måndag 11 december 2017

Om skapandet av olika mansideal, Ung rebell som patriarkal Birth of a Nation och jämförelser med Game of Thrones

Ung Rebell en slags Birth of a Nation för patriarkatets mansroll. De använder ett antal trick som gör att en får fel idéer. James Deans karaktär Jim Stark är neurotisk och korkad, men stark och modig. Enligt filmen är alla dessa gatans män det för att deras fäder är mesiga och frånvarande. Dessutom är de barn till rika personer. Jim Starks pappa är egentligen en bra man med bra värderingar. Han bryr sig om sin son och går symboliskt runt i förkläde i filmen. Den han inte vågar säga ifrån mot är dock inte Jims mamma (som Jim säger) utan sin egen son. Han är alldeles för förstående till att han super sig full och slår ner folk. 

De verkar använda ett trick i knivfighten där Jim Stark inte kan dra sig ur för att de punkterat hans bil. Om han kan dra sig ur är han korkad som stannar kvar och går med på en knivfight för att verka tuff. Det som skapar hans attraktionsförmåga är att han är stark, modig och står emot en stark grupp. Dessutom är det anpassat för de ideal som rådde på 50-talet. Oavsett, att ta en sådan fight när du inte måste och inget finns att vinna är korkat. Faktum är att Jim är väldigt lättmanipulerad. Detta är faktiskt det faktum som de är tydliga med i filmen. Han vill inte vara en fegis och så fort de retar honom med det kan han trotsa döden hur mycket som helst.  Om han kunnat fly med kvinnan (som följer flockens beteende och därför gillar Jim Stark först när de är ensamma) så hade det varit ett bättre alternativ, men eftersom hon enligt allt han vet just då faktiskt är en del av det tuffa gänget som mobbar honom, finns de väl egentligen anledning att fly med just henne. Hon hejar ju på chickenracet också. 

Att han sedan går med på att köra chickenrace där motståndaren dör (av en slump eftersom hans jacka fastnar i bilen) är ännu mer korkat. Folk gillar honom för att överlever en hotfull situation där ledaren för gänget dör. Detta apellerar till grottmannnen och grottkvinnan inom oss, dvs ledaren för gänget som mobbade Jim Stark dog, men många missar också detaljen att han dog av en slump, dvs för att jackan fastnade i bildörren så han kunde inte hoppa. Han dog inte för att han var sämre på chickenrace.   Men just där kan Jim Stark dra sig ur innan chickenracet börjar, men han gör inte det för då får han inte "hägna med gänget" sen.  Han har alltså blivit manipulerad av en grupp starka män att köra chickenrace och han är bara hjälte i dramat för att han vinner och det var deras idé. Han hade egentligen behövt ta avstånd från denna grupp, som säger att de egentligen gillar honom, men inte agerat som om de vill honom väl.  Det vill säga det blir plus och minus på Jim Starks ageranden i filmen och filmakarna har manipulerat situationen så att där är fler plus än minus på slutet där Jim Stark också får agera hjälte.  

Men han hade lika gärna kunnat vara en feministisk man som manövrerar en hotfull situation mot en stark grupp utan att använda våld. Faktum är att om de använt ett annat filmtrick och modifierat Jim Starkt pappa lite, så att han kunde läxa upp gänget av brats med vapen som hotar honom utanför hans dörr, så hade han varit en minst lika attraktiv man som sin son. Han borde skällt ut gänget utan att vara hotfull. Det går också att ägga in en till scen där han som en slags ”hjälte” säger till sin fru att, de är för många, polisen kommer snart, stanna här hos mig. I en riktig feministrulle hade hans fru också kunnat göra något liknande, men här handlar det om mansrollen.  Det finns många exempel på film där det är så. Ta pappan i filmen Boys n the Hood. Han är en ensamstående far och nog den häftigaste karaktären i filmen, och han har inga vapen. 


Så egentligen är det inte så att James Deans Jim stark är idealet för oemotståndig attraktiv rebell. Filmmakarna har snarare används en antal små filmtrick för att få Jims pappa att verka mesig och Jim själv att verka stark. Det är det faktum att Jims pappa inte säger ifrån mot sin son när han vill slåss och tycker att sin far är mesig som gör honom svag, och då ska han göra det i rätt frågor, inte för sakens egen skull.  Framförallt det dödsföraktande hjältedådet på slutet, där den andra killen som har en pistol ändå dör, gör att Jim Stark blev mångas ideal för en ung stark modig man (ännu ett filmtrick). Men om Jim Stark själv dött, hade det kanske inte blivit så. Det har lite med hjälteidealen att göra. Om de bytt ut Jim Stark mot t.ex William Wallace i Braveheart så dör ju hjälten där MEN Kungen dör också och det är hjälten och inte kungens son som blir far till tronen arvinge (ännu en liten detalj, sveket lönar sig inte om en tänker på nästa generation). Detta är i linje med det grekiska hjälteidealet där hjälten dör för att bli en gud.    Det handlar mycket om filmens sensmoral. Vem är en vinnare osv…

