Eurokrisen ett blame game som cementerar stereotyper.
Jonas Vlachos, professor i Nationalekonomi vid Stockholms universitet skriver om Greklandskrisen i DN idag. Artikeln går att läsa här. Vlachos analys är superintressant förutom att det är hela EMU som är felkonstruerat och inte Greklands inträde. Att Grekland gick med var inget större misstag än att andra sydeuropeiska länder gick med. På så sätt är EMU ett politiskt projekt som är ekonomiskt irrationellt.
Spanien har t.ex också haft kris. Vad som är spännande är hur orationell medicinen som skrivs ut är, något som tyder på att det hela handlar om andra saker också. Vlachos menar att Merkels politik är ekonomiskt dålig för alla samt att skulderna redan är något nedskrivna (framförallt har de långa löptider och låga räntor) så Grekland går att räkna som kreditvärdigt nu, men det vill Tyskarna inte erkänna, så de tänker upprepa att det är tvärtom i hopp om att det blir så. Vlachos förstår inte varför men jag har en del politiska teorier. Det har bla med tyskarnas "eviga skuld" från WW2 att göra. Grekland spelade WW2-kortet, eftersom de avskrev en Tysk skuld då. Tyskarna vill kompensera för sin moraliska skuld genom att blanda ihop moralisk och ekonomisk skuld. Tyska språket har också liksom svenskan samma ord för ekonomisk och moralisk skuld, till skillnad från t.ex Franska och Engelska. Tyskland har valt rätt land men fel regering att spela kortet på. Därför gör de bort sig, men de försöker tvinga alla att postmodernt spela med. Tongångarna är höga men få vill härleda dem i förhållande till Greklands nuvarande regering som inte ligger bakom skulden.
Greklands premiärminister Alexander Tsipras har sett igenom Merkels strategi hela tiden och säkrade makten med sin folkomröstning om ett bud med villkor från trojkan. Troligtvis var det senaste förslaget från Grekerna ett sista halvhjärtat försök till en lösning.
Det har varit mycket viktigt för tyskarna att försöka lägga moralisk skuld på Tsipras. Han och hans regering agerar 100% trovärdigt eftersom deras upplevelser är 100% sanna, det påverkar det undermedvetna och syns i minsta lillfinger att de inte skäms, och det irriterar sig tyskarna på.
När jag skriver att det finns en tysk strategi som bygger på att bli Europas "moraliska ledare" till varje pris. Så är det såklart svårt att veta hur det växt fram. Grekerna skulle säga att det är en övervägd strategi som de fått parera för att rädda sitt parti och sitt land. Sen är det såklart inte kul att leda "städarbetet" i EU, jobba hårt och få skit för det, samtidigt som nya Grekiska vänsterministrar glider in i läderrockar och blir kallade rockstjärnor och sexgudar.
Det är inrikespolitik i Tyskland också. Det psykologiska traumat kan finnas hos folket. Tyskarna, jobbar hårt, tar ekonomiskt ansvar och är välorganiserade. De vill bli av med WW2-skulden men sättet de gör det på förstärker alla Européers stereotyper om tyskar, speciellt då NATO får placera militär i Östeuropa, medan Merkel "för samtal med Putin om energi".
Den kan vara övervägt eller psykologiskt, men smart är det inte. Smart hade varit att ta det senaste budet från Grekerna. Merkel hade "fått rätt" om sin medicin, och Grekerna hade fått en chans. Faktum är att Merkel och Tsipras har mycket gemensamt. Ett land som skuldbeläggs, ett städuppdrag osv…Men Merkel vill prata med en högerregering. EMU skulle bryta Europas tragiska historia, men Merkel har återigen fastnat i den.
Spanien har t.ex också haft kris. Vad som är spännande är hur orationell medicinen som skrivs ut är, något som tyder på att det hela handlar om andra saker också. Vlachos menar att Merkels politik är ekonomiskt dålig för alla samt att skulderna redan är något nedskrivna (framförallt har de långa löptider och låga räntor) så Grekland går att räkna som kreditvärdigt nu, men det vill Tyskarna inte erkänna, så de tänker upprepa att det är tvärtom i hopp om att det blir så. Vlachos förstår inte varför men jag har en del politiska teorier. Det har bla med tyskarnas "eviga skuld" från WW2 att göra. Grekland spelade WW2-kortet, eftersom de avskrev en Tysk skuld då. Tyskarna vill kompensera för sin moraliska skuld genom att blanda ihop moralisk och ekonomisk skuld. Tyska språket har också liksom svenskan samma ord för ekonomisk och moralisk skuld, till skillnad från t.ex Franska och Engelska. Tyskland har valt rätt land men fel regering att spela kortet på. Därför gör de bort sig, men de försöker tvinga alla att postmodernt spela med. Tongångarna är höga men få vill härleda dem i förhållande till Greklands nuvarande regering som inte ligger bakom skulden.
Greklands premiärminister Alexander Tsipras har sett igenom Merkels strategi hela tiden och säkrade makten med sin folkomröstning om ett bud med villkor från trojkan. Troligtvis var det senaste förslaget från Grekerna ett sista halvhjärtat försök till en lösning.
Det har varit mycket viktigt för tyskarna att försöka lägga moralisk skuld på Tsipras. Han och hans regering agerar 100% trovärdigt eftersom deras upplevelser är 100% sanna, det påverkar det undermedvetna och syns i minsta lillfinger att de inte skäms, och det irriterar sig tyskarna på.
När jag skriver att det finns en tysk strategi som bygger på att bli Europas "moraliska ledare" till varje pris. Så är det såklart svårt att veta hur det växt fram. Grekerna skulle säga att det är en övervägd strategi som de fått parera för att rädda sitt parti och sitt land. Sen är det såklart inte kul att leda "städarbetet" i EU, jobba hårt och få skit för det, samtidigt som nya Grekiska vänsterministrar glider in i läderrockar och blir kallade rockstjärnor och sexgudar.
Det är inrikespolitik i Tyskland också. Det psykologiska traumat kan finnas hos folket. Tyskarna, jobbar hårt, tar ekonomiskt ansvar och är välorganiserade. De vill bli av med WW2-skulden men sättet de gör det på förstärker alla Européers stereotyper om tyskar, speciellt då NATO får placera militär i Östeuropa, medan Merkel "för samtal med Putin om energi".
Den kan vara övervägt eller psykologiskt, men smart är det inte. Smart hade varit att ta det senaste budet från Grekerna. Merkel hade "fått rätt" om sin medicin, och Grekerna hade fått en chans. Faktum är att Merkel och Tsipras har mycket gemensamt. Ett land som skuldbeläggs, ett städuppdrag osv…Men Merkel vill prata med en högerregering. EMU skulle bryta Europas tragiska historia, men Merkel har återigen fastnat i den.
Kommentarer