Recension: Den Blomstertid nu kommer: en film för alla preppers och en reflektion kring jul 2017 och sommaren 2018

Jag svär vid gud och alla kosmiska krafter att jag missade den här filmen när den kom och hade premiär 20 juni 2018. En spännande agendasättande film om att vi måste vara redo för invasioner och kupper. Fredsaktivister, feminister, kommunister, miljömuppar och framförallt den narcisstiska kulturmarxistiska kultureliten göre sig icke besvär. Denna insikt måste såklart nås lagom till valdagen. Detta är en film för alla preppers och soldater runt om i landet och den kan visas i pauserna på våra regementen 

Annars har filmen nyanser och är väldigt mycket svensk diskbänksrealism på många sätt. I den amerikanska independence day får alla komma in på Area51 på slutet, men här får vissa stanna utanför transformatorstationen när regnet som släpper loss ett protein som får oss att glömma saker (ett vapen tidigare testat av Israel) faller över landet. Filmens hjälte/patriot verkar t.o.m beredd att skjuta en civil för att de andra inte ska släppas in.  Det förklaras noga att detta protein kan släppas loss vid trauman även utan detta vapen. Lite som i Timbuktus låt "glömt den i ögat" från 2008. 

Det börjar med att Sverige stängt av Nordstream utan att ha Carl Bildt i råttkavaj beväpnad med gmail som utrikesminister (Om vi bara vetat så vi kunnat undvika denna katastrof) men "Den blomstertid nu kommer".  Olika ideologier leder till olika lösningar. Efter att alliansen avgått var nästa steg som är godkänt av Svenska Freds där jag tidigare suttit styrelsen för Stockholmsavdelningen som ordinarie och suppleant i sammanlagt 3 år att Dalai Lama skulle försvara Sverige med magiska krafter. (Obs.  det här med Bildt och Dalai Lama är tillagt av mig, det är en seriös film.)    Det är troligtvis S som styr försvarspolitiken i filmen och det råder kanske ganska god beredskap, men inte mot olika former av supervapen. 

Poängen är att en kan byta ut en regering eller ta över ett land med en ganska liten styrka om en har hjälp av den här typen av vapen från t.ex en stormakt. Själv utsattes jag för en man i militärkläder på en buss i Lomma i mellandagarna 2017. Bussen backade och var helt plötsligt tom eller nästan tom. Jag sa "är du militär" till mannen som satt bredvid föraren och gick av och mannen sprang efter. Han pratade skånska och sa att det var jaktkläder. Han vände på sitt blanka ID och visade sin pappas jaktid. Sen ställde han sig och inspekterade/dirigerade den andra bussen där alla andra satt. Den hade backat runt ett hörn. Jag kröp under bommarna till tågspåret. Kollade på min telefon och sa "ring fransmännen". Sen gick jag hem till mina föräldrar som bor i Lomma. Även jag påverkas uppenbarligen av den här typen av händelser. Vad jag menade var, förutom att diplomati kan lösa saker att Sverige också har en försvarsgaranti från EU, men klart en kan försöka trolla lite även om en faktiskt INTE är Carl Bildt.   Jag mailade försvarsdepartementet om vad som hänt men uppmärksammade dem på att USA firar national slavery and human trafficking prevention month hela januari.  Tror också att det var veckan efter jag gick och såg filmen "the last jedi" en gång till för att dubbelkolla om det fanns högerextremistisk sydstatspropanda  i den ("rebell scum" osv..). Därefter chillade jag.   Men det blev visst ett militärt samarbete med USA och Finland till slut.

Jag kan förklara hur jag tänkte. Det hade kommit en tysk bok och det skrevs om den i ryska medier.  Den handlade om att CIA och stay behind styrka skulle ha skjutit Palme. Detta kan få en att tänka. Finns det ett ryskt narrativ för Sverige och går det narrativet att desarmera. Det är dock en faktor. Den andra faktorn är att det inte ska kunna bli som i "Den blomstertid nu kommer" på speed dvs inget "fullbordat faktum" innan det är internationell kris. Sverige är har ett försvarssamarbete med EU, satt i säkerhetsrådet och hade kunnat lyfta frågan där. 

