En något försenad valanalys för er som vill veta varför det ”egentligen” gick som det gick.

Nu har valresultatet hunnit sjunka in för många, och analyserna om varför det blev som det blev har haglat i några veckor. Varför förlorade de rödgröna övertaget och varför var alliansen inte så rökta som många trodde i början av mandatperioden?

Mp gjorde sitt bästa val någonsin, men det vore att ljuga att säga att jag inte var enormt besviken ändå. Analyserna om varför mp inte lyfte mer haglar förstås också.

”Allt är medias fel” ”Allt är sossarnas fel”, ” Allt är miljöpartiets fel” ”Allt är vänsterpartiets fel” ”Allt är Mona Sahlins fel” "Allt är finanskrisens fel" ”Allt är Per Schlingmans fel” ”Allt är Butlerns fel” ”Allt är bröstpumpens fel” etc... .Det är lätt att säga att allt är någon annans fel. Betydligt svårare att ompröva, tänka efter och utvecklas. Många fokuserar på detaljer. ”Vi kommunicerade dåligt och ostrategiskt” ”Vi glömde identifiera och fokusera på den stora politiska konflikten.” "den här och den där presskonferensen blev dåligt genomförd" etc... Jag tror att många av dessa problem är symptom snarare än orsaker. Då inte sagt att vi inte hade kunnat vinna genom att göra något åt symptomen. Det är möjligt. Men frågan jag ställer mig är snarare varför de rödgröna inte totalägde i valet. Därför kommer här en lite lagom subjektiv analys, det är ju trots allt löst tyckande och inte vetenskap som vi sysslar med här.

Jag tror inte det viktigaste är vad vi gjorde rent strategiskt eller operativt. Jag menar att om vi hade velat vinna genom att lansera ett rödgrönt alternativ så hade vi behövt börja med att identifiera kärnan i just det rödgröna. Vad har de rödgröna gemensamt som alliansen inte har? Vad är helhetskonceptet? Alliansen hade ju sin arbetslinje som de kunde tjata om som en papegoja.

Det vi har mest gemensamt inom de rödgröna är enligt mig vår tro på politikens möjligheter och nödvändigheten av politik för att kunna ta sig an stora samhällsutmaningar och lyfta varje individ till att nå sin fulla potential. Detta räcker dock inte. Vi måste också ha ett gemensamt projekt att söka mandat för. Vi måste identifiera utmaningarna och ha självklara rödgröna lösningar på dem. Då hade det också varit lättare att ha en strategisk kommunikation och identifiera en klar konfliktlinje mot alliansen. Det hade liksom kommit av sig själv. När Mona Sahlin lanserade de rödgröna så var vänstern först inte med och sedan var de helt plötsligt med. Efter det så var det omöjligt att säga att de rödgröna hade en gemensam bärande idé vars verkställande innebar att varje parti hade en given plats som en del av en helhet. Om varje parti hade haft en given plats så hade ju vänstern varit med från första början.

Att MP inte lyfte mer beror nog delvis på blockpolitiken. Folk började med att välja block och när de inte ville välja de rödgröna blocket så valde de bort MP även om de kanske sympatiserade med vårt parti mest. Det gäller nog främst borgerliga väljare som traditionellt har en tendens till att taktikrösta mer än de mer vänsterinriktade. Annars gjorde vi ett bra val som parti även om vi kanske ibland varit lite väl självgoda och höll oss på säkert territorium.

Jag tror att det är mycket möjligt att de rödgröna kan vara ett bra långsiktigt projekt för framtiden. Men ett sådant projekt behöver en omprövning där man måste börja med att identifiera kärnan i projektet. Det måste finnas en större gemensam nämnare, än att vara emot alliansens politik. Innan det kan göras så kommer dock varje enskilt parti behöva ompröva sin politik och komma fram till vad just de vill och står för. Efter det går det kanske att lansera ett nytt och fräscht rödgrönt alternativ, om det går att hitta ett gemensamt bärande samhällsprojekt att söka mandat för att förverkliga. Det beror dock helt på hur de rödgröna partierna och samhället i övrigt utvecklas och det ska bli spännande att se hur det blir framöver.

Sen måste jag säga att det på ett sätt också är uppfriskande att SD kom in. Enligt den forskning om samhällsvärderingar, fördomar och attityder till invandring mm som finns så har främlingsfientligheten och intoleransen inte ökat i Sverige på senare tid, utan snarare minskat. Folk har helt enkelt inte sett ett trovärdigt främlingsfientligt alternativ att rösta på tidigare. Nu när vi inte längre behöver ljuga för oss själva så kanske vi kan börja fokusera på att bekämpa främlingsfientlig politik och rasistiska värderingar istället för att fokusera på SD som aktör. Förhoppningsvis leder detta också till att vissa av de mer etablerade partierna slutar försöka kopiera SDs politik i hopp om att sno deras väljare, något som bevisligen bara ökar SDs stöd då det förskjuter problemformuleringen till deras fördel. Då kanske vi till och med kan få en mer tolerant och öppen politik än om SD varit utanför riksdagen.

Så istället för att grotta ner i oss i bittra diskussioner om exakt var det gick fel, och exakt vad som var det formativa momentet då det rödgröna förlorade valet så bör vi nog snarare se detta som starten på något nytt och frächt. Medlemmar strömmar in som aldrig förr och jag upplever ett grönt momentum. Så sörj inte, organisera er istället.