Om Trumpismen, Sverigedemokraterna, den svenska arbetarrörelsen och teorin om motsamhällen

I Sverige följer vi ofta en angloamerikansk tradition av statsvetenskaplig analys. Fokus blir då lätt på kvantitativa data och mätbara analyser.  Det är lätt hänt att vår analys grundar sig i hur institutioner som riksdagen fungerar, och hur du bygger en majoritet där men samtidigt inte kan förstå hur Donald Trump kunde vinna ett val.  Det blir då också svårare att förstå hur nya politiska rörelser som Sverigedemokraterna växer fram.   Det finns dock också undantag här och vi börjar få allt mer av en blandning av kvantitativa och kvalitativa metoder när vi analyserar samhället. 

På kontinenten finns ofta en mer sociologisk tradition inom statsvetenskaplig analys och vi svenskar kommer oftare i kontakt med den genom vårt EU-medlemskap. Jag började lära mig lite mer av det kontinentala sättet att analysera politik när jag studerade ett halvår vid IEP i Grenoble våren 2007.   Ibland tycker jag t.ex att europeiska gröna använder sig av sådana sätt att resonera när de pratar om saker som "social europe", men det är en helt annan historia.  

Att vi svenskar vill säga oss vara objektiva och förmedla data gör ju också att vi ibland inte lika lätt ser vilken sociokulturell ram vi verkar inom.  Vi förmedlar ju bara fakta och konsekvensanalyser. Det vi säger är sant och vissa förslag leder till vissa konsekvenser osv, men samtidigt är många missnöjda för att det inte blev som de trodde när de röstade. Detta missnöje gör att det finns en allt större minoritet som tycker att politikerna ljuger och media ljuger och mörkar. 

För att förstå vad som händer i Sverige idag måste vi kunna tänka bortom den sociokulturella ram vi verkar inom. Varför ska en massa folk "tala ut" om alla problem i Sverige just nu t.ex? Har de haft dessa idéer hela tiden, eller byggs det upp ett tryck där vissa problem vi haft förstoras upp i folks hjärnor just nu för att sedan glömmas bort om några år när andra problem tar över. I en annan kontext kanske vi hade fokuserat på allt det positiva.   Är det helt enkelt som när Michael Moore kom fram till att Amerikaner beväpnade sig och ibland freakade ur med vapen och sköt folk för att media gjorde dem livrädda för mörkhyade män hela tiden. Det var såklart ingen vetenskaplig analys, men den fokuserade på hur de upplevde sin verklighet.  

Vi blir också chockade när det sprids lögner om vårt land. Lögner som sedan plockas upp av USAs president och blir till sanning i miljoner amerikaners verklighet, kanske för att dessa lögner bekräftar deras självbild. Slutligen bekräftas också dessa lögner av Sverigedemokraterna i Wall Street Journal.   

Jag menar att både Sverigedemokraterna och Donald Trumps valvinst bäst förstås genom att använda teorin om motsamhällen. Teorin kommer från Frankrike där det kallas för "contre-société. En ganska bra beskrivning av vad som menas går att hitta här. Vad som är viktigt med ett motsamhälle är det finns i syfte att påverka majoritetssamhället. När det gäller vissa extrema religiösa rörelser så handlar det ofta snarare om ett parallellsamhälle men även parallellsamhällen stämmer väl in på det jag skriver nedan. 

I Frankrike är motsamhällena en institution. Om du har en politisk rörelse så förväntas du ha ett motsamhälle. Samtidigt finns ironiskt nog det bästa och största exemplet på ett motsamhälle i Sverige, där vi inte på samma sätt analyserar politik med begreppet motsamhälle som analytiskt verktyg. 

Jag talar förstås om arbetarrörelsen. Den svenska fackföreningsrörelsen är mycket större än den franska, som ofta arbetar mer strategiskt (t.ex genom att ta ut alla lokförare i strejk för att minimera kostnaderna och maximera skadan). I Sverige är facket en massrörelse som också tar mer ansvar för samhället som helhet. Det finns för och nackdelar med det. Det blir mindre agg mot facket om tredje part inte skadas, men samtidigt var det just detta sätt att tänka som gjorde att kommunals strejk 2003 blev ett misslyckande. Men åter till arbetarrörelsens motsamhälle.   När arbetarrörelsen byggdes hade de staten emot sig och verkade i ett borgerligt samhälle. Sverige hade inte allmän rösträtt och de som verkade i arbetarrörelsen blev missgynnade av de statliga myndigheterna. Dessutom kom de på att tidningarna ljög om dem. Svaret blev, ett motsamhälle. I det socialdemokratiska motsamhället kunde du jobba åt facket, bo i en HSB-lägenhet , läsa en socialdemokratisk tidning, utbilda dig på ABF och gå ut och dansa i folkets park. Sen finns det även socialdemokratiska försäkringsbolag, konsumentkooperationen osv...Detta har länge varit en socialdemokratisk stolthet.   

