Ärlighet eller taktik? Vad är integritet i politiken?

Jag har svängt fram och tillbaka i den här frågan under en lång tid. Min utgångspunkt från början var att ärlighet och öppenhet alltid skulle vinna i längden. En av de första gröna debatterna jag gav mig in i var den om EU-utträdeskravet och ”ärlighetslinjen” kan beskrivas i följande blogginlägg från 2008

"Jag har stor respekt för dem som verkligen vill lämna EU. De finns bra argument för det, men jag tycker att argumenten för att vara kvar överväger. Jag har också stor respekt för dem som inte bestämt sig ännu, för detta är en komplicerad fråga. Jag har dock inte särskild stor respekt för människor som bygger sin argumentation på taktik, och inte heller för folk som har bestämt sig för vad de tycker, men inte tar ställning för att garanterat vara på den “vinnande” sidan. Jag skulle vilja uppmana alla att verkligen lyssna på sakargumenten, strunta i det taktiska tänket, och sedan rösta på det som de tror är bäst. Vi måste skapa ett samhälle där politiker tror på det de säger och säger det de tror. Då kan vi bygga en bättre demokrati"

När jag själv började få lite tyngre uppdrag så upplevde jag dock att jag ofta befann mig i en gråzon där det inte handlade om att välja mellan ”rätt och fel”, utan snarare att välja mellan ”rätt och rätt”. Olika principer ställdes emot varandra och hur man prioriterat blev ofta väldigt svårt att förklara vilket lätt ledde till missförstånd när besluten väl skulle kommuniceras. Jag fick här uppleva den risk som alltid finns för att känna sig obekväm och ge upp, att sluta försöka förklara komplexa samband i en dialog och istället vända sig innåt.

Det sämsta en kan göra är dock att ifrågasätta människors drivkrafter. Många resultatinriktade politiker har ofta utmålats av mer visionsinriktade politiker som att de endast är intresserade av makt för maktens skull. Jag tror inte att det påståendet stämmer i särskilt stor utsträckning. På samma sätt har jag ibland tyckt att en del mer visionsinriktade politiker verkar drivas av en vilja att ”synas” ”veta bäst” och kunna säga ”vad var det jag sa” snarare än att påverka och förändra världen på riktigt. Jag tror dock att de flesta visionärer är genuina sådana och att de största och mest effektiva kritikerna är de som kritiserar med kärlek.

I slutändan så har jag landat ganska nära där jag började. Det behövs mer ärlighet och öppenhet från politiker och makthavare i allmänhet. Det kan dock även innebära att vara ärlig inför det faktum att vissa ärenden inte bör behandlas i ett öppet forum eller att beslut på en viss detaljnivå inte bör hanteras av en alltför stor grupp. För mig är nog det mest hycklande och taktiserande att låtsas tycka att alla diskussioner bör ske öppet, samtidigt som en förhandlar om saker i ett slutet rum. På samma sätt har jag ofta tyckt att det är märkligt om en person har en viss principiell ståndpunkt i organisatoriska/interna frågor och en helt annan i politiska. Integritet handlar för mig om att känna sina värderingar, följa dem och vara ärlig med dem både inför sig själv och andra. Olika människor har dock olika värderingar, och bara för att någon gör eller tycker något som en själv aldrig skulle göra eller tycka, så innebär det inte att den personen saknar integritet.