Cop 15 so far. På gränsen mellan uppgivenhet och hopp.
Det är med viss konfundering som jag ser hur klimattoppmötet i Köpenhamn går in i sin slutfas. Väldigt mycket har hänt, men samtidigt nästan ingenting alls. Vissa gjorde liknelser mellan FN-konferensen och The Matrix. I viss mån känns det som en parallell verklighet. Här sitter delegationer från alla världens hörn och spelar politiska spel om vår framtid. Det förhandlas om procentsatser i och åtgärder i dokument som åker fram och tillbaka, men i den riktiga världen utanför konferenslokalerna så handlar det om hundratusentals människoliv.
Efter att ha varit i Stockholm i några dagar i förra veckan för att fixa med organisatoriska saker åt Grön Ungdom, så checkade jag in på Bella Center i fredags. Jag fick en snabb och bra uppdatering om läget av Erik Malm som varit på konferensen hela veckan. Tidigare i veckan hade "den danska texten" avslöjats och det rådde stor misstro mellan utvecklingsländerna och de industrialiserade länderna. Den danska texten var ett förslag till klimatavtal som förhandlats fram bilateralt mellan i-länderna utan att övriga deltagare visste om det. Läs Grön Ungdoms pressmeddelande här.
Sverige hade även fått priset fossil of the day för att ha föreslagit att planerad skogsavverkning som bidrar till att mindre koldioxid tas upp av skogen, inte ska räknas som ökade utsläpp. Aosis förslag med ett klimatmål på 1,5 graders höjning hade också visat på splittring inom G77. Tillslut avbröts de officiella förhandlingarna då det inte gick att komma överens om hur de skulle gå vidare med kyotoprotokollet.
Det är fullt logiskt att önationerna i Aosis vill ha ett ambitiöst avtal. Max 1,5 graders temperaturhöjning är vad de behöver för att deras länder inte ska gå under när havsnivån stiger. Det sägs att politik kräver kompromisser. Men hur kompromissar man med sin egen undergång. Jag och Erik lyckades stoppa Antonio Lima, AOSIS vice ordförande och ambassadör för Cape Verde i korridoren efter att han hållit presskonferens tillsammans med 350.org. Samtalet finns på här på Eriks blogg och är ganska talande.
- ”Vi är små nationer men vi kommer att drabbas värst och därför är det inte konstigt att vi hörs så mycket i diskussionerna. Man måste komma ihåg att de andra inte bryr sig om att vi riskerar att försvinna”
På kvällen åkte jag och pratade lite om förhandlingarna med deltagarna på Grön Ungdoms cop 15 läger i Malmö. I lördags fortsatte förhandlingarna . Själv deltog jag i den mäktigaste demonstrationen jag någonsin upplevt. Siffrorna varierar mellan 30 000 och 100 000 deltagare.
I söndags var det inga förhandlingar dock och idag var allt ganska kaotiskt.
I morse var det sjukt mycket folk som ville in på Bella Center. Arrangörerna har gett ackreditering till 35 000 personer men konferenscentret kan bara ta in 15 000 personer. Det var tur att jag registrerade mig i förra veckan för många med ackreditering som inte hade registrerat sig än kom inte in eller fick vänta upp till 8h för att komma in. Arrangörerna kommer nu att begränsa antalet deltagare från civilsamhället till 7000 tisdag & onsdag, 1000 på torsdag och 90 på fredag. Själv är jag osäker på om jag kommer in och får nog följa konferensen från utsidan under resten av veckan.
Mitt under dagen så lämnade G77 länderna förhandlingarna i protest mot att de rika länderna endast vill diskutera ett nytt avtal, och inte samtidigt förhandla fram en ny utsläppsperiod för kyotoprotokollet. Risken är att kyotoprotokollet går ut utan att ett nytt avtal hunnits ta fram och då finns det inga bindande krav på utsläppsminskningar över huvud taget.
Tillslut kom G77 tillbaks till förhandlingarna men det har fortfarande inte gjorts så många framsteg. Jag tycker dock att det är tragiskt att det i media framställs som att det är u-länderna som stör förhandlingarna. Det råder en misstro mot de rika länderna då u-länderna inte tror att i-länderna kommer att lägga seriösa förslag. Istället för att visa ledarskap så har EU inte ens spelat 30% kortet än. De vill istället vänta tills andra länder gett med sig. Bristen på ledarskap gör att alla väntar på att någon annan ska ta första steget.
Hur det än går nästa vecka så tror jag dock inte att hoppet är ute. Det gäller att vi sätter politiskt tryck på våra ledare, och tar fram lösningar på alla nivåer, från den lokala till den globala. Det viktiga är att vi inte kan vänta på att någon annan ska göra det åt oss. Det blir dyrare med ett avtal i Mexico city nästa år, men det kan gå, och då har Sverige förhoppningsvis en rödgrön regeringsdelegation.
