materiel strypt av Israel. Israel har satt 1,5 miljoner gazabor i en kniptång där de inte kan få de förnödenheter de behöver. När Israel motverkat palestiniernas möjligheter att utöva kontroll så öppnar det också upp för fanatiker som inte alls vill ha fred. Det är inte ens säkert att Hamas kunnat stoppa raketbesjutningen om de velat. Varken de eller Al Fatah har ett effektivt våldsmonopol. Ändå blir hela den Palestinska befolkningen kollektivt bestraffad när raketerna skjuts, och bomberna smäller. De farligaste människorna är de som inte har något att förlora. Att bygga upp ett ökat välstånd i Palestina är en förutsättning för fred. Det bör ske med Israeliskt bistånd.

Israel är den starkare parten och därför har de störst ansvar att lösa situationen Jag sitter inte på lösningen men jag vet att freden i längden är det enda alternativet.

60 års jubilieum för deklarationen om de mänskliga rättigheterna

2008-12-10T12:04:00.006Z

Idag var det 60 år sedan som FNs generalförsamling antog deklarationen om de Mänskliga Rättigheterna. Tyvärr har de ännu inte förverkligats för alla världens människor i praktiken, men väl givit ett ramverk för universella normer.

Att de Mänskliga rättigheterna är universella och således inte beroende av kön, nationalitet eller etnicitet är den stora grejen med dem. Just uppdelningen och kategoriseringen mellan folk och "folk", som olika gav upphov till många av de fasor som hände under andra världskriget. Deklarationen om de Mänskliga Rättigheterna, var en reaktion på detta och det får vi inte glömma. Speciellt i dessa tider när även vissa riksdagspartier verkar tycka att vissa människor är mer värda än andra.

Om Vattenfall, statsägda bolag och statliga interventioner i ekonomin i allmänhet.

2008-12-01T15:21:00.006Z

Jag är just nu i Berlin och det är väldigt intressant att höra från de Tyska gröna om hur vattenfall lurar och bedrar med greenwashing och klimatkampanjer samtidigt som de investerar i kolkraft. (en kul satir över detta finns här). Vattenfall släpper idag ut mer koldioxid än hela Sverige. Vad de flesta inte verkar ha koll på här i Tyskland är att vattenfall ägs av svenska staten. Tyska Grüne Jugend verkade tro att det var ett vanligt privat multinationellt bolag. Den statliga kontrollen av Vattenfall har misslyckats fatalt. Jag undrar själv vad poängen med statligt ägande är om vi inte ska styra verksamheten politiskt. Själva syftet med ett statligt energibolag anser jag är att vrida utvecklingen i en hållbar riktning. Inte att vinstmaximera.

Christian Valtersson skriver om att alla verkar ha blivit keynesianister i och med finanskrisen. Jag skrev om det här i oktober. Jag tror dock att det kan finnas en poäng i att staten går in i företag som krisar då jag inte menar att marknaden idag på ett korrekt sätt bedömer vad som böra finnas kvar eller vad som ska bort från den. De flesta företag som krisar i och med finanskrisen gör det inte för att deras produkter inte behövs utan pga av spekulationen i den globala ekonomin. Just bilindustrin är ett undantag här då bensinbilar inte är hållbara produkter på framtidens marknader. Om Volvo och SAAB ställt om sin produktion i tid så hade de kanske inte varit i samma kris idag. Men tyvärr så ger dagens spekulationsekonomi inte incitament för sådant långsiktigt tänkande. Det är därför som vi behöver politik.

Till skillnad från nyliberaler så menar jag att politiken har ett ansvar även för ekonomin, och då menar jag ett större ansvar än att endast reglera marknaden som oberoende aktör. Statliga bolag kan vara en verksamhet som passar in i det ansvaret men då måste de styras mot de politiska mål som ska uppnås. Om staten ska gå in i exempelvis Volvo så ska verksamheten styras om i en hållbar riktning. Det måste dock införas en effektiv styrning även av de statliga bolag som finns idag så att vi inte hamnar i samma situation som med Vattenfall. Staten kan exempelvis gå in i Volvo på villkor att de ställer om sin produktion till att endast tillverka elbilar, eller spårvagnar eller något annat skoj. När omställningen är klar och verksamheten fungerar skulle det sen vara möjligt att avveckla det statliga ägandet. Om Nokia kunde ställa om från att vara ett gummiföretag till att tillverka mobiltelefoner så kan Volvo och SAAB också förändra sin verksamhet.