i Game of Thrones är det så att de flesta hjältarna dör, men John Snow, Cercei Lannister, Jamie Lannister, Tyrion Lannister, Arya Stark och Sansa Stark och Daenerys Stormborn verkar kunna överleva det mesta. Något som ger ett slags balanserat ideal. De onda kan vinna och de goda får inte vara för korkade. En ska dock ta in att Joffrey inte överlever.   Snow är inte smartast men han kan överleva på sin kampträning sedan barnsben i Winterfell. Oklart om han kände till Sansas strategi vid Battle of the Bastards. Jag har faktiskt inte läst boken och fansen till serien säger att hon inte gör det, vilket gör henne till en god strateg men en dålig ledare som i och med det ger sin lillebror en dödsdom, de menar att Snow kanske velat vänta om han visste att hjälp var på väg och om de dykt upp med en större armé hade då Ramsey stannat i sitt fort. De andra teorin om varför är att hon själv inte visste när och om hjälpen skulle komma eftersom hon inte litar på littlefinger. Hon vill då inte att Snow ska räkna med hjälpen som hon inte vet om den dyker upp. Det kan också handla om att Snow kommer förlora förtroende för Sansa om han vet att hon gjort upp med  littlefinger som inte går att lita på, så hon måste visa att hjälpen kommer innan hon säger det.    Ramsey hade sadistisk hybris och lämnade sitt fort. Ramsey följer också bara den strategi som fungerade förra gången men denna gång utan överaskningsmomentet,  och det kan lika gärna vara så att det är hans följares träning i diciplin som gör att han vinner taktiskt på slagfältet. Serien säger därför att Sansa är en bra strateg vars hårda liv i huvudstaden gjort henne hänsynslös. Snow är mer den ädle ledaren men han lyckas inte hålla sin egen taktik (som är ganska bra, han har inte 15 år i branschen men han vet vad han gör iaf) utan luras in i spelet om sin halvbrors liv när han måste välja mellan taktiken och sin halvbror. Snow ger inte ordern om att de andra ska rycka in i striden utan de gör det för att han inte ska dö. Därför menar vissa att Snow aldrig borde bli kung, medan andra säger att det är mänskligt när en släktings liv står på spel.   Dessutom har Snow en förmåga att liksom Daenerys se den större bilden och hotet från White Walkers med Sansa "kan spelet".  Game of Thrones är egentligen en historia om dåliga ledare. Alla ledarna år dåliga på olika sätt och fokus hamnar ofta på deras brister.     Seriens ”realism” kan annars ha inspirerat folk som t.ex Donald Trump, medan Vita Huset snarare fick oss att tänka på Al Gore eller Obama. 

onsdag 8 november 2017

Om vilka principer Mp bör följa för att upprätthålla trovärdighet och vinna väljare. Var "in the zone"

Nu har jag röstat i Mp Shtmls stads listval. Vad en kan säga om valet och alla kontroverser är att partiet har en trovärdighetskris där det behövs tre typer av trovärdighet. Ideologisk trovärdighet (ej svika kärnvärden), trovärdighet för att få  igenom politiken och trovärdighet för ledarskapet och förmågan att regera. Alla tre behövs. När de är i balans går det också att "fånga nya väljare", men med bra med förslag som tar hänsyn till dessa trovärdigheter. 

På lokal nivå brukar Mp kunna upprätthålla en slags balans mellan dessa tre trovärdigheter när det gäller stadsbyggnadspolitiken. Dvs den är bra, vi kan gå igenom den och vi kan dessutom styra staden i majoritet (även om vissa lokalpolitiker kanske får en stämpel att de framöver bör ägna sig ut just miljöpolitik och t.ex inte kan vara ansvariga för landets säkerhet, men det är de ju inte på den nivån och det är väl just därför de är just kommunpolitiker)  På andra områden är det si sådär.  MP vill ha mer väljare som är kulturarbetare t.ex men kulturarbetarna  ser ofta igenom förslag som sänkt skatt för låginkomstagare trots att de själva ofta är låginkomsttagare. De vill då hellre ha kollektivtrafik, bibliotek, kultursatsningar och kulturskola samtidigt som de undrar varifrån pengarna ska tas. 


