Angående dagens riksdagsbeslut om hårdare regler för asylsökande

Så har jag varit på demonstration och gett ännu fler ledtrådar till hur en får mig att gråta, hoppas vara starkare till nästa gång.  Idag röstade riksdagen igenom nya hårdare regler för asylsökande. 

MP och S har följt andra regler kring sammanhållning och kvittning än vad som är praxis, egentligen skulle större delen av riksdagsgruppen kunna rösta emot utan att regeringen faller. I FRA-frågan handlade det om att det hade påverkat beslutet om Federley och Lööv röstat emot. Varför är detta tråkigt? jo det är så att när en står i TV och säger att vi vill inte göra det här men vi måste för att sedan ha så få som röstar emot så ger vi Sd, S och M rätt även i sakfrågan trots att Sverige är långt ifrån fullt, för folk uppfattar det då inte bara som att det handlar om att hålla ihop regeringen. Detta samt hur all propagandan kring beslutet från alla parter har kommunicerats gör att risken för att den nya lagen blir permanent ökar eftersom det blir en psykologisk effekt när ett sådant besked kommer från MP. 

Jag vet inte varför det blivit såhär. Det kan vara hårt tryck från S, men det kan också vara så att en ovana att regera gör att ledningen inte vill ha folk som röstar emot för att "spela hjältar". Utan insyn är det mycket svårt att veta. Mer regeringsvana partier tillåter ofta "hjältar" om det inte påverkar besluten. Inom S finns en vana av att det accepteras att ledningen går med på saker som gräsrötterna inte står för, ibland pga att makt korrumperar men också för att alla inom partiet förstår politikens realiteter. På så sätt kan det handla om partikultur, men S har samtidigt noll röster emot medan mp har 4 röster emot så det verkar ha funnits ett extra tryck i denna fråga. Det betyder troligtvis att det är ett extra dåligt beslut som är extra svårt att förklara. Speciellt när så många experter och remissinstanser är emot beslutet. Jag hoppas och tror att vi alla lär oss av våra misstag och kan växa tillsammans i Sverige.  

Min åsikt är att om alla kommuner tar sitt ansvar och vi tar bort utgiftstaket (inte överskotts eller balansmål) i statens budget så går det att lösa. De kommuner där integrationen fungerat är ett levande bevis på det.