Byt Mat inte Klimat

2008-12-01T12:38:00.009Z

"Jag är väldigt optimistisk när det gäller våra möjligheter att ställa om samhället för att möta klimathotet. Det finns endast två saker som kommer att bli omöjliga i framtiden; Att flyga och att äta kött."

Herman Ott från Wuppertal Institute som även kandiderar till tyska Bundesdag, förläser om hur vi kan tackla klimathotet.

Det känns som om Grön Ungdom är helt rätt på det med den nya kampanjen, "Byt Mat Inte Klimat". Detta innefattar även flygplansmat.

Andra: Maria , Jakop, Adde, Joakim, Hampus, Linn, Christian, Erik

På Klimatseminarium i Berlin (Om klimatförändringarnas konsekvenser i Nepal och USAs klimatpolitik bla.)

2008-11-30T13:43:00.006Z

Är i Berlin på seminarium om klimatfrågan. En rolig överraskning är att Raju från Nepal är här. Jag har inte träffat honom sen i Maj. Han föreläste nyss om hur klimatförändringarna gör att bönder I Nepal har svårt att klara sin försörjning då väderförhållandena förändrats och det blir översvämningar oftare. Förhoppningsvis kan han komma till det internationella sommarlägret som vi vill anordna tillsammans med Mps internationella kommitté. Har även pratat mycket med Raju om Global Young Greens. Det behövs pengar för att hjälpa folk från utvecklingsländer att kunna åka på kongressen i Österrike som är i september nästa år.

En riktig duktig professor från USA föreläste precis om USAs klimatpolitik och om hur många initiativ under Bush-eran växt fram lokalt mellan olika stater och städer som gått samman och bildat egna internationella klimatavtal med delstater och städer i Kanada när den federala regeringen inte velat. Kommunal utrikespolitik alltså.

Kalifornien har en speciell roll i USA i att driva på klimatpolitiken. Det var den första staten som införde regleringar av luftkvalitet och de gjorde det innan det skedde på federal nivå. Detta gör att Kalifornien är den enda delstaten i USA som får lov att ha strängare regler än den federala standarden. De andra staterna kan sedan välja mellan att följa Kaliforniens lagstiftning eller den federala. Detta gör att Kalifornien hela tiden kan driva upp standarden för luftkvalitet i USA, då andra stater hakar på tills alla företag måste följa reglerna för att kunna agera på deras marknader. Visst hade det varit nice om exempelvis EU haft någon medlemsstat med den funktionen så att standarden kan pressas uppåt istället för nedåt.

Förhoppningsvis får vi snart se lite federala initiativ från USA när den nya administrationen tillträder. Det är ju fortfarande Bush-administrationen som kommer att förhandla å USAs vägnar i Poznan, men Obamas tillträdande administration lär ha folk på plats som förhandlar i korridorerna. De lär ha en mycket viktigare roll än den officiella amerikanska delegationen som ju ända ska avgå. Bush räknas som en sk Lame Duck. Totalt irrelevant för förhandlingarna.

Appropå Obama så gick det ut en pressrelease igår om att han skulle tala i centrala Berlin idag tillsammans med Angela Merkel. Vi höll på att avboka förläsare och planera om programmet för att kunna åka dit, men fick sedan reda på att det var några NGOs som ville lura pressen att komma dit så att de sedan skulle kunna få ut sitt budskap till dem via en dockteater med Barack Obama och Angela Merkel. Såg inget om det i tidningen idag, så det verkar som om pressen inte gick på det trots allt.

IPRED - den ointelligenta fildelningslagen

2008-11-26T17:05:00.010Z

Missa inte Maria Ferms nyhetsbrev om IPRED-lagen. Något av det mest ointelligenta vi haft på länge, i stark konkurrens med moderaternas förslag om medborgarkontrakt. Lagen har sin grund i ett EU-direktiv. Tyvärr startar debatten om dessa oftast inte förrän direktiven ska implementeras i nationell lagstiftning. Det är en av anledningarna till att du bör rösta grönt i valet till Europaparlamentet.

