Vi lever i intressanta tider. En torsdagsreflektion från Cop 15
"Må du leva i intressanta tider"
Så lyder en gammal kinesisk förbannelse och vi har onekligen intressanta tider framför oss.
Jag sitter just nu DGI byen vid Klimaforum i köpenhamn och följer klimatförhandlingarna tillsammans med Jakop Dalunde och Erik Malm. Nästan alla representanter för civilsamhället har blivit utslängda från Bella Center. Just nu pågår en ljusmanifestation för klimatet under slogan "survival is not negotiable". Mina tankar går till hur det har framställts när folk inväntar jordens undergång i olika Hollywoodfilmer.
Det senaste dokumentet som läckt från sekretariatet visar på åtgärder som innebär en temperaturhöjning på minst 3° C.
Jag satt med vänner i juni och pratade om vad som troligen skulle hända på klimattoppmötet i Köpenhamn. De flesta var ganska pessimistiska men alla var överens om att för att kunna nå något resultat över huvud taget så var det viktigt att förväntningarna var skyhöga på toppmötet. På samma sätt har Sveriges regering sänkt förväntningarna på toppmötet innan. I viss mån har de talat sanning, men hur vi beskriver verkligheten kan också påverka hur den utformar sig. Om världen inte förväntar sig ett avtal i köpenhamn så minskar chansen att det blir något. Det är då det är viktigt att visa ledarskap för att höja målsättningarna.
Mycket av det vi förutsåg i Juni har nu spelat ut sig. Att de stora utvecklingsländerna, Indien, Brasilien, Kina och Sydafrika skulle komma i konflikt med de utvecklade länderna var inte så svårt att se. Dessa länder kommer snart att stå för merparten av utsläppen av växthusgaser . Att USAs inrikespolitik skulle sätta käppar i hjulet visste också de flesta långt innan mötet. Klimatanpassning kräver stora åtgärder som många människor inte är beredda att göra. Samtidigt kan vi inte säga att andra inte har rätt att ha den levnadsstandard som vi i de rika länderna redan har. Frågan är också kopplad till frågor om rättvisa, jämlikhet och frihet.
Klimatfrågan har hamnat högt upp på den politiska dagordningen. Detta beror mycket på att fler och fler börjar se klimatfrågan som en säkerhetsfråga. Klimatförändirngar kommer att leda till ökad risk för krig och stora flyktingströmmar. Vi kan dra paralleller till hur 11 september ändrade fokusen i säkerhetspolitiken från mellanstatliga konflikter till transnationella nätverk. Det fick även migrations och integrationsfrågor att definieras som säkerhetsfrågor och på så sätt hamna högt upp på den politiska dagordningen. Med fackspråk så kallas det att frågorna har säkerhetiserats.
Trots att klimatfrågan ändrar hur vi ser på säkerhetsfrågor och internationell politik så är vi väldigt många som har satt stor tilltro till att ett traditionellt mellanstatligt toppmöte ska kunna lösa problemet. Jag börjar mer och mer tro på andra lösningar. Liksom den gamla statscentrerade världen inte kan lösa de problem som finns med transnationella nätverk så är det inte med ett uppifrån och ner perspektiv som vi löser klimatfrågan.
Arnold Schwarzenegger talade igår om hur vi genom att börja på stads och kommunnivå och jobba oss uppåt bör fortsätta att ta oss an klimatfrågan. Han har rätt i att lösningen inte ligger i ett multilateralt avtal. Många parter till kyotoprotokollet har inte levt upp till sina åtaganden. EUs 20 % som sedan kan utökas till 30% är praktiken mycket mindre då stora delar antingen är CDM projekt eller räknas bort genom olika former av kreativ bokföring. När alla parter räknar sina utsläppsminskningar med olika metoder så blir det också väldigt svårt att jämföra. Det är genom att visa på goda exempel och på sätt visa andra att det är möjligt att uppnå ett klimatneutralt samhälle som vi kan klara utmaningen. Till helgen slutar toppmötet. Då är det dags att börja jobba. Finns det gott om hopp och goda exempel till COP 16 i Mexico så är förutsättningarna för att faktiskt få ett bra avtal där mycket större.
Det är viktigt att vi ser lösningarna i framtiden. Vi människor har möjlighet att välja vilken utveckling vi vill ha. Den kan bestå av krig och flyktingströmmar. Eller så kan den bestå av ökat samarbete och mer livskvalitet. Vi lever i intressanta tider, men det innebär också stora möjligheter. Låt oss ta oss ta vara på dem.
