Att säga NU! En jämförelse mellan MP:s och KD:s valkampanjer

Om en kollar på kampanjer från biståndsorganisationer så har de bilder på behövande som möter din blick.  Se t.ex den här bilden från SOS barnbyar. 

Miljöpartiet sprider just nu en bild som ska kommunicera hur många som fått stanna med den nya gymnasielagen. Bilden visar dock två unga män med invandrarbakgrund som vänder ryggen åt betraktaren. Att ha med siffror ökar trovärdigheten i en kommunikationsinsats. Jag tror också att det är bra att en av männen har en rosa t-shirt.  Däremot kan den här bilden då kommunicera att vi får 3604 flyktingar som är opålitliga och knappt bidrar till samhället. Detta eftersom de vänder ryggen åt betraktaren. Den mörka färgtonen i bilden kan också bidra till detta.

Jag tycker redan att det är bra att flyktingarna får stanna och känner ingen misstro mot dem pga bilden (iaf inte såhär nu direkt). Bilden kan därför charma de redan frälsta. Detta gör den också farlig för det ökar risken att partiledningen och kommunikationsavdelningen tycker den är bra på känsla och därför glömmer bort sin professionella know how. Det finns alltså en stor risk att MP har en kampanj som ökar misstroendet mot flyktingar utanför den redan frälsta målgruppen. Något som kan bli en katastrof för hela landet (jämför Hassans gamla skämt om 100 000 tyska bögar pga EU)  

2006 hade MP halvt ironiska valaffischer och om det finns 5% som fattar och gillar ironi som gör att de känner sig smarta så kan du vinna dem, men inte fler. 2010 hade det lite enklare conceptet "Modernisera Sverige" som syfte att kombinera det bästa av två världar här, dvs lätt att fatta men en känner sig ändå smart när en gör det.   Nackdelen var att affischerna helt saknade ansikten, vilket är något som ökar en kampanjs effektivitet.    

Det hade varit bättre om MP haft en bild på flyktingar som är glada. De kan sitta vid en lägereld i skogen och bjuda in betraktaren att vara med eller kanske spela basket, gärna tillsammans med infödda svenskar.  Trots att de flesta flyktingar som kommer är män så får de gärna ha med minst en kvinna på bild. Som bilden är nu är den kontraproduktiv och bidrar till ökat stöd för t.ex SD. 

När vi nu kommer till valkampanjerna så vill jag börja med att skriva att MP gjorde rätt som fokuserade på klimatet som nödstrategi för att vara kvar i riskdagen. Helt rätt nödstrategi. Men hur kunde det gå så dåligt när hela landet brann pga klimatförändringarna?  

När videon till MP:s valkampanj kom tyckte jag att den var bra och tänkte att det skulle komma mer som var bättre. Här har vi människor också en tendens till att lita på experter, även om de har fel. Vi har också en tendens till att lyda auktoriteter, även om de säger att måste tortera en annan människa och inte har bra argument för det.  Kampanjen var proffsigt gjord och där fanns precis så mycket bra i videon att en tänkte att det som kommer sen kommer att vara bra. Så blev inte fallet när valaffischerna kom. 

Visst en isbjörn kanske har samma effekt som en hund och landets alla föräldrar kan sympatisera med barnen på cyklar, men det är också allt. Lövins bild är känd och ganska bra tekniskt sett, en bra detalj är att där är många kvinnor med på den och den kan tilltala kvinnor som vill göra karriär. Hon har dock fel min på den och ser lite snopen ut istället för att utstråla varm pondus.

  

Det finns en vinkel som många har till tinder där du ser både modellsnygg och förtroendeingivande ut. De flesta har dock inte den för den är så svår att få till. Så även till dejting har de flesta en bild där de tittar rakt in i kameran (för att inge förtroende).  I politik är detta något som alltid fungerar och även i dejting är det säkra kortet att föredra om en inte vet vad en gör.    En person som lyckats med "tindertricket" är Jonas Sjöstedt. 

