Om Obamas presidentskap och politics of transcendence

Nu tänkte jag skriva lite kort om Barack Obama och politics of transcendence samt hur det går att relatera till England, New Labour, Bill Clinton, "den tredje vägen" och i slutändan, Hillary Clinton och Bernie Sanders. Om New Labour, Tredje vägen och Cool Britannia handlade om att flytta gränsen (genom att anpassa politiken en del till motståndaren) och hardcore politik handlar om att attrahera så många som möjligt med en hård kärna så handlar politics of transcendence om att överträda eller snarare att gå bortom gränserna (om du slår upp transcend i en ordbok så är synonymen "to go beyond") vissa kan mena att det är i syfte att sudda ut gränserna men Obama har inte lyckats med det. Den tredje vägen har dock haft problem för när de flyttar gränsen så har samhället vridits åt höger snarare än åt vänster. Vad blir då Obama strategi? Från början verkade den vara att försöka få republikaner att bli mer vänster istället, men utan att öppet visa på en "hård kärna".

Han pratade om att det inte finns "red states" och "blue states". Alla kan dock konstatera att han iaf inrikespolitiskt är "för vänster" för att sudda ut den gränsen, republikanerna verkar dock ha känt sig så hotade att de aktivt arbetat för mer polarisering inom Amerikansk politik. Istället har det därför skapats ännu mer av den polarisering som han vill få bort. Strategin var att hans person skulle göra det möjligt. USA registrerar raser, bland annat för att kunna föra statistik och särbehandla positivt. Obama är formellt sett "mulatt" med en "vit" uppväxt. På så sätt är han både USAs första svarta president och en av de mest "vita" presidenterna samtidigt. Även i den frågan har det dock blivit polarisering pga polisskjutningarna av obeväpnade personer med mörk hy, vilket skapade "black lives matter", rörelsen. Precis som med annan strukturell rasism vill de med ljus hy då säga att "all lives matter" och det blir ett polariserande statement. Även vapenfrågan är en gammal svår nöt att knäcka här. De mörkhyade skulle troligtvis få bäst utdelning av att vapen togs bort från gatorna, men många med ljus hy försvarar också sin rätt att bära vapen.

Republikanerna skulle säga att Obama hade som strategi att bli en råtta. Att manövrera in som mittenpolitiker för att sedan få igenom för USA radikala vänsterreformer inom sjukvård och utrikespolitik. Som republikanerna ser det vill han nog prata om handslag och brobyggande för att sen styra in en socialliberal pansarkryssare rakt in på deras planhalva. En strategi så god som någon i ett land som redan prövat den "tredje vägen" under Bill Clinton. Obama stödjer dock Clinton före Sanders så någon hardcore socialist är han inte. Snarare har han med sin akademiska kunskap kommit fram till att gratis sjukvård nog vore bäst och det system han genomfört var det bästa som var politiskt möjligt. Han kan uppenbarligen manövrera politiskt, men problemet har varit att han inte verkar gilla den politiska eliten, utan istället ska ha "isolerat sig" i vita huset. Bland annat detta har gett honom epitetet "professorn". Republikanerna blev sura för att han inte smörade, vilket Bill Clinton gjorde väldigt mycket. Han träffade alla motståndare och spelade golf med dem för att smörja maskineriet. 

Paradoxen är dock att Obama fått igenom en del, för USA revolutionerande förslag som Clinton misslyckades med, genom att sätta hårt mot hårt. När han talar är han oerhört karismatisk, men han har fått öva upp sig till Bill Clintons "people skills". Bill Clinton ska ha varit helt otrolig på att få folk att känna att de var viktigast i världen för just honom. Detta utstrålar inte Obama så han är på så sätt både mer ärlig och mindre socialt skicklig. Smart är det dock inte för republikanerna vill känna sig viktiga. Kanske hade han fått igenom ännu mer om han smörat lite extra, men han har också en kampanjorganisation på utsidan att förhålla sig till. Han vill inte få samma insiderstämpel som Hillary Clinton fått.

Vad vi kan säga är att projektet med "politics of transcendence" än sålänge lyckats bättre som ett traditionellt politiskt projekt för demokraterna. Både sjukvårdsreformen och närmandet till Kuba är historiska händelser. Däremot har USA inte enats, vilket var Obamas mål från början. Om vi ska relatera politics of transcendence till den "tredje vägen" så handlar det också om att lösa upp gamla knutar som är bortom höger och vänster. Detta är något de konservativa oftast lyckats använda för att vinna stöd och få folk att glömma klasskonflikter. Tänk hur stor inverkan nationalismen haft och hur högerpolitiker spelat på den. Därför blev Obama historisk på många sätt, men han har också blottat hur djupa de sociala klyftorna faktiskt är. Pricken över i i hans presidentskap skulle vara ett enat USA.  