Så lyder en gammal kinesisk förbannelse och vi har onekligen intressanta tider framför oss.
Jag sitter just nu DGI byen vid Klimaforum i köpenhamn och följer klimatförhandlingarna tillsammans med Jakop Dalunde och Erik Malm. Nästan alla representanter för civilsamhället har blivit utslängda från Bella Center. Just nu pågår en ljusmanifestation för klimatet under slogan "survival is not negotiable". Mina tankar går till hur det har framställts när folk inväntar jordens undergång i olika Hollywoodfilmer.
Det senaste dokumentet som läckt från sekretariatet visar på åtgärder som innebär en temperaturhöjning på minst 3° C.
Jag satt med vänner i juni och pratade om vad som troligen skulle hända på klimattoppmötet i Köpenhamn. De flesta var ganska pessimistiska men alla var överens om att för att kunna nå något resultat över huvud taget så var det viktigt att förväntningarna var skyhöga på toppmötet. På samma sätt har Sveriges regering sänkt förväntningarna på toppmötet innan. I viss mån har de talat sanning, men hur vi beskriver verkligheten kan också påverka hur den utformar sig. Om världen inte förväntar sig ett avtal i köpenhamn så minskar chansen att det blir något. Det är då det är viktigt att visa ledarskap för att höja målsättningarna.
Mycket av det vi förutsåg i Juni har nu spelat ut sig. Att de stora utvecklingsländerna, Indien, Brasilien, Kina och Sydafrika skulle komma i konflikt med de utvecklade länderna var inte så svårt att se. Dessa länder kommer snart att stå för merparten av utsläppen av växthusgaser . Att USAs inrikespolitik skulle sätta käppar i hjulet visste också de flesta långt innan mötet. Klimatanpassning kräver stora åtgärder som många människor inte är beredda att göra. Samtidigt kan vi inte säga att andra inte har rätt att ha den levnadsstandard som vi i de rika länderna redan har. Frågan är också kopplad till frågor om rättvisa, jämlikhet och frihet.
Klimatfrågan har hamnat högt upp på den politiska dagordningen. Detta beror mycket på att fler och fler börjar se klimatfrågan som en säkerhetsfråga. Klimatförändirngar kommer att leda till ökad risk för krig och stora flyktingströmmar. Vi kan dra paralleller till hur 11 september ändrade fokusen i säkerhetspolitiken från mellanstatliga konflikter till transnationella nätverk. Det fick även migrations och integrationsfrågor att definieras som säkerhetsfrågor och på så sätt hamna högt upp på den politiska dagordningen. Med fackspråk så kallas det att frågorna har säkerhetiserats.
Trots att klimatfrågan ändrar hur vi ser på säkerhetsfrågor och internationell politik så är vi väldigt många som har satt stor tilltro till att ett traditionellt mellanstatligt toppmöte ska kunna lösa problemet. Jag börjar mer och mer tro på andra lösningar. Liksom den gamla statscentrerade världen inte kan lösa de problem som finns med transnationella nätverk så är det inte med ett uppifrån och ner perspektiv som vi löser klimatfrågan.
Arnold Schwarzenegger talade igår om hur vi genom att börja på stads och kommunnivå och jobba oss uppåt bör fortsätta att ta oss an klimatfrågan. Han har rätt i att lösningen inte ligger i ett multilateralt avtal. Många parter till kyotoprotokollet har inte levt upp till sina åtaganden. EUs 20 % som sedan kan utökas till 30% är praktiken mycket mindre då stora delar antingen är CDM projekt eller räknas bort genom olika former av kreativ bokföring. När alla parter räknar sina utsläppsminskningar med olika metoder så blir det också väldigt svårt att jämföra. Det är genom att visa på goda exempel och på sätt visa andra att det är möjligt att uppnå ett klimatneutralt samhälle som vi kan klara utmaningen. Till helgen slutar toppmötet. Då är det dags att börja jobba. Finns det gott om hopp och goda exempel till COP 16 i Mexico så är förutsättningarna för att faktiskt få ett bra avtal där mycket större.
Det är viktigt att vi ser lösningarna i framtiden. Vi människor har möjlighet att välja vilken utveckling vi vill ha. Den kan bestå av krig och flyktingströmmar. Eller så kan den bestå av ökat samarbete och mer livskvalitet. Vi lever i intressanta tider, men det innebär också stora möjligheter. Låt oss ta oss ta vara på dem.
Kommentarer