Titta vilken förtroendeingivande snygging. Hen vill en dejta. Sjöstedt ser ut att titta på fotografen från en sned vinkel.    Tycker inte bilden är helt gjuten i övrigt dock, visst det ska se naturligt ut men många andra tittar bort utan att titta så de har kontakt med varandra eller har de det? vinklarna är lite fel om du frågar mig och det är svårt att se om de möter varandras blickar.  Det kan vara att alla kisar. Om det trots allt är helt rätt är det ett slags konstspel där det ska verka dåligt. Att många ansikten är med är dock bra så det positiva väger över ändå.    

SD gjorde den mest skamlösa manövern där de tagit bort budskapet från affischerna och bara ser sympatiska och förtroendeingivande ut på bild (dessutom hade de bilder på söta katter i sociala medier)    Nu ska vi kolla lite på Fridolins valaffisch.

Han är snygg, men går han att lita på? En blir mer av ett objekt när en tittar bort än när en tittar rakt in i kameran, inte gjutet för politisk kommunikation.

Fridolin kan här möjligtvis ha lyckats om han har komplex över att behöva vara modellsnygg. Den vita skjortan gör också att han verkar oskyldig men går han att lita på när han tittar bort.   Fridolin hade problem med sina förtroendesiffror och bilden gjorde inte situationen bättre.  Det är dock inte första gången som en politiker låter sig luras av fåfänga.  Själv ser jag lite för pampig ut på min tinderbild som mamma tagit med mobilkamera,  men jag satte blicken ok. Jag kan dock behöva titta lite mer bort om jag ska vara just sexig (för ökad mystik). Dock inte lika mycket som Fridolin.  Det är något med att jag ofta naturligt posar som "den store ledaren" på bild. Jag får ta på den veganska läderjackan nästa gång. 

Det är 100% mörkermännens fel att jag är singel men jag både kan och kommer att leda oss ur det här. Det kan du lita på! Skämt och sido, hade varit (ännu) mer förtroendeingivande om jag tittat rakt in i kameran, mindre objekt och mer en person en kan ha en relation till.   

Den typen av bilder har dock ingen riktigt funktion i politisk kommunikation. Visst det finns en halo-effekt om du ser snygg ut men det viktiga är att du inger förtroende. Du ska vara förhållandemannen eller förhållandekvinnan. Ha gärna med ett barn. Kristersson var skamlös och hade med hela familjen i en valvideo samt sin fru på valaffischer (alltså fatta hur mycket den mannen vill bli statsminister). Däremot tror jag inte Kristersson framstår som statsmannalik i videon, som hade funkat bättre om den handlat om en vanlig familj som röstar M. Däremot var M:s andra valvideo bra pga alla olika sorters människor i den.  Löfven vinner "statsmannafighten" men sin korv-video, men även den hade kunnat ha mer fokus på samhällsbärarna i den.     

Nu ska vi titta på kampanjnamnet  "NU!".  Konceptet lanserades med videon under våren 2018.  I slutet av sommaren lanserade moderaterna kampanjen "NU tar vi tag i Sverige". Ms kampanj är inte ultimat men bättre än MP:s.  I enlighet med vad jag tidigare skrivit på den här bloggen om det jag valt att kalla "pepsi max effekten", dvs en beteendeekonomisk effekt där vi har en tendens att välja det bästa alternativet i den kategori som har flest alternativ,  så kan M här ha försökt sig på ett tjuvknep som inte verkar ha fungerat. Dvs väljarna ska välja den bästa kampanjen som innehåller ordet NU.   Istället är det C och V som vinner genom att ha liknande profilfrågor och bättre kampanjer. Väljarna valde här den bästa miljökampanjen. V fick högt betyg i miljöfrågor trots att de ej prioriterat miljön.  Jag tror här att MP hade tjänat på att antingen ta bort ordet NU! och istället ha en slogan som inte går att misstolka eller kopiera på det sättet.  "Klimatet kan inte vänta!" i stor text, hade räckt, men även här är det så att slogan innehåller en negation, vilket ofta tolkas tvärtom rent undermedvetet.  Eftersom målgruppen i valet främst är personer som är engagerade för miljön kommer de nog resonera sig fram till att klimatet måste åtgärdas nu ändå.  Ett tredje alternativ är att ha kvar ordet nu i en enkel slogan som lyder "Klimatet måste åtgärdas NU". M:s kopiering kan också slå åt två håll pga originaleffekten så det hade varit en bra slogan för MP att att ha.     