"Svenska värderingar". Nu kanske även utomlands?

2008-11-25T22:44:00.005Z

Norge kommer att införa en version av förbudet mot sexköp. Skillnaden är att norrmännen förbjuds köpa sex även utomlands. Jag tycker det verkar vara en bra grej som skulle kunna införas även i Sverige. Även om det är svårt att upprätthålla så blir det ju en markering om vad som är accepterat i samhället. För inte slutar väl de "svenska" värderingarna, som vi ska lära ut till alla mindre förstående människor, gälla så fort de jämställda fromma svenska männen (för det är oftast män) passerat en nationsgräns, och istället befinner sig i Tyskland eller Thailand?

För lite mer "svenska värderingar" samt en dos humor så går det att kolla in Jan Guillous chatt angående Ipred på Aftonbladet. Det sorgliga är att det inte verkar vara satir utan Janne tycker verkligen att privata företag ska få bedriva polisverksamhet.

Lite reflektioner från ett tåg som sitter fast någonstans i ett allt kallare samhälle.

2008-11-23T19:09:00.017Z

Sitter på X2000 på väg hem från Stockholm efter ett maratonmöte med Grön Ungdoms förbundsstyrelse. Just nu sitter tåget fast någonstans utanför Näsjö och jag vet inte när jag kan vara hemma i Malmö igen, förmodligen någon gång sent i natt. Vi har trots allt fått mycket avklarat under helgen. Jag var väl hyfsat dåligt förbered på att vara mötesordförande då vår sammankallande tyvärr inte kunde delta, men vi blev i alla fall klara till slut, efter oändliga mängder varma drycker från riksdagens kaffemaskin. Vi har klubbat bra förslag på propositioner till Riksårsmötet och vi har även bland annat diskuterat förbundets framtida organisation.

Jag hoppas också kunna få lite per pengar till GUs internationella verksamhet. Det är viktigt att vi inte ser oss som en nationell rörelse, utan lyfter det europeiska och globala perspektiven. Det verkar vara något som moderaternas partisekreterare inte gör. Jag kan konstatera att jag och Per Schlingman uppenbarligen inte delar samma värderingar. Frågan är om det gör mig mer eller mindre svensk än honom. Just att definiera vad som är svenskt, är en för mig omöjligt uppgift, men Schlingman uppfann ju iprengubben, så han kanske är rätt person för jobbet. Linnea Haglund föreslog att den ultimata svenska värderingen måste vara att en inte får fuska i bingolotto. Jag undrar om det finns med i Schlingmans kontrakt.

På Lördagkvällen stack jag och Maria Ferm iväg för att träffa aktivister från den burmesiska oppositionsrörelsen. Jag tackar s-studenter som arrangerade mötet. Det är verkligen sorgligt att situationen i Burma kommit allt mer i medieskugga. När vi inte ser 1000-tals munkar på de burmesiska gatorna och kändisar som hypar upp det i Sverige, så är det uppenbarligen inte lika intressant att skriva om de politiska dissidenter som idag sitter fängslade av den burmesiska militärjuntan. Jag hoppas kunna sätta mig in mer i situationen i Burma i framtiden. Gårdagens möte var i alla fall en början.

I veckan ska jag planera klart det sista på seminariet om EUs klimatpolitik i Berlin som jag är med och arrangerar. Det är mycket jobb, men när jag är där på plats så vet jag att det kommer vara värt det. I 8 dagar ska vi diskutera klimatpolitik, för att avsluta med att åka till Poznan och delta i lite arrangemang i samband med FN-konferensen där. Det ska bli kul.

Friåret är så jävla fräscht

2008-11-20T00:04:00.009Z

Jag tycker om när politiker för fram nya och fräscha idéer istället för att sträva bakåt. Jag menar hur många gånger ska vi svänga tillbaka mellan sossar och moderater som tävlar om vilken skäggig 1800-tals gubbe som visste bäst innan vi kan föra en politik för dagens och framtidens utmaningar? Den grymmaste fräschaste grejen som lanserats på lång tid var friåret som borgarna tyvärr tog bort efter valet 2006. Christian Valtersson har skrivit en grym artikel om varför det bör återinföras här.