Det är trovärdigheten för förmågan att regera som är störst i mp just nu, däremot är det lätt hänt att folk tror att mp offrar allt för makt, även centrala principer. Det kan röra sig stort och smått, sidouppdrag eller de stora uppdragen. Politiker har uppdrag av en anledning och får aldrig identifiera sig helt med makten, då kan vi lika gärna ha teknokrati. Det är den som har ett ansvar som har ett ansvar, ansvaret ligger aldrig på offren och om offren behöver göra något särskilt enligt de regler som finns ska de få hjälp att göra det (inte nödvändigtvis från politiker, men det är en attitydfråga) .  Vi ser det när vi försöker öka antalet anmäla brott. Det finns ett antal mekanismer som kriminologerna känner till som gör att många inte anmäler brott. Istället för att säga att brottsoffren är idioter så utformar vi politik för att göra något åt det. De som ,har en annan attityd hör inte hemma i politiken, för det är dem som är idioter. 

Idag har Mp bara förtroende i miljö och klimatfrågan och i den allmänna opinionen så är partiet under riksdagsspärren. Det är tydligt att våra väljare ser det som att vi hjälper vänner i friskolevärlden framför eleverna. När det klagas blir vissa av våra företrädare nästan arga på väljarna. Det inger inte förtroende för vårt ledarskap. Den har ledartröjan kan förklara om något är någon annans fel ibland, men det får inte vara "att skylla ifrån sig". Även "våra polare" måste bli straffade ibland. Även om vi vet att de hade det jobbigt hemma just då. Jag hoppas att partiet lärt sig en del av sin första regeringsperiod trots allt.

Mitt recept är "balans mellan tre trovärdigheter" (som de tre solidariteterna). Sedan kan strategier för väljarmaximering utformas.  Se diagrammet nedan. En linje ska balanseras så att partiet hela tiden är "in the zone". Även enskilda förslag går att bedöma enligt diagrammet, liksom vissa politiska kommunikationsstrategier, vilket beskrivs nedan.  Ett parti som M kan tumma på regeringsdugligheten. De kan göra det lite mer än S kan, fast att S ofta ses som mer regeringsdugliga. Detta är för M är profilerat som ett parti som fokuserar på att "Få igenom politik" med olika medel. Ibland i regering, ibland utanför regering. S har fokuserat på regeringsduglighet och därför ofta tummat på både den ideologiska trovärdigheten och förmågan att få igenom sin. politik  V har fokus på ideologisk trovärdighet, men har idag också börjat få igenom mer politik. För MP är det extra viktigt att vara "in the zone". Partiet har väljare som bryr sig om både ideologi och resultat samtidigt som partiet är i regeringsställning. 





Vissa frågor är också "trovärdighetsfrågor" dvs en fråga som drar en liten väljargrupp kan minska förtroendet för hela partiet om den inte uppfylls, som en viktig bjälke i ett bygge. Detta är extra sant för solidariska väljare. Tänk "säldöden". Sedan har vi även regeln "en politiker ska aldrig ljuga" som inte är att förväxla med att "du alltid måste säga sanningen" Vissa bryter mot den ibland men den finns av en anledning, lite samma grej som att "det är lättare att komma ihåg sanningen". Det är alltid bättre att "inte kommentera" när något är känsligt. Ibland för att vinna tid.  Du kan bli rökt om 10 år, för att du ljög nu, när det kommer "en ny uppgift". vissa personer som inte alls är lika duktiga eller skickliga överlever längre politiskt, för att de följer den principen. 

Går det då för miljöpartiet att spela hjältar som är offer för S, oppositionen och det politiska spelet? ? Det beror på. Att spela offer samtidigt som en har ledartröjan inger inte förtroende för ledarskapet. Det får i så fall komma en story om hur svårt det var i efterhand. Romsons tårar var kontraproduktiva för hon var en minister. Det verkade än mer som att MP inte kunde påverka, men samtidigt fick skylla ifrån sig på sina egna kommunpolitiker, och om Romson nu talade sanning om kommunpolitikerna (vilket det finns olika versioner om) så bekräftades SD:s verklighetsbeskrivning.  Där bröts viktiga kommunikationsprinciper för hur en inger förtroende för sitt ledarskap. Här är det viktigt att poängtera att när Obama grät i TV så var det för att något hemskt hade hänt.  När Romson grät så var det för att hon lanserade en reform som hon nog inte tyckte var så bra. Kommunikationsmässigt så upprätthölls endast ideologisk trovärdighet på det sättet.  Genom att skylla på kommunpolitikerna så upprätthölls knappt ens det. 

