Food or Fuel? eller Food and Fuel!

Idag var jag på ett seminarium som några vänner till mig som är aktiva inom lite olika frivilligorganisationer här i Malmö arrangerat. Det handlade om etanolens sociala effekter och Lari som är vårt gröna kommunalråd här i Malmö medverkade i en paneldebatt. Vi fick se en film om arbetsförhållandena på en sockerrörsplantage i Brasilien. Något som inte var särskild uppmuntrande. Vi behöver definitivt bättre sociala villkor för fattiga arbetare världen över. Det vi kan göra i Sverige är framförallt att främja rättvis handel och certifiering med krav på goda arbetsförhållanden. Samtidigt som vi höjer vårt bistånd och klimatanpassar det.

Jag blir dock lite irriterad över den ensidighet som finns inom debatten. Det är många idag som försöker använda både arbetsförhållandena och matkrisen som ett argument mot biobränslen. När något är dåligt så bör det kritiseras, men bristen på nyans gör att folk känner sig maktlösa och blir kvar i oljesamhället. Lari klarade sig mycket bra i debatten och underströk att överallt som det finns monokulturer och stora plantager i tredje världen så förekommer också dåliga arbetsvillkor. Detta gäller för såväl sockerrör (som de gör etanol av) som choklad, bananer och kaffe. Det är alltså ett starkt argument för rättvis handel. Däremot inte nödvändigtvis ett argument mot etanol.

När jag var på Global Greens kongressen i Sao Paulo så var jag med på ett liknande seminarium arrangerat av European Green Party. Det hette "Food or Fuel?" och gick ut på att etanol var omoraliskt då maten borde gå till att mätta fattiga och inte till bränsle. Vi från Sverige påpekade att det största slöseriet med jordbrukarealer var köttproduktionen som tar flera gånger mer areal per kg protein än vegetariska alternativ. Speciellt i Brasilien där de nu skövlar regnskog för att kunna föda upp mer boskap. Det är helt sjukt att så mycket resurser ska gå åt till att vi i den rika delen av världen ska kunna äta biff varje dag. Ca 0,3% av världens åkerareal går idag till etanol. Det kan jämföras med över 70% som används till köttproduktion (åker och bete).

Mannen från EGP svarade med att minskad köttkonsumtion var något som inte gick att driva politiskt då det inte funkade hos väljare. Han var stolt över sin fina Food or Fuel kampanj som ensidigt gick ut på att dissa etanolen. Budskapet var så rakt och enkelt sa han. Det finns goda skäl att kritisera etanol men vi måste kunna ha en nyanserad debatt. Vi måste bli av med bilsamhället och satsa på kollektivtrafik. Då kan vi minska vårt bränslebehov men även ett samhälle som inte är beroende av bilism kommer att behöva en del bränsle till annat. Etanol är absolut inte en slutlösning men det är bättre än olja och snart kan vi förhoppningsvis ersätta det mesta av etanolen med andra bättre alternativa bränslen. Om vi kan minska köttkonsumptionen och bli av med bilsamhället så behöver det inte bli "Food or Fuel?", utan "Food and Fuel!".

En annan intressant sak är att debatten tidigare fokuserade kring att priset på mat var för lågt för att bönderna i tredje världen skulle kunna göra tillräckligt med vinst för att utveckla sin produktion. Detta är bla den största kritiken mot Eus jordbrukssubventioner. Idag är debatten omvänd och fokuserar på att tredje världen drabbas då matpriserna är för höga. Prisökningen har uppenbarligen inte kommit bönderna till del utan stoppas i plantageägarnas och livsmedelsföretagens fickor. Kan detta möjligtvis betyda att det inte är matpriserna som är problemet utan det faktum att vi lever i en värld med alldeles för stora sociala orättvisor?!

Om du är intresserad av mer information om köttets klimatpåverkan så kör Grön Ungdom igång sin kampanj, "Byt Mat! Inte Klimat!" lagom till Jul som ju ändå måste få ta åt sig äran av att vara köttfesten nummer ett.

Kommentarer

Anonym sa…
Kanske är det så att om tredje världen och vi andra skulle må bra av att sträva efter att producera de LIVSmedel vi BEHÖVER lokalt... Jag vet att världsekonomin ej är utformad så idag och allt skulle vändas upp och ner, men baslivsmedel behöver politiskt inte vara en självklar handelsvara globalt. Genom att sträva efter en hållbar lokal livsmedelsproduktion blir de verkliga kostnaderna tydligare för oss i västvärlden. Både miljöomsorg, djuromsorg och arbetskostnader ingår givetvis här. Självfallet skulle det finnas lager för att hjälpa under uppbyggnadsfaser och vid missväxt och svältkatastrofer i världen, men ambitionen att ta ansvar för den egna livsmedelsförsörjningen skulle ligga på politikernas dagordning. I Sverige skulle detta innebära att vår köttkonsumtion på tex fläsk och nöt skulle i det närmaste halveras (Ca hälften import). Det skulle sannolikt innebära högre matpriser för oss. Men är det rimliga att lägga 10-15 % av inkomsterna på mat (inkl godis, glass, chips, läsk och annat vi ej mår bra av) och unna oss plattTV-aparater och Tailandssemestrar istället... Vad gör vi med pengarna? Vad är på riktigt viktigare än mat och boende? Den som går på soc eller är arbetslös har TID (vilket är en bristvara för den som jobbar).
Med tid kan man göra goda bönsallader för VÄLDIGT SMÅ PENGAR även om priserna gick upp många 100 %! Vi är många studenter som vet...