Låt miljöpartiet gå till val på ett gemensamt Europeiskt valmanifest 2014.

2009 antog European Green Party ett gemensamt valmanifest som kallades för ”A Green New Deal for Europe and the World”. Manifestet var baserat på att möta efterverkningarna av den Amerikanska finanskrisen med gröna investeringar.

Miljöpartiet representerades i den arbetsgrupp som tog fram manifestet av dåvarande språkröret Peter Eriksson. Jag deltog i egenskap av kandidat på den europeiska kongress som antog manifestet och på kongressen 2009 var jag en av få personer som förepråkade att Miljöpartiet skulle gå till val på det gemensamma Europeiska valmanifestet. Detta röstades dock ner på kongressen och miljöpartiet gick istället till val på ett eget valmanifest. Detta var på många sätt klokt, framförallt då miljöpartiet länge har haft en EU-kritisk linje och majoriteten av övriga partier i gröna gruppen är EU-federalister. Ett annat problem var att den amerikanska finanskraschen inte syntes tillräckligt mycket i medelklassväljarnas vardag och det blev därför mindre relevant att kampanja på ett sådant manifest.

Jag har stor anledning att tro att vi under våren 2009 fortfarande kommer att vara djupt inne i Eurokrisen och att de ekonomiska effekterna av denna kommer att synas i Sverige i mycket bredare lager. Det handlar inte längre endast om industrijobb. (Missförstå mig rätt, det är ett problem att vi förlorar industrijobb i Sverige). Även väljare från medelklassen kan komma att drabbas hårt. Denna kris är något som drabbar hela Europa.

Miljöpartiets långvariga motstånd mot EMU kommer att kunna ge hög trovärdighet i förhållande till Eurokrisen men endast om frågan hanteras på rätt sätt. Eurokrisen i kombination med klimatfrågans relevans gör att mp kommer att ha goda chanser i Europaparlamentsvalet 2009. Om vi har ekonomisk kris 2009 så kommer den att dominera den mediala agendan och en Green New Deal for Europe blir väldigt relevant. Det är dock viktigt att en sådan strategi inte stannar vid att vi sitter och sågar EU och EMU som projekt. Vi måste kunna ge lösningar på hur vi kan möta krisen på ett bra sätt, både i Sverige och i hela Europa. Vi kan inte bara sitta och säga vi hade rätt, vi måste också kunna säga ”vi har en plan”. En plan som bygger på att kunna hitta gemensamma lösningar och synergieffekter inom Europa. Det faktum att EGP gick till val på en ”Green New Deal” redan 2009 ger ännu mer ökad trovärdighet om vi skulle gå till val på det än gång till.

Vi har här en god chans att kombinera klimatfrågan med en ekonomisk politik som bygger på forskning. Här vill jag främst lyfta fram det arbete som gjorts av de Amerikanska nobelpristagarna Paul Krugman och Joe Stiglitz. Många som sitter på maktpositioner idag studerade ekonomi på en tid där de fick lära sig modeller som idag tillhör historiens sophög inom akademin. Dessa modeller är inte uppdaterade till den verklighet som gäller efter finanskraschen 2008. När Europa nu står inför en liknande situation så har vi en unik möjlighet att inte göra samma misstag som gjordes i USA. Ett parti som kan ta till sig detta kan föra en politik som är anpassad till de senaste forskningen inom vår tid.

”A green New Deal” bör vara paradfrågan i valrörelsen till Europaparlamentet. Utöver detta så bör ett antal mindre frågor vara med. Inte för att kampanja på utan för att kunna besvara när det kommer frågor. Dessa frågor är:

• En migrationspolitik som bygger på en human asylrätt, arbetskraftsinvandring utan uttnytjande av invandrad arbetskraft, och ett långsamt och pragmatisk borttagande av nationella gränser.
• En politik som lyfter fram och respekterar de mänskliga rättigheterna, ekonomiska och sociala liksom politiska och medborgerliga.
• En politik som bygger på att samhällets resurser ska fokusera jämtemot de som har minst resurser. Detta är både solidariskt och bra för ekonomin. Den sk ”tricke down” filosofin som dominerat regeringens politik är inte bara orättvis, den är skadlig för hela samhället.
• En säkerherhetspolitisk som sätter klimatfrågan, energipolitiken och de globala klassklyftorna i centrum och lyfter upp dem som vår tids största säkerhetspolitiska utmaningar.
• En fortsatt konstruktiv kritisk linje i vårt förhållande till EU. Vi behöver EU för att kunna ta fram gemensamma lösningar rörande, mänskliga rättigheter, klimatet, finansspekulationen och den europeiska lågkonjunkturen. Vi bör dock vara fortsatt kritiska till EUs demokratiska underskott och onödig byråkratisk klåfingrighet. Framförallt bör vi hindra ytterligare försök att öka bevakningen och integritetskränkandet av Europeiska medborgare. 

Detta är de frågor som vi bör fokusera på inom EU. Det behövs internationellt samarbete och konstruktiva lösningar för att möta lågkonjunturen inom EU. Lågkonjunturen är också en möjlighet till att kunna satsa på hållbar utveckling, förnyelsebara energikällor och gröna jobb. Framförallt frågan om en konstruktivt EU-kritisk linje kommer att vara svårt att få gehör för i möten med Europeiska gröna. Jag tror dock att det är fullt möjligt att ärligt säga till väljarna att vi har kompromissat.