Lite reflektioner från ett tåg som sitter fast någonstans i ett allt kallare samhälle.

Sitter på X2000 på väg hem från Stockholm efter ett maratonmöte med Grön Ungdoms förbundsstyrelse. Just nu sitter tåget fast någonstans utanför Näsjö och jag vet inte när jag kan vara hemma i Malmö igen, förmodligen någon gång sent i natt. Vi har trots allt fått mycket avklarat under helgen. Jag var väl hyfsat dåligt förbered på att vara mötesordförande då vår sammankallande tyvärr inte kunde delta, men vi blev i alla fall klara till slut, efter oändliga mängder varma drycker från riksdagens kaffemaskin. Vi har klubbat bra förslag på propositioner till Riksårsmötet och vi har även bland annat diskuterat förbundets framtida organisation.

Jag hoppas också kunna få lite per pengar till GUs internationella verksamhet. Det är viktigt att vi inte ser oss som en nationell rörelse, utan lyfter det europeiska och globala perspektiven. Det verkar vara något som moderaternas partisekreterare inte gör. Jag kan konstatera att jag och Per Schlingman uppenbarligen inte delar samma värderingar. Frågan är om det gör mig mer eller mindre svensk än honom. Just att definiera vad som är svenskt, är en för mig omöjligt uppgift, men Schlingman uppfann ju iprengubben, så han kanske är rätt person för jobbet. Linnea Haglund föreslog att den ultimata svenska värderingen måste vara att en inte får fuska i bingolotto. Jag undrar om det finns med i Schlingmans kontrakt.

På Lördagkvällen stack jag och Maria Ferm iväg för att träffa aktivister från den burmesiska oppositionsrörelsen. Jag tackar s-studenter som arrangerade mötet. Det är verkligen sorgligt att situationen i Burma kommit allt mer i medieskugga. När vi inte ser 1000-tals munkar på de burmesiska gatorna och kändisar som hypar upp det i Sverige, så är det uppenbarligen inte lika intressant att skriva om de politiska dissidenter som idag sitter fängslade av den burmesiska militärjuntan. Jag hoppas kunna sätta mig in mer i situationen i Burma i framtiden. Gårdagens möte var i alla fall en början.

I veckan ska jag planera klart det sista på seminariet om EUs klimatpolitik i Berlin som jag är med och arrangerar. Det är mycket jobb, men när jag är där på plats så vet jag att det kommer vara värt det. I 8 dagar ska vi diskutera klimatpolitik, för att avsluta med att åka till Poznan och delta i lite arrangemang i samband med FN-konferensen där. Det ska bli kul.

Kommentarer

Det var ju kul att du kom, hoppas det blir fler gånger och att vi får se mer av Grön Ungdom i arbetet för Burma!

//Catti
(koordinator för S-studenters Burmautskott)

Populära inlägg