Imorgon kommer riksdagen för övrigt antagligen att kuppa igenom en maktöverföring från Sverige till EU utan att vi ges utrymme att debattera saken i vare sig valrörelse eller folkomröstning. Lissabonfördraget innehåller både bra och dåliga saker men att överföra makt är något vi borde få debattera innan. Om det faller så kanske EU om några år kan komma igen med ett bättre fördrag, för ett nytt fördrag behövs. Ratificeras fördraget så är vi nog fast med det ett bra tag framöver. Du kan skriva på ett upprop mot detta här

Klimatfrågan: Någon annans problem.

2008-11-19T16:35:00.003Z

Att moderaterna inte är trovärdiga i klimatfrågan borde vara känt sedan länge. Nu verkar de t.o.m ha skippat retoriken. Maria Ferm dissar fett och bra här. Jag undrar om de kommer att svänga i EP-valet och säga att klimatet är en nationell fråga, efter att tidigare ha sagt att den hör hemma på EU-nivå. Sen kan de hävda att det är en Europeiska fråga igen ett år senare i riksdagsvalet. Tänk om alliansen faktiskt hade försökt lösa problemet istället för att bara slingra sig med retorik.

Trickle Down according to Posten?

2008-11-19T16:20:00.006Z

Teorin om att mer pengar till rika ska filtreras ner och så småningom skapa jobb och därmed gynna alla (den sk Trickle Down effekten), borde vara falsifierad sedan länge. Hela Bush-eran i USA byggde på den logiken. Posten verkar dock köra enligt någon form av liknande resonemang i och med lönesättningen till deras nya VD. 900 000 i månaden är ett helt sjukt slöseri och inget som ett statlig bolag ska ägna sig åt. Är det såhär staten ska ta oss ur lågkonjunkturen måntro? Det är nog i så fall bäst att Lars G Nordström anställer många hushållsnära tjänster för pengarna.
Jakop tycker med rätta att de är ute och cyklar.

Om hur samkönade äktenskap är en nödvändighet för att nå jämställdhet och befria oss från könsrollerna

2008-11-17T23:05:00.010Z

Det känns bra att de övriga regeringspartierna beslutat sig för att köra över kristdemokraterna i frågan om samkönade äktenskap. Att kristdemokraterna klamrat sig fast vid att just begreppet äktenskap kan tyckas fånigt. Faktum är att om de fått behålla ett monopol på definitionen av ordet så hade det kunnat få allvarliga konsekvenser inte bara för hbt-personer utan även för heteros i kampen för jämställdhet. Att begrepp och diskurser utvecklas med resten av samhället är inget nytt.

Jag har inte haft tid att faktakolla hur det var i Sverige men i USA så var det i början av 1900-talet förbjudet med äktenskap mellan personer av olika ras. Först 1967 fastgjorde USAs högsta domstol att det var mot konstitutionen att inte ha rasneutrala äktenskap. De som inte ville förändra saken hämtade bla argument från delar av bibeln för det (det verkar gå att bevisa vad som helst med bibelcitat). Innebörden av ordet gick således från att vara något mellan en man och en kvinna av samma ras till att gälla mellan en man och en kvinna oavsett etnicitet. Om inte rasneutrala äktenskap införts så hade det varit omöjligt att bli av med rasismen, hur mycket vi än sagt att äktenskap bara var ett ord, och det lika gärna kunde hetat något annat.

Innebörden av ordet äktenskap är således inget som är hugget i sten och funnits sedan urminnes tider då gud påstås ha skapat jorden. Genom könsneutrala äktenskap så räddar vi snarare äktenskapet som institution då det blir mer i klang med hur samhället ser ut idag. En viktig sak är också hur innebörden av ordet äktenskap är kopplat till innebörden av ordet kön. Om äktenskapet definieras som något som ingås mellan två personer av olika kön så slår vi också fast att det finns olika kön och att de har olika egenskaper. Definitionen av ordet äktenskap är således kopplat till skapandet och upprättandet könsroller.