Sen har vi förintelsejämförelsen i TV som kom innan.   Den var ett tecken på desperation samtidigt som enda kopplingen till förintelsen var att det var hemskt. Det blir ju färre döda på medelhavet med SDs politik där folk samlas upp i uppsamlingszoner.   Vad skulle flyktingar i Sverige tycka? Visst de gillar nog engagemanget men de skulle också kunna tycka   "Åhh nej, nu har hon gjort bort sig, då hamnar hon i försvarsposition och gör bort sig ännu mer sen". Vissa går dock igång på engagemanget, att de vet att de har en engagerad minister på sin sida.   Vilket iofs folk som inte kan leda mest gör, men kommunikationen i övrigt var sådan. Det betyder inte att Romson inte kunde leda, det kan hon säkert, men det kommunicerar att hon inte kunde det.   Detta är något som skadar den där trovärdigheten för förmågan att regera, men sedan är det också så att ett litet parti har svårt för att agera på en nivå "över sin styrka". Här skulle en kunna jämföra med C:s förra miljöminister Andreas Carlgren. Han lät som en idiot ibland när han skulle säga att alla skulle köra elbilar på förbifarten och att C lurat de andra om kärnkraften. Nu är det så att även elbilar tar energi att producera, så fortfarande idiotiskt om du frågar mig. Var hans strategi bättre eller sämre än Romsons? De lärda kan nog tvista om det ett tag. Romson hade nog inte kunnat sitta i TV och prata om kvantiteter och kvoter som ett pucko men med de lärdomar vi har idag hade det nog gått att göra det bättre.  



Det kan gå att få igenom en "offermanöver" utifrån den ganska svaga position Mp har i regeringen idag, men det kan då förstås först i efterhand. Det måste vara något folk kan förstå utifrån t.ex. spelet i "The Hunger Games" plus att du försökt gömma en flykting men ändå inte bryter mot lagen. Då blir det smart, men bara om det inte kunnat göras på något bättre sätt. Dvs du är den där propagandachefen som egentligen är en rebellspion, samtidigt som du är Katniss som ska rädda Petah genom att låtsas vara kär i honom. Gärna med stora rubriker i aftonbladet om "Det riktiga hunger games". Farsen måste vara en del i en lyckad strategi. Annars är du bara en tönt, som endast klarar vissa ansvarsområden, och du vill inte förlora fler.   Hur lyckas man med en sådan manöver på ett bra sätt? Om den misslyckas är du ju bara "dum i huvudet" och blir av med din trovärdighet, för folk föredrar en genuin typ som misslyckas framför en lirare som misslyckas. Det är dock viktigt att poängtera att det blir en "offermanöver" först när du nog inte får igenom dina idéer, vilket innebär att du i det fallet endast upprätthåller trovärdigheten för ideologi och regeringsduglighet. C lyckades på ett sätt där, för de fick mer rätt i efterhand, men de kunde inte säga det när de hade regeringsmakten själva, så de fick slå i en par kilar för att sedan "härda ut" och hoppas på det bästa. C har kvar en hög trovärdighet i miljöfrågor idag, troligtvis pga att politiken när det gällde t.ex kärnkraften fungerade ganska bra. MP behövde bara slå in spiken i kistan sen, men även C hade problem med opinionssiffrorna när de var i regering.  














torsdag 2 november 2017

Om 2001 och Solaris som delar i kalla krigets kulturkamp och Being There och Forest Gump som Solaris gröna vatten eller en symbol för Jesus

I filmen och boken 2001 lämnar ett gäng utomjordingar svarta stenar på olika platser. Genom att hitta dem kan människorna nå nästa nivå. Det blir en slags symbol för socialliberalismen. Filmen slutar med att austronauten som går hela vägen efter han stängt av datorn de byggt som fick eget medvetande och hade ihjäl en austronaut, åker rakt in i ett psykadeliskt ljus för att sedan återfödas som "ett stjärnbarn." Det är lätt att dra jämförelser till de system som finns i väst, eller iaf till hur det system var tänkt att fungera. Dvs det finns en hierarki, men du kan nå nästa nivå, om du vill och försöker. Det går här även att dra en jämförelse till kristendomen. Dvs vi ska lita på att de som är mer utvecklade och högre upp i en hierarki vill oss väl. Mer väl en de maskiner och verktyg vi byggt själva. 



Klippet där aporna gör ett språng i utvecklingen blir en slags bro mellan vetenskapen och kreationismen. En modern skapelseteori som liknar scientologin.   Utomjordingarna som kommit längre i sin utveckling hjälper aporna lite på traven när de "är redo" för nästa steg.  

Filmen Being There med Peter Sellers från 1979 är en smartare och mer politisk föregångare till Forest Gump.  Chauncey Gardner är utvecklingsstörd och har aldrig lämnat huset han bor i. Han är på så sätt en slags slav, som hålls kvar i ett hus där han jobbar som trädgårdsmästare. När "ägaren" dör har han ingenstans att ta vägen så han irrar runt på stan i Washington. Liksom Forrest Gump har han ovanligt låg IQ men ramlar in i Washingtons elit. När han pratar om sina blommor ses det som en metafor för USA:s ekonomi. Detta är en konservativ växtmetafor som de gillar och på slutet pratas det om att Chauncey Gardner kan bli USA:s nästa president. Medan eliten samtalar om USA:s framtid och Gardners plats i den på en begravning, vandrar han omkring för sig sig själv i en park nära begravningen.  Vid filmens slut går han på vatten, samtidigt som talaren på begravningen upprepar att "Life is a state of mind".  Därav jämförelsen med Jesus och den kristna högern. Med rätt tro kan du går hur långt som helst.  Gardner har ödmjukt levt sitt liv i fångenskap som trädgårdsmästare och detta leder honom mot makteliten. 





