tisdag 20 september 2016

Recension Lalehs Kristaller (eller ”är du Lahlig?”)

("I keep loosing my faith
(Don't loose it! )
I keep tryin' again
(Don't let you fall! )
I keep taking the blame
(Don't take it! )
I can't give it away
(It's not your fault! ) 

Texten ovan är nostalgi men jag har lyssnat en del på Lalehs nya skiva ”Kristaller” i dagarna. Nästan alla de svenska låtarna berör mig på något sätt. När det gäller de två första så tänker jag att det är låtar som många unga personer behöver höra oavsett om de kommer från stan eller förorten. De verkar kunna toppa svensktoppen och när de släpptes så fick de mig att hoppas på att skivan skulle vara en slags ”Vapen & Ammunition” där varje låt är en singel som klättrar högt på listorna. Just nu stämmer detta tyvärr inte för mig, men det brukar vara så att vissa låtar växer med tiden så vi får se.

Vad är då det bästa med skivan? Låten ”Behåll ditt Huvud” ger mig gåshud, och visar hur Laleh kan tänka sig in i metaforer i någons huvud, ett sätt att tänka, eller göra en mindmap. Hon beskriver här ett oerhört vackert och sympatiskt inre. Om låten ”Behåll ditt huvud” skrivs ur hennes eget perspektiv så är den en välförtjänt hommage till henne själv. Körsbärsblommorna i Kungsträdgården blommar väl i april och maj har jag hört och låten lär få alla de dubbelgångare som springer fram i klänningar för att kommunicera att de minsann är ”Lahliga” att inse att de inte fattat någonting. De som står i hörnet och tänker ”är jag Lahlig då” har dock min fulla sympati. Det märks också att hon här använder ett språk jag hade hoppats att hon gjort i de andra låtarna, som blir lite mer anonyma i jämförelse. Även Håkan Hellström har denna förmåga, för han var inte singel när han skrev "Jag kommer inte höra av mig igen, och jag kommer inte ta skuld", och han skriver också "Maria säger, om Stockholm brinner åker vi dit".  Om han nu inte blev kär i den fulaste flickan i världen för vad hon inte är så vet han iaf precis hur det känns. Alla ba "hon går som ett skuttande barn" "Nej hon är fin, och snygg på ett annat sätt"   

Den fjärde låten ”Kristaller” har jag svårt att relatera till, men den är mycket bra och verkar djupt personlig. ”Ge tillbaks det du tagit, tunga stenar de sjunker till botten” sjunger hon i låten efter och det känner jag igen mig i, men som adressat och inte mottagare. Första gången jag kunde relatera till den låten, förstod jag dock varför och är inte så arg. Den andra gången jag kunde relatera till den la jag fram alternativen, ”antingen olyckligt kär och kan inte hantera, eller hemlig agent”, så absurt var det. Det är en låt du helst vill glömma, och jag tycker att den är besvärlig att ha på skivan. Kanske är det dock en av de låtar som kan växa så att skivan faktiskt blir en "Vapen & Ammunition".   

Till den konstruktiva kritiken då. Detta är långt ifrån Lalehs bästa skiva (och nej denna mening är inte en anledning att stämma skiten ur någon för förtal och ryktesspridning, men jag har inte heller att vara ihop med en kändis på min ”bucket list” om en säger så, har snarare saker som ”hitta mitt livs kärlek” men det ena behöver ju inte utesluta det andra, och även om det inte står på min "bucket list" tar jag gärna emot allianser i "mediasverige" om en säger så, men som verktyg snarare än mål)  Låt oss prata om förväntningarna då. Laleh kan bli störst i Sverige och slå stort utomlands. Jag hade hoppats på en ”Jagged Little Pill” som slår stort i USA. Alanis Morissette är en bra jämförelse, hon är både unik och kommersiell. Hon åkte till LA för att göra en proffsig tredje skiva tillsammans med duktiga producenter, men hon åkte dit från Kanada. Det märktes också att Alanis hade något att säga till USA när hon gjorde sin genombrottsskiva. Jag har ännu inte förstått exakt vad Laleh vill säga till USA. På de låtar som sjungs på engelska känns det som att hon vill låta lite som en svensk Beyoncé. Annars känns de mest som teknikexperiment.  