Jag som heterosexuell kille (finns det något tråkigare att vara, alla andra får vara coola bi-personer utom jag) får exempelvis ofta frågan om jag inte är bisexuell ändå. De föreställningar vi har säger att en heterosexuell kille ska vara på ett visst sätt och är han inte det så är det något fel och det måste vara typ en bög som inte vet om det. Det är dags att sluta dela in folk i fack och låta alla vara sig själva och gilla vem de vill.

Samkönade äktenskap är således något som även heterosexuella tjänar på då det är ett första steg mot ett avskaffande av könsrollerna. Ur ett egoistiskt perspektiv så ser jag införandet av samkönade äktenskap som ett steg i min befrielse från den rådande mansrollen.

Ps. Märks det att jag just nu skriver en gruppuppgift med en genusvetare i min diskursanalyskurs?

Det behövs konkreta ågärder för den globala ekonomin

2008-11-17T20:02:00.011Z

Så var G20 mötet i Washington över utan att några konkreta åtgärder för att mota den globala ekonomiska krisen kunnat fastslås. Inte förrän i april nästa år verkar en detaljerad plan kunna bli klar. Jag ser det dock som positivt att utvecklingsländer börjar få mer att säga till om i världspolitiken. Kanske är vi på väg bort från den unipolära världsordningen som USA stått för.

European Green Party tycker att det behövs en Grön New Deal för att tackla den ekonomiska krisen.

"In particular, it is vital that an EU-wide financial markets watchdog is urgently established, as well as an independent European credit rating agency and that a Financial Transaction Tax (Tobin/ Spahn type tax) is implemented throughout the EU." -EGP Co-Spokesperson Philippe Lamberts

Det är viktigt att inse att den ekonomiska krisen hänger ihop med både matkrisen och krisen i det ekologiska systemet. Matpriserna har till stor del ökat pga spekulation och klimatkrisen beror på det kortsiktiga tänkande som ekonomin har varit uppbyggd kring. Den globala ekonomin behöver mer reglering. Då räcker det inte med endast kortsiktiga åtgärder som att pumpa in mer pengar i systemet, även om det också kan vara nödvändigt som krisåtgärd. Ett utmärkt sätt att få igång ekonomin är att satsa på en omställning till ett grönt hållbart samhälle baserat på förnyelsebar energi. Det skulle skapa jobb samtidigt som vi kommer närmre en lösning på klimatkrisen.

Om min syn på EU

2008-11-15T15:47:00.006Z

Med anledning av att jag tackat ja till en nominering att stå på De Grönas lista i valet till EU-parlamentet så börjar det bli relevant att förklara hur jag står i lite olika frågor som rör EU. Jag tänkte börja med en generell artikel om min syn på saken och hoppas kunna återkomma i mer konkreta detaljfrågor senare.

Vilka beslut som ska fattas av nationella parlament och vilka som vi måste fatta tillsammans med andra länder är en ständig tvistefråga. Mer decentraliserade beslut för makten närmare folket men samtidigt så behöver vi vissa gemensamma regler för att inte skapa en free-rider problematik. Främst klimat- och finanskriserna är saker som är svåra, om inte omöjliga att lösa nationellt. EU är idag antagligen den enda stora aktör som kan vara den drivande kraften för att få fram ett nytt klimatavtal i Köpenhamn 2009. I EU bör vi således verka både för krafttag mot utsläpp av växthusgaser men även för regleringar av finansmarknaden för att motverka spekulation.

Samtidigt som EU kan vara en lösning på många problem så har EU en struktur som är komplicerad och flyttar makten långt från folket. EU lägger sig också i allt för många områden som bör vara nationella. Lobbyister och storföretag har insett hur mycket makt som finns i Bryssel och satsar enorma summor på att påverka besluten. Konsekvenserna kan bli katastrofala. Integritetskränkande lagar kan antas, och den fråga där EU verkligen behövs, nämligen klimatfrågan riskerar att bli nedprioriterad. Det demokratiska underskottet bekräftas också av att Lissabonfördaget riskerar att drivas igenom trots Irlands nej. Miljöpartiets kritiska blick behövs för att EU ska hålla fokus på det som är viktigt.