Det går inte heller att undvika att tänka lite på George W Bush, en president som av många anklagades för att vara korkad och "skapad av andra", samtidigt som han var charmig och hade ett jordnära sätt att vara. Om Ryssland investerat i Trump så var det Saudi som investerade i Bush, och de blev också av med en rival i Irak.  Om en inte vill hoppa lika långt in i framtiden så för Chaunsey Gardner också tankarna till Ronald Reagan som valdes 1980. Mindre än ett år efter att Being There hade premiär. På så sätt lyckas filmen fånga hur en ny presidentkandidat diskuteras i den republikanska eliten.

Klippet nedan jämför Being There med just 2001 och menar att delar av Kubricks "kulturella kod" finns i Being There. Monoliten är den rika mannen som tar Chauncey Gardner in i den politiska eliten.   




Utifrån en kulturanalys av kapitalismen, kristendomen och socialliberalismen så har både Being There och Forest Gump en plats i väst kulturella narrativ. Berättelsen är om inte republikansk, så iaf amerikansk på så sätt att det är vilja, handlingskraft och självsäkerhet som avgör, snarare än hög intelligens. Både Gump och Gardner tar dagen som den kommer, och får vissa sätt både bättre och mer spännande liv än många andra, samtidigt som de blir utnyttjade.   Alla kan lyckas om de försöker, precis som i den republikanska bibeln "Think and Grow rich", av Napoleon Hill. 2001 visar upp att det finns en utvecklad elit som hjälper folk på vägen när de är redo, och att det fungerar bättre än när de gör uppror och vill organisera sig själva efter sina egna regler. 

Filmen Solaris är också baserad på en bok, och den skulle vara ett Sovjetiskt svar på 2001. Den är också det på det kulturella planet. De ryska astronauterna studerar en mystisk blå planet de inte kan förstå. Planeten består av blått vatten och kan ge austronauterna hallucinationer och skapa kopior av saker de vill ha men trodde var omöjliga att få tillbaks. Solaris skapar t.ex en levande kopia av en av austronaternas döda fru. I den ryska versionen sker detta bara en gång. Något som på ett sätt få en att tänka på ryssar som hoppade till väst för en kvinna. 

I en nyckelscen läser en av austronauterna ur en bok att "de kommer på natten" och "vi måste sova någon gång". Dvs hur länge kan de värja sig mot ett system som de inte gillar men som kan ge vissa människor allt de vill ha. Människorna måste sova någon gång. Austronauten säger också att kopian av hans fru (Solaris gör här bara en kopia) är lika riktig. Det blir en symbol för vad kapitalismen kunde ge dem som övergav kampen för ett socialistiskt samhälle. Sovjet ville utmåla sitt samhälle som mer intellektuellt och mindre dekadent än väst, och det är just detta som är fokus i den ryska filmen. Det ska vara smakfullt. En värld av hallucinationer och oändliga kopior har inget djup. Samtidigt menar en av austronauterna att deras samhälle inte vill utforska mer. De talar om människan som inåtvänd. Att det handlar om att utvidga jorden snarare än att utforska andra planeter. Människor behöver människor, snarare än nya världar, oändlig teknikutveckling och materialism. 



I Steven Soderbergs amerikanska remake från 2002 (då altermondialiseringsrörelsen var i ropet och 2001 skulle ha hänt ett år tidigare) studeras kapitalismens omvandling av människa till vara ännu mer än i den ryska versionen. Här återskapas austronautens fru flera gånger, och när han upptäcker detta så behandlar han henne som en vara. Han skickar t.ex ut en version i rymden mot en säker död.  Soderbergs version har på så sätt en ännu mer marxistisk analys än originalet. Kopiorna gör dessutom uppror och dödar vissa original (som i Blade Runner).  Det förs ett resonemang kring "vem som är vems, marionett". Fokus blir dock mer på individen. Vad innebär det att få människor langade till sig som varor, och vad innebär det att vakna upp och vara en vara. Soderbergs version är här snarare en betraktelse över det globala klassamhället och västvärldens överflöd. 




