How I met Maria Ferm
Idag fyller min vän Maria Ferm 24 år. Maria är språkrör för Grön Ungdom och som en del i massornas hyllningar till henne så tänker jag berätta om har vi träffades.
Första gången jag träffade Maria Ferm var på mitt första möte med Grön Ungdom Skåne sommaren 2006. Vi pratade egentligen inte mycket alls med varandra och mitt enda intryck var att i en skara av lagom bohemliknande personer så såg Maria som då hade platinablont hår mer ut att ha sprungit fel på vägen till mötet med MUF. (Ja jag kan vara en ganska fördomsfull person, det tur att jag ofta blir motbevisad.)
Det första mer minnesvärda mötet med Maria som politiker var kvällen innan valdagen 2006. Jag, Anders Wallner, Maria mfl hade fått för oss att vi skulle köra en sista kampanjspurt utanför Malmös krogar. Det var till en början inte så hemskt lyckat då de festa hellre ville festa än snacka politik. Vändningen var dock när lagom förfriskade personer försökte ragga upp Maria och därmed sa sig vara väldigt miljömedvetna och öppna för att rösta Grönt dagen därpå. En som redan förhandsröstat på folkpartiet sa t.o.m att han skulle rösta igen på valdagen. Sanningshalten i detta påstående är dock svår att verifiera men fenomenet som av statsvetare och valforskare kallas för Maria Ferm-raggningseffekten är numera en av de viktigaste komponenterna i Grön Ungdoms politiska strategi och har under åren som gått boostat både medlemsantal och valresultat för de Gröna.
Även om de första mötena kanske inte sa så mycket om Marias personlighet så har jag under åren lärt mig hur proffsig, kompetent och smart hon är. Att hon är en bra vän spelar ju också in.
Efter valet var jag lite halvaktiv i de gröna. Gick på lokala möten med Mp och Gu ibland, men åkte iväg som utbytesstudent och var mest engagerad i scouterna och i lite olika föreningar på högskolan. Maria var en av dem alltid var trevlig att umgås med och som dessutom pluggade på Imer på Malmö högskola precis som jag. Hon och Anders Wallner var de hyperaktiva Imer-studenter som jag mer eller mindre identifierade som miljöpartisterna. Jag gick med i miljöpartiet inte främst för att jag var väldigt engagerad i miljöfrågor även om jag tycker de är väldigt viktiga utan för att det var det parti som jag ansåg representerade mina värderingar bäst i allmänhet.
Jag har länge varit ganska skeptisk till partipolitik. Som många idag är jag mån om att vara självständig och att mina tankar och åsikter ska vara mina egna och ingen annans. Att Maria Ferm kunde göra ett så bra jobb i miljöpartiet och ändå avvika rätt mycket från normen för hur en miljöpartist förväntas vara gjorde att jag kände att miljöpartiet även var något för mig, som ofta varit ganska skeptisk till både hippelivstil och walldorfskolor även om jag är en miljömedveten, vegetarian som brinner för social rättvisa.
När jag hösten 2007 fick reda på att Maria kandiderade till språkrör för Grön Ungdom. Så tänkte jag mest att jag nog inte skulle träffa henne så mycket mer då jag skulle till Latinamerika i ett halvår och hon väl antagligen mest skulle hänga i Stockholm när jag kom hem. Istället har det blivit lite tvärtom. Precis innan jag åkte iväg dank nämligen en nominering till förbundsstyrelsen ner som jag efter lite överväganda tackade ja till. Jag gissar att Maria antagligen hade ett finger med där också.
Maria är nog en av de som gjort att jag är så pass engagerad i Grön Ungdom som jag är, och det är jag tacksam för. En sak är säker, de flesta duktiga politiker, bor eller har bott i Malmö.
Grattis Maria
Första gången jag träffade Maria Ferm var på mitt första möte med Grön Ungdom Skåne sommaren 2006. Vi pratade egentligen inte mycket alls med varandra och mitt enda intryck var att i en skara av lagom bohemliknande personer så såg Maria som då hade platinablont hår mer ut att ha sprungit fel på vägen till mötet med MUF. (Ja jag kan vara en ganska fördomsfull person, det tur att jag ofta blir motbevisad.)
Det första mer minnesvärda mötet med Maria som politiker var kvällen innan valdagen 2006. Jag, Anders Wallner, Maria mfl hade fått för oss att vi skulle köra en sista kampanjspurt utanför Malmös krogar. Det var till en början inte så hemskt lyckat då de festa hellre ville festa än snacka politik. Vändningen var dock när lagom förfriskade personer försökte ragga upp Maria och därmed sa sig vara väldigt miljömedvetna och öppna för att rösta Grönt dagen därpå. En som redan förhandsröstat på folkpartiet sa t.o.m att han skulle rösta igen på valdagen. Sanningshalten i detta påstående är dock svår att verifiera men fenomenet som av statsvetare och valforskare kallas för Maria Ferm-raggningseffekten är numera en av de viktigaste komponenterna i Grön Ungdoms politiska strategi och har under åren som gått boostat både medlemsantal och valresultat för de Gröna.
Även om de första mötena kanske inte sa så mycket om Marias personlighet så har jag under åren lärt mig hur proffsig, kompetent och smart hon är. Att hon är en bra vän spelar ju också in.
Efter valet var jag lite halvaktiv i de gröna. Gick på lokala möten med Mp och Gu ibland, men åkte iväg som utbytesstudent och var mest engagerad i scouterna och i lite olika föreningar på högskolan. Maria var en av dem alltid var trevlig att umgås med och som dessutom pluggade på Imer på Malmö högskola precis som jag. Hon och Anders Wallner var de hyperaktiva Imer-studenter som jag mer eller mindre identifierade som miljöpartisterna. Jag gick med i miljöpartiet inte främst för att jag var väldigt engagerad i miljöfrågor även om jag tycker de är väldigt viktiga utan för att det var det parti som jag ansåg representerade mina värderingar bäst i allmänhet.
Jag har länge varit ganska skeptisk till partipolitik. Som många idag är jag mån om att vara självständig och att mina tankar och åsikter ska vara mina egna och ingen annans. Att Maria Ferm kunde göra ett så bra jobb i miljöpartiet och ändå avvika rätt mycket från normen för hur en miljöpartist förväntas vara gjorde att jag kände att miljöpartiet även var något för mig, som ofta varit ganska skeptisk till både hippelivstil och walldorfskolor även om jag är en miljömedveten, vegetarian som brinner för social rättvisa.
När jag hösten 2007 fick reda på att Maria kandiderade till språkrör för Grön Ungdom. Så tänkte jag mest att jag nog inte skulle träffa henne så mycket mer då jag skulle till Latinamerika i ett halvår och hon väl antagligen mest skulle hänga i Stockholm när jag kom hem. Istället har det blivit lite tvärtom. Precis innan jag åkte iväg dank nämligen en nominering till förbundsstyrelsen ner som jag efter lite överväganda tackade ja till. Jag gissar att Maria antagligen hade ett finger med där också.
Maria är nog en av de som gjort att jag är så pass engagerad i Grön Ungdom som jag är, och det är jag tacksam för. En sak är säker, de flesta duktiga politiker, bor eller har bott i Malmö.
Grattis Maria
Kommentarer