Vi får dock inte tappa bort oss och utan grund kritisera allt som har med EU att göra. Vi behövs i EU och bör föra en pragmatisk, konstruktiv politik där. Många länder i framförallt Östeuropa står på kö för att få gå med i EU. Genom kraven på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter har EU bidragit till att förbättra situationen i dessa länder. Det är viktigt att denna process fortsätter och dörren inte stängs för nya länder pga. rasism och främlingsfientlighet. Speciellt Turkiets rätt att så småningom ansöka om medlemskap är viktig här. Tyvärr finns det väldigt starka främlingsfientliga krafter i EU och även om jag i teorin inte skulle var emot en harmonisering av flyktingpolitiken så är jag rädd att de förhandlingar som nu pågår angående detta kommer att leda till att de länder med mest restriktiv flyktingpolitik får sätta standarden. Detta skulle kunna få katastrofala konsekvenser för de personer som riskerar livet för att ta sig till ett bättre liv i Europa. Att de av en slump fötts i andra länder än de europeiska gör inte att de har mindre moraliska rättigheter än oss.

I skuggorna gömmer sig nationalistiska och främlingsfientliga partier såsom Sverigedemokraterna med en dröm om en slags inbillad gyllene era. De står för en nostalgisk dröm om det förflutna där varje stat påstås ha varit kulturellt homogen. Vi Gröna står för framtiden och måste fortsätta göra det. Vi måste med kritiska men konstruktiva ögon göra det globala samhället så grönt och solidariskt som möjligt. EU är arena som vi behövs på för att det ska kunna uppnås och därför behöver vi ha så många gröna politiker där som möjligt. För vem ska kunna rädda Sverige, EU och Världen, om inte vi?

Angående Centerns hycklande klimatpolitik

2008-11-15T15:29:00.002Z

Idag publicerade Centerns ministrar en artikel på DN debatt där de skryter med sina förslag för att rädda klimatet. Problemet nu när alla börjar prata klimatfrågor är att det är just prat. Centern kan inte bara komma med flummiga målsättningar och krav, det måste backas upp med konkret politik som leder dit. Vi kan inte bara säga att bensinbilar ska förbjudas till 2025 utan att ha en seriös politik för att nå dit. Alliansen måste lämna hippieflummet hemma helt enkelt. Om regeringen tog klimatfrågan på allvar så skulle de inte skicka ner folk till Bryssel för att förhandla om fler utsläppsrätter till Sverige. De exempel som tas fram för att lyfta Sverige som ett föregångsland är saker som skapades under den förra regeringen, mycket pga påtryckningar från miljöpartiet. Jag skulle kunna fortsätta att skriva om Centerns hyckleri, men Christian Valtersson har redan gjort det bättre här. Det är dags att sluta prata om klimatet och istället göra något.

Pinsamt om Lissabonfördraget

2008-11-13T21:56:00.003Z

Någon mer än jag som tyckte att det var riktigt sjukt pinsamt att endast 20% av riksdagsledamöterna kunde svara på grundläggande frågor om Lissabonfördraget i debatt ikväll. Och sen menar de att vi inte ska folkomrösta om saken för att det är för svårt för svenska folket att sätta sig in i det. Enligt den logiken borde väl makten över våra grundlagar delegeras till någon expertkommitte i Bryssel. Eller varför inte någon upplyst despot någonstans. Sen kan våra grundlagar ändras lite hur som helst utan vi tillfrågas för det är ju ändå för komplicerat för folk att sätta sig in i. Konstigare logik får en leta efter.

Sen kan jag hålla med Cecilia Malmström om att Lissabonfördraget måste jämföras i förhållande till Nicefördraget som vi lever under idag. Det innehåller både förbättringar och försämringar i förhållande till det. EU behöver ett nytt fördrag men jag anser inte att Lissabonfördraget är vad som behövs. Främst det faktum att EU får makt över väsentligt fler områden än idag och att medlemsländerna förbinder sig till militär upprustning är saker som talar för att det bör förkastas. En folkomröstning vore ett utmärkt forum för att belysa skillnaderna mellan fördragen och fatta ett bra beslut. Då kanske även våra riksdagsledamöter börjar lära sig något om EU.

Obama vann. Men betyder det något?

