Rörande ommöbleringen i MPs riksdagsgrupp

Rörande  den ommöblering i riksdagsgruppen som skett inom MPs riksdagsgrupp så blir jag också irriterad när folk inte följer interna arbetsordningar och stadgar. Jag tycker att sådana regler ska följas och även jag har undrat hur det fungerat inom MP:s riksdagsgrupp. Går det att tycka lite som en vill osv...Jag sitter inte i riksdagen men tycker att det alltid ska finnas en tydlig process för ur en beter sig när en har en avvikande åsikt i en sådan grupp. 

Det är dock också så att det finns riksdagsledamöter som tycker annorlunda inom t.ex S.  Där regeringen ofta har en annan linje än kongressen även utan att behöva kompromissa.   Det har varit när en viktig fråga hänger på en eller två personer som i t.ex. FRA-frågan som partipiskan viner. Det är vanligt att ledamöter kvittar ut sig i frågor de inte kan stå för, så troligtvis handlar frågan om att uttala sig om saker i media.  Kanske tänker de som så att folk på tunga poster i riksdagens utskott måste företräda partilinjen till 100% men det kan också handla om att mp är ett litet parti och känner att de hela tiden måste bevisa sin regeringsduglighet (trots att S hade ännu mer cirkus under Juholtkrisen). 

Det andra scenariot är att det handlar om sakpolitik. Politiskt så kan frågan också handla om NATO och TTIP.  Jag tror inte att värdlandsavtalet kommer att leda till  att dagens regering går med i NATO men risken finns att dagens regering bäddar för att en borgerlig regering går med i NATO senare. När det gäller TTIP så är det Carl Schlyter som har bäst koll utanför regeringskansliet och stora delar av S ledning driver en linje för avtalet samtidigt som det finns gräsrötter inom S som driver en linje mot. Personligen är jag oroad över innehållet och hemlighetsmakeriet, men det är också så att det blir svårt att jämka de principer som gäller i USA och EU även utan hemliga domstolar. EU har mer regler för att en produkt ska nå marknaden och i USA ska du stämma folk i efterhand istället. Jag har tidigare kommit fram till att avtalet bäst kan förklaras med geopolitiska principer, dvs att USA och EU inte ska springas om som handelsblock.    Här har vi sett en stor ideologisk konflikt. Är det regeringsduglighet eller att stoppa ett sådant avtal som är viktigast? men det är också en mångfacetterad strid där olika delar av alla partier intar ståndpunkter även i Bryssel. Detta gör att det inte känns rimligt att det enbart handlar om sakpolitik för varför ska MP lägga större band på sig än stora delar av socialdemokratin? Därför tror jag att det främst handlar om att folk är irriterade över att det blir för kaotiskt i riksdagsgruppen när det blir för många olika uttalanden och att detta skulle kunna påverka regeringsfrågan men det finns såklart också risker för att sakpolitiken påverkas.         

Det är lätt att undra hur förtroendet för MP som ideologiskt parti ska återvinnas, för bland kärntrupperna och de solidariska individualisterna i storstäderna så handlar det om att för lite grön politik blivit verklighet.  MP har visserligen suttit i en rävsax mellan regeringsduglighet och gröna reformer, (damned if you do damned if you don't osv..)  Anders Ygeman får högt förtroende pga regeringens hårda linje i asylfrågor men det betyder inte att MP får det med samma politik, så någon strimma av ideologiskt hopp måste finnas kvar. Lösningen nu när åtstramningen är gjord måste vara att få igenom mer grön politik. Det är nu tydligt att det är MP:s ledning som leder MP på gott och ont, så jag hoppas att de resultaten kommer innan nästa val. Det behövs plattformar för att driva opinion som går emot regeringen, även bland företrädare som inte är borgerliga. Inom arbetarrörelsen finns det  sådana plattformar men miljörörelsen har mindre resurser.  Det kan också vara så att Carl Schlyter och Valter Mutt får inta sådana roller när de har kvar sina riksdagsplatser men förlorar sina utskottsplatser. Jag vill dock påpeka att de som tar deras roller också är vettiga personer med stark ideologisk förankring.