Det bildas såldes två motpoler där 2001 står för socialliberalism och/eller kapitalism kombinerad med kristendom och Solaris för en socialism som undrar om den för en hopplös kamp. I slutet av Solaris från 1972 befinner sig Astronauten i sitt gamla hem, men vi ser också att hemmet befinner sig mitt i ett liknande vatten som det på Solaris, men detta är grönt, istället för blått.  Det verkar som om han stannat på Solaris som lyckas kapa en värld där han trivs, genom att göra vattnet grönt istället för blått.  Har människorna gett upp eller är deras egen värld redan mycket lik det Solaris kan ge dem. Sovjet ville ha ett svar till 2001, men det är tyvärr uppgivet. Austronauterna lyckas varken förstå eller bekämpa Solaris. Slutet på filmen får oss att tro att Sovjet redan förlorat, men samtidigt är det just kopior Solaris ger oss, och Solaris måste anpassa sin yta för att den ryska austronauten ska acceptera denna kopia av hans gamla hem. När kan en kopia ersätta det du förlorat och kanske aldrig kan få tillbaks.  Det blir därför oklart om mästerregissören Tarkovskij egentligen gick emot sin regering när han skulle formulera ett lika avancerat och djupt svar på Stanley Kubrick mästerverk. Om Solaris egentligen är den kapitalistiska världen som kan producera kopior av det vi vill ha. Har den ryska austronauten då valt Solaris, och om han inte gjort det, är hans eget gamla hem likadant fast grönt istället för blått?

Problemet blir att allt hela tiden kretsar kring kapitalismen. Det blir en motkultur där ryssarna får svårt att formulera sitt eget alternativ. I det som skulle vara ett slags kulturkrig där Sovjet behövde ett svar på 2001 så är det är motståndarens värld allt kretsar kring. Å andra sidan är 2001 liksom "Being There" en resa uppåt, eller framåt, mot vad som framställs som ett högre stadium. Det ryska alternativet tycks här vara gemenskap med andra. Andra som inte är kopior, substitut eller varor.   



Kanske är det så att kapitalismen gjort en grön värld, lik den i Forest Gump eller Being There för att de som inte fått den bästa platsen i den ska kunna känna sig hemma där. Den som kritiserar kapitalismen mest här blir därför Stephen Soderberg, med sin inspiration från den alternativa globaliseringsrörelsen som var stark just kring 2002, ett år efter det år då filmen 2001 ska utspela sig. Den rörelsen byggde dock inte på Sovjetkommunism utan på en alternativ globalisering med lösningar som t.ex tobinskatt. På slutet är austronauten kvar på den vanliga jorden, och saknar sin döda fru. Inget verkar ha förändrats.  





måndag 23 oktober 2017

Om S främlingsfientliga bildspråk, samt bra och mindre bra kommunikationshantverk.

I valrörelsen 2010 gick jag igång på den rödgröna filmsnutten med tåget som åkte fram. Det åkte mot en ljus framtid. Samtidigt fanns det ett annat tåg. Ett "allianståg" som åkte rakt in i en mörk tunnel. Jag gillade videon för att jag kunde identifiera mig med budskapet. Ett tåg var på väg någonstans och samhället stod inför ett vägval. Det fanns dock vissa stora misstag med den kampanjen.  

Den rödgröna videon kan ses här: 



När jag stod och delade ut valsedlar i Malmö på valdagen så var det en vänsterpartist som kritiserade videon. Den hade inga människor. Inga ansikten. Han arbetade med reklam och menade att alla framgångsrik kommunikation innehåller människor som vi kan identifiera oss med.  Det betyder ju dock inte att det var ett dåligt koncept. Tåget hade kunnat ha en massa glada framtidstroende passagerare, en lokförare och en konduktör. Dessutom har alliansens tåg ett gammalt rött lok medan det rödgröna tåget är ett modernt höghastighetståg. En måste förstå symboliken här. Det är mycket möjligt att vi undermedvetet identifierar det röda loket med de rödgröna och tvärtom.  Då är det alliansens tåg som är påväg mot en ljus framtid medan de rödgröna tåget åker in i en mörk tunnel. Alliansens tåg borde haft deras logga och varit blått och orange eller något sådant.   

Även miljöpartiet hade en valvideo.  Jag tyckte den var lite väl glad, men den följer de råd som finns inom kommunikationsbranchen. Den hade massor med människor som gjorde bra saker för miljön. .





Jag ville se en lite mer bombastisk video. Kanske med naturkatastrofer eller dyl. Tanken var då att klimatfrågan borde kännas akut.  Det är oklart om jag hade rätt där, men en bombastisk "hollywoodreaklamfilm" hade kanske funkat bättre än "för" stora ord i TV.  Om vi haft en sådan video skulle den dock ha behövt integreras med en lösning som i videon ovan, så att folk ser en massa människor som sedan bygger lösningen på problemet.  