Min förhoppning är att den här skivan är ett produktionsexperiment som sedan blandas med allt annat för att nästa skiva ska bli vad den här skivan borde varit (Colors sprängde mig i bitar även om Lisa Miskovskys "Umeå" kändes mer riktad till just mig)

Skivan som concept då? Jo det har känts på marknadsföringen som om Laleh har velat göra något genomtänkt och välproducerat och när de två första singlarna verkar kunna toppa svensktoppen hur länge som helst så tänkte jag mig en ”Vapen & Ammunition” (och ja jag jämför henne med Sveriges största rockband och det finns ingen ”tjejliga”) men när Kent bara verkar slänga ihop lite låtar till sin sista skiva (det känns så) känns det ändå mer konceptuellt än när Laleh gör det. Hon är unik, men det behövs lite mer Nina Persson i det hela. Dessutom tycker jag att rösten ändrats till att låta både mer ”Stockholmig” och mer barnslig på samma gång. (Lyssna på de första låtarna igen efter att ha läst det här) Det måste in mer själ i rösten igen. (men kanske är det så de vill ha det i stugorna, vad vet jag?). På de engelskspråkiga låtarna verkar rösten dock låta som den ska.

Jag tänker mig att nästa skiva bör bli en dubbel-cd i stil med Outkast ”Speakerboxxx/The Love Below. En skiva på svenska där allt det som gör att jag älskar Laleh finns med, och en skiva som spränger USA och rullar in i Rolling Stone Magazine med både själ och lite halvt flippad produktion. Sedan kan fansen i olika länder upptäcka den andra skivan när de är redo. Kanske kommer de engelskspråkiga låtarna på Kristaller att växa på mig. De är både proffsiga och välproducerade samt lite sexiga men i mina öron försvinner de också i bruset. De fyra första låtarna på skivan är de bästa för den här gången.

Ps. Jag lyssnade på ”Behåll ditt huvud” på repeat två dagar i sträck, trots hård konkurrens från kents nya låtar (på ”best of” skivan) det är något nästan bara ”Håkan Hellström” lyckas med i Sverige annars. Kanske får jag krypa till korset rörande resten av skivan senare, vem vet, jag säger inte aldrig, eller så får jag behålla mitt huvud för mig själv.   

fredag 24 juni 2016

Angående Storbritanniens beslut om Brexit

Idag fick vi veta att Storbritannien röstat för Brexit och David Cameron har aviserat att han ska avgå.   Jag har varit ambivalent i frågan om Brexit och hade nog hoppats på Bremain ändå, men det finns också fördelar med att ha ett utvecklat europeiskt land som kan gå en annan väg. Tyvärr är England ofta ganska konservativt vilket gör att en Brexit inte alls ger det politiska resultat som jag skulle vilja se, men det går aldrig mer att säga att "detta är det som finns" i Västeuropa, eller idiotförklara alla med en viss åsikt utan att ha vettiga argument.  


Oavsett vad en tycker om beslutet så ger det en känsla av att allt kan hända i politiken. Om England hittar andra vägar som är bättre än de som EU väljer så går det ju att jämföra. Som grön vänsterliberal hade jag hoppats på ett tryck sätts på EU genom ett Grekland som reser sig, men Grexit handlade om den ekonomiska unionen och Varoufakis har en annan vision för Europa än de som vill ha Brexit. Detta är något helt annat. Det positiva som sagt, ingen kan säga att "det finns bara en väg" men nu får vi hoppas att nationalistiska främlingsfientliga krafter inte växer sig starkare, för förespråkarna för Brexit har haft en kampanj som gjort att t.om V tvekat om de borde driva att Storbritannien ska "gå ur klubben".

