Det globala talet

Idag fick jag äran att hålla det globala talet som de politiska ungdomsförbunden håller under almedalsveckan. Talet följer nedan.

Jag tycker att det är väldigt roligt att stå här bland folk som brinner för de globala frågorna. Dessa frågor prioriteras ofta bort till förmån för inrikespolitik och frågor om vem som ska regera med vem.

Jag hoppas att vi nu under det svenska EU-ordförandeskapet kommer att diskutera globala frågor lite mer.

Globaliseringen har inneburit massor av förbättringar och har knutit oss samman mer och mer. Fler och fler börjar nu inse att det som händer på andra sidan jorden påverkar oss här i Sverige.

För mig som grön har det alltid varit en självklarhet att världen hänger samman. Det är en av grundbultarna i grön ideologi och kan kopplas till det hur det ekologiska systemet fungerar. Jag glad att många andra nu också börjar inse detta.

När jag ser på världen så ser jag en värld med enorm potential. Vi har gjort enorma tekniska framsteg och miljontals människor har lyfts ur fattigdom. Samtidigt är den globala fördelningen av resurser enormt orättvis och stora delar av jordens befolkning lever i extrem fattigdom. På många områden är vi på väg åt fel håll.

Det här talet ska ju handla om de stora globala utmaningarna, och som jag ser det så står världen idag inför tre stora utmaningar som måste lösas gemensamt.

Dels har vi en kortsiktig ekonomisk kris som bland annat grundar sig att vi i västvärlden konsumerat för lånade pengar. Egentligen var den ekonomiska krisen oundviklig.

I USA skapades ekonomisk tillväxt genom att belåna bostäder trots att det borde vara självklart att det inte är möjligt att bygga samhället på luft. Det står klart att det globala kapitalet som är något som är skapat av oss människor också kan ha förödande konsekvenser för vårt samhälle.

Vi står även inför en resurskris. Vi har gjort vårt samhälle beroende av fossila bränslen såsom olja och kol. Dessa kommer så småningom att ta slut. Vi har nyligen nått peak oil, dvs den punkt då vi inte längre kan öka mängden olja som pumpas upp ur marken. Om vi inte ställer om samhället nu så kommer vi att få ta en mycket hårdare smäll när oljan väl tar slut. Vissa vill lösa detta genom att göra oss beroende av en annan ändlig resurs, nämligen uran. Jag tror på energieffektivisering och förnyelsebara energikällor

Sist men inte minst så står vi inför en klimatkris som kan bli mer förödande för mänskligheten än de andra kriserna tillsammans. Det är vi i den rika delen av världen som bidrar mest till att skapa klimatförändringarna men det är främst folk i fattiga länder som kommer att drabbas på grund av att klimatet förändras.

Hur vi väljer att lösa dessa tre utmaningar kan bli tongivande för den globala utvecklingen, men för att kunna göra något över huvud taget så måste vi tro på vår egen kraft att förändra. Vi måste också se vårt eget ansvar för den globala utvecklingen här och nu och inte vänta på att folk i andra länder eller ledare långt borta ska göra något åt saken.

Den regering vi har idag tenderar att inte se sitt eget ansvar och istället se alla problem som antingen globala eller individuella. Klimatkrisen är global och det påstås att åtgärder här i Sverige har alldeles för liten verkan.

Fredrik Reinfeldt som leder det svenska EU-ordförandeskapet talar om vikten av ett globalt klimatavtal. Det behövs givetvis men vad han inte talar om är vad avtalet bör innehålla.

I onsdags stod Maud Olofsson på Almedalens scen och sade att det stora ansvaret för klimatfrågan låg på oss alla som individer. Jag hade hellre sett fler svar på vad som är politikens ansvar.

Finanskrisen är också global och det enda Anders Borg säger sig kunna göra är att hålla hårt i statens pengar och hoppas att det går över. Det är nästan som om finanskrisen vore en naturkatastrof och inte något som vi människor har skapat.

Att du inte får något jobb sägs dock vara ditt eget fel. När du inte kan betala hyran är det också ditt eget fel. Även om det var spekulanter på börsen eller en bilindustri som inte vågade ställa om sin produktion i tid som gjorde att du blev av med ditt förra jobb.

På samma sätt tenderar ledarna i den rika delen av världen att se på problem i utvecklingsländerna. När människor i utvecklingsländer tvingas fly på grund av att vi släpper ut för mycket växthusgaser i den rika delen av världen, så ser vi det som deras eget problem.

När flyktingar försöker ta sig in i EU för att slippa förföljelse så möts de av stängsel och migrationstjänstemän som inte litar på dem. Trots att vapnen de jagats med ibland är tillverkade i Sverige.

När auktoritära regimer som lever på att sälja olja till oss i den rika delen av världen förtrycker sin befolkning så går vi ut på gatorna och demonstrerar, men vi fortsätter att vara beroende av dem. Det är viktigt att stödja demokratikämparna i Iran. Jag har dock svårt att tro att regimen hade kunnat upprätthålla sitt styre utan oljeinkomster.

Det är uppenbart att detta sätt att se på de stora globala utmaningarna som isolerade händelser utan samband endast leder till handlingsförlamning och uppgivenhet.

Hur ska vi kunna göra något åt finans och klimatkrisen om vi ser det som naturkatastrofer och inte något som vi kan påverka?

Hur ska vi kunna tänka långsiktigt om vi är upptagna med att lösa våra egna kortsiktiga problem utan att få hjälp från samhället?

