Om 2001 och Solaris som delar i kalla krigets kulturkamp och Being There och Forest Gump som Solaris gröna vatten eller en symbol för Jesus

I filmen och boken 2001 lämnar ett gäng utomjordingar svarta stenar på olika platser. Genom att hitta dem kan människorna nå nästa nivå. Det blir en slags symbol för socialliberalismen. Filmen slutar med att austronauten som går hela vägen efter han stängt av datorn de byggt som fick eget medvetande och hade ihjäl en austronaut, åker rakt in i ett psykadeliskt ljus för att sedan återfödas som "ett stjärnbarn." Det är lätt att dra jämförelser till de system som finns i väst, eller iaf till hur det system var tänkt att fungera. Dvs det finns en hierarki, men du kan nå nästa nivå, om du vill och försöker. Det går här även att dra en jämförelse till kristendomen. Dvs vi ska lita på att de som är mer utvecklade och högre upp i en hierarki vill oss väl. Mer väl en de maskiner och verktyg vi byggt själva. 

Klippet där aporna gör ett språng i utvecklingen blir en slags bro mellan vetenskapen och kreationismen. En modern skapelseteori som liknar scientologin.   Utomjordingarna som kommit längre i sin utveckling hjälper aporna lite på traven när de "är redo" för nästa steg.  

Filmen Being There med Peter Sellers från 1979 är en smartare och mer politisk föregångare till Forest Gump.  Chauncey Gardner är utvecklingsstörd och har aldrig lämnat huset han bor i. Han är på så sätt en slags slav, som hålls kvar i ett hus där han jobbar som trädgårdsmästare. När "ägaren" dör har han ingenstans att ta vägen så han irrar runt på stan i Washington. Liksom Forrest Gump har han ovanligt låg IQ men ramlar in i Washingtons elit. När han pratar om sina blommor ses det som en metafor för USA:s ekonomi. Detta är en konservativ växtmetafor som de gillar och på slutet pratas det om att Chauncey Gardner kan bli USA:s nästa president. Medan eliten samtalar om USA:s framtid och Gardners plats i den på en begravning, vandrar han omkring för sig sig själv i en park nära begravningen.  Vid filmens slut går han på vatten, samtidigt som talaren på begravningen upprepar att "Life is a state of mind".  Därav jämförelsen med Jesus och den kristna högern. Med rätt tro kan du går hur långt som helst.  Gardner har ödmjukt levt sitt liv i fångenskap som trädgårdsmästare och detta leder honom mot makteliten. 

Det går inte heller att undvika att tänka lite på George W Bush, en president som av många anklagades för att vara korkad och "skapad av andra", samtidigt som han var charmig och hade ett jordnära sätt att vara. Om Ryssland investerat i Trump så var det Saudi som investerade i Bush, och de blev också av med en rival i Irak.  Om en inte vill hoppa lika långt in i framtiden så för Chaunsey Gardner också tankarna till Ronald Reagan som valdes 1980. Mindre än ett år efter att Being There hade premiär. På så sätt lyckas filmen fånga hur en ny presidentkandidat diskuteras i den republikanska eliten.

Klippet nedan jämför Being There med just 2001 och menar att delar av Kubricks "kulturella kod" finns i Being There. Monoliten är den rika mannen som tar Chauncey Gardner in i den politiska eliten.   

Utifrån en kulturanalys av kapitalismen, kristendomen och socialliberalismen så har både Being There och Forest Gump en plats i väst kulturella narrativ. Berättelsen är om inte republikansk, så iaf amerikansk på så sätt att det är vilja, handlingskraft och självsäkerhet som avgör, snarare än hög intelligens. Både Gump och Gardner tar dagen som den kommer, och får vissa sätt både bättre och mer spännande liv än många andra, samtidigt som de blir utnyttjade.   Alla kan lyckas om de försöker, precis som i den republikanska bibeln "Think and Grow rich", av Napoleon Hill. 2001 visar upp att det finns en utvecklad elit som hjälper folk på vägen när de är redo, och att det fungerar bättre än när de gör uppror och vill organisera sig själva efter sina egna regler. 

Filmen Solaris är också baserad på en bok, och den skulle vara ett Sovjetiskt svar på 2001. Den är också det på det kulturella planet. De ryska astronauterna studerar en mystisk blå planet de inte kan förstå. Planeten består av blått vatten och kan ge austronauterna hallucinationer och skapa kopior av saker de vill ha men trodde var omöjliga att få tillbaks. Solaris skapar t.ex en levande kopia av en av austronaternas döda fru. I den ryska versionen sker detta bara en gång. Något som på ett sätt få en att tänka på ryssar som hoppade till väst för en kvinna. 