Alliansens tåg vann det valet ganska överlägset. Det var främst budgeten, men även en rad privata opinionsmätningar som pekade på att alliansen skulle vinna och såklart  kommunikationshantverket i valrörelsen. Alliansen och framförallt moderaterna gjorde det helt enkelt bättre. Kampanjen "Kärlek på jobbet" var briljant. Massor av människor att identifiera sig och en kunde tänka att även om de fick låg lön så var det ju bättre än ingenting. De kunde ju möta kärleken på jobbet.  Jag tänkte såklart inte så, men filmen kommunicerar det på ett bra sätt.  

Den videon finns här och följer också de råd som kommunikationsbranchen har. 






2010 var jag sammankallande för Grön Ungdoms förbundsstyrelse, samt förbundsstyrelsens arbetsutskott och därmed också politisk strateg samtidigt som jag studerade till en masterexamen i statsvetenskap vid Lunds Universitet.  Det var dock på ett övergripande plan. Vi utvecklade och antog strategier för politik, organisation samt valplaner. Det handlade mycket om begrepp och att positionerna sig i debatten. Resten delegerades, men fick såklart godkännas av oss sen. Däremot arbetade vi fram politiska texter till kampanjmaterialet i en särskild grupp där medlemmar i förbundsstyrelsens och andra som valts ut som hade viktiga positioner fanns med.   När jag frågade folk utanför Mp och lätt dem bedöma t.ex GU:s nya hemsida blev svaret "ni är så himla rätt i tiden". Ett tecken på att vi positionerat oss rätt rent strategiskt.  Det kommer man såklart långt på men inte hela vägen. Att arbeta med bilder och videos var mer något jag fick titta på lite mer när jag arbetade en kort period som kommunikationschef åt en ungdomsorganisation. Det var dock inget jag producerade själv. När jag var valsamordnare och GU-Ombudsperson 2008-2009 så blev det mycket learing by doing. Ett gammalt hemgjort webbpubliceringssystem att hantera och profilmaterial gjorda utifrån färdiga mallar. Jag gick igång på European Green Partys kampanj om en "Green New Deal".  Jag gillade det politiska konceptet och kampanjen var snygg, med färdiga mallar för kampanjmaterial.  

Socialdemokraterna verkar också ha problem med sitt bildspråk. Den här bilden har blivit anklagad för främlingsfientlighet och en kan ju undra vad S vill att vi ska se.




Jag kan berätta vad jag ser i bilden. Jag ser en mörk värld jag inte vill leva i men vad jag framförallt ser, och som de flesta andra nog också ser är två personer som jobbar åt det offentliga som vänder ryggen åt den som tittar. Bilden kommunicerar alltså en kall värld där samhället vänder ryggen åt oss. Är det verkligen detta Socialdemokraterna vill att vi ska associera med dem. Om S nu vill kommunicera att de har kontroll över Sveriges gräns borde personerna på bilden stå vända mot den som tittar. Kanske medan de glatt pratar med någon som visar sitt pass.  Om kampanjen ska få oss att känna oss trygga men inte kommunicera främlingsfientlighet så hade de kunnat ha en bild på en massa glada poliser som pratar med folk på en gata kantad av träd i förorten samtidigt som solen skiner. Det hade gett en bild av en ljus trygg förort. Är det inte det S vill skapa?

Bilden de lanserat nu påminner om kampanjen som 6F hade mot alliansen 2010. Den hade bilder på uteliggare å dyl. 

Ett exempel från den kampanjen finns här:



De här bilderna hade kunnat vara en del i samma kampanj. En kampanj om ett samhälle som vänder ryggen mot sina egna medborgare men har kontroll över gränsen. Hur många vill rösta på att sätta sig på ett tåg mot det samhället?  




















onsdag 18 oktober 2017

Angående MP Stockholms Stads medlemsomröstning om listorna till valet 2018

Idag börjar Mp Stockholms stads medlemsomröstning om listorna. Jag har inte varit på medlemsmöte utan i Småland eftersom min mormor fyllde 90 idag. Jag tvekade på om jag skulle ställa upp i Stockholms provval. Jag har bott här ett tag, men kommer från Skåne. Det handlar främst om vad vi går till val på. Många kända profiler har valt att dra sig tillbaks det här året, och om jag hamnar på listan måste jag troligtvis gå till val på den politik vi gemensamt kommit överens om eller avsäga mig min plats. Jag har lämnat detta öppet än sålänge och sa också det på möten innan processen började. Vi har dock inte antagit ett valmanifest än. De interna valen är också en markering kring vilken politik vi vill ha så processen blir därför öppen och det är inte alltid bra om kända profiler inte ställer upp. 


Det är inte lätt att ägna sig åt politik på heltid och dessutom regera. Många saker har gjorts bra, men det har också skett misstag. Det är inte säkert att omsvängningen i migrationspolitiken var fullt nödvändig och den skedde på ett sätt som gör att vi bekräftat en verklighetsbild som släppt lös krafter jag inte vill se i Sverige. Jag vet att alla jobbar hårt, men jag tror också att det kommer en viss arrogans med makten som gör att det görs en del fel som skadar partiets förtroende. Om ledande företrädare agerat annorlunda i en del fall så hade miljöpartiet idag kunnat leda samhällsutvecklingen på ett helt annat sätt. 