Fler: Jakop Dalunde, Erik Malm, Göran Hådén
Avslutar med lite bilder från demonstrationen i lördags.
Efter att ha varit i Stockholm i några dagar i förra veckan för att fixa med organisatoriska saker åt Grön Ungdom, så checkade jag in på Bella Center i fredags. Jag fick en snabb och bra uppdatering om läget av Erik Malm som varit på konferensen hela veckan. Tidigare i veckan hade "den danska texten" avslöjats och det rådde stor misstro mellan utvecklingsländerna och de industrialiserade länderna. Den danska texten var ett förslag till klimatavtal som förhandlats fram bilateralt mellan i-länderna utan att övriga deltagare visste om det. Läs Grön Ungdoms pressmeddelande här.
Sverige hade även fått priset fossil of the day för att ha föreslagit att planerad skogsavverkning som bidrar till att mindre koldioxid tas upp av skogen, inte ska räknas som ökade utsläpp. Aosis förslag med ett klimatmål på 1,5 graders höjning hade också visat på splittring inom G77. Tillslut avbröts de officiella förhandlingarna då det inte gick att komma överens om hur de skulle gå vidare med kyotoprotokollet.
Det är fullt logiskt att önationerna i Aosis vill ha ett ambitiöst avtal. Max 1,5 graders temperaturhöjning är vad de behöver för att deras länder inte ska gå under när havsnivån stiger. Det sägs att politik kräver kompromisser. Men hur kompromissar man med sin egen undergång. Jag och Erik lyckades stoppa Antonio Lima, AOSIS vice ordförande och ambassadör för Cape Verde i korridoren efter att han hållit presskonferens tillsammans med 350.org. Samtalet finns på här på Eriks blogg och är ganska talande.
- ”Vi är små nationer men vi kommer att drabbas värst och därför är det inte konstigt att vi hörs så mycket i diskussionerna. Man måste komma ihåg att de andra inte bryr sig om att vi riskerar att försvinna”
På kvällen åkte jag och pratade lite om förhandlingarna med deltagarna på Grön Ungdoms cop 15 läger i Malmö. I lördags fortsatte förhandlingarna . Själv deltog jag i den mäktigaste demonstrationen jag någonsin upplevt. Siffrorna varierar mellan 30 000 och 100 000 deltagare.
I söndags var det inga förhandlingar dock och idag var allt ganska kaotiskt.
I morse var det sjukt mycket folk som ville in på Bella Center. Arrangörerna har gett ackreditering till 35 000 personer men konferenscentret kan bara ta in 15 000 personer. Det var tur att jag registrerade mig i förra veckan för många med ackreditering som inte hade registrerat sig än kom inte in eller fick vänta upp till 8h för att komma in. Arrangörerna kommer nu att begränsa antalet deltagare från civilsamhället till 7000 tisdag & onsdag, 1000 på torsdag och 90 på fredag. Själv är jag osäker på om jag kommer in och får nog följa konferensen från utsidan under resten av veckan.
Mitt under dagen så lämnade G77 länderna förhandlingarna i protest mot att de rika länderna endast vill diskutera ett nytt avtal, och inte samtidigt förhandla fram en ny utsläppsperiod för kyotoprotokollet. Risken är att kyotoprotokollet går ut utan att ett nytt avtal hunnits ta fram och då finns det inga bindande krav på utsläppsminskningar över huvud taget.
Tillslut kom G77 tillbaks till förhandlingarna men det har fortfarande inte gjorts så många framsteg. Jag tycker dock att det är tragiskt att det i media framställs som att det är u-länderna som stör förhandlingarna. Det råder en misstro mot de rika länderna då u-länderna inte tror att i-länderna kommer att lägga seriösa förslag. Istället för att visa ledarskap så har EU inte ens spelat 30% kortet än. De vill istället vänta tills andra länder gett med sig. Bristen på ledarskap gör att alla väntar på att någon annan ska ta första steget.
Hur det än går nästa vecka så tror jag dock inte att hoppet är ute. Det gäller att vi sätter politiskt tryck på våra ledare, och tar fram lösningar på alla nivåer, från den lokala till den globala. Det viktiga är att vi inte kan vänta på att någon annan ska göra det åt oss. Det blir dyrare med ett avtal i Mexico city nästa år, men det kan gå, och då har Sverige förhoppningsvis en rödgrön regeringsdelegation.
Fler: Jakop Dalunde, Erik Malm, Göran Hådén
Avslutar med lite bilder från demonstrationen i lördags.
Kommentarer
Akta politikertugget med. En blogg är inte en manifestation (eller tja på sett och vis är den väl det men och ja osv... )
puss! Trevlig helg!