Kan Putin ha vilseletts till att få hybris av västerländsk media? En "realistisk" analys av de kortsiktiga orsakerna till kriget i Ukraina

Jag var försiktigt positiv till det franska förslaget om en finlandisering av Ukraina. Detta var innan kriget bröt ut. Idag skulle det bli mycket svårare eftersom det har skett ett grymt krig däremellan.    En finlandisering hade inneburit att den vilja som utlöst upploppen och avsättandet av presidenten 2014 hade infriats. Dvs det hade skett mer och mer handel med EU och Ukraina hade kanske kunnat gå med i EU, men stannat utanför NATO. Det finns en viss skillnad här, för även om EU har ett försvarsamarbete så går det att ta hänsyn till neutralitet här. Dvs EU kan försvara Ukraina och vila på en sådan norm, men om Ryssland skulle hamna i konflikt med t.ex Turkiet så skulle Ukraina kunna stå utanför. Även Sverige och Finlands samarbeten med USA bygger på den här principen i syfte att t.ex stilla ryska farhågor om att Sverige och Finland kommer att användas som baser vid konflikt med ett annat NATO-land. 

Den amerikanska Neo-realisten John Marshiemer skyller Rysslands olagliga invasion på NATOs expansion. 

Neo-realisterna argumenterar mycket i form av militär förmåga och hävdar att normer måste backas upp med makt. Många har haft fel när det gäller Ukraina och vem som har rätt i längden återstår att se. Det är alltid svårt att sia om framtiden, vilket vi nu även fått se på senare tid.  

Vad realisterna har att ge är att man kan behöva ta hänsyn till makt och framförallt maktbalans när man rustar ner eller implementerar internationella normer. Även Irakkriget blev kritiserat av amerikanska realister. Det neokonservativa projektet var dyrt både ekonomiskt, diplomatiskt och humanitärt och byggde på en förlåldrad analys som handlade om att säkra mer oljetillgångar utan att stöta sig med Saudi-Arabien samt en slags långsiktig dominoteori som innebar att det kanske hade gått att ha ett exempel på en demokrati i mellanöstern att t.ex sälja in som ett bra exempel till sin allierade Saudiarabien.     

Med hjälp av t.ex försiktig nedrustning, proaktivt bortagande av orsaker till krig och konstruktivistisk teori så är jag övertygad om att det går att nå en situation som liknar relationerna mellan skandinaviska länder dvs, en gång var det normalt med krig här, men idag är otänkbart att det skulle kunna ske. Olika skolor går att kombinera, så vissa normer och institutioner kan t.ex minska risken med krig med en viss procent. Här kan vi förutom demokrati och mänskliga rättigheter även väga in jämlikhet, miljövänlighet och jämställdhet. En sådan sak som  "identitet" kan också spela roll.  

För att förebygga krig i t.ex Ukraina krävs dock en analys av situationen där. Det Ryssland är ute efter är en egen intressesfär, detta är inom ramen för det spel stormakterna har. Så för att Ryssland ska ha andra ambitioner så måste vi alltså ändra på spelet som stormakterna för så att det blir ett annat spel men vi måste också ta hänsyn till att det är det spelet de spelar nu, och om vissa aktörer fortsätter spela det så blir de andra mer misstänksamma.    Det krävs alltså en försiktig process mot nedrustning och förändring av "spelet. Dvs alla eller flera parter måste rusta ner och ändra hur de spelar spelet samtidigt. 

Jag anser själv att Ryssland spelat att föråldrat spel som bygger på lärdomar från andra världskriget. Dvs de vill ha en egen intressesfär och en buffertzon. En faktor att ta med är också det Ukrainska folkets vilja, dvs de har rätt att gå in i vilken allians de vill oavsett om vissa amerikanska hårdhudade experter och forskare kan tycka att de borde vara utanför NATO för att de anser att det bättre passar deras globala biljardspel.    

Så till den mer kortsiktiga frågan. Hade kriget i Ukraina kunnat undvikas.  Jag menar att det hade kunnat gå och att det räddat tiotusentals liv och minskar risken för svält och internationell instabilitet. Här finns flera stadier och faktorer i krisen.  

