Valcirkus

Snart är det presidentval här. De flesta franska studenter som är emot den politik som förs idag, kommer antagligen att rösta antingen på François Bayrou, eller Segolène Royal. Få har egentligen någon av dessa kandidater som favorit, men man vill undvika att utfallet blir som 2002, samtidigt som man vill stoppa Nicolas Sarkozy från att komma till makten. Nicolas Sarkozy ägnar sin kampanj åt att undvika att prata om den politik han fört som inrikesminister, samt flörta med Jean Marie Le Pen genom att föreslå ett nytt ministerium för nationell identitet. Vad det innebär är det inte riktigt någon som vet, men det låter väldigt nationalistiskt och bra för den småborgerlige medelfransmannen som är rädd för det sk.”slöddret” i förorterna som inte förstått att de lever i världens bästa land. Dessa behöver givetvis skolas så att de kan få den rätta franska identiteten. Nu har Segolène Royal i sin tur börjat flörta med Sarkozy genom att göra nationalistiska uttalanden och sjunga Marseilljäsen på sina möten (ni vet den där sången om att "orent blod ska flyta"). François Bayrou försöker få sig själv att framstå som outsidern i valet och ett alternativ mellan höger och vänster, men är egentligen den kandidat som ekonomiskt sett är mest till högern. Ganska intressant då många av extremvänsterns sympatisörer tänker rösta på honom då han anses vara den ända som kan förena centern och vänstern och på så sätt slå Sarko.

Hela den cirkus är väldigt tragiskt då det förutom de tre stora kandidaterna och Le Pen finns en massa andra kandidater som ingen riktigt vågar rösta på efter fiaskot 2002. En av dom är De Grönas Dominique Voynet vars politiska möte jag tyvärr missar då jag har en tenta samtidigt. Igår var jag dock på ett politiskt möte med en annan av de mindre kandidaterna. Han heter José Bové, är en sk altermondialist och en av flera olika ”gröna” kandidater i valet. José är mest känd i Frankrike för att ha hamnat i fängelse efter att han olagligt rivit en mcdonaldsrestaurang. Han är egentligen bonde men har i många år engagerat sig i olika folkrörelser mot genmanipulerade grödor och storbolagens patent på dessa, vilket bland annat tvingar bönder i tredje världen att betala avgifter för att odla grödor deras förfäder odlat i hundratals år. Han stöds av en blandning av frivilligorganisationer, globaliseringskritiker, socialister, kommunister, gröna och socialliberaler. Han vill bli president för att avveckla den 5:e republiken, presidentämbetet, och den representativa demokratin och istället införa en decentraliserad direktdemokrati byggd på den deltagardemokratiska modellen. Nu har herr Bové ingen chans att vinna valet då han ligger på runt 2 % i opinionsundersökningarna. Aningen fler stödjer hans politik men vågar inte ”slänga bort sin röst” då det skulle öppna för Sarko och Le Pen i andra valomgången.

Det svenska systemet ger visserligen lite mer utrymme åt småpartier, men man kan ju ana att det egentligen var mer än 1% som ville rösta på Fi i förra valet.

Idag har jag för övrigt varit på konstmuseet å kollat på tavlor, samt besökt munkarnas likörtillverkning i Voiron. Givetvis köpte jag lite likör med mig hem. Vi kunde dock inte åka upp till klostret då bussen inte gick på söndagar. Nu måste jag jobba på min redovisning om neoliberalismen inflytande på politiken. Min poäng är att politiker som stödjer neoliberalismen tycker om att skapa självständiga institutioner för att sedan kunna skylla på dessa när de sedan inför sin icke så populära politik. Typ vi kan inte bekämpa arbetslösheten för mycket för då höjer riksbanken räntan.