Hans analys har fungerat hyfsat för de utrikespolitiska utmaningar som nu finns. Det finns ett mycket seriöst reportage om Obamas utrikespolitik här. Även den internationella politiken skulle behöva lite transcendence, men här mellan religioner och kulturer. Obama har använt sin traditonella akademiska kunskap och blandat det med analyser av vad han kallar för "tribalism". I Mellanöstern är det den analysen som saknats för att USA ska kunna göra väl avvägda bedömningar i sin utrikespolitik. Obama har också varit idealist på så sätt att han menar att en del hyckleri måste bort för att USA ska kunna vara en trovärdig utrikespolitisk aktör. Relationerna till Saudiarabien och Israel består dock, däremot lättas trycket på Iran. Hans analys av "tribalism" är delvis baserad på hans fars liv i Kenya. Han menar att "tribalism" förstörde hans fars liv innan han flyttade till USA och Barack Obama har skrivit en bok om det. Det är ju inte säkert att en afrikansk analys går att applicera på mellanöstern och resultatet är inte ultimat men ett bra steg på vägen. I de mer traditionella frågorna gör han en analys som bygger på den teoretiska realismen, men säger också att utifrån den så är klimatfrågan ett större säkerhetshot än IS. USAs många trauman inom utrikespolitiken har gjort att han inte agerade i tid när det gäller både IS och Assad, men han har också undvikit att slösa amerikanska liv på fällor som IS bara längtar efter att amerikanska soldater ska gå i. John Kerry är här mycket mer upprörd än Obama, och har kämpat för att folkmordsstämpla massakrerna på Yazidier. Något både USA och EU-parlamentet nu gjort öppet. IS trycks också tillbaka territoriellt, men Ryssland har fått en större roll än USA hade velat och mycket skada är redan skedd.

Om vi ska försöka se vart USA (och framförallt demokraterna) går nu så är det dock viktigt att poängtera alla kampanjorganisationer brukar finnas kvar efter ett kampanj eller ett presidentskap. Bland annat i syfte att påverka politiskt. Sanders folkrörelse har grunden i bland annat finanskraschen 2008, alla sådana rörelser finns kvar sedan. Även Obamas kampanj finns kvar, så att Sanders kör på handlar om landets framtid på många sätt. Själv hoppas jag att Hillary Clinton ska inspireras av Obamas politiska mod för att fortsätta föra USA i rätt riktning. Hennes egna väljare verkar dock inte lita på det, och därför går det bra för Sanders just nu. De verkar vilja att primärvalet ska sluta med Clinton som den främsta bland jämlikar, som ständigt är utmanad av partiets vänsterfalang. Att det blir 50/50 i folkligt stöd och ett val som avgörs av partietablissemanget, kan vara precis vad de demokratiska väljarna vill.

För att i slutändan sammanfatta vad politics of transcendence skulle handla om från början så tänkte jag här lägga in Timbuktus låt "tänk om" från 2008 som börjar med en sampling av Obama. Timbuktu beskriver i hela låten precis vad "politics of transcendence" var tänkt att handla om innan realpolitiken tog över "A reflection of what can be"

Tänk om alla var moderater.
Tänk om alla strävade framåt men jobbade bakåt.
Tänk om dom rika blir rikare, framgång är lika med lova nåt sen bara svika det.
Vidare tänk om vi tänkt på vår nästa, tänk om politiker tänkt på vårt bästa.
Tänk om vi hade alla hästar inne, tänk om den som tjänar mest han vinner.
Tänk om det vore så enkelt, tänk om vi är på fel spår och har förlorat poängen.
Tänk om detta här är så bra det blir. Tänk att gå genom världen radiostyrd.
Tänk tanken men tänk tyst för bövelen, tänk om dom inte hällt piss i öronen.
På oss så lång tid att vi blivit klarsynta och kan inte tänka helt tydligt

Tanka över ting men vi är ting på tanken.
Snart sitter vi med ingenting på banken.
Dom säger ju att allt ska bort.
(nu ska vi tjäna pengar)
Dom säger ju att allt ska bort
(nu ska vi jävla sälja)
...

Tänk om Obama förändrar världen!
Tänk, tänk om en människa i själva verket är den enda som kan vända trenden, tänk om makten var i era händer.
Tänk om pengar inte var så viktigt.
Tänk om hela faran bara är fiktiv.
Tänk dig lycklig, känn dig hel.
Om du inte tänker med hjärtat; du tänker fel.
Tänk på refrängen.
Tänk att varje kugghjul driver mojängen, men e liten i mängden.
Tänk om politiker tänkte längre.
Tänk om det var på oss det hängde.
(Tänktänktänk.)

TÄNK OM ALLIANSEN LYSSNA PÅ HIPHOP.

Tänk om det var straffbart att lyssna på listpop.
Tänk om det var lag på att gilla Talib och Pete Rock.
Tänk om Carl Bildt gillade Kanye, om Reinfeldt tyckte graff var en bra grej.
Tänk dig en tid där det inte är försent, tänk dig ett liv där du lever ännu mer!

Tanka över ting men vi är ting på tanken.
Snart sitter vi med ingenting på banken.
Dom säger ju att allt ska bort.
(nu ska vi tjäna pengar)
Dom säger ju att allt ska bort
(nu ska vi jävla sälja)
Dom säger ju att allt ska bort.

Dom säger det är vi mot dom, men de e ju dom mot oss.
Dom tränger in oss i hörn där vi inte kommer loss.
Dom satsar på sig själv, dom runkar i motvind.
Vill du ska va rädd för deras hotbild
Men tänk om allting var på ett annat vis, för man måste unna sig lite fantasi.

Ref.