Om nationalstaten, EU samt vikten av att vara både visionär och realistisk
Hur många människor har dött i onödan i krig för att någon hittat på att det är en plikt att " kämpa för sitt land "? Hur många flyktingar har skickats tillbaka till konflikter och trolig död för att vi har hittat på att det ska gå gränser mellan olika delar av världen, och sedan hindrar folk från att bo och verka där de vill? Nationalstaten är en myt, en social konstruktion. Ändå skapar den så mycket lidande. De har talats om nazismens och kommunismens brott mot mänskligheten, men jag vill lyfta fram nationalstatens.
De finns många institutioner i samhället som endast existerar för att upprätthålla nationalstaten som diskurs. Migrationsverket existerar för att upprätthålla en fiktiv röd linje på kartorna, så att vissa hålls på utsidan, och andra på insidan. Försvaret upprätthåller myten om att vi måste försvara oss mot främlingar från andra länder, som tydligen vill oss illa bara för att de kommer just från andra länder. Beskyddande institutioner kan rättfärdigas om det finns ett reellt hot att skydda folk mot, men om hotet skapas av institutionen själv så är den inget mer än en slags legitimerad maffia. När hoten om anfall från grannländer verkar mindre realistiskt så hittar vi på nya hot. Terrorister sägs gömma sig bakom varje hörn.
Jag anser att ett solidariskt grönt samhälle måste bygga på en kosmopolitisk vision. Vi kan inte stänga in oss i länder och säga att vi måste se till våra egna pensionärer innan vi kan bry oss om folk i andra delar av världen. Eller vad det nu är för skitsnack som folk faktiskt verkar tro på
FN har lagt en grund för en kosmopolitisk vision genom att deklarera att alla människor har lika rättigheter, men underminerar samtidigt alla möjligheter att uppnå den visionen genom att ge ansvaret för att uppfylla dessa rättigheter till olika institutioner beroende på var i världen vi bor. Ansvaret för uppfyllandet av mänskliga rättigheter ligger idag på stater. Stater som idag har väldig olika möjlighet att uppfylla detta ansvar. Detta är givetvis uttryck för en dubbelmoral. Samtidigt så kan man inte göra allt på en gång. Nationalstaten har utvecklats under århundraden och kan inte bara avskaffas fux flux. Ett politiskt parti kan exempelvis inte seriöst driva kravet att vi bör gå ur nationalstaten Sverige för att vi hellre ser andra former av samarbete än just nationalstaten.
Det samma anser jag gäller institutioner som EU. I samband med min kandidatur till Grön ungdoms förbundsstyrelse fick jag frågan från valberedningen om jag hade några avvikande åsikter från Mps politik. Jag svarade något i stil med följande.
”Även om jag är en väldigt EU-kritisk person så anser jag inte att det ur ett globalt perspektiv skulle bidra till en bättre värld om Sverige lämnade EU. EU har stora demokratiska brister och mycket av den politik som förts där har gynnat nyliberala ekonomiska intressen före miljö, människor och demokrati. Det är mycket troligt att vi skulle få det bättre här i Sverige, iaf på kort sikt, om vi lämnade Unionen. Unionen skulle dock finnas kvar även utan Sverige och ha ett stort inflytande på omvärlden. Sett ur ett globalt perspektiv så tror jag att vi har ett ansvar att stanna kvar och försöka göra den lite bättre.”
Det är samma logik. EU har en rutten struktur idag, men ur ett globalt perspektiv så kommer inte mycket att bli bättre av att vi lämnar EU. Jag tror visserligen att Sverige hade varit ett bättre land att leva i om vi aldrig gått med i EU. Men det resonemanget är grundat i tanken om att vi ska se till våra egna nationella intressen först. Vi kan inte tänka så för då underminerar vi hela visionen om en jämlik värld. Vi bör finnas kvar i EU och driva en progressiv linje där. Vi måste försöka få bort världens största handelshinder som omöjliggör en hållbar utveckling av jordbruket i tredje världen. Vi måste verka för bättre djurrättslagstiftning och hårdare miljö- och utsläppskrav. Exemplen kan göras hur många som helst. Det är samma logik som säger att vi inte kan leka skogsmulle i skogen och låtsas som att nationalstaten Sverige inte finns, eller lämna FN för att segrarmakterna i andra världskriget har alldeles för mycket makt där. Våra problem är globala och kommer inte att lösas av att Sverige leker Nordkorea.
Vi är här hänvisade till att ta små steg. Men det gäller att aldrig tappa visionen ur sikte. Då slutar vi som socialdemokraterna. En maktapparat som är fast i realpolitiken och förlorat visionerna. För maktstrukturen som socialdemokraterna försökte bekämpa finns ju kvar. Vi lever fortfarande i ett klassamhälle. Visserligen ett mer komplicerat sådant som ser till mer än bara ekonomiskt kapital, men det finns där och påverkar våra möjligheter i livet. Sossarna verkar dock ha förlorat allt hopp av slutgiltigt göra upp med det.