Jag känner varken starkt för eller emot Brexit. För mig är EU ett verktyg för fred och en möjlig motpol till ekonomisk globalisering, men det bygger på att skatt på internationella transaktioner är möjlig och att EU kan bli en trovärdig motpol till det globala kapitalet, allt beror på vart EU går, eller vart EU kan gå i framtiden. Kanske går Brexit att använda för att driva på utvecklingen inom EU. Däremot har jag ingen respekt för de som idiotförklarar argument som prisbelönade toppekonomer står bakom. Jag kommer aldrig att identifiera mig med att i första hand försvara en politisk institution oavsett vart den går (och då menar jag inte att jag inte skulle försvara demokratin).   

Vart EU går beror på massor av faktorer, när EUs standard äntligen börjar bli ganska bra kommer TTIP och alla problem med bristen på insyn blir extremt tydliga. Ideologiskt står jag nära Varoufakis i frågan och han vill ha ett demokratiserat EU med en Green New Deal, men om EU inte går att laga så kan jag förstå de som vill lämna och i Sverige skulle Brexit kunna leda till en kedjereaktion, men de som vill det kommer inte kunna driva det för att vara populära bland idealister för sällskapet är brunt. 







tisdag 21 juni 2016

Angående dagens riksdagsbeslut om hårdare regler för asylsökande

Så har jag varit på demonstration och gett ännu fler ledtrådar till hur en får mig att gråta, hoppas vara starkare till nästa gång.  Idag röstade riksdagen igenom nya hårdare regler för asylsökande. 


MP och S har följt andra regler kring sammanhållning och kvittning än vad som är praxis, egentligen skulle större delen av riksdagsgruppen kunna rösta emot utan att regeringen faller. I FRA-frågan handlade det om att det hade påverkat beslutet om Federley och Lööv röstat emot. Varför är detta tråkigt? jo det är så att när en står i TV och säger att vi vill inte göra det här men vi måste för att sedan ha så få som röstar emot så ger vi Sd, S och M rätt även i sakfrågan trots att Sverige är långt ifrån fullt, för folk uppfattar det då inte bara som att det handlar om att hålla ihop regeringen. Detta samt hur all propagandan kring beslutet från alla parter har kommunicerats gör att risken för att den nya lagen blir permanent ökar eftersom det blir en psykologisk effekt när ett sådant besked kommer från MP. 


Jag vet inte varför det blivit såhär. Det kan vara hårt tryck från S, men det kan också vara så att en ovana att regera gör att ledningen inte vill ha folk som röstar emot för att "spela hjältar". Utan insyn är det mycket svårt att veta. Mer regeringsvana partier tillåter ofta "hjältar" om det inte påverkar besluten. Inom S finns en vana av att det accepteras att ledningen går med på saker som gräsrötterna inte står för, ibland pga att makt korrumperar men också för att alla inom partiet förstår politikens realiteter. På så sätt kan det handla om partikultur, men S har samtidigt noll röster emot medan mp har 4 röster emot så det verkar ha funnits ett extra tryck i denna fråga. Det betyder troligtvis att det är ett extra dåligt beslut som är extra svårt att förklara. Speciellt när så många experter och remissinstanser är emot beslutet. Jag hoppas och tror att vi alla lär oss av våra misstag och kan växa tillsammans i Sverige.  

Min åsikt är att om alla kommuner tar sitt ansvar och vi tar bort utgiftstaket (inte överskotts eller balansmål) i statens budget så går det att lösa. De kommuner där integrationen fungerat är ett levande bevis på det. 

torsdag 9 juni 2016

Rörande ommöbleringen i MPs riksdagsgrupp

Rörande  den ommöblering i riksdagsgruppen som skett inom MPs riksdagsgrupp så blir jag också irriterad när folk inte följer interna arbetsordningar och stadgar. Jag tycker att sådana regler ska följas och även jag har undrat hur det fungerat inom MP:s riksdagsgrupp. Går det att tycka lite som en vill osv...Jag sitter inte i riksdagen men tycker att det alltid ska finnas en tydlig process för ur en beter sig när en har en avvikande åsikt i en sådan grupp. 