Tillbaks till filmen.   Den vävs in i ett familjedrama och huvudpersonen är ett 25 årig musiker som nog kan bli riktigt stor. Däremot är han känslokall och präglas av att hans föräldrar separerade eller skilde sig.  Han har en konversation med en person som vill åka till Berlin och festa (en riktig klubbsnubbe)  men säger "jag behöver ett nytt piano, jag behöver inte dig" och går.    Hans mor dör  i terrorattentatet som kommer i början av filmen, men han verkar inte bry sig så mycket utan tänker mer på att han faktiskt ska till Berlin och festa så begravningen får ske på midsommar.   Kanske är det en normal reaktion på trauman och terrordåd.  Filmen har en hel del diskbänksrealistiska märkliga reaktioner som ändå kan vara hyperrealistiska. När det blir konflikt mellan landsbygdsministern och ett militärbefäl (är det ÖB?) i en bunker blir militärbefälet skjuten av en soldat som det sedan visar sig känner eller är släkt med ministern privat (men gör det tydligt för henne att han ogillar henne). Militärbefälet skjuter sedan en obeväpnad kvinnlig soldat istället för att skjuta tillbaks (var det en olycka?, svårt att veta, han blev skjuten först (men på ett proffsigt sätt som inte dödar) så det blev en annan vinkel men kvinnan stod en bit bort.   Militärbefälet vill iaf sitta med  landsbygdsministern i en bunker medan andra försvarar eller tar över landet (vilket vet vi inte). Ministern vill varna folket och andra länder för bland annat regnet.  Något som också avslöjar bunkerns position.  Statsministern och försvarsministern är död i en sprängning av riksdagshuset så vem gjorde rätt?

Ett scenario är såklart att statsministern och försvarsministern inte var i riksdagshuset (varför säga det på en presskonferens när landet befinner sig i krig). Då är de kanske på väg till bunkern (eller till en annan bunker) men det handlar fortfarande om att offra civila för ministrar och att be om hjälp eller inte. Minnet kanske kommer tillbaks, men vad händer medan de är förvirrade.  En svårbedömd situation. 

Psykologiskt kan det vara vite som när tonåringarna i Hunger Games delar upp sig i lag och får det till att handla om kriget mellan lojalister till huvudstaden och de som inte vill vara med, varje år. Trots att bara en person kan vinna. Vilka sida som vinner avgör balansen mellan de olika superstjärnorna som sedan kan konspirera i huvudstaden (men bara om de gör det snyggt, Haymitch vann på fel sätt). Sen är det väl att de vill vara en del av en grupp också, men det är mest karriäristerna som kör så. De andra sprider ofta ut sig, men samverkar. 

Tillbaks till den vuxna "narcissistsonen?". Han träffar sin ungdomskärlek, blir arg för att hon har man och barn och de får sedan fly undan regnet som skapar glömskan. De fl
yr till transformatorstationen som vaktas av huvudkaraktärens far. Vissa kommer in och andra inte.   Pappan (som väl går att säga är filmens hjälte, men inte släpper in alla internflyktingar och saknar emotionell mognad viss social kompetens så han framstår lite som en tragisk karaktär ) har nyligen försvarat transformatorstationen mot elitsoldater med gasmask (men utan mörkerseende). Han tog ut dem med hagelgevär och en hembyggd bomb.  Detta är det mer orealistiska i filmen. T.o,m regnet som får oss att glömma är mer realistiskt.  Den av dem han identifierat pratade tyska (så är det verkligen Ryssland?).  

Nu ska familjekonflikterna redas ut. Mamman och sonen lämnade pappan som hade aggressioner  eftersom hon köpt en  för dyr present (en gitarr) till den musikaliska sonen utan att fråga honom. Sonen blir arg när han får reda på att hans ungdomskärleks man (som är en soldat) inte är död som hon trodde utan är på väg dit för att rädda alla. Han kom väl på att allt är hans fars fel så han slår ner honom och är dessutom beredd att stanna i bunkern och dö fast att hans far vill rädda hans liv.  

När alla sedan får fly igen blir de jagade av soldater och helikoptrar. Men hjältepappan dyker upp i ett slags hobbyflygplan och jagar bort helikoptern. Han kraschar planet och sitter i det brinnande vraket och säger "den här ska min son få". Mamman tyckte sonen kunde få spela gitarr men pappan tyckte han skulle få flyga istället. Då skulle hon komma tillbaks. Kommunikation är viktigare än presenter.  Sonen ser pappan sitta i ett brinnande hus, men engagerar sig inte för att han inte ska brinna inne. Istället går han bara därifrån. Vilket narcisstiskt svin. Det fattas bara att filmen har låten "Mörkrets Hastighet" med Tomas Andersson Wij som soundtrack).   Må han han bli kallad äckel från alla landets scener (förutom kanske av Timbuktu som alltid stöttar en homeboy och Veronica Maggio som vill ha en bobbe, men narcisstmannen kollar inte ens om hon är singel. Konsekvensen blir låten Kurt Cobain). Tur att andra försvarar landet mot både förrädare och invasionsstyrkor. 

