Fram för en långsiktigt hållbar energipolitik

Med ett kärnkraftshaveri i Japan och ett oljepris som åker berg och dalbana pga bland annat kriget i Libyen så börjar det bli mer och mer relevant att ta fram lösningar för hur vi ska kunna klara vår energiförsörjning i framtiden. Man kan tycka att jag med detta inlägg börjar dra politiska slutsatser för fort och på ett sätt så är det kanske inte så taktfullt att att börja prata om vilka nödvändiga energipolitiska omställningar som behöver göras medan kriget i Libyen rasar och konsekvenserna av katastrofen i Japan fortfarande är högst aktuella. Jag menar dock att vi för vår egen säkerhets skull bör agera så fort vi bara kan för att skapa hållbara energisystem för framtiden. Hållbara och förnyelsebara energisystem är också ett sätt att inte göra oss beroende av auktoritära regimer som råkar sitta på stora oljeresurser.

För de som vill ha mer tankar om detta så skrev jag om nya sätt att se på säkerhetspolitiken under hösten 2008 och hösten 2009. En del funderingar finns också att finna i det globala tal som jag höll under Almedalsveckan 2009.

Att oljan kommer att ta slut så småningom och priset kommer att gå upp innan dess är ju ingen nyhet. Det som händer i mellanöstern pekar bara på att vårt oljeberoende redan nu gör vårt samhälle extremt sårbart och dessutom riskerar att få länder i västvärlden att tveka med att stötta demokratikämpar om det innebär en risk för ett instabilt oljepris.

Att kärnkraft är en ohållbar energikälla är inte heller någon nyhet. Jag minns när jag bloggade lite om kärnkraftens ohållbarhet våren 2009 och genast triggade igång en rad kärnkraftspositiva debattörer i kommentarsfältet. Jag försökte då undvika att använda risken för en olycka som argument (även jag ansåg att det var väldigt otroligt) och fokuserade istället på andra miljökonsekvenser och att uranet också så småningom kommer att ta slut. Varje satsad krona på kärnkraft är ju också en krona som skulle kunna ha satsats på förnyelsebart. Johan Simu mfl uppfattade det nog som om de vann den debatten. Det är möjligt att det i framtiden kommer att finnas nya reaktorer som tål både tsunamis, jordbävningar och terrorattentat men jag är personligen inte beredd att chansa. Förutom ovanstående anledningar så är jag motståndare till kärnkraft av principskäl då de stora verken som kräver enorma investeringar för att bygga riskerar att låsa fast elmarknaden i en oligopolstruktur som är väldigt sårbar och där det blir svårt för mindre aktörer att slå sig in på marknaden. Detta är kopplat till att vi idag inte har en ultimat struktur på elmarknaden. Jag tycker till exempel att det är väldigt problematiskt att elnätet som borde räknas som infrastruktur, idag kan ägas av privata aktörer. Att skattesystemet straffar människor som vill producera sin egen el är också problematiskt.

Vad vi ska satsa på istället för kol, olja gas eller kärnkraft är dock inte alltid en enkel fråga.Vi kan börja med att konstatera att vi inte kan förbruka så mycket energi per person som vi gör idag i framtiden. Energieffektivisering och förnyelsebara bränslen kan ersätta en del andra energikällor men knappast allt. Vi måste alltså också förändra våra vanor. Det rör sig om att åka mer kollektivt, att flyga mindre och att äta mindre kött. För att hjälpa människor med detta krävs politiska styrmedel som främjar en omställning. De bilresor som ändå behöver göras bör ske med alternativa drivmedel som el eller biodrivmedel. Det stora problemet här är dock att det finns en risk för att en satsning på biodrivmedel driver upp priset på livsmedel. Jag bloggade om den upplevda motsättningen mellan mat och biodrivmedel hösten 2008 och menade då att det var köttkonsumtionen som var den verkliga boven i dramat om hur vi bäst utnyttjar vår åkermark. Det är en åsikt som jag håller fast vid då ett kilo animaliska proteiner i snitt tar ca 10 gånger så mycket energi att producera som ett kilo vegetabiliska proteiner. Frågan om att ställa om energisystemen och klimatanpassa samhället bör därför också kombineras med informationsinsatser och politiska styrmedel för att minska konsumtionen av kött. Speciellt då köttindustrin står för ca 18% av växthusgasutsläppen.

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11

Aftonbladet1, Aftonbladet2, Aftonbladet3, Aftonbladet4