Det är dock också så att det finns riksdagsledamöter som tycker annorlunda inom t.ex S.  Där regeringen ofta har en annan linje än kongressen även utan att behöva kompromissa.   Det har varit när en viktig fråga hänger på en eller två personer som i t.ex. FRA-frågan som partipiskan viner. Det är vanligt att ledamöter kvittar ut sig i frågor de inte kan stå för, så troligtvis handlar frågan om att uttala sig om saker i media.  Kanske tänker de som så att folk på tunga poster i riksdagens utskott måste företräda partilinjen till 100% men det kan också handla om att mp är ett litet parti och känner att de hela tiden måste bevisa sin regeringsduglighet (trots att S hade ännu mer cirkus under Juholtkrisen). 

Det andra scenariot är att det handlar om sakpolitik. Politiskt så kan frågan också handla om NATO och TTIP.  Jag tror inte att värdlandsavtalet kommer att leda till  att dagens regering går med i NATO men risken finns att dagens regering bäddar för att en borgerlig regering går med i NATO senare. När det gäller TTIP så är det Carl Schlyter som har bäst koll utanför regeringskansliet och stora delar av S ledning driver en linje för avtalet samtidigt som det finns gräsrötter inom S som driver en linje mot. Personligen är jag oroad över innehållet och hemlighetsmakeriet, men det är också så att det blir svårt att jämka de principer som gäller i USA och EU även utan hemliga domstolar. EU har mer regler för att en produkt ska nå marknaden och i USA ska du stämma folk i efterhand istället. Jag har tidigare kommit fram till att avtalet bäst kan förklaras med geopolitiska principer, dvs att USA och EU inte ska springas om som handelsblock.    Här har vi sett en stor ideologisk konflikt. Är det regeringsduglighet eller att stoppa ett sådant avtal som är viktigast? men det är också en mångfacetterad strid där olika delar av alla partier intar ståndpunkter även i Bryssel. Detta gör att det inte känns rimligt att det enbart handlar om sakpolitik för varför ska MP lägga större band på sig än stora delar av socialdemokratin? Därför tror jag att det främst handlar om att folk är irriterade över att det blir för kaotiskt i riksdagsgruppen när det blir för många olika uttalanden och att detta skulle kunna påverka regeringsfrågan men det finns såklart också risker för att sakpolitiken påverkas.         

Det är lätt att undra hur förtroendet för MP som ideologiskt parti ska återvinnas, för bland kärntrupperna och de solidariska individualisterna i storstäderna så handlar det om att för lite grön politik blivit verklighet.  MP har visserligen suttit i en rävsax mellan regeringsduglighet och gröna reformer, (damned if you do damned if you don't osv..)  Anders Ygeman får högt förtroende pga regeringens hårda linje i asylfrågor men det betyder inte att MP får det med samma politik, så någon strimma av ideologiskt hopp måste finnas kvar. Lösningen nu när åtstramningen är gjord måste vara att få igenom mer grön politik. Det är nu tydligt att det är MP:s ledning som leder MP på gott och ont, så jag hoppas att de resultaten kommer innan nästa val. Det behövs plattformar för att driva opinion som går emot regeringen, även bland företrädare som inte är borgerliga. Inom arbetarrörelsen finns det  sådana plattformar men miljörörelsen har mindre resurser.  Det kan också vara så att Carl Schlyter och Valter Mutt får inta sådana roller när de har kvar sina riksdagsplatser men förlorar sina utskottsplatser. Jag vill dock påpeka att de som tar deras roller också är vettiga personer med stark ideologisk förankring.

fredag 20 maj 2016

Kort analys av mp-kongressen

Om jag ska göra en kort analys av mp-kongressen så är det just svårt att veta vad som egentligen kom ut på andra sidan förutom nytt rör. Känns som att det blev samma sak, men lite proffsigare, vilket väl iofs på ett sätt är vad som efterfrågats av vissa.


