Om Macrons seger, EUs framtid, en eventuell framtida Frexit och kopplingen till Greklandskrisen.
Bra att Macron vann i Frankrike men också synd att ett av EUs viktigaste länder nu fått välja mellan ekonomism och främlingsfientlighet finansierad av Ryssland.
Precis som med främlingsfientligheten så finns det en linje inom högerekonomismen som bygger på en ologisk och kontraproduktiv moralism som inte alltid är sann. Tyskland har en bättre ekonomi, men de finns också många som menar att det är just Tysklands svar på krisen som underminerat hela unionens sammanhållning.
I Frankrike har politik ofta gått före ekonomism. Uppdelningen är där inte mellan politiker och ekonomer utan mellan ideologer och administratörer. Många säger att Macrons seger kan leda till att Le Pen vinner nästa val. Detta vet vi inte ännu.
Efter Brexit så kan EU kan nu komma att gå tillbaks till sin kärna. Dvs ekonomiskt samarbete ska överbrygga en klyfta efter en kris. Nu när Storbritannien drar sig ur och EU än mer blir det kontinentala samarbete det var från början finns det dock också en möjlighet att gå åt andra hållet. Le Pen vill inte ha mer politisk och social integration och jag tror att även Macron kommer att prioritera ekonomi och handel. Personligen trycker jag att Macron bör stödja att EU går vidare med t.ex Tobinskatten som 10 EMU-länder nu förhandlar om.
Frexit har skjutits upp men trots att det är ännu mer komplicerat att lämna EMU än EU så är det inte omöjligt i framtiden. Det visade Grekerna med Grexit. Även Varoufakis (vars självbiografi "Vuxna i Rummet" precis utnämndes av de guardian till en av de största politiska biografierna någonsin, trots hans korta period på insidan) menar dock att EU behövs för att stå emot det globala kapitalet, men då måste vi gå vidare med Tobinskatten. Jag utvecklade min tankar om den tyska ihopblandningen av ekonomisk och moralisk skuld och hur det påverkar Europa i det här blogginlägget från sommaren 2015.
Någonstans tror jag att nyckeln till unionens sönderfall fanns i Grekland. Syrizaregimen som var helt ren från korruption ville bygga upp sitt skatteverk för att kunna betala tillbaks sina skulder och både IMF och USA hade egentligen en mer generös linje. Detta stoppades dock eftersom framförallt Tyskarna blandade ihop ekonomiskt misslyckande med moraliskt förfall. Grekland fick inte resa sig utan att vänstergimen Syriza administrerade ett kontraproduktivt högerstålbad på sitt eget folk. Denna sammanblandning är något som förstärker alla stereotyper från andra världskriget. Att vara produktiv och ta ansvar för ekonomin är nämligen långt ifrån samma sak som att vara moralisk, och att ta ut det på Tsipras och Varoufakis är ännu mer fel eftersom de ju fick folkets förtroende för att reda ut det hela efter de regimer som EU:s rikare länder tidigare samarbetat med.
Precis som med främlingsfientligheten så finns det en linje inom högerekonomismen som bygger på en ologisk och kontraproduktiv moralism som inte alltid är sann. Tyskland har en bättre ekonomi, men de finns också många som menar att det är just Tysklands svar på krisen som underminerat hela unionens sammanhållning.
I Frankrike har politik ofta gått före ekonomism. Uppdelningen är där inte mellan politiker och ekonomer utan mellan ideologer och administratörer. Många säger att Macrons seger kan leda till att Le Pen vinner nästa val. Detta vet vi inte ännu.
Efter Brexit så kan EU kan nu komma att gå tillbaks till sin kärna. Dvs ekonomiskt samarbete ska överbrygga en klyfta efter en kris. Nu när Storbritannien drar sig ur och EU än mer blir det kontinentala samarbete det var från början finns det dock också en möjlighet att gå åt andra hållet. Le Pen vill inte ha mer politisk och social integration och jag tror att även Macron kommer att prioritera ekonomi och handel. Personligen trycker jag att Macron bör stödja att EU går vidare med t.ex Tobinskatten som 10 EMU-länder nu förhandlar om.
Frexit har skjutits upp men trots att det är ännu mer komplicerat att lämna EMU än EU så är det inte omöjligt i framtiden. Det visade Grekerna med Grexit. Även Varoufakis (vars självbiografi "Vuxna i Rummet" precis utnämndes av de guardian till en av de största politiska biografierna någonsin, trots hans korta period på insidan) menar dock att EU behövs för att stå emot det globala kapitalet, men då måste vi gå vidare med Tobinskatten. Jag utvecklade min tankar om den tyska ihopblandningen av ekonomisk och moralisk skuld och hur det påverkar Europa i det här blogginlägget från sommaren 2015.
Kommentarer