Det gick fort med Ukraina. Ryssland spelade fel spel redan 2014 och förlorade ekonomiskt (iaf relativt vilken utveckling de fått annars). Däremot vann de politiskt genom att ta små steg och spela på västerländsk hyckleri. Krim annekterades relativt billigt och separatister i östra Ukraina fick stöd. Ett naturligt nästa steg hade troligtvis varit att erkänna och befästa de två utbrytarrepublikerna. Det hade varit en internationell skandal (som Krim) men det hade varit "realistiskt korrekt", dvs något relativt billigt som gynnade ryska geopolitiska intressen. Istället valde Putin att anfalla Kiev för att sedan förbittrat attackera civila. 

Ukraina har såklart rätt till hela sitt territorium, men jag skulle vilja hävda att medias bild av Ryssland och Ukraina som Davis mot Goliath kan ha bidragit till en rysk hybris. Det finns ett antal psykologiska förklaringar till detta. Många av ryska oligarker vars yachter nu beslagtas vistas i Europa och läser västerländsk media. 

I jämförelse efter jämförelse spaltades dock hela den ryska arméns styrka upp framför Ukrainas. Detta skedde gång på gång i både svensk och internationell media och jag vill minnas att de kan ha gjort samma sak 2014. Även experter från t.ex UI sa att årets krig skulle gå vara slut inom någon vecka. Experten Katarina Engberg (fil dr i freds- och konfliktforskning) uppgav rätt siffror i februari men pga just detta trodde hon att ett anfall var osannolikt. Som det också visade sig uppgav hon att är det är i luften och till havs som de ryska styrkorna har ett tydligt övertag (vilket gör sänkandet av det ryska flaggskeppet till en stor propagandaseger)     Faktum är att Ryssland hade en ungefär lika stor styrka vid Ukrainas gräns 2014 men valde att ta mindre steg fram. Detta kan ha gjort att det upplevdes som säkert att sälja in samma sensationella jämförelse nu som då. Men även i ett sådant fall hade de sålt in bilden att det var lätt att ta en bit till av Ukraina. 

2014 var det mer av en gråskala medan det nu är Ukraina som har helt rätt. Då hade en demokratiskt vald ryssvänlig president blivit avsatt efter anklagelser om korruption. Ryssland hade mest fel och fel enligt internationell rätt då också, men passade på att annektera territorium och stödja separatister. Idag är en av Ukrainas fördelar att de är samlade bakom en demokratiskt vald president som också är en rysktalande jude.  

Faktum är att Ukrainas armé reservister undanräknat är ungefär lika stor som Rysslands invasionsstyrka. Sedan har vi reservister på det. Ryssland kan ha haft mer rutin och bättre teknik (beror på hur man ser det), men Ukraina hade hemmaplan och ett moraliskt övertag vilket ökar stridsviljan och moralen hos de som försvarar. Detta är att jämföra med värnpliktiga som tror de ska på en övning och inte vet varför de slåss. Det är också ytterligare en läxa att en stormakt som är moralisk på riktigt kan mobilisera mycket mer inflytande i världspolitiken.  Om det fungerar i en dödlig lek fungerar det definitivt ännu bättre inom t.ex diplomati.     

USA:s underättelsetjänster har hävdat att det tar ett tag att verkställa en anfallsorder, så ett anfall på Kiev var troligtvis ett alternativ Putin övervägde tidigare.    Frågan är snarare om anfallet gick att stoppa genom att få Putin att välja en annan mer fredlig väg.  

En President eller general ansvarar såklart för att ha uppdaterad information t.ex från sin egen militära och civila underättelsetjänst. Putin kan också ha fått sådan hybris av sina tidigare vinster att han tänkt göra ett "genidrag", lura alla att han bara skulle ta ett steg till för att sedan gå för hela kakan. Den här typen av galen hybris har skett förr. Vi kan tex ta Napoleons och Hitlers anfall på just Ryssland. Eftersom jag tycker att vi alla har ett ansvar att undvika krig så tycker jag dock att analysen är relevant att göra ändå. 

