Om Grön Ungdoms organisation och organisatoriska utveckling åren 2008-2011

Jag har fått antytt att det kanske pågår eller har pågått en debatt om Grön Ungdoms organisation åren 2008-2011. Jag tänkte här klargöra hur organisationen såg ut och utvecklades utifrån förbundsstyrelsens sammankallandes perspektiv. Jag var sammankallande för förbundsstyrelsen under denna period och hade därför stor överblick över den övergripande strategiska utvecklingen. Min poäng är att organisationen var anpassad för förbundet som det fungerade då. Idag kan en annan organisation eventuellt fungera bättre, men jag tänker inte ta ställning kring hur organisationen i så fall bör utvecklas eftersom de processerna tillhör den generation som äger organisationen idag.      

Under denna period så var organisationen i en övergångsfas från en liten till en stor organisation. Styrelsen ville ha kontroll över organisationen och kansliet i denna fas. Det viktigaste var den politiska och strategiska kontrollen, dvs hur samordnas politik och organisation i en sådan fas. Lösningen blev ett arvoderat arbetsutskott bestående av en sammankallande ( i praktiken styrelseordförande) och 2st vice sammankallande (vilka det var varierade under min tid som sammankallande men det var Tove Stibe, Christian Valtersson och Malin Hjalmarsson i olika konstellationer). Utskottet hade stort inflytande över den operativa organisationen (inklusive personalfrågor och anställningsprocesser) men beredde även allt inför styrelsemötena såsom strategisk utveckling, budget och politiska och organisatoriska årsmötespropositioner. Kassören Thony Andreasson Aderum, förbundssekreteraren Linnea Haglund och språkrören Maria Ferm och Jakop Dalunde var med vid behov. Formellt hade utskottet ingen politisk roll utöver ledamöternas styrelseuppdrag men i praktiken blev samma personer politiska bollplank åt språkrören. Språkrören ansvarade således för verkställandes av organisationens politik på riksnivå, medan styrelsen och dess arbetsutskott ansvarade för organisationens riktning och utveckling. Detta gjordes ibland via informella strukturer, som den informella konstellation som kom att kallas för "samrörsgruppen",  men främst via formella verktyg, såsom antagna politiska strategier, verksamhetsplan, delegationsordning och budget. 

Som förbundsstyrelsens sammankallande hade jag insyn i alla organisationens delar. Politiska och organisatoriska. Vi såg dock språkrörens roll som de viktigaste förtroendevalda vi hade, eftersom de verkställde vår rikspolitik jämtemot olika samhällsaktörer.  Språkrören fick också mer stöd och högre arvoden än de fått tidigare. Under valrörelsen utökades kansliet. 

Det viktigaste att poängtera för denna period är att vi gick mot en organisation med en starkare styrelse och ett starkare arbetsutskott.  Idag är GU ännu större och har en generalsekreterare. Dock utan att den rollen finns i stadgarna, vilket rollen som förbundssekreterare gjorde. Vi såg på den tiden ett behov av att ta bort en roll som anställd ur stadgarna för att ge styrelsen större handlingsfrihet kring hur vi ville styra organisationen. Det handlade om relationen mellan förtroendevalda och anställda i utformandet av politik. Det betyder inte att GU inte kan ha en generalsekreterare och en sammankallande som tar ett steg tillbaks.  

Jag har ingen åsikt om den organisationen som finns idag, en större organisation kan behöva ha en generalsekreterare. Organisationen som fanns var anpassad för en organisation av "mellanstor" storlek.