Finns det något mer bakåtsträvande än kärnkraft

Om gränser, välfärd, främlingsfientlighet och migration.

Världen, Europa och Sverige förändras hela tiden. Klimatförändringarna har redan börjat skörda offer i Afrika. Människor flyr undan krig om resurser. Ofta norrut. Kanske till Europa eller till Mellanöstern där uppror och demokrati kan skapa hopp och framtidstro, men också nya flyktingströmmar till Europa. Det finns en enorm utvecklingspotential i detta när nya perspektiv och sätt att tänka möts, men många ser det också som hot mot privilegier och saker som de har kämpat för länge.

Bosättarna på Västbanken ser det som att de är frontsoldater i ett krig mot Islam. Att de står i frontlinjen för att skydda oss i Europa. Många sverigedemokrater i Skåne säger samma sak. I Malmö är sverigedemokraterna större än miljöpartiet. Begreppet ”living on the edge” myntades av en anledning.

När jag bodde i södra Frankrike så gick debatten het om Front National. Araber kom från Nordafrika till Marseille Front National kontrollerar sedan länge ett antal småstäder i Södra Frankrike och har blivit ganska populära. Genom att öka antalet poliser har brottsligheten minskat och folk känner sig säkrare på gatorna. Detta har ju dock inte hjälpt invandrarna från Nordafrika som ofta blir stigmatiserade och kontrollerade av rasistiska poliser. Det handlar om  outsiders som vill in och insiders som känner sig hotade och vill försvara sina privilegier.

En liknande dynamik går att se i städer där innerstaden ställs mot förorten. 2005 satte franska polisen in vattenkanoner mot de förortsbor som den dåvarande inrikesministern Nicolas Sarkozy kallade för ”slödder”. Idag är han fransk President. En sådan attityd drabbar inte bara de som de används emot. Det drabbar stora delar av befolkningen som råkar vara på fel plats vid fel tillfälle.  

Jag skrev själv om hur jag utsattes för den franska polisen här 2007. Det är också ett typexempel på hur frustrerade män tar ut sin frustration på fel saker. Inte för att du skulle vara onda, utan för att de har vistats i en kultur där "det är så man ska göra".  2008 föreslog Moderaterna i Malmö att polisen borde använda vattenkanoner i Rosengård. Detta förslag har kombinerats med förslag om att vi borde bygga en riviera i Malmö. Som tur är så sitter de inte i majoritet.

Vi vill ofta tänka att det sker någon annanstans men det sker här och nu. I vår vardag. Människor i periferin kommer alltid att tycka att folk i huvudstaden är politiskt korrekta och saknar verklighetsförankring. Det hör liksom till. Svaret kan aldrig vara att hänföra sig åt exotisering och prata om rolig mat och söta kulturutryck. Det enda sättet för centrum att förstå periferin är att då och då släppa sina privilegier och bege sig ut där. Inte med guide utan verkligen leva där. Det är därför saker som rotationsprinciper på maktpositioner i grunden är sunda sålänge de används pragmatiskt och inte går till överdrift.

Den svenska politiska debatten har handlat mycket om skatter, välfärd och arbete, men principerna är liknande. De som vill riva upp LAS vill främja outsiders, de som vill ha kvar LAS skyddar insiders. I alliansens Sverige sker dock detta på villkor som främjar de som redan har mycket. För det är ju oftast inte de som äger arbetsplatsen som behöver slåss om brödfödan, även om många småföretagare och entreprenörer gör sitt bästa för att saker och ting ska gå runt och deras anställda ska ha det bra. Den logiska slutpunkten blir ofta att sparka nedåt mot människor som har flytt pga krig och förtryck. Jag skrev om det här 2008.

Det har nu börjat föras en argumentation av en brokig skara akademiker, sverigedemokrater och nyliberaler. En argumentation som bygger på att välfärdsstaten står i motsats till öppna gränser. Nyliberalerna menar att vi måste ta bort den skattefinansierade välfärden för att kunna ha ett öppet samhälle. Detta kommer i längden att leda till ett samhälle som liknar USA där du måste slå dig fram och lita till släkt och vänner när det går dåligt. Sverigedemokraterna menar att vi måste stänga gränsen för att rädda välfärdsstaten. Detta kommer i längden att leda till en inhuman migrationspolitik.

Huruvida någon är korkad eller smart, dum eller snäll, har inte med ursprung att göra. Folk har råkat hamna i olika grupper och är lojala mot en tillhörighet. Idag har de egna politiska partier som representerar dem och samma sak kan sägas om falangerna inom olika politiska partier. I Malmö kan Miljöpartister och Sverigedemokrater finnas i samma familj. Alla dömmer någon annan. ”Det är ju jag som säger som det är” ” det är dem andra som är fångade i sin lilla värld med ett skevt och småaktigt perspektiv”. ”Det är jag som är missförstådd” ”Det är de andra som är giriga och småaktiga”.

En kamp om utvecklingen förs och vi har alla ett val att göra. Eller snarare en balans att hålla. En balans mellan att lyssna och leda, mellan att tänka efter och agera, mellan att spurta och att pausa och i värsta fall också slåss för vår sak. Det går nämligen inte att förändra samhället bara genom att betrakta och döma, vi måste agera också. Det finns ingen förutbestämd värld. Världen är vad vi gör den till.

Själv sitter jag inte på någon slutgiltig lösning och folk skulle ha all anledning att oroa sig om det var så. Förutsättningarna förändras nämligen hela tiden och den som inte kan anpassa sig och lyssna in andra perspektiv kommer inte att hänga med. Det handlar inte om ”survival om det strongest” utan ”of det fittest”. Det kan ske ”alla mot alla” eller i en anda av ”samarbete och solidaritet”. En anda där alla ska med i arbetet för att kunna lösa våra gemensamma utmaningar eller en anda som påminner om hela havet stormar där alla slåss om att inte bli utan när en krympande kaka ska fördelas. Med naturen som vår vän och guide, eller som vår motståndare som ska besegras.

Precis som människor så behöver dock både företag och regeringar goda förebilder och exempel. Sverige har väldigt bra förutsättningar att hantera både sociala klyftor, mångkultur och miljöförstöring. Det finns en möjlighet att visa att det var här i Sverige som vi började vända vinden, det var här vi tog tag i utmaningarna på ett konstruktiv sätt. Vi kan själva välja vilken värld vi vill ha.