I en nyckelscen läser en av austronauterna ur en bok att "de kommer på natten" och "vi måste sova någon gång". Dvs hur länge kan de värja sig mot ett system som de inte gillar men som kan ge vissa människor allt de vill ha. Människorna måste sova någon gång. Austronauten säger också att kopian av hans fru (Solaris gör här bara en kopia) är lika riktig. Det blir en symbol för vad kapitalismen kunde ge dem som övergav kampen för ett socialistiskt samhälle. Sovjet ville utmåla sitt samhälle som mer intellektuellt och mindre dekadent än väst, och det är just detta som är fokus i den ryska filmen. Det ska vara smakfullt. En värld av hallucinationer och oändliga kopior har inget djup. Samtidigt menar en av austronauterna att deras samhälle inte vill utforska mer. De talar om människan som inåtvänd. Att det handlar om att utvidga jorden snarare än att utforska andra planeter. Människor behöver människor, snarare än nya världar, oändlig teknikutveckling och materialism. 

I Steven Soderbergs amerikanska remake från 2002 (då altermondialiseringsrörelsen var i ropet och 2001 skulle ha hänt ett år tidigare) studeras kapitalismens omvandling av människa till vara ännu mer än i den ryska versionen. Här återskapas austronautens fru flera gånger, och när han upptäcker detta så behandlar han henne som en vara. Han skickar t.ex ut en version i rymden mot en säker död.  Soderbergs version har på så sätt en ännu mer marxistisk analys än originalet. Kopiorna gör dessutom uppror och dödar vissa original (som i Blade Runner).  Det förs ett resonemang kring "vem som är vems, marionett". Fokus blir dock mer på individen. Vad innebär det att få människor langade till sig som varor, och vad innebär det att vakna upp och vara en vara. Soderbergs version är här snarare en betraktelse över det globala klassamhället och västvärldens överflöd. 

Det bildas såldes två motpoler där 2001 står för socialliberalism och/eller kapitalism kombinerad med kristendom och Solaris för en socialism som undrar om den för en hopplös kamp. I slutet av Solaris från 1972 befinner sig Astronauten i sitt gamla hem, men vi ser också att hemmet befinner sig mitt i ett liknande vatten som det på Solaris, men detta är grönt, istället för blått.  Det verkar som om han stannat på Solaris som lyckas kapa en värld där han trivs, genom att göra vattnet grönt istället för blått.  Har människorna gett upp eller är deras egen värld redan mycket lik det Solaris kan ge dem. Sovjet ville ha ett svar till 2001, men det är tyvärr uppgivet. Austronauterna lyckas varken förstå eller bekämpa Solaris. Slutet på filmen får oss att tro att Sovjet redan förlorat, men samtidigt är det just kopior Solaris ger oss, och Solaris måste anpassa sin yta för att den ryska austronauten ska acceptera denna kopia av hans gamla hem. När kan en kopia ersätta det du förlorat och kanske aldrig kan få tillbaks.  Det blir därför oklart om mästerregissören Tarkovskij egentligen gick emot sin regering när han skulle formulera ett lika avancerat och djupt svar på Stanley Kubrick mästerverk. Om Solaris egentligen är den kapitalistiska världen som kan producera kopior av det vi vill ha. Har den ryska austronauten då valt Solaris, och om han inte gjort det, är hans eget gamla hem likadant fast grönt istället för blått?

Problemet blir att allt hela tiden kretsar kring kapitalismen. Det blir en motkultur där ryssarna får svårt att formulera sitt eget alternativ. I det som skulle vara ett slags kulturkrig där Sovjet behövde ett svar på 2001 så är det är motståndarens värld allt kretsar kring. Å andra sidan är 2001 liksom "Being There" en resa uppåt, eller framåt, mot vad som framställs som ett högre stadium. Det ryska alternativet tycks här vara gemenskap med andra. Andra som inte är kopior, substitut eller varor.   

Kanske är det så att kapitalismen gjort en grön värld, lik den i Forest Gump eller Being There för att de som inte fått den bästa platsen i den ska kunna känna sig hemma där. Den som kritiserar kapitalismen mest här blir därför Stephen Soderberg, med sin inspiration från den alternativa globaliseringsrörelsen som var stark just kring 2002, ett år efter det år då filmen 2001 ska utspela sig. Den rörelsen byggde dock inte på Sovjetkommunism utan på en alternativ globalisering med lösningar som t.ex tobinskatt. På slutet är austronauten kvar på den vanliga jorden, och saknar sin döda fru. Inget verkar ha förändrats.