Makten över tiden.

Att Gustav Fridolin ska ha sagt i en intervju i dagens industri att Miljöpartiet bör släppa kravet om att lagstifta fram 6 timmars arbetsdag har väckt en del uppståndelse internt i miljöpartiet. Jag gör en snäll tolkning av uttalandet och tolkar det som att han menar att vi inte bör använda lagstiftning som verktyg för att ändra normalarbetstiden vilket är en åsikt som jag håller med om. Gustav lyfter ett svårt problem i att om vi börjar mixtra med arbetsrätten så öppnar vi upp för ännu mer klåfingrighet och ingrepp i den svenska modellen. Om vi ska lagstifta på ett område som regleras av kollektivavtal, varför ska vi då inte göra det på ett annat. Vi gröna har länge haft en inkonsekvent politik på detta område då vi både vill lagstifta om sänkt arbetstid och värna den svenska modellen. Denna inkonsekvens är ohållbar i längden och vår linje behöver därför utvecklas så att den hänger ihop.

Just synen på arbete är något som har skiljts sig åt inom olika ideologier. Vissa ser arbete som ett nödvändigt ont och andra ser det som något av det bästa och mest utvecklande som finns i livet. Min åsikt är att arbete kan vara både ett nödvändigt ont och något som är utvecklande och roligt. Det beror mycket på hur vi organiserar arbetslivet och där är både kollektivavtal, arbetsrätt och skickliga ledare viktigt. Idag finns arbetsplatser och yrken där folk känner både det ena och det andra inför sitt arbete. Vad vi då bör arbeta för politiskt är att alla bör få uppleva ett roligt och stimulerande arbetsliv där vi minimerar stress. Jag är övertygad om att hela samhället tjänar på ett människor upplever ett sådant arbetsliv. Problemet här är att även om det inte stämmer i realiteten så upplever många personer idag det som att miljöpartiet är motståndare till lönearbete i sig. Detta gör att både de som resonerar som så att det är en nödvändighet att flertalet arbetar för att samhället ska fungera (vilket jag också tycker) och de som verkligen älskar sitt arbete kommer att välja bort miljöpartiet. Jag är övertygad om att det går att hitta en politik som minskar stressen och överkonsumtionen utan att för den skull behöva vara emot den svenska modellen. Det mest akuta problemet är här enligt mig att många, framförallt unga har timanställningar där de idag saknar kollektivavtal, fasta arbetstider och grundläggande arbetsrätt.

Personligen tycker jag att den genomsnittsliga arbetstiden för de som har ett arbete bör sänkas men att den kan vara relevant att inte tänka så pass statiskt som att alla har ett heltidsarbete under hela sitt arbetsliv. Då tycker jag att förslag som friår och bättre föräldraförsäkring är bättre, människor kan vilja jobba mycket i perioder för att sedan behöva en paus i livet.

Ett förslag som jag lekt med i tanken är att instifta någon slags rättighet till att ta ut den löneökning man har rätt till i sitt kollektivavtal i sänkt arbetstid istället för höjd lön. Så att om en person i förhandlingar får rätt till 4% löneökning så kan den välja att ta ut det i 4% sänkt arbetstid istället. Då lämnar vi valet mellan tid och pengar till individen. Om vi dessutom designar skattesystemet så att vi har höga skatter på miljöskadlig konsumtion så lär det ju bli betydligt mer attraktivt att ta ut sin löneökning i tid och arbetsgivare som vill att deras anställda ska jobba mycket får hitta sätt att göra arbetet mer roligt och flexibelt så att det går att matcha bra med resten av livet.

Fler: Birger Schlaug, Effekt