Obama vann. Men betyder det något?

Det finns kanske hopp trots allt. Tillsammans med ett gäng av mina kära statsvetarnördar i ett kollektiv i Lund har jag nu spenderat hela natten valvakandes. Efter trötthetsrapporter en gång i timmen och våra egna väldigt professionella valanalyser så har det varit en givande natt. Obamas segertal var vackert och Mcains var imponerande det också.

Igår lyssnade jag på en föreläsning med Robert Fisk, mellanösterkorrespondent som flera gånger vunnit den brittiska motsvarigheten till stora journalistpriset. Han sa att det inte spelar någon roll för utrikespolitiken, vem som blir USAs president. Jag vågar ändå tro på en viss förändring med Obama. Jag hade givetvis föredragit Cynntia Mckinney som president men USA är inte riktigt där än, inte ens Sverige är där än Tyvärr.

Obama måste säga vissa saker för att kunna bli vald i USA, det paradigm som råder gör att det är nödvändigt. Jag hoppas dock att en del av de ord som Mcain använt för att misstänkliggöra Obama i viss mån är sanna. Att han är en radikal ”redistributionist” som vill omfördela resurserna i USA. Om det är så kan han givetvis inte säga det, givet det paradigm som råder. En radikal förändring av USAs politik är ändå inte särskilt troligt under Obamas presidentperiod men han kan lägga grunden för ett annat sätt att tänka, något som på sikt kan styra in USA i ett nytt paradigm. Det är det som Change handlar om.

Valkommentatorerna pratade mycket om vad som skulle hända med Obamas kampanjorganisation nu när han vunnit valet. Att han skulle kunna använda den för att opinionsmässigt kunna mobilisera sina supportar och på så sätt göra sig mindre beroende av partipolitiken. Det pratas om en postpolitisk politik (låter det paradoxalt eller vad?) Jag tror USA skulle må bra av att gå ifrån conservative/liberal låsningen, liksom Europa skulle må bra av att sluta försöka klämma in precis allt på höger/vänster skalan. Den största utmaningen nu är klimatfrågan. I den kris som råder i USA så är det naivt att tro att Obama kommer att vara drivande vid COP 15 i Köpenhamn, men om vi kan få ett tillräckligt grönt EU som driver på så är det lättare att få med sig Obama på tåget än det hade varit med Bush eller Mccain.

Politik handlar om att vilja saker och tro på dem. Att studera statsvetenskap verkar ofta vara att studera alla hinder som finns för att åstadkomma en verklig förändring. Det är alltså egentligen inte alltid så givande för en politiker att plugga statsvetenskap då det är lätt att bli cynisk, något som i sig är ett hinder för att kunna förändra saker. Jag har ändå någonstans bland alla sociala teorier försökt undersöka när och hur förändring är möjlig. För att kunna förändra världen så är det nödvändigt, om än inte tillräckligt att tro på att det går att göra. Därför gillar jag Obamas paroll ”Yes We Can”. Det är med de orden allt kan bli möjligt.