Han går till kyrkan där de andra gömmer sig och ber om ursäkt till sin ungdomskärlek för  att han inte sa att hennes man fortfarande levde. Alla glömde allt och han tänkte att om hon inte visste att hennes man levde var det honom och deras relation hon skulle komma ihåg. 

Lite vackert trots allt, kanske är han inte narcissist trots allt, kanske var det regnet, stressen osv...det är trots allt den andra mannen som är ett proffs.  På slutet får vi se nyhetsinslag om hur internationella styrkor kommit till Sverige för att skydda sina ekonomiska intressen och ett klipp där Putin säger att "den ryska ekonomin blir mer och mer stabil".  

Här kan det ha varit både Putin och/eller NATO som tyckte det var dags att ta över Sverige. Ett scenario som påminner om militärens scenarier under kalla kriget. Dvs båda sidor kan vilja kontrollera Sverige i strategiskt syfte. Det kan också ha varit folk i Sverige som fick hjälp av en stormakt med supervapen.  Kanske lyckades de, kanske inte. 

Allt är inte realistiskt men mycket är nog det. Precis som i Hunger Games kan psykologin vara realistisk samtidigt som det finns orealistiska inslag.  Jag tror vad de vill säga är att en ska värna de här männen som försvarar landet eller så, även om de inte är så emotionellt mogna och socialt kompetenta. 

Själv gick jag till nationalmuseum med båda mina föräldrar sommaren 2018. Jag såg en massa folk som likande Palme och jag hade funderingar om filmen V för vendetta "god is in the rain" osv...Den kom 2005 men hade Sverigepremiär i slutet av mars 2006.    En person som idag är statsekreterare ville gå dit med mig våren 2012 (eller var det historiska museet) men jag ställde in jag var så utmattad just då.  Detta trots radio gaga.   Men radion dör inte ung. 

2018 var en varm sommar. Landet brann och två hus i Sollentuna brann ner på samma dag. Det gick inte att undvika att prata om klimatfrågan, även om Wallström och Fridolin fick göra det med ryggen mot kameran i det extrainsatta agendainslaget.   Jag bodde kvar där ett tag.  Minns inte allt, men lite bio blev det kanske, men inte just den här filmen. 

Valet var jämnt som fan. Hade inte engagerat mig i partiets valrörelse, men gjorde en del andra saker och där gjorde jag det mesta själv (faktiskt). Kanske fick jag någon hint av någon, men mest om saker som hände, men jag ser inte allt alla andra gör heller.  Var i Malmö i slutet av Augusti. Blev mordhotad av en obeväpnad ung kvinna med vit hy på en buss på vägen till Malmedalsveckan. Kanske för att jag åkte fel, fick åka tillbaks och vända och därför kanske inte verkade våga hänga i Rosengård. Så var inte fallet. Träffade sedan en bekant men fick ett till mer subtilt mordhot mot mig på vägen dit.  Vi pratade om Pearl Harbor och 9/11 och det här med piloterna som inte ville lära sig starta och landa. Han som hade flygskolan verkar säga att det kan ha varit så men att skolan ofta hade rika personer från mellanöstern som ville "leka lite".  Mannen som hade flygskolan blev ruinerad pga detta. FBI hade fakta, men tog det inte på tillräckligt stort allvar.  De hade fått rapporter om folk från mellanöstern som övade på olika flygskolor och som också ville veta saker om flygplatsernas säkerhet.  Minst en av kaparna var upplärd på en sådan flygskola i USA.   Sedan ville CIA få använda mer tortyr och sätta folk på Guantanamo utan rättegång  i all evighet för att det aldrig skulle få hända igen.  FBI sa att deras metoder räckte och att tortyr inte behövs, de verkade vara närmst att avslöjad et hela,  men de hade inte lyckats stoppa 9/11 så därför blev det mindre trovärdigt.  Min bekanta sa att ingen ska behöva dö för sitt land. Sedan pratade vi om valet, huruvida KD skulle åka ur. De var på strax under 4% i flera mätningar (men inte i alla) .     Stannade mest inne i september, men ville se till att SD inte gynnades. Hade kontaktat lite folk om saker som hänt, men visste inte hur det gick.

Efteråt var det svårt att veta vad som förväntades samt tveksamt hur en borde agera.  Jag hade resteffekter för en sjukdom jag ville få det testat rejält. Det dröjde till januari och blev mycket trubbel (blev hånad och utskälld i vården bland annat).  Allt var fram och tillbaks, och väldigt förvirrat, men någon verkade tycka att jag borde prata med regeringen iaf. Hade skickat lite sms till en minister innan och kanske strax efter valet. Jag tror de fått den information de ska ha. Det verkar så.