2008-11-05T07:07:00.004Z

Det finns kanske hopp trots allt. Tillsammans med ett gäng av mina kära statsvetarnördar i ett kollektiv i Lund har jag nu spenderat hela natten valvakandes. Efter trötthetsrapporter en gång i timmen och våra egna väldigt professionella valanalyser så har det varit en givande natt. Obamas segertal var vackert och Mcains var imponerande det också.

Igår lyssnade jag på en föreläsning med Robert Fisk, mellanösterkorrespondent som flera gånger vunnit den brittiska motsvarigheten till stora journalistpriset. Han sa att det inte spelar någon roll för utrikespolitiken, vem som blir USAs president. Jag vågar ändå tro på en viss förändring med Obama. Jag hade givetvis föredragit Cynntia Mckinney som president men USA är inte riktigt där än, inte ens Sverige är där än Tyvärr.

Obama måste säga vissa saker för att kunna bli vald i USA, det paradigm som råder gör att det är nödvändigt. Jag hoppas dock att en del av de ord som Mcain använt för att misstänkliggöra Obama i viss mån är sanna. Att han är en radikal ”redistributionist” som vill omfördela resurserna i USA. Om det är så kan han givetvis inte säga det, givet det paradigm som råder. En radikal förändring av USAs politik är ändå inte särskilt troligt under Obamas presidentperiod men han kan lägga grunden för ett annat sätt att tänka, något som på sikt kan styra in USA i ett nytt paradigm. Det är det som Change handlar om.

Valkommentatorerna pratade mycket om vad som skulle hända med Obamas kampanjorganisation nu när han vunnit valet. Att han skulle kunna använda den för att opinionsmässigt kunna mobilisera sina supportar och på så sätt göra sig mindre beroende av partipolitiken. Det pratas om en postpolitisk politik (låter det paradoxalt eller vad?) Jag tror USA skulle må bra av att gå ifrån conservative/liberal låsningen, liksom Europa skulle må bra av att sluta försöka klämma in precis allt på höger/vänster skalan. Den största utmaningen nu är klimatfrågan. I den kris som råder i USA så är det naivt att tro att Obama kommer att vara drivande vid COP 15 i Köpenhamn, men om vi kan få ett tillräckligt grönt EU som driver på så är det lättare att få med sig Obama på tåget än det hade varit med Bush eller Mccain.

Politik handlar om att vilja saker och tro på dem. Att studera statsvetenskap verkar ofta vara att studera alla hinder som finns för att åstadkomma en verklig förändring. Det är alltså egentligen inte alltid så givande för en politiker att plugga statsvetenskap då det är lätt att bli cynisk, något som i sig är ett hinder för att kunna förändra saker. Jag har ändå någonstans bland alla sociala teorier försökt undersöka när och hur förändring är möjlig. För att kunna förändra världen så är det nödvändigt, om än inte tillräckligt att tro på att det går att göra. Därför gillar jag Obamas paroll ”Yes We Can”. Det är med de orden allt kan bli möjligt.

Om risken för missbruk av integritetskränkande lagar

2008-10-28T13:28:00.005Z

Sitter just nu och lyssnar på globaliseringsdebatten i Nordiska Rådet. Mycket handlar om finanskrisen och Islands situation. Just Englands användning av en antiterroristlag för att frysa alla isländska tillgångar är en stark indikation på hur lagar om ökade statsbefogenheter kan missbrukas. När Alliansregeringen vill jaga fildelare och inskränka den personliga integriteten så säger de givetvis att myndighetsutövningen ska kontrolleras så att inte oskyldiga drabbas. Vi kan dra paraleller till de antiterrorlagar som Storbrittanien nu tillämpar mot islänningar. När de skapades så sades det givetvis vara för att jaga terrorister som ville utföra bombdåd i England. Nu har de gjort det förbjudet för en Engelsman att ge pengar till en Islänning. Det är samma sak som drabbade de svenskar som hamnade på FNs terrorlista. Storbrittanien har alltså använt lagen i ett helt annat syfte än vad den skapades för. Det är den här risken vi tar när vi via lagar som FRA-lagen och IPRED inskränker den personliga integriteten mer och mer. Är vi beredda att ta en sådan risk? Mitt svar är nej.