Om religiös tro, svenskt kulturarv, det mångkulturella samhället och dess koppling till arbetslinjen och feminismen

Om vi ska ha en kort analys av religiös symbolik så går det analysera vad århundraden av olika sätt att tro gör med vår kultur och vårt samhälles DNA. Vad innebär det t.ex. att Jesus sitter till höger om gud i himlen. En tolkning som jag gärna gör är att gud står till vänster om Jesus, men om vi gör en kulturell analys så är det inte det som den kristna kulturen gjort med vår värld. Istället får vi en snäll kärlekskille , vars handlingar är en konsekvens av guds ande och som minsann sitter till höger när han kommer till himlen, för om han inte sitter så är han ju som Lucifer. 

Här kan vi göra en tolkning till det som idag kallas arbetslinjen. Det är enligt många bättre och mer moraliskt att jobba för en riktigt elak firma än att inte jobba alls, för att inte tala om hur vi nu börjar se på asylrätten och dess relation till arbete. I denna analys tycker jag att Yazidierna (som USA och EU-parlamentet erkänt att det begås ett folkmord mot av IS) har en mycket spännande tro. Jag tror iaf att århundraden av nationalism och kristendom ändå gjort något med vår kultur. Att det gett en viss mentalitet som sitter i ryggmärgen hos många.  

Den coolaste kristendomen är såklart de svarta kristna i USA, de tar de vitas lära och gör den lite häftigare (men Jesus hade troligtvis inte vit hy) men precis som kristendomen var ett sätt att hantera hur livet såg ut för 2000 år sedan så var det ett sätt att hantera ett liv i slaveri och ghetton. Även Rastafari använder bibeln för att uppnå kulturell stolthet.  

Vi kan också jämföra med en lika ytlig kulturell analys av Islam. De menar ju att Jesus var en av guds profeter men inte den sista, således ett steg på vägen i läran mot Muhammeds lära. En del muslimer talar också om att bygga "guds kungarike på jorden" och att Jihad är en del av detta. Andra ser det mer som en andlig kamp för tron och guden inom oss. Judarna är färre, men en kort ytlig analys skulle kunna vara att de ska göra som gud säger och så kommer de att få ett eget kungadöme som gud valt ut. Idag är det såklart mycket mer komplicerat eftersom förintelsen vägs in i ekvationen. Israel är ju dock en helig käppsten pga detta. Judarna har blivit lovade Israel av gud.  

I ett mångkulturellt samhälle möts dessa sätt att leva och kombineras med det faktum vårt samhälle har en stor andel ateister.  Dock är det så att även ateister söker en mening som formats kulturellt i generationer och på så sätt formar dessa uråldriga kulturer vad vi ser som meningsfullt. Dessa tre religioner är syskonreligioner och många säger att de dyrkar samma gud. Jerusalem är en helig stad för alla dess troende.  

I artikeln om Bernie Sanders och hans tro görs en analys om hans judendom som "a heretic riding a donkey". Åsnan är annars en symbol för både Jesus och det demokratiska partiet i USA. Ett envist djur som brukar ha rätt. De menar att Sanders har stor respekt för sitt kulturarv och förintelsen, men också gör en egen analys och t.ex tar avstånd från Zionismen. Han vill inte heller öppet hylla "the god of Abraham" Vissa menar att detta är en slags kulturell judendom så uråldrig att de glömt bort att den fanns. Vi får väl iaf hoppas att de som går i Synagogan inte tycker att Bernie Sanders frestar deras kött till synd när han är där för det är ju sådant Lucifer sysslar med.  

För Sveriges del finns en del arbete att göra kring hur vi bygger vårt land idag. De flesta i vårt land har iaf en Abrahamitisk kultur, men är det bra ur t.ex ett feministiskt perspektiv? Är någon av de Abrahamitiska religionerna bra ur ett feministiskt perspektiv? Ofta har svagare grupper kunnat använda en kultur mot en förtryckare, så gjorde de svarta i USA med kristendomen och så har väl kvinnorörelsen också ofta jobbat.