Det har talats om en konfliktlinje mellan erfarna lokalpolitiker och den typ en "stjärnor" som ofta tas fram i rikspolitiken, men det är också en hyfsat falsk konflikt. Det är väl Fridolin som inte varit kommunpolitiker medan Romson varit gruppledare i Sthlm stad så det är också tvärtom att delar av partiet kanske vill ha mer proffsiga stjärnor i toppen. Ofta skapas mytbilder där viss fakta kan stämma och då blir det en sådan konfliktlinje oavsett fakta. MP skönk till 4.1%enheter i opinionen under kongressen, kanske nödvändigt att byta ut Romson men tror den kortsiktiga nedgången handlar om att MP genom att backa gav drevet rätt (enkel flockpsykologi) i så fall går det att klättra efter det lagt sig och de som orkar sätta sig in i saker upptäcker vad som stämmer och inte. 



I Stockholm fanns mycket kritik mot propositionen om globala hållbara städer. Varför en till proposition när vi hade bostadsfrågor på kongressen innan och om det nu ska vara ett globalt perspektiv kanske inte den svenska bostadskrisen ska vara i fokus, samtidigt är det politiskt aktuellt just nu och bland annat Grön Ungdom menade att de inte kan vänta på att bostadskrisen ska lösas. I migrationsfrågorna blev det ett förtydligande om vad partiet tycker men det känns som att frågan kommer att att hamna i S händer ändå om det inte händer något extraordinärt. Fridolins tal var mycket bra. Gillar också att Isabella Lövin prioriterade psykisk ohälsa i sitt tal som också var bra.


Tillägg: Det beslutades på kongressen 2015 att propositionen om täta städer skulle läggas i år för att ge en mer samlad strategi i frågan 

måndag 16 maj 2016

Vem är hjälte i dagens samhälle?

Jag tror det var Raoul Wallenbergs dag 27:e augusti 2014. Jag var på plats på Raul Wallenbergs torg och skulle lyssna. Dåvarande integrationsminister  Erik Ullenhag (L)  skulle hålla ett tal och presentera en framgångsrik ung entreprenör.  Han ville definiera vad en hjälte var. Han talade klart och tydligt om att det var en vanlig person som gör något extraordinärt, eller det som är rätt under svåra förutsättningar.  Han sa det nog inte ordagrant men det var ungefär så han ville definiera heroism.  Hans syftade såklart främst på Raul Wallenberg. Här ser vi en skillnad mot t.ex den klassiskt grekiska hjälten som är en slags övermänniska som söker heroism för att bli odödlig. 

Definition är något som är omstritt, vem gör mest i samhället? Hjältar förknippas ofta med krig  och Breivik trodde nog att han var en hjälte när han dödade en massa unga socialdemokrater på Utöya. På så sätt kanske definitionen var viktig. Är alla sjuksköterskor hjältar? jag tycker det på ett sätt, för de får ju lägre lön än de borde och bär upp vår välfärd. Enligt Ullenhags definition är James Bond ingen hjälte, utan en proffsig yrkesmördare som troligtvis hatar kvinnor. På samma sätt skulle då även alla sjuksköterskor vara proffs medan Raul Wallenberg är en hjälte. Lägg in klass och genusanalys på det så får du ett problem. 

Ordet hjälte är ett minst sagt ångestladdat begrepp, vem är värd att hyllas och att synas, tänk om någon som inte var ”en vanlig person” gjorde mer i en viss situation eller om alla gjorde lika mycket.   När det gäller krigshjältar så finns det ett klipp ur serien ”the pacific” som exemplifierar det. 

John Basilone (som även fanns på riktigt) har ångest och inget emot att gå ut i krig igen, han blev utnämnd till hjälte och fick åka hem för att han sprang med ammunition till sina kamrater under öppen eld från Japanerna vid Guadalkanal. Hans uppgift ska enligt myndigheter numera vara att göra framträdanden inom fundraising och ligga med vackra kvinnor. Samtidigt slogs ju alla andra soldater också i slaget, det var bara det att han stack ut för att han lämnade bunkern och utsatte sig för extrem fara. Samma scenario finns i filmen "flags of our father", men där är det andra soldater än dem som reste den riktiga flaggan på Iwo Jima som ska resa runt och visa upp sig. Det finns en massa skuld och skam bakom, även när de fullt ut erkänns som hjältar.  




