Arbetstidssänkning för kvinnor i offentlig sektor bör ske med bibehållen lön.

Jonas Vlachos, nationalekonom vid stockholms universitet håller med om att IF Metalls arbetstidssänkning är bättre för löntagarna än ökad arbetslöshet och bibehållen lön och abetstid för de som blir kvar. Som stöd för detta refererar han bland annat till lyckoforskning. Vlachos verkar dock argumentera för att arbetstidssänkning främst bör ske bland kvinnor i offentlig sektor. Anledningen till detta sägs vara att då offentlig sektor inte är beorende av efterfrågan så kan varje arbetstidssänkning med motsvarande lönesänkning omsättas till fler jobb i offentlig sektor.

Med rent ekonomiska argument så kanske detta stämmer men vi måste också väga in rättvise och jämställdhetsaspekter. Kvinnor i offentlig sektor är de som har sämst betalt idag och det är också betydligt vanligare att dessa redan jobbar deltid ofrivilligt än att män gör det. Jag håller med om att anställda inom exempelvis kommunal kan behöva gå ner i arbetstid men detta bör i så fall ske med bibehållen lön. Genom att göra arbetstidförkortningar med bibehållen lön i låglönesektorer och med sänkt lön i högavlönade sådana så kan vi bidra till ett mer rättvist och mer jämställt samhälle.

Det är naivt att tro att alla kvinnor i offentlig sektor ska ha någon som kan försörja dem och även om de skulle ha det så innebär det ett beroende och på så sätt mindre frihet, något som enligt lyckoforskningen också innebär mindre lycka. Det är i dessa sektorer som vi absolut inte kan sänka lönerna. Arbetstidsförkortning bör här istället finansieras med mer omfördelning av resurser.