Teorin om motsamhällen förklarar också vad som menas med fackligpolitisk samverkan på ett sätt som vi annars har svårt att förstå. Varför ska ett fackförbund ha en gren in i det största partiet? Ska inte partierna vara självständiga väsen som är kanaler för medborgarnas vilja, snarare än en allians mellan ett parti och arbetarfacken. Om Arbetarrörelsen bygger en rörelse med hjälp av ett motsamhälle så är det sedan detta motsamhälle som tar över makten.   På så sätt är partiet motsamhällets politiska gren och den politiska grenen förväntas representera och samverka med motsamhället. Om rörelsen har makten tillräckligt länge så kommer resten av samhället att likna motsamhället mer och mer, tills rörelsens värderingar tagit över hela samhället och etablerat en ny hegemoni. I en demokrati blir det en kamp där de olika motsamhällena etablerar en slags mångfald. Denna mångfald har länge funnits i Sverige.

Motsamhället ser också till att de politiska representanterna inte sviker det mandat som rörelsen gav dem.  Samtidigt ger motsamhället en bild av hur det kommer att bli om rörelsen får makten. Genom att vara i motsamhället så  får du en försmak på vad du egentligen röstar på.  Detta är en av anledningarna till att det är extra allvarligt om facket använder bemanningsföretag för att gå runt vissa regler.  De mindre partierna har ju inte lika mycket att komma med när det gäller motsamhällen, men för KD finns ju frikyrkorna och miljörörelsen har ju en viss bredd. Det går dock inte att jämföra med socialdemokratin. Moderaterna är ju det gamla högerpartiet och de har fortfarande mest resurser från det gamla etablissemanget på sin sida.  Alltså inte om en räknar partikassan, men som helhet. De normer som finns i borgerlig media och den icke värderingsdrivna delen av  näringslivet  kan förväntas gälla där.

Varför ska vi då förstå det här just nu?

Jo vi måste förstå det för att förstå hur Sverigedemokraterna och Donald Trumps rörelse fungerar. Sverigedemokraterna bygger ett motsamhälle med bas i vitmakt-rörelsen och sajter för fejkade nyheter. Därifrån kan de nå till folk som är missnöjda med media, den politiska eliten, och samhället i övrigt.  Däremot har de olika principer. Arbetarrörelsen kom på att media ljög och skapade sina egna tidningar. Sverigedemokraterna och Donald Trump kom på att de var svårt att ljuga för media, och ville därför ha en egen infrastruktur. Sen har de såklart också en hel del hardcore-fans som själva är övertygade om att de talar sanning och att media ljuger. 

Motsamhället är också en plats där du kan vila och stärka ditt självförtroende bland likasinnade. Vi människor är också gruppvarelser. Folkparkerna var en viktig del av arbetarrörelsen.  När Trump är i rummet kan han vinna över folk trots att han ljuger eftersom gruppmekanismerna gör att "det känns rätt". När det väl "känns rätt" är det lättare att få folk att tro att du också "har rätt".  Det var för att skydda sig mot sådana som honom som ett motsamhälle behövdes förr. Annars kunde borgerligheten söndra och härska. Vi vet alla hur folk kan vika sig för propaganda och grupptryck. I ett motsamhälle har du en egen värld där du är bland dina egna. Ni har egna experter som kan få dig att glömma dina tvivel osv... 