Så till alla gröna vänner. Kämpa på och kombinera realism med idealism. Var pragmatiska, men förlora aldrig visionen och drömmen om en bättre värld ur sikte.
De finns många institutioner i samhället som endast existerar för att upprätthålla nationalstaten som diskurs. Migrationsverket existerar för att upprätthålla en fiktiv röd linje på kartorna, så att vissa hålls på utsidan, och andra på insidan. Försvaret upprätthåller myten om att vi måste försvara oss mot främlingar från andra länder, som tydligen vill oss illa bara för att de kommer just från andra länder. Beskyddande institutioner kan rättfärdigas om det finns ett reellt hot att skydda folk mot, men om hotet skapas av institutionen själv så är den inget mer än en slags legitimerad maffia. När hoten om anfall från grannländer verkar mindre realistiskt så hittar vi på nya hot. Terrorister sägs gömma sig bakom varje hörn.
Jag anser att ett solidariskt grönt samhälle måste bygga på en kosmopolitisk vision. Vi kan inte stänga in oss i länder och säga att vi måste se till våra egna pensionärer innan vi kan bry oss om folk i andra delar av världen. Eller vad det nu är för skitsnack som folk faktiskt verkar tro på
FN har lagt en grund för en kosmopolitisk vision genom att deklarera att alla människor har lika rättigheter, men underminerar samtidigt alla möjligheter att uppnå den visionen genom att ge ansvaret för att uppfylla dessa rättigheter till olika institutioner beroende på var i världen vi bor. Ansvaret för uppfyllandet av mänskliga rättigheter ligger idag på stater. Stater som idag har väldig olika möjlighet att uppfylla detta ansvar. Detta är givetvis uttryck för en dubbelmoral. Samtidigt så kan man inte göra allt på en gång. Nationalstaten har utvecklats under århundraden och kan inte bara avskaffas fux flux. Ett politiskt parti kan exempelvis inte seriöst driva kravet att vi bör gå ur nationalstaten Sverige för att vi hellre ser andra former av samarbete än just nationalstaten.
Det samma anser jag gäller institutioner som EU. I samband med min kandidatur till Grön ungdoms förbundsstyrelse fick jag frågan från valberedningen om jag hade några avvikande åsikter från Mps politik. Jag svarade något i stil med följande.
”Även om jag är en väldigt EU-kritisk person så anser jag inte att det ur ett globalt perspektiv skulle bidra till en bättre värld om Sverige lämnade EU. EU har stora demokratiska brister och mycket av den politik som förts där har gynnat nyliberala ekonomiska intressen före miljö, människor och demokrati. Det är mycket troligt att vi skulle få det bättre här i Sverige, iaf på kort sikt, om vi lämnade Unionen. Unionen skulle dock finnas kvar även utan Sverige och ha ett stort inflytande på omvärlden. Sett ur ett globalt perspektiv så tror jag att vi har ett ansvar att stanna kvar och försöka göra den lite bättre.”
Det är samma logik. EU har en rutten struktur idag, men ur ett globalt perspektiv så kommer inte mycket att bli bättre av att vi lämnar EU. Jag tror visserligen att Sverige hade varit ett bättre land att leva i om vi aldrig gått med i EU. Men det resonemanget är grundat i tanken om att vi ska se till våra egna nationella intressen först. Vi kan inte tänka så för då underminerar vi hela visionen om en jämlik värld. Vi bör finnas kvar i EU och driva en progressiv linje där. Vi måste försöka få bort världens största handelshinder som omöjliggör en hållbar utveckling av jordbruket i tredje världen. Vi måste verka för bättre djurrättslagstiftning och hårdare miljö- och utsläppskrav. Exemplen kan göras hur många som helst. Det är samma logik som säger att vi inte kan leka skogsmulle i skogen och låtsas som att nationalstaten Sverige inte finns, eller lämna FN för att segrarmakterna i andra världskriget har alldeles för mycket makt där. Våra problem är globala och kommer inte att lösas av att Sverige leker Nordkorea.
Vi är här hänvisade till att ta små steg. Men det gäller att aldrig tappa visionen ur sikte. Då slutar vi som socialdemokraterna. En maktapparat som är fast i realpolitiken och förlorat visionerna. För maktstrukturen som socialdemokraterna försökte bekämpa finns ju kvar. Vi lever fortfarande i ett klassamhälle. Visserligen ett mer komplicerat sådant som ser till mer än bara ekonomiskt kapital, men det finns där och påverkar våra möjligheter i livet. Sossarna verkar dock ha förlorat allt hopp av slutgiltigt göra upp med det.
Så till alla gröna vänner. Kämpa på och kombinera realism med idealism. Var pragmatiska, men förlora aldrig visionen och drömmen om en bättre värld ur sikte.
Kommentarer