Ingen är perfekt men partiet har i princip bara förtroende i miljö och klimatfrågor idag och det är mycket synd. När det gäller skolan så tror jag många lärare gillar den politik som förs men vi behöver vara tydligare kring skolvalet och vinster i välfärden. Vi behöver också en tydligare ekonomisk politik, samt öka trovärdigheten för politiken kring mänskliga rättigheter. MR kom till för att säkra medborgarnas rättigheter i förhållande till främst staten. När nationalismen blir starkare är det en stor utmaning. Gällande rykten som gått om att jag skulle jobba åt SÄPO eller CIA eller något liknande, så kan jag bara säga på heder och samvete att de stämmer inte. Det kan t.ex motbevisas av att jag under samma tid var engagerad i Röda Korset där de bara är om de bara får gå in om de letar farliga terrorister. Jag kan inte säga allt jag gjort de senaste åren, men jag kan säga att det är saker som imponerat på många, och att jag följt mitt samvete för att gynna en bättre värld, mänskliga rättigheter och Sveriges värderingsmässiga säkerhet.

"Secret Stuff". Nu får vi hoppas det går bra fram till valet 


söndag 8 oktober 2017

Varför kunde Snowden inte åka till Kuba

Om en tar in Putins analys av Snowdens flykt så är det möjligt att CIA ville styra Snowden till ett land som var antagonistiskt inställt till USA. Kanske var det viktigt att han inte skulle få vara "creddig" i ett land allierat till USA. Dock kanske inte gjutet för han kan ge Ryssarna informationen om hur USA:s övervakning fungerar. Han verkar ju dock inte göra det och Ryssland verkar föredra att utveckla och hacka fram den tekniken själv. Assange samverkar med Ryssland på ett annat sätt. Snowden var på väg till Kuba. Det kan vara så att han inte fick åka till Kuba för att Obama planerade att skapa närmre relationer till Kuba. Det vore då inte bra om Snowden bodde där när det sker. Nu skulle han egentligen vidare till Venezuela men precis som han stannade i Ryssland hade han också kunnat stanna på Kuba. Närmandet mellan Kuba och USA kom våren 2015, dvs ca 2 år efter att Snowden fick stanna i Ryssland. Det beror på hur långtgående Obamas planer var. Men varför skulle då CIA låta honom komma undan om de faktiskt kan stoppa ett plan och få det att landa. Det beror ju på om hela skadan redan är skedd. Om hela skadan är skedd ger det inte goodwill att ha honom i fångenskap eftersom det han läckte var allvarliga saker, men han lämnar ju också ut ny information efter hand. Putin verkar mena att CIA bara var oprofessionella, dvs "hur hamnade han här de kan ju ta fast honom om de vill"

söndag 24 september 2017

Det Tyska valet och kopplingen till Sverige och Grekland.

Det är viktigt att förstå mekanismerna. Tyskland har god ekonomi, liksom Sverige. Det blir en slags variant på "den blå rasismen" vi ser. Dvs folk som har det bra tänker att det beror på att "de är bra" och inte pga de sociala mekanismer och miljöer som styr oss mer än vi tror. AfD har stort stöd på landsbygden bland folk som lever i ett land med god ekonomi. De har det dock inte bäst. 

I vänsterhögerdebatten är detta en diskussion mellan arv och miljö. De tyska Socialdemokraterna ser ut att gå mot ett katastrofval men det är paradigm som går mer åt det rödgröna hållet som skulle kunna göra något åt situationen. Med "storkoalitionen" så legitimerar Socialdemokraterna Merkel och Merkel predikar en slags "skötsamhetsideal" som främlingsfientliga partier kan hoppa på. Precis som i Charlottsville i USA kan "fake news" göra att vita alltid ses som skötsamma oavsett vad de gör, medan de mörkhyade "inte kan sköta sig. Det är viktigt att missförstå mig rätt här. AfD började som ett parti med stor kritik av lån till Grekland. Samtidigt har Frankrikes President Macron kallat EUs svar på Greklandskrisen för en "Versaillefred" kanske för att det var andras korruption som Syriza skulle städa upp, och andras korruption städas inte bäst med anklagelser om dålig moral, utan med generösa villkor i kombination med krav. Merkel mfl gjorde det till en moralisk fråga. Kanske också för att blidka AfD för det var deras paradigm, men när du bekräftar någon annans paradigm har de en tendens till att växa i opinionen. Merkel är dock en kristdemokrat med erfarenhet av DDR, så det kan också ha med det att göra. Fransmännen är kända för att vara pragmatiker internationellt.