Vad Donald Trump nu försöker göra är att få sin Trumpbubbla där alla tror på det han säger att växa. Han kampanjar ständigt och har nu skapat en organisation som ska få honom omvald om 4 år. Genom att hela tiden härska med journalister och använda presidentämbetet för att kunna ljuga, så bygger han en större och större Trumpbubbla. Istället för att motverka ett samhälle som ljuger, vilket den svenska arbetarrörelsen behövde göra, så vill han skapa ett samhälle där han avgör vad som är sant och falskt. Han bygger på så sätt ett slags postmodernt putinistiskt motsamhälle mitt i USA. Folk ska få sina fakta från honom eller från en av de fejknyhetssajter som stöttar honom. Detta vill han uppnå genom att förklara krig mot de traditonella medierna, och han vill använda presidentämbetets tyngd för att underminera mediernas trovärdighet. Nu senast genom att utestänga journalister från CNN, BBC och The Guardian (alltså de mest seriösa journalisterna) från vissa av sina presspriefings. Troligtvis är orsaken att dessa journalister är svårare att lura och imponera på. (En mer rumsren taktik brukar vara att skicka ut ministern på landet för att få lokalmedia att skriva om något på ett okritiskt sätt).   Istället för att bygga motsamhället för att skydda de svaga, så vill han bygga ett motsamhälle där den starkes rätt gäller.   Detta är såklart skrämmande, och det är också så att hans bas går att använda för både skrämma och kampanja sig till en majoritet i nästa val. En majoritet som han saknar idag. Vad är det då för samhälle vi får? Jo ett helt fruktansvärt samhälle såklart.  Som tur är har han större delen av media emot sig. 

I dagens samhälle vill vi ha medier som är objektiva, men de måste också kunna ha en förståelse för olika grupper vardag. Samtidigt ser vi ett nytt landskap växa fram där både sanningssägare och lögnare kan bli egna medieproducenter. Ett sätt att bemöta det är att ge upp och inte skilja på sanning och lögn. Det är det som Trump och Putin vill. De har maktapparaten på sin sida och sanningen är ett hot mot dem. Sanning och lögn samverkar idag. Chelsea Manning läckte krigsbrott via wikileaks, men wikilekas var också ett verktyg som hjälpte Donald Trump bli vald till president, samtidigt som sajten verkar vara extra förstående när det gäller att inte läcka rysk information. I Trumps och Putins värld är alla lika goda kålsupare och wikileaks balanserar då bara upp maktbalansen till USA:s nackdel.   Det blir en ständig gråskala.  Om vi kopplar detta till Sverige så får vi även ta in att Sverige är ett litet land där grupper kan använda sig av utländsk media. T.ex på det sätt som Sverigedemokraterna nu gjort.

Motsamhällena blir helt enkelt något annorlunda i en värld där information färdas jorden runt på mindre än en sekund.   Detta gör att vi måste ta in hur stor vilja vi har att få veta sanningen. Sverigedemokraternas väljare vill kanske tro på lögnerna.  Då blir de irriterade när vi vill motbevisa dem och deras motsamhälle blir en trygg hamn där de kan vila ut och få sin värld bekräftad. Kanske stämmer 50% av alla fakta i den, och luckorna går att fylla i med fantasin.  Om en sak blir motbevisad så tar de fram en annan.  Vilka metoder ska vi då använda för att bemöta det? I USA stod det folk med vapen utanför vissa vallokaler. De bekräftade varandra och vissa som röstade kunde se att många vapenvänner fanns i USA, om de nu skulle tveka på "vad folket ville".

På något sätt måste vi penetrera högerextremisternas motsamhällen och bygga vår egen infrastruktur ännu starkare. Nu används ren skrämselpropaganda av högerextremisternas och det är lätt att bli uppgiven, rädd och till slut börja leva i deras värld istället. En värld där vi känner oss hotade på gatan och tror att en invandrare kan skjuta oss nästa sekund. Detta trots att vi vet att det rent statistiskt inte är sant, men ju mer propaganda vi har, desto mer känns det som om det är sant. Högerextremisternas bubbla börjar penetrera vår egen, och då blir vi mer och mer mottagliga för deras budskap.  Alla goda krafter måste få veta att de har stöd och att en majoritet kan hjälpa dem om de blir hotade. Att Sverige är ett tryggt land med många problem, men att problemen går att lösa.  Framförallt måste de veta att majoriteten är på deras sida. För precis som i USA är det lätt hänt att de som har rätt har majoriteten på sin sida, men att för många stannar hemma. Riktade insatser via sociala medier kan få oss att tro att en minoritet är en majoritet. Därför är det extremt viktigt att veta att majoriteten inte tror på den politik som Trump, Putin och Åkesson vill föra.