Jag har träffat fattiga människor ibland annat Bolivia och Mexico och jag kan förstå att de inte har möjlighet att tänka på t.ex klimatfrågan när de är upptagna med att skaffa mat för dagen. Detsamma gäller de som nu blir arbetslösa i den ekonomiska krisens spår. Även om låginkomsttagare faktiskt lever mer miljövänligt än höginkomsttagare så har vi inte samma möjlighet att tänka långsiktigt om vi hela tiden måste tänka på våra egna kortsiktiga problem.

I grunden krävs det nämligen att alla människor garanteras sina mänskliga rättigheter. Politiska och medborgerliga, liksom ekonomiska och sociala. Endast då kan vi gemensamt lyfta blicken mot de stora frågorna och utmaningarna.

Medborgerliga rättigheter såsom yttrandefrihet, rösträtt och personlig integritet är nödvändiga för att människor ska kunna organisera sig och påverka världen i rätt riktning.

Ekonomiska och sociala rättigheter såsom rätten till mat, utbildning och ekonomisk trygghet är nödvändiga för att vi över huvud taget ska kunna utnyttja våra politiska rättigheter och orka bry oss om vart världen är på väg.

I den gröna rörelsen talar vi ofta om att tänka globalt och handla lokalt. Jag skulle dock säga att det behöver läggas till ytterligare led i kedjan. Vi måste tänka globalt och handla på alla nivåer som finns.

Någonstans mellan den enskilda individen och de globala problemen så måste vi organisera oss gemensamt. Det räcker inte med fina papper med procentsatser. Vi måste förändra världen tillsammans.

Dels så kan vi titta på strukturer. Det finns idag orättvisor och maktstrukturer som gör det svårare för vissa att påverka sin vardag än andra. Givetvis har alla olika möjligheter och förutsättningar att ta ansvar för sitt handlande och jag tycker inte att fattiga människor ska skuldbeläggas på grund av rika människors livsstil. Vi måste dock också se individerna i systemen. De som har möjlighet att leva hållbart kan inte skylla en ohållbar livsstil på vad andra gör.

Det finns de som hävdar att allt prat om klimatkris och hållbar utveckling endast är retorik som används för att kunna kontrollera människor och hitta argument för att införa regleringar och inslag av planekonomi.

En grön ekonomi är dock inte styrd enligt planer. Grön ekonomi bygger på att omforma strukturerna så att det blir lättare för människorna att ta ansvar.

Vi subventionerar idag bilindustrin. Detta innebär att våra skattepengar används till att göra det svårare för oss att leva på ett hållbart sätt. Dessa pengar skulle kunna ha använts till både bistånd och grön infrastruktur.

Sverige har en liten men viktig roll att spela i den globala utvecklingen. Dels kan vi vara ett gott exempel och visa att en omställning till ett hållbart samhälle är möjlig.

Vi kan också agera internationellt. Vi kan inom de internationella institutioner som finns driva på för hårdare klimatkrav och stop för utvinning av fossila bränslen. Vi kan kräva mer reglering av det globala kapitalet för att stoppa framtida ekonomiska kriser och driva på för ökat bistånd så att världens resurser fördelas mer rättvist.

Det krävs dock också mer rättvisa internationella institutioner. Främst behöver Bretton woods institutionerna som världsbanken och internationella valutafonden reformeras så att utvecklingsländer får mer inflytande över den globala ekonomin.

För att lösa den ekologiska obalansen i ekonomin så krävs nämligen också mer social rättvisa. De globala klassklyftorna är ett enormt problem. Så länge de finns så är det omöjligt att kräva att människor i utvecklingsländer ska leva mer miljövänligt. Därför ligger huvudansvaret för en omställning till ett hållbart samhälle på de rika länderna.

Vi måste ha en global ekonomi som möjliggör för alla människor i världen att uppnå samma levnadsstandard utan att det ekologiska systemet kollapsar. Dagens fossilsamhälle omöjliggör detta och det räcker inte med teknisk utveckling för att göra något åt det.

Finanskrisen, resursbristen och klimatkrisen är inte isolerade problem. De är alla symptom på en kortsiktig, ohållbar och orättvis ekonomi som inte tar hänsyn till det ekologiska systemet. Det är dags att vi gör någonting åt det.

Vi behöver genomföra en Green New Deal och lösa dessa tre utmaningar som en helhet.

De Spanska gröna har ett motto som jag gillar. ”Si hay futuro, el sera verde” dvs om det finns en framtid så kommer den att vara grön. Det är något talande med detta motto. Jag tror nämligen att den globala utvecklingen har två möjliga vägar att gå.

Vi kan välja att bara se till oss själva. Vi kan fortsätta åka runt i våra bilar och kolla på vår nya platt-TV. Vi kan stänga gränserna för klimatflyktingar och bry oss om oss själva. Den vägen leder inte till framtiden. Den leder endast till naturkatastrofer, krig och terrorism.

Eller så tänker vi grönt och ser världen som en helhet. Istället för att sänka skatten för de som redan har det bra så skulle vi kunna investera i gröna jobb och ta oss an klimatkrisen och den ekonomiska krisen samtidigt. Genom att satsa på förnybara energikällor löser vi resursbristen samtidigt som vi gör världen lite säkrare genom att minska spelrummet för odemokratiska oljeexporterande regimer.

Genom att höja biståndet, och verka för mer rättvis handel kan vi öka välståndet i den fattiga delen av världen och därmed också bidra till mindre konflikter och minska risken för terrorism. Genom att öppna gränserna kan vi skapa verklig frihet för alla människor, istället för frihet endast för kapital. Det är vägen till framtiden.

Framtiden är inte förutbestämd. Den är vad vi gör den till. Det är upp till oss att bestämma vilken utveckling vi vill ha.

Vi har en Framtid, och den framtiden är grön.