Nu ska vi ta en titt på KD:s kampanj. De brukar få sitt mirakel och vara kvar i riksdagen men i år gick de från under 4% (i flera mätningar men inte alla) till 6.4% på några veckor. Detta utan någon skandal eller ny profilfråga och trots en skandal där en riksdagsledamot utnyttjat ersättningar vid resor. Kampanjen är den enda förklaringen.  Den är populistisk, snygg och effektiv. Kanske lite tråkig, men på ett snyggt sätt. De har affischer på folk som drabbats av ett samhälle som inte fungerar och visar stora bilder på dessa. Bilderna fyller två syften. dels kan de som identifierar sig med de här personerna fås att rösta på KD och dels så kan folk som sympatiserar med de här personerna också fås att rösta på KD.   

Konceptet är mycket lätt att förstå. Genialiskt, stilrent oh enkelt. Inga krusiduller här inte.  KD har tillämpat paretos lag i sin kampanj medan MP gjorde de 80% som knappt räknas, något som helt går emot partiets ideologi om effektivisering för att kunna jobba mindre.  Exempel på affisch kommer nedan. 

Nu till kläderna. Medan Fridolin klädde sig i mörk t-short och kavaj och byxor hade Ebba Busch Thor knallröd dräkt. Jag brukar inte kommentera kvinnors kläder men det här rör sig om kampanjen.  Jag tror att tanken är att Fridolin ska vara en ungdomlig mäktig minister, men det finns en risk att han vill se ut som en mörk konstnär och verkar vara en mörkerman som är sur över att andra mörkermän manövrerat ut honom. Kanske är det "modellsnygg" komplexet som spökat igen. 

Vad kommunicerar då färgen röd? Jo den kommunicerar "NU!NU!NU!" och används vid alarm och akuta situationer. Ett grönt språkrör bör bära färgen grön som kommunicerar läkande. Grönt är alltså inte fel, men om Fridolin vill säga nu hade han kunnat ha skogsgrön kavaj och röd t-shirt eller tvärtom.  Annars är det kvinnornas privilegium att ta ut svängarna medan männen får kommunicera med slipsen, men om Fridolin nu ändå  vill verka ungdomlig kan han väl ja lite andra färger.  Jag tror att Busch Thor ville läxa Fridolin lite och visa hur en säger NU!. 

Slutsatsen blir att KD vann tävlingen i att säga NU! medan både M och MP underpresterade. 

Vad finns det då för kampanjer som KD kan ha varit inspirerade av. Jag tänker främst på LO:s kampanj "stolt men inte nöjd" från 2002. S vann också valet 2002. Kampanjen hade en massa bilder på arbetare som var stolta men inte nöjda. Dvs bilder på folk i S och LO:s målgrupp.

Jag mailade MP:s partiledning om bristerna i kampanjen redan i somras, dvs innan kampanjsporten. Jag har också mailat dem om bilden på flyktingarna. Detta är något jag GÖR för mitt land.  När jag gav tips om att det behövdes mer lösningar på klimatfrågan i kampanjen, kom en bild på solpaneler från ett helikopterperspektiv,  utan människor på och med Fridolins röst i bakgrunden. Att ha med en röst ökar trovärdigheten i kommunikationen men det är också  Fridolin som tittar bort på valaffischen och hade lägst eller näst lägst förtroende bland partiledarna. Här hade det varit bättre med en bild och en röst från någon som i målgruppen som skulle kunna rösta på MP.   En får spela på sina styrkor. Om en ska visa upp språkrör som ej är populär ska det vara med metoder som ökar populariteten och annars får en fokusera på väljarna.  Väldigt många är nämligen oroade över klimatet.