Angående inrättandet av ett statligt institut för mänskliga rättigheter

Inrättandet av institutet för mänskliga rättigheter är i linje med Sveriges internationella åtaganden och ännu ett steg bort från en modell där Sverige har speciallösningar för att svenskarna är så himla snälla och gulliga och älskar mänskliga rättigheter så mycket. Svenskar inför aldrig nazisdiktatur osv...

Institutet är en bra reform om än inte den bästa tågordningen. Jag kan ta upp både möjligheter och risker med institutet.

En risk är att det fylls av en massa säkerhetspoliser med MR-profil som får reträttposter av regeringen. Utredningarna görs då med hänsyn till NATOs intressen och vissa saker ignoreras. Å andra sidan slipper vi dessa personer på andra ställen och 50 miljoner i utredningsresurser kan en göra mycket spännande saker med. Institutet kan också fyllas med en spännande blandning av folk och det finns personer med integritet som skulle kunna göra väldigt bra studier av MR-situationen i Sverige. Om resurserna används rätt kan denna reform göra stor skillnad. Vi får hoppas det blir så.

När det gäller olika FN-rekommendationer och internationella åtaganden så är det enkelt att folk som missgynnas av ett starkare MR-skydd kör med en sabbande "grinig gubbe" lösning. Dvs de ser till att alla reformerna blir verkningslösa eller ibland rent av kontraproduktiva. Det kan röra sig om infiltrationer, chefsrekryteringar och olika system där alla håller varandra om ryggen. Detta är ett sätt att säga att FN helt enkelt har dålig koll på hur det funkar i verkligheten. Nu är det så att FN faktiskt har koll på hur det funkar i verkligheten. Vad en kan säga är att det kan krävas att alla FN-rekommendationer genomförs för att det ska fungera och att göra politik av mänskliga rättigheter på det sättet är faktiskt ganska osmakligt. Ett steg på vägen är och ska vara ett steg mot alla steg på vägen.