I vårt samhälle idag har definitionen av em som är en hjälte blivit viktig. Är de entreprenörer? välfärdsarbetare? poliser? kanske alla dessa? Också har vi en hel drös av "schyssta killar" som minsann tycker att de borde vara hjältar pga det.  Men sedan finns det en annan sida av det också, folk som säger att ”vi är proffs och ska inte förväntas vara självuppoffrande hjältar. Gärna medalj, men först en rejäl lön”. Ullenhags definition var väl någon slags kompromiss.  

lördag 14 maj 2016

Anförande som inte hann hållas vid MP:s kongress i Karlstad

Tänkt anförande vid debatten om global hållbar utveckling vid MP:s kongress i Karlstad 2016. Hann inte anföras eftersom MP Malms delegation tog min dator precis när jag skulle anmäla mig. Jag letade efter den i 15 minuter (inga från någon annan delegation var i närheten, men andra var på samma våning, bland annat en tjej som direkt intygade att hon inte var SÄPO) Jag anmälde mig således sent. Hade tänkt polisanmäla, men återfick datorn från Mp Malmös delegation innan dess. Läs gärna nedan, beslut fattas senare ikväll. Hade såklart kunna anmäla mig innan trots allt detta.    

Vem är människa? 
Vad avgör våra rättigheter?
Ska mitt eller ditt eventuella värde på arbetsmarknaden avgöra om jag är i behov av skydd eller inte?
Är vi tillräckligt bra för att leva i det här landet?
Har vi råd att arbeta?
Vissa betalar mycket. 

Jag ser en tydlig trend i den riktning som nu förs, där vi tenderar att bedöma människors skyddsbehov på kapacitet att arbeta och tillgång till ett lönearbete, istället för vårt värde som människor.  

De nya reglerna för asylprövning gör det lättare att få uppehållstillstånd som arbetsmigrant än som skyddsbehövande.  Detta i en tid där skyddsbehovet är större än någonsin.

Jag skulle vilja slå ett slag på för utskottets huvudförslag på motion 1.2 där jag tycker att partistyrelsen får en bra linje att driva.  Men jag skulle även vilja koppla det till motionen 1.5 om migration och utveckling och motion 1.7 om flyktingamnesti, 

I motionen om migration och utveckling finnas en hel del bra att-satser och det drivs en linje som ger arbetsmigranter bättre villkor och minskar risken för att de utnyttjas. Om rättigheter ska vara så beroende av anställning är en väg såklart att se till att de som är arbetsmigranter får bra villkor och att det blir lättare att migrera på alla sätt.  Till skillnad från partistyrelsen och utskottet vill jag även bifalla att-satsen om att det ska bli lagligt för papperslösa att lönearbeta. Tanken är att det ska vara en konstruktion som liknar sexköpslagen, dvs att det blir lagligt för papperslösa att lönearbete, men olagligt att anställa dem.

När det gäller motion 1.7 om flyktingamnesti så tycker jag att ändringsyrkandet om att att mp ska verka för en ny asylprövning för ensamkommande barn med och barn med lång vistelsetid i Sverige ska bifallas i kombination med utskottets huvudförslag samt yrkandena om att barn ska prioriteras i handläggningsprocesser (för att undvika situationer med fler gömda barn i framtiden)   Jag tror inte det blir så kontroversiell som vissa säger.  Om vi inte lyckas ändra de nya reglerna för asyl kan det snarare bli lite väl tandlöst. 

Jag hoppas att mp ska kunna få igenom en sådan linje samtidigt som vi stannar i regering och får igenom politik i praktiken. Vi måste kunna ge ett medskick till våra presentationer som inte vrider debatten i Sverige åt fel håll.


Jag är inte rädd för de som gång på gång påminner oss om att de är människor. Jag är rädd för den situation som uppstår när folk börjar tro att de inte är människor.