Vad har då orsakat kriget? Jag har en annan analys än realisterna som bygger just på att försiktigt och strategiskt uppnå en situation där krig är otänkbart. Dvs en annan väg framåt mot en fredlig och rättvis världsordning. Här finns också "spakar" att dra i. Det kan röra sig om demokratisering, klimatpolitik och mer jämlikhet. Allt detta minskar risken för krig och ökar chanserna för en stabil fred.  

Krigets kortsiktiga orsaker bygger på att Ryssland tycker att de kan göra det, att fördelar är större än nackdelarna och på att den ryska ledningen tycker att världen är orättvis på ett sätt som är till deras nackdel. Vi kan här jämföra med Versaillefreden. De tyckte att de var rättvist att Ukraina tillhörde deras intressesfär och för att ändra den analysen behöver alla andra bli bättre, även moraliskt.  Ukrainas folk måste sedan bestämma sitt lands öde utan yttre påverkan.  

En realist gör ingen skillnad på ett lands inrikespolitiska institutioner men jag skulle vilja hävda att det spelar roll att Rysslands är ett mer auktoritärt samhälle. Hur demokratiskt vi anser Ryssland vara har också bäring på den liberala teorin om demokratisk fred, dvs ett mer demokratiskt Ryssland hade avstått från att invadera det demokratiska Ukraina pga bland annat den debatt som uppstått.    Om vi jämför med Irakkriget så kan realisterna dock plocka en del poäng här.  Det uppstod en debatt och protester i USA, liksom i Ryssland. Krigen var "realistiskt irrationella" men verkställdes för att "de kunde" och trodde att de tjänade på det på något sätt. Dvs det som var fel var "cost benefit" analyserna av krigen. Något som gjorts fel innan de flesta större krig som t.ex första världskriget. Att krig är moraliskt fel spelar såklart också roll men ingen av ledarna för USA och Ryssland 2003 och 2022 verkade bry sig om det.  USA är dock mer demokratiskt än Ryssland och Irak var en diktatur. I Ryssland fängslades också många av de som protesterade.    Så vi har ett krig där en demokrati invaderar en diktatur och ett krig där en mer auktoritär stad invaderar en demokrati som haft problem med korruption. Ukraina och Ryssland blir ett exempel på gråskalan kring demokratisk fred (Ryssland måste här definieras som en diktatur för att teorin ska hålla) men att mer demokrati innebär mer fred är en hållbar teori. Teorin säger bland annat att debatten i två länder som är demokratier kommer hinna stoppa kriget innan det blir ett "riktigt krig med många döda".      

När det gäller de realistiska polerna så har hegemoni både för och nackdelar. Realisterna hävdar att en bipolär världsordning med två block är mest stabil.  I vår tid hade detta inneburit att Ryssland (som har flest kärnvapen) hade fått alliera sig med Kina och upprätthålla en terrorbalans med t.ex NATO och kanske Indien (som också haft möten med Ryssland och nyligen förnyade försvarsavtal med just Ryssland ).  Om vi vill uppnå fler mål än så skulle jag hävda att en multipolär världsordning byggd på jämlika demokratier som respekterar mänskliga rättigheter och ser krig som otänkbart är att föredra.

Den realistiska delen är här i viss mån mer kortsiktig. Dvs den fredliga vägen framåt ska vara billigare än den våldsamma vägen framåt och detta ska Putin mfl veta om och få både från källor de litar på och från majoriteten av de källor som finns.   Att då läsa i västerländsk media att Ryssland vinner på tre veckor kan vara kontraproduktivt för fred. Särskilt då den slutsatsen var felaktig.  Det är ganska enkelt att göra en annan analys. Vi kan börja med att få styrkeförhållandena rätt men  vi kan också jämföra med Irakkriget. Irak styrdes av fruktad diktator, USA med allierade intog snabbt de större städerna. Trots detta var det främst kurdernas territorium som fungerade hyfsat och i längden blev kriget för dyrt för USA.  

För att kunna styra ett land som ockupationsmakt måste styres ses iaf ok legitimt. Putin målas nu in i ett hörn där det blir mycket svårt att se hur lösningen ska bli bra. Särskilt då hans